Gårdagen var en riktig skitdag ur vissa aspekter. Det räckte inte med att det regnade större delen av dagen. Jag var dessutom extremt rastlös och på kvällen spårade min mathållning ur fullständigt och jag åt mycket mer än vad jag mår psykiskt bra av. Sviter av min ätstörning som ibland kommer tillbaks. Det är som om jag bara har två lägen. Antingen det halvortorektiska, då jag i princip bara äter nyttiga saker och utesluter "onyttigheter", vilket gör att jag känner mig nöjd med mig själv. Och går ner i vikt. Eller det inte så sunda sättet, då jag äter mycket kakor, chips och godis (med mina mått mätt). Då mår jag dåligt psykiskt men är viktstabil.
Nu har jag levt halvortorektiskt lite för länge, och är farligt nära den "viktgräns" då fel tankar tar över och jag blir nojjig, rastlös och lättirriterad. Gårdagen var ett lysande exempel på det. Det räckte liksom inte med en 7 km promenad på morgonen, följt av storhandling, pizzabakande, jag skulle ändå ut på ytterligare en kort promenad på kvällen. Glädjeämnet var ändå att Neo mådde så bra och var så himla glad hela dagen. Skrattade, log, var allmänt nöjd. Härligt!
Idag är min rastlöshet borta. Förklaringen är väldigt enkel. Jag har tränat. Först lite kettlebells, sedan lite chockträning och avslutningsvis några TRX-övningar. Nu är min "träningskvot" för denna veckan fylld. Och jag får kämpa vidare med att äta och träna lagom. Svärmor är här på besök (åker imorgon) - bra Noah-vakt - och solen skiner. Då MÅSTE jag ju vara glad och nöjd!
Kram på er! Och hoppas att ni alla har en fin helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar