Dagen efter...

Dagen efter sommartidsomställningen (OK, jag VET att jag tjatar, men jag är en av dem som faktiskt påverkas väldigt starkt av att någon har bestämt att klockan ska vridas fram en timme sista helgen i mars varje år), och jag vaknade illamående utan egentlig anledning (såvitt jag känner till). Jobbigt! Kanske är det ett "kroppsminne" från fjolåret. För just denna dag för ett år sedan blev Neo till. Jag mådde alltid pest mot slutet av hormonbehandlingarna, när jag hade sprutat i mig östrogen i 4-5 dagar och ägglossningen började närma sig. Illamående, trött och med humörsvängningar. Just denna dag för ett år sedan satte jag mig på tåget till Uppsala för att göra ett vaginalt ultraljud, och få konstaterat att ja, det VAR bara en av typ tio äggblåsor som hade vuxit vidare när jag sänkte hormondosen. Och JA, det var läge att ta ägglossningssprutan. Problemet var bara att apoteket var stängt för varuinventering... Lite halvdesperat ringde jag tillbaks till kliniken, som hade en spruta kvar, med utgångsdatum mars 2012. Som jag fick. Som gav ägglossning. Som blev en Neo.

I år har jag definitivt INTE sprutat i mig några hormoner. Än mindre är jag gravid. Men illa mår jag likförbannat. Jag lyckades ändå genomföra ett bärsjalspass med Neo på magen under morgonen (och mådde för stunden lite mindre illa). Men kroppen kändes tung och trött, liksom kraftlös. Förmodligen har de senaste dagarna och nätterna med en skrikig liten pys tagit ut sin rätt. Neo har gnytt, gnällt, skrikt och snorat sig genom påskhelgens dygn, men nu verkar det tack och lov gå åt rätt håll igen. Hans eksem, som blommade upp ordentligt igen igår efter att jag hade ätit svenska äpplen ('Rubinola') har gått tillbaks litegrann idag, och han har lekt en ganska lång stund under sitt babygym alldeles på egen hand. Skönt! Han har på allvar upptäckt sina händer nu, och kan ligga i flera minuter och stirra fascinerat på dem.

Imorgon är det vardag igen. Noah ska till förskolan, jag och Neo ska vara hemma. Vi ska handla, lämna filmer på biblioteket, tvätta, kanske träna lite... Första veckan som heltidsmamma, för fram till och med igår har jag varit anställd på universitetet. Nu ska jag för första gången "njuta" över att vara föräldraledig. Och försöka att inte börja klättra på väggarna på grund av för lite intellektuell stimulans...