Det är tyst här för det mesta... Våren kantades av sjukdomar; tror att det bara var två veckor från 20 februari till 8 juli som hela familjen var frisk. En av dessa veckor tillbringades i Orsa Grönklitt, där vi åkte skidor på längden och tvären. Jag vann längdligan, Noah utförsligan. Han gick fyra dagar på skidskola och lärde sig faktiskt åka utför (slalom i barnbacken) riktigt bra! Sedan blev vi sjuka igen. Förkylningar, magsjukor, magknip, feber... Min mormor fick en blodpropp i benet som senare vandrade vidare till lungan och blev inlagd på sjukhus några dagar i maj, och några veckor senare fick vi veta att vår nära vän och granne fått cancer igen med metastaser i lungor och hjärna:-(. Ovanpå det mycket att göra på jobbet (VAB existerar inte om man jobbar på ett litet företag, så det blev till att VoBba när barnen var sjuka) och ont i kroppen. Nej, våren var ingen höjdare, och jag ber för att hösten ska bli bättre.
Det var i alla fall väldigt skönt att ha semester några veckor (två för min del, men jag gick på "lågvarv" i fyra veckor innan det då det var lugnare på jobbet). Jag vilade till och med från all annan träning än min yoga! Promenader och cykelturer blev det dock, både med och utan barn. Mest med. Vi tillbringade en vecka i Göteborg hos svärföräldrarna, och totalt två veckor på landet - lyckligtvis samtidigt som det blev varmt och soligt. Mycket bad på stranden har det blivit! Umgåtts mycket med vänner och barnen har lekt jättemycket med grannbarnen (fyra hus på rad med barn/barnbarn i åldrarna 2½-11 år) på bästa Bullerby-manér. I måndags började Noah "nollan" (förskoleklass) och Neo på förskolan igen. Så visst har det hänt en del.
För egen del försöker jag komma igång med att träna. Dock behöver jag tänka om lite vad gäller träningsupplägg för att optimera hur min kropp mår nu och för att förebygga besvär i framtiden, då jag troligtvis har ett "syndrom" som påverkar bindväven i kroppen. Mer att läsa om detta finns på hypermobilitet.se. Min mamma och syster och eventuellt även mormor har samma sak tror vi efter att ha läst. För min del är det relativt lindrigt, vilket jag TROR beror på att jag alltid har rört på mig mycket och därigenom stärkt kroppen. Men visst, jag har ont nästan varje dag, kan inte belasta kroppen som "normala" människor kan (försökte t.ex. jogga 5 km i lugn takt i våras - det gick bra, men jag kunde inte gå på tre veckor för att jag fick så ont i knäna dagarna efter), har IBS, migrän m.m. Det är i alla fall skönt att veta vad det beror på så att jag kan göra någonting åt det! Äta värktabletter, som min mamma gör varje dag, vill jag INTE!
Hur som helst testade jag ett lite nytt träningsupplägg idag. För att själv minnas om jag vill upprepa det lägger jag ut det här. Dock är övningsbeskrivningen ytterst sparsam, men upplägget är lätt att efterapa för den som vill och vågar! Rejält jobbigt var det i alla fall. Passet består av fyra "block" med tre övningar i varje. Den första övningen gör man 10 reps av, den andra 20 reps av (om det är på ett ben - 10 st/sida), den tredje 30 reps av (15 per sida i förekommande fall). Börja om från övning ett och fortsätt köra flera varv. Varje block kör man i 15 min utan vila mellan övningarna och "varven". Sedan vilar man innan man fortsätter med nästa block. Tar en dryg timme allt som allt.
Block 1:
10 st Grodhopp (brett isär med benen och fötter utåtriktade, hela handflatan i golvet, hoppa upp)
20 st Axelpress (hantlar pressas från axlar upp till raka armar, 2 x4 kg orkade jag)
30 st Bäckenlyft (kettlebell 16 kg på bäckenet, lyft höften mot taket)
Block 2:
10 st Burpees
20 st Enbensrodd (stå på ett ben, böj framåt 90 grader, pressa ihop skulderbladen och "ro" med hantlar 2 x6 kg, återgå till urprungsläget)
30 st Planka med benindrag åt sidan
Block 3:
10 st Djupa armhävningar (lägg magen i golvet)
20 st Bicepscurls med utfallssteg bakåt
30 st Saxhopp (hantlar på golvet, händer på i plankposition, hoppa växelvis fram med benen)
Block 4:
10 st Axellyft (armar längs sidorna med hantlar 2 x2 kg, lyft fram, ut, ihop och ner)
20 st Enbensböj/pistols i TRX
30 st Djupa tåhävningar i trappa
Visar inlägg med etikett vardag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vardag. Visa alla inlägg
onsdag 19 augusti 2015
lördag 23 augusti 2014
Inskolning i rekordfart
Nu ÄR liten verkligen stor. Neo har gått på dagis i en vecka, och han älskar det. Pedagogerna säger att han är så rolig att vara med, så positiv, framåt, med på allt, trygg i sig själv. Inskolningen har så här långt gått som en dans, utan minsta gnäll och gny. Kanske kommer det ett bakslag den kommande veckan, när nyhetens behag har lagt sig lite. Bara vi inte blir sjuka... Mannen är dålig nu (halsont), jag försöker förtränga att jag inte känner mig helt i form jag heller.
Måndagen var första förskoledagen efter sommarlovet för Noah, och första dagen någonsin för Neo. Noah var jättedagissugen, så kul att träffa alla kompisarna igen, även om några hade slutat för att börja i förskoleklass. Neo var bara på sin avdelning i någon dryg timme, och då i sällskap av mig. Han var dock inte alls intresserad av att umgås med sin mamma, när det fanns så många rum, leksaker och andra barn och vuxna att utforska. Superglad, självständig, fick lite tårar i ögonen av att betrakta hans glädjefyllda lek. Förskolan kör för första gången med gruppinskolning. I Neos inskolningsgrupp är det fyra barn; en kille i samma ålder som Neo (han har en storebror som är kompis med Noah), och två yngre tjejer. Trots att de andra tre barnen hade börjat veckan innan Neo, var Neo den som snabbast kände sig trygg med att bli lämnad.
I tisdags var vi också på förskolan i en dryg timme, fast på eftermiddagen, och då fick Neo prova att äta mellanmål där. Efter en kvart blev jag ombedd att gå till personalrummet, och när jag kom tillbaks satt en mätt och nöjd liten kille och mumsade banan för fulla muggar. På onsdagen utökades tiden ytterligare - mannen lämnade Neo vid 9, och hämtade efter lunch kl. 11.30. Den STORA grejen inträffade på fredagen, när Neo skulle SOVA på dagis. För det första är det jättesvårt att över huvud taget få honom att somna före kl. 13.00 när vi är hemma. För det andra är det ännu svårare att få honom att sova inomhus. På dagis lägger de barnen kl. 11.30, det ska sovas inne - på madrass eller i vagn. Mannen och jag var MYCKET skeptiska och hade varnat personalen om att det nog kunde bli svårt med sömn, men icke! När jag kom och hämtade kl. 13.00 sov Neo så sött i sin vagn (inomhus), och hade somnat utan minsta gnäll och gny, behövde inte ens bli gungad till sömns. WOW! De sa i och för sig att han var rejält trött när de la honom, men ändå!
Den kommande veckan blir min sista som halvtidsföräldraledig. 1 september börjar jag jobba 80%. Ser nästan fram emot det. Jag tycker om att jobba, gillar när det händer saker och att se ett resultat när jag tar mig för någonting. Mitt jobb är relativt konkret, och det är lätt att se att mina insatser spelar roll. Men det blir lite jobbigt att ha mindre tid med barnen... Tanken är att de ska vara på förskolan 9-15 på måndagar och onsdagar (jag lämnar, mannen hämtar), 7.30-13.30 på tisdagar och torsdagar (jag hämtar, mannen lämnar). De ska vara lediga på fredagar - för både jag och mannen ville njuta lite extra av att vara hemma med dem medan vi fortfarande är intressanta som "kompisar". Varannan fredag jobbar jag, varannan är jag ledig. Hoppas att vårt upplägg fungerar...
Måndagen var första förskoledagen efter sommarlovet för Noah, och första dagen någonsin för Neo. Noah var jättedagissugen, så kul att träffa alla kompisarna igen, även om några hade slutat för att börja i förskoleklass. Neo var bara på sin avdelning i någon dryg timme, och då i sällskap av mig. Han var dock inte alls intresserad av att umgås med sin mamma, när det fanns så många rum, leksaker och andra barn och vuxna att utforska. Superglad, självständig, fick lite tårar i ögonen av att betrakta hans glädjefyllda lek. Förskolan kör för första gången med gruppinskolning. I Neos inskolningsgrupp är det fyra barn; en kille i samma ålder som Neo (han har en storebror som är kompis med Noah), och två yngre tjejer. Trots att de andra tre barnen hade börjat veckan innan Neo, var Neo den som snabbast kände sig trygg med att bli lämnad.
I tisdags var vi också på förskolan i en dryg timme, fast på eftermiddagen, och då fick Neo prova att äta mellanmål där. Efter en kvart blev jag ombedd att gå till personalrummet, och när jag kom tillbaks satt en mätt och nöjd liten kille och mumsade banan för fulla muggar. På onsdagen utökades tiden ytterligare - mannen lämnade Neo vid 9, och hämtade efter lunch kl. 11.30. Den STORA grejen inträffade på fredagen, när Neo skulle SOVA på dagis. För det första är det jättesvårt att över huvud taget få honom att somna före kl. 13.00 när vi är hemma. För det andra är det ännu svårare att få honom att sova inomhus. På dagis lägger de barnen kl. 11.30, det ska sovas inne - på madrass eller i vagn. Mannen och jag var MYCKET skeptiska och hade varnat personalen om att det nog kunde bli svårt med sömn, men icke! När jag kom och hämtade kl. 13.00 sov Neo så sött i sin vagn (inomhus), och hade somnat utan minsta gnäll och gny, behövde inte ens bli gungad till sömns. WOW! De sa i och för sig att han var rejält trött när de la honom, men ändå!
Den kommande veckan blir min sista som halvtidsföräldraledig. 1 september börjar jag jobba 80%. Ser nästan fram emot det. Jag tycker om att jobba, gillar när det händer saker och att se ett resultat när jag tar mig för någonting. Mitt jobb är relativt konkret, och det är lätt att se att mina insatser spelar roll. Men det blir lite jobbigt att ha mindre tid med barnen... Tanken är att de ska vara på förskolan 9-15 på måndagar och onsdagar (jag lämnar, mannen hämtar), 7.30-13.30 på tisdagar och torsdagar (jag hämtar, mannen lämnar). De ska vara lediga på fredagar - för både jag och mannen ville njuta lite extra av att vara hemma med dem medan vi fortfarande är intressanta som "kompisar". Varannan fredag jobbar jag, varannan är jag ledig. Hoppas att vårt upplägg fungerar...
söndag 27 juli 2014
Tränar på att vila
Den här sommaren har jag verkligen tränat - på att vila. Inte sedan jag var gravid med Neo har jag vilat så mycket som nu, om man ser till vila från träning, vill säga. Jag yogar förvisso min kvart varje morgon före frukost, och tar en promenad (minst) per dag med barnvagnen (ca 45-60 min), men i övrigt vilar jag. Ändå är jag tröttare än någonsin - bortsett från de två somrar jag var gravid, vill säga. Orkeslös, matt. Värmen gör nog sitt till. Jag är dålig på att hantera kyla, och samtidigt dålig på att hantera när det blir FÖR varmt. Särskilt lider jag av varma nätter, då jag har svårt för att somna och sedan sover väldigt ytligt och oroligt. I kombination med att Neo alltid vaknar vid 5-5.30 när det är varmt, gör det att jag kanske sover max 4-5 timmar, och då inte heller i ett svep. Idag har jag faktiskt sovit någon kvart plus någon halvtimme mitt på dagen, när jag tog med barnen till mina föräldrar, men det är få dagar jag kommer åt att göra det. Just nu är det lite extra jobbigt dessutom, i och med att mina svärföräldrar är här. Kom i torsdags, stannar "på obestämd tid". Svärfar och mannen hjälps åt att bygga en halvvägg i vårt badrum i källaren, och det drar ut på tiden... Det hett efterlängtade regnet som började falla nyss gör att luftfuktigheten ökar, temperaturen sjunker, och därmed torkar färg, primer, spackel, tätskikt o.s.v. långsammare än om vädret vore torrt och varmt.
På ett sätt är det skönt att låta kroppen vila från styrketräning. Jag har inte saknat det så mycket, konstigt nog. Dagarna fylls på något märkligt sätt ändå, och barnen har fått mer tid och uppmärksamhet än tidigare. Dock går den minskade träningsdosen ut över min mathållning och mitt ätande. Jag låter "fel" känslor och handlingar tar över, minskar maten eftersom jag minskar träningen. Tappar muskler och tappar lite i vikt. Målsättningen just nu är nog att härda ut. Klara sommaren. En vecka (eller är det två?) kvar till två veckors semester, sedan börjar barnen på förskolan - Neo ska skolas in, Noah fortsätter på samma avdelning som under förra året. Och i september börjar jag jobba 80%.
I förra veckan besökte vi Astrid Lindgrens värld och Lilla Sverigebyn, en helt fantastisk semesterby som jag har skrivit om här. Verkligen skönt att komma bort i några dagar, även om det förstås var lite krävande att planera och resa. Barnen är inte vana vid att åka bil, så den drygt 3 timmar långa resan var ett orosmoment. Tack och lov gick det jättebra! Att resa tillsammans med grannfamiljen (som har en dotter som är jämnårig med Noah) gick också superbra - vi har nästan haft lite abstinens sedan vi kom hem och umgåtts i stort sett varje dag på något sätt... Även barnen fungerar jättebra tillsammans med H och K, och de har nästan blivit lite som "extraföräldrar" till dem. Så kul att se!
I barnens utveckling händer det mycket. Framför allt med Neo, som under sommaren fått flera nya tänder och utvecklat sin balans och motorik någonting helt i hästväg. Han går både uppför och nerför låga trappor utan stöd nu, medan storebror helst vill ha en ledstång att hålla sig i... Vi har badat mycket, och även där ser man en tydlig skillnad mellan bröderna. Noah är den försiktiga, som preciiiis vågat släppa taget om mannen när de badar tillsammans. Neo är helt sjövild och blir tvärarg om man försöker sätta på honom någon flytanordning. Han hoppar från kanten, springer nerför "sluttande bassängdelar" och det bekommer honom knappast om han råkar snubbla, falla huvudstupa i vattnet så att han får såväl huvud som ansikte under vattenytan - OK, jag är blixtsnabb på att fiska upp honom när det händer, men ändå... Det stora problemet med honom (förutom astman och födoämnesallergin) är att han slåss för att få uppmärksamhet. Det vet vi inte hur vi ska hantera riktigt, eftersom det inte hjälper att säga ifrån, placera honom i något annat rum, eller hota med att ingen vill leka med honom om han inte ändrar sitt beteende. Noah har slagit tillbaks vid några tillfällen, men inte heller det verkar bita. Hoppas att han inte beter sig på liknande sätt på förskolan!
På ett sätt är det skönt att låta kroppen vila från styrketräning. Jag har inte saknat det så mycket, konstigt nog. Dagarna fylls på något märkligt sätt ändå, och barnen har fått mer tid och uppmärksamhet än tidigare. Dock går den minskade träningsdosen ut över min mathållning och mitt ätande. Jag låter "fel" känslor och handlingar tar över, minskar maten eftersom jag minskar träningen. Tappar muskler och tappar lite i vikt. Målsättningen just nu är nog att härda ut. Klara sommaren. En vecka (eller är det två?) kvar till två veckors semester, sedan börjar barnen på förskolan - Neo ska skolas in, Noah fortsätter på samma avdelning som under förra året. Och i september börjar jag jobba 80%.
I förra veckan besökte vi Astrid Lindgrens värld och Lilla Sverigebyn, en helt fantastisk semesterby som jag har skrivit om här. Verkligen skönt att komma bort i några dagar, även om det förstås var lite krävande att planera och resa. Barnen är inte vana vid att åka bil, så den drygt 3 timmar långa resan var ett orosmoment. Tack och lov gick det jättebra! Att resa tillsammans med grannfamiljen (som har en dotter som är jämnårig med Noah) gick också superbra - vi har nästan haft lite abstinens sedan vi kom hem och umgåtts i stort sett varje dag på något sätt... Även barnen fungerar jättebra tillsammans med H och K, och de har nästan blivit lite som "extraföräldrar" till dem. Så kul att se!
I barnens utveckling händer det mycket. Framför allt med Neo, som under sommaren fått flera nya tänder och utvecklat sin balans och motorik någonting helt i hästväg. Han går både uppför och nerför låga trappor utan stöd nu, medan storebror helst vill ha en ledstång att hålla sig i... Vi har badat mycket, och även där ser man en tydlig skillnad mellan bröderna. Noah är den försiktiga, som preciiiis vågat släppa taget om mannen när de badar tillsammans. Neo är helt sjövild och blir tvärarg om man försöker sätta på honom någon flytanordning. Han hoppar från kanten, springer nerför "sluttande bassängdelar" och det bekommer honom knappast om han råkar snubbla, falla huvudstupa i vattnet så att han får såväl huvud som ansikte under vattenytan - OK, jag är blixtsnabb på att fiska upp honom när det händer, men ändå... Det stora problemet med honom (förutom astman och födoämnesallergin) är att han slåss för att få uppmärksamhet. Det vet vi inte hur vi ska hantera riktigt, eftersom det inte hjälper att säga ifrån, placera honom i något annat rum, eller hota med att ingen vill leka med honom om han inte ändrar sitt beteende. Noah har slagit tillbaks vid några tillfällen, men inte heller det verkar bita. Hoppas att han inte beter sig på liknande sätt på förskolan!
måndag 14 juli 2014
Knakande bäckenfog och separerade magmuskler
Idag var jag alltså hos sjukgymnasten för att kontrollera hur mina magmuskler har läkt ihop. Domen var väntad: Det finns ingenting mer jag kan göra på egen hand. Jag har tränat ihop mina muskler så mycket jag kan, och det som återstår är en eventuell remiss till plastikkirurgen på sjukhuset för bedömning där. De kommer förmodligen inte tycka att min separation är tillräckligt bred, djup och besvärande för att de ska kunna åtgärda den, utan jag kommer att hänvisas till att bekosta en eventuell operation på egen hand. Jag är inte det minsta sugen på operation, oavsett vem som betalar, men är utled på att må dåligt över att min mage bullar ut på fel ställen och gör att jag får ont och har problem när jag tränar. Hur bred den är? 3 cm, djupet svårbedömt, men jag KAN hålla magen platt när jag gör t.ex. crunches. Jag har tränat helt rätt och tränar helt rätt, så det är inte det som är felet. Jag har gjort vad jag har kunnat och kan inte göra mer, varken med hjälp av träning eller sjukgymnast.
När jag ändå var hos sjukgymnasten och detta hade konstaterats, bad jag henne kolla om hon kunde lista ut varför jag har ont i ländryggen, ljumskarna och vristerna om jag inte tränar styrketräning varannan dag (som nu när jag bara yogar). Känns som växtvärk, molande, ihållande. Jobbigt! Mycket klämmande, kännande, tryckande, hummande, tänkande, flummande... Hon hittade inget riktigt fel. Jag var rak, rakare än de flesta, symmetrisk, flexibel och rörlig, balansen bra och såväl muskler som de flesta leder kändes OK, men eftersom min kroppsform är rak, har jag en tendens att bli stelare än dem som är mer kurviga i sin ryggrad. Jag är trycköm över ryggraden, delar av sätet (musklerna) och framför allt, bäckenfogen fram. Verkar som jag FORTFARANDE har kvar delar av foglossningen jag hade med Neo - som föddes i december 2012! Jag fick låna ett bäckenstabiliserande bälte för att se om det kunde göra någon nytta, och det verkar det kunna. Jag har faktiskt mindre ont nu när jag har det på mig, än när jag inte har det. Påtaglig skillnad!
På torsdag har jag en telefontid med vårdcentralsläkaren. Får se om han tycker att det är OK att remittera mig vidare. Annars är det väl bara att gilla läget, försöka leva med min mage, och se om jag kan hitta någon alternativ behandlingsmetod...
Neo - fortsatt frustrerad över att han inte kan prata, och fortsatt väldigt dreglig. Hittade två nya tänder i hans lilla mun, kindvarianter, i överkäken. Nu har han fyra framtänder och två "näst innersta kindtänder" i överkäken, och två framtänder i underkäken.
Noah - vill gärna ha egentid med mig igen, så idag har vi gjort marinad till Vecon/fejkon (baconliknande sojakött) tillsammans, och spelat "Råttfällan". Den killen ÄLSKAR att spela brädspel, liksom sin far. Jag gillar det inte. Men Råttfällan tycker jag faktiskt är riktigt roligt att spela. Gäller bara att låta Noah vinna tillräckligt ofta...
När jag ändå var hos sjukgymnasten och detta hade konstaterats, bad jag henne kolla om hon kunde lista ut varför jag har ont i ländryggen, ljumskarna och vristerna om jag inte tränar styrketräning varannan dag (som nu när jag bara yogar). Känns som växtvärk, molande, ihållande. Jobbigt! Mycket klämmande, kännande, tryckande, hummande, tänkande, flummande... Hon hittade inget riktigt fel. Jag var rak, rakare än de flesta, symmetrisk, flexibel och rörlig, balansen bra och såväl muskler som de flesta leder kändes OK, men eftersom min kroppsform är rak, har jag en tendens att bli stelare än dem som är mer kurviga i sin ryggrad. Jag är trycköm över ryggraden, delar av sätet (musklerna) och framför allt, bäckenfogen fram. Verkar som jag FORTFARANDE har kvar delar av foglossningen jag hade med Neo - som föddes i december 2012! Jag fick låna ett bäckenstabiliserande bälte för att se om det kunde göra någon nytta, och det verkar det kunna. Jag har faktiskt mindre ont nu när jag har det på mig, än när jag inte har det. Påtaglig skillnad!
På torsdag har jag en telefontid med vårdcentralsläkaren. Får se om han tycker att det är OK att remittera mig vidare. Annars är det väl bara att gilla läget, försöka leva med min mage, och se om jag kan hitta någon alternativ behandlingsmetod...
Neo - fortsatt frustrerad över att han inte kan prata, och fortsatt väldigt dreglig. Hittade två nya tänder i hans lilla mun, kindvarianter, i överkäken. Nu har han fyra framtänder och två "näst innersta kindtänder" i överkäken, och två framtänder i underkäken.
Noah - vill gärna ha egentid med mig igen, så idag har vi gjort marinad till Vecon/fejkon (baconliknande sojakött) tillsammans, och spelat "Råttfällan". Den killen ÄLSKAR att spela brädspel, liksom sin far. Jag gillar det inte. Men Råttfällan tycker jag faktiskt är riktigt roligt att spela. Gäller bara att låta Noah vinna tillräckligt ofta...
lördag 12 juli 2014
Möten
Idag träffade jag en av mina gamla studenter, som efter sin examen har fått jobb i min hemstad. Han skrev uppsats för mig när jag doktorerade (jag disputerade 2013, han tog nog examen samma år tror jag). Vi fungerade väldigt bra ihop, och jag var referens för honom när han sedemera gav sig ut på arbetsmarknaden. En av hans kursare, som han fortfarande har kontakt med, har jag också handlett, när han skrev introduktionsuppsats första hösten på universitetet. På båda gjorde jag tydligen intryck, och de minns min handledning som värdefull för deras utbildning. Sådant blir jag väldigt glad över att höra! Det är bland de finaste komplimanger jag har fått, att jag lyckats hjälpa dem på vägen mot att nå sina mål. För det mesta är jag väldigt nöjd med att ha lämnat den akademiska världen till förmån för ett mer händelserikt jobb, men just undervisningen saknar jag. Det där personliga, att hjälpa studenter att nå sin fulla potential genom att guida dem rätt, att ge individuell vägledning om hur de kan förbättra sin kompetens, att se deras svagheter och förvandla dem till styrkor, det saknar jag. Dessa båda studenter hade samma problem - att skriva. Båda var ambitiösa och hade mycket vilja. Båda kände att de var osäkra på hur de skulle formulera språket och få ner vad de ville säga på papper på ett begripligt sätt. Och i båda fallen fick de en liten puff i rätt riktning, så att jag under vårt samarbete såg att deras skriftliga förmåga utvecklades. Jag imponerades över att de faktiskt förstod vad jag menade, och tog till sig den handledning de fick.
Ibland drömmer jag om det jag drömde om som barn. Att arbeta som lärare. Men att läsa in 2 års pedagogik av "flumslag" (enligt dem som har gjort det) ovanpå min 9-åriga universitetsutbildning, gå ner över 10 000 kr i lön och jobba mindre fritt än idag, det tar emot. Även om jag tror att jag har någonting att ge. Trots att jag vet att jag har talang för att undervisa. "Mina" ämnen är dessutom så ovanliga att arbetsmarknaden är ytterst begränsad (jag skulle, om jag läste in pedagogiken, kunna vara lärare på yrkesinriktade program; i växtodlingslära). Kanske en dag att jag ändå väljer att göra det. Om saknaden av att kunna hjälpa någon annan blir för stor.
Annars jobbar jag med att möta mina inre demoner. Jag tränar inte, bortsett från min "Shadowyoga"; 20 min per dag, och lite promenader. Jag leker med mina barn och hittar på saker med dem. Jag vilar. Och jobbar varje kväll. Har minskat på mitt matintag igen, för att äta utan att träna, det är det jobbigaste jag vet. Så länge jag tränar tungt och relativt ofta, flyter maten på och tankarna flödar i rätt riktning. Men när jag INTE gör det, då måste jag hantera ångesten och rädslan över att "bli tjock". Då kommer nojjorna över min icke-gravida gravidmage (diastas, eller bukhinneuttöjning). Inget sexpack här inte! Däremot en utstående bula från naveln och uppåt. På måndag har jag en tid hos sjukgymnasten. Tror inte att det hjälper. Mammamageapp i all ära, men den fungerar inte heller. Har ont i ländryggen - så trött den är! När bröstryggen mjukas upp av yogan flyttar sig ryggproblemen neråt, till det område där magmusklerna inte fungerar som de ska.
Barnen - mammig, svartsjuk, ilsken Neo som slåss och håller på att få lite fler tänder (han har bara 6 st än så länge). Noah, som börjar vilja göra mer med sin mamma igen, vilket är underbart men väldigt ovant. Mannen - har semester, fram till 18 augusti. Vi umgås en del, men på barnens villkor, och någon ork finns inte till gemensam vuxentid. Någon tid till egentid existerar knappt heller. Men ändå. Det börjar bli bättre - tror jag. Vi bråkar inte lika ofta. Och börjar kunna prata litegrann med varandra igen.
Ibland drömmer jag om det jag drömde om som barn. Att arbeta som lärare. Men att läsa in 2 års pedagogik av "flumslag" (enligt dem som har gjort det) ovanpå min 9-åriga universitetsutbildning, gå ner över 10 000 kr i lön och jobba mindre fritt än idag, det tar emot. Även om jag tror att jag har någonting att ge. Trots att jag vet att jag har talang för att undervisa. "Mina" ämnen är dessutom så ovanliga att arbetsmarknaden är ytterst begränsad (jag skulle, om jag läste in pedagogiken, kunna vara lärare på yrkesinriktade program; i växtodlingslära). Kanske en dag att jag ändå väljer att göra det. Om saknaden av att kunna hjälpa någon annan blir för stor.
Annars jobbar jag med att möta mina inre demoner. Jag tränar inte, bortsett från min "Shadowyoga"; 20 min per dag, och lite promenader. Jag leker med mina barn och hittar på saker med dem. Jag vilar. Och jobbar varje kväll. Har minskat på mitt matintag igen, för att äta utan att träna, det är det jobbigaste jag vet. Så länge jag tränar tungt och relativt ofta, flyter maten på och tankarna flödar i rätt riktning. Men när jag INTE gör det, då måste jag hantera ångesten och rädslan över att "bli tjock". Då kommer nojjorna över min icke-gravida gravidmage (diastas, eller bukhinneuttöjning). Inget sexpack här inte! Däremot en utstående bula från naveln och uppåt. På måndag har jag en tid hos sjukgymnasten. Tror inte att det hjälper. Mammamageapp i all ära, men den fungerar inte heller. Har ont i ländryggen - så trött den är! När bröstryggen mjukas upp av yogan flyttar sig ryggproblemen neråt, till det område där magmusklerna inte fungerar som de ska.
Barnen - mammig, svartsjuk, ilsken Neo som slåss och håller på att få lite fler tänder (han har bara 6 st än så länge). Noah, som börjar vilja göra mer med sin mamma igen, vilket är underbart men väldigt ovant. Mannen - har semester, fram till 18 augusti. Vi umgås en del, men på barnens villkor, och någon ork finns inte till gemensam vuxentid. Någon tid till egentid existerar knappt heller. Men ändå. Det börjar bli bättre - tror jag. Vi bråkar inte lika ofta. Och börjar kunna prata litegrann med varandra igen.
torsdag 27 mars 2014
Ökar igen...
Jaha. Dags att öka matintaget igen. Nu är jag uppe i 3500 kcal vilodagar och 4000 kcal träningsdagar, för någon viktuppgång har det knappast blivit tal om sedan jag började med det här "ta-tag-i-mig-själv"-projektet. Em förstår inte varför jag inte går upp. Jag äter MER än hennes elitidrottare, som både tränar och väger mer än vad jag gör, men vi är helt överens om att jag måste upp i vikt och att det då bara är att äta mer som gäller. Mina gamla erfarenheter - att ha en kropp som strävar efter att ha samma vikt hela tiden om den får mat på regelbundna tider och i hyfsat lika stora mängder - verkar vara applicerbara på den 15 år äldre kroppen också. När jag skulle bli frisk från min anorexi var det samma sak. Jag behövde äta ENORMA mängder mat för att det skulle hända någonting på vågen. Till och med när jag var inlagd på sjukhus och hade sond fick de ge mig "extra sondmat", utöver det som de vanligen gav för gravt underviktiga patienter, för att jag skulle gå upp. Tack kroppen! Fortsätt gärna så här när jag har kommit upp till min "målvikt" också...
Lite av förklaringen ligger kanske i mitt val av livsmedel. Jag försöker att äta "bra" grejer, och inte så mycket tillsatt socker, halv- och helfabrikat. Bakar själv, lagar det mesta från grunden av "rena" råvaror, mycket baljväxter (minus soja och jordnöt), gryn (quinoa, bovete, ris), frön (minus sesam), frukt och grönsaker (minus dem som Neo inte tål), rotfrukter och mandel. Lite choklad då och då - mörk helst - och när jag blir riktigt trött på att äta - bananchips (mycket kalorier på liten mängd). En del glutenfria grissini och färdiga glutenfria bars (som jag beställer från USA) slinker också ner någon gång per dag, men på det stora hela äter jag "nyttigt". Kanske lite FÖR nyttigt. Kanske tar kroppen upp dessa "nyttiga" livsmedel lite sämre än motsvarande mängd energi (kalorier) i form av sådant de flesta inser är mindre hälsosamt i större mängder (som feta söta bakverk, chips, godis)?
Sedan tränar jag mycket - även om det kompenseras av mer mat träningsdagar. Träning har en "ämnesomsättningshöjande" effekt flera timmar efter att passet är avslutat, så det kanske gör att jag förbränner mer energi än beräknat. Sedan är det amningen (som det beräknade energiintaget dock har kompenserat för), samt det faktum att min vardag är ganska aktiv. Med en vild ettåring att jaga blir det en del rörelse som man annars inte får. Jag bär mycket - Neo sover fortfarande i bärsjal några timmar varje kväll. Promenerar en del. Men snart, snart är det dags att plocka fram cyklarna! Noah tog sina första tramptag på sin 2-hjuling idag, och älskar att cykla på förskolans 3-hjulingar. Neo har ännu inte fått prova att åka cykelkärra/cykelsits, men nu är det nog dags. Sin 4-hjuling som han har inne sparkar han sig framåt på i rätt bra fart nu, fast han förstår inte att han måste vrida på ratten för att komma dit han vill. Så, när han krockar med en vägg eller möblemanget skriker han, och då är det bara att rusa till undsättning. Noah var så försiktig som liten (och är det fortfarande), men Neo är av en helt annan sort. Han gör VERKLIGEN skäl för sitt smeknamn "Lillprins bus"...
Lite av förklaringen ligger kanske i mitt val av livsmedel. Jag försöker att äta "bra" grejer, och inte så mycket tillsatt socker, halv- och helfabrikat. Bakar själv, lagar det mesta från grunden av "rena" råvaror, mycket baljväxter (minus soja och jordnöt), gryn (quinoa, bovete, ris), frön (minus sesam), frukt och grönsaker (minus dem som Neo inte tål), rotfrukter och mandel. Lite choklad då och då - mörk helst - och när jag blir riktigt trött på att äta - bananchips (mycket kalorier på liten mängd). En del glutenfria grissini och färdiga glutenfria bars (som jag beställer från USA) slinker också ner någon gång per dag, men på det stora hela äter jag "nyttigt". Kanske lite FÖR nyttigt. Kanske tar kroppen upp dessa "nyttiga" livsmedel lite sämre än motsvarande mängd energi (kalorier) i form av sådant de flesta inser är mindre hälsosamt i större mängder (som feta söta bakverk, chips, godis)?
Sedan tränar jag mycket - även om det kompenseras av mer mat träningsdagar. Träning har en "ämnesomsättningshöjande" effekt flera timmar efter att passet är avslutat, så det kanske gör att jag förbränner mer energi än beräknat. Sedan är det amningen (som det beräknade energiintaget dock har kompenserat för), samt det faktum att min vardag är ganska aktiv. Med en vild ettåring att jaga blir det en del rörelse som man annars inte får. Jag bär mycket - Neo sover fortfarande i bärsjal några timmar varje kväll. Promenerar en del. Men snart, snart är det dags att plocka fram cyklarna! Noah tog sina första tramptag på sin 2-hjuling idag, och älskar att cykla på förskolans 3-hjulingar. Neo har ännu inte fått prova att åka cykelkärra/cykelsits, men nu är det nog dags. Sin 4-hjuling som han har inne sparkar han sig framåt på i rätt bra fart nu, fast han förstår inte att han måste vrida på ratten för att komma dit han vill. Så, när han krockar med en vägg eller möblemanget skriker han, och då är det bara att rusa till undsättning. Noah var så försiktig som liten (och är det fortfarande), men Neo är av en helt annan sort. Han gör VERKLIGEN skäl för sitt smeknamn "Lillprins bus"...
onsdag 26 februari 2014
VAB-ruari även här
Jag börjar förstå varför februari kallas VABruari av många. Visserligen har vi inte tagit ut en enda VAB-dag än, men sjuka har vi alla gånger varit. Sista veckan i januari till första veckan i februari var en två veckor lång eskapad av förkylningar, och lagom tills vi hade slutat hosta började det om igen med att Noah kräktes i lördags och sedan fick feber på kvällen. Typiskt nog var mannen bortrest (efterlängtad grabbweekend i huvudstaden) och jag hade planerat firande av min födelsedag med mina föräldrar, min mormor och min morbror. Som vi fick ställa in. Och lagom tills Noah hade hämtat sig från det värsta och bara har snuva och hosta så att det räcker och blir över, var det dags för Neo att bli dålig, med hög feber, kräkning och förmodligen snuva om någon dag eller två. SUCK! Mannen hostar och har ont i halsen, och själv hade jag huvudvärk from hell igår kväll igen, förmodligen orsakad av den stress det innebär att vara ensam med sjuka barn (mannen kom visserligen hem i söndags eftermiddag, men sedan har han jobbat hela dagarna mån-tis), och samtidigt försöka hinna med lite egentid och jobbande. Sjuka barn är i vårt fall väldigt klängiga barn, vilket innebär minimalt med tid UTAN barn på armen, i bärsjal, i knät, klängande runt benen etc. Väntar bara på att det ska bli min tur att bli snuvig också.
Annars kämpar jag på med min mat, och min träning. Det går, även om det är jobbigt. Ännu jobbigare blir det av att min kropp är lite motsträvig när det gäller att gå upp i vikt. Det har inte hänt mycket på vågen de senaste två veckorna, trots att jag äter lika mycket som elitidrottare som tränar många, många timmar mer än mig, och väger nästan dubbelt så mycket (enligt Em, som ju jobbar framför allt med elitidrottare). Men jag går i alla fall inte NER i vikt längre. Amningen tar en del energi, men det förklarar inte allt. Så nu måste jag äta ÄNNU mer, hur det nu ska gå till...
Sedan jag började äta mer regelbundet av "bra" mat är jag inte längre sugen på sötsaker och "skräpmat" heller, vilket gör det hela lite svårare. Det är en sak att äta mycket för att man är hungrig och för att det är gott. En helt annan att äta för att man "behöver" eftersom dagsbehovet av energi inte är täckt. Fast man egentligen är proppmätt och vet att man bara kommer att få ont i magen och sova dåligt av att äta mer. Sedan är det klart att jag har mina "ätstörnings-hang-ups" som jag måste jobba med. När jag blev sjuk en gång i tiden skulle man äta lite fett, dra ner på saltet och tugga i sig mycket kostfibrer. Min ätstörningshjärna fungerar fortfarande så - att jag helst vill äta just lite fett, lite salt och mycket kostfibrer. Att mitt dagsintag av fibrer ligger på 100-150 g per dag är en annan historia... Kolhydrater, som många är rädda för nu, är jag däremot inte alls nojjig över att äta. Det var nämligen kolhydrater jag åt när jag gick NER i vikt. Därför tror jag inte ett dugg på LCHF som viktnedgångsmetod, i alla fall inte för mig. Det bästa sättet för MIG att gå upp i vikt är att äta skräpmat sent på kvällen - mycket chips, glass och kakor. Då går jag upp. Men det är inte det sätt jag vill gå upp i vikt på nu. Jag vill göra det på ett hälsosamt sätt, så att jag bygger så mycket muskler som möjligt och blir stark! Från smal och svag till frisk och stark, alltså, och det är det jag jobbar för. Min resa har bara börjat, och den kommer nog att behöva fortsätta läääänge efter början på maj, som är etappmål 1.
Annars kämpar jag på med min mat, och min träning. Det går, även om det är jobbigt. Ännu jobbigare blir det av att min kropp är lite motsträvig när det gäller att gå upp i vikt. Det har inte hänt mycket på vågen de senaste två veckorna, trots att jag äter lika mycket som elitidrottare som tränar många, många timmar mer än mig, och väger nästan dubbelt så mycket (enligt Em, som ju jobbar framför allt med elitidrottare). Men jag går i alla fall inte NER i vikt längre. Amningen tar en del energi, men det förklarar inte allt. Så nu måste jag äta ÄNNU mer, hur det nu ska gå till...
Sedan jag började äta mer regelbundet av "bra" mat är jag inte längre sugen på sötsaker och "skräpmat" heller, vilket gör det hela lite svårare. Det är en sak att äta mycket för att man är hungrig och för att det är gott. En helt annan att äta för att man "behöver" eftersom dagsbehovet av energi inte är täckt. Fast man egentligen är proppmätt och vet att man bara kommer att få ont i magen och sova dåligt av att äta mer. Sedan är det klart att jag har mina "ätstörnings-hang-ups" som jag måste jobba med. När jag blev sjuk en gång i tiden skulle man äta lite fett, dra ner på saltet och tugga i sig mycket kostfibrer. Min ätstörningshjärna fungerar fortfarande så - att jag helst vill äta just lite fett, lite salt och mycket kostfibrer. Att mitt dagsintag av fibrer ligger på 100-150 g per dag är en annan historia... Kolhydrater, som många är rädda för nu, är jag däremot inte alls nojjig över att äta. Det var nämligen kolhydrater jag åt när jag gick NER i vikt. Därför tror jag inte ett dugg på LCHF som viktnedgångsmetod, i alla fall inte för mig. Det bästa sättet för MIG att gå upp i vikt är att äta skräpmat sent på kvällen - mycket chips, glass och kakor. Då går jag upp. Men det är inte det sätt jag vill gå upp i vikt på nu. Jag vill göra det på ett hälsosamt sätt, så att jag bygger så mycket muskler som möjligt och blir stark! Från smal och svag till frisk och stark, alltså, och det är det jag jobbar för. Min resa har bara börjat, och den kommer nog att behöva fortsätta läääänge efter början på maj, som är etappmål 1.
tisdag 10 december 2013
4-årskontroll, 1-årskontakt
Då var det dags igen för ett litet kortare inlägg. BVC idag; 4-årskontroll för Noah, 1-årskontakt för Neo. Båda pojkarna skötte sig fint och artade sig väl, som det brukar heta. Noah klarade alla moment han skulle fixa; rita gubbe, höra, se, gå balansgång, prata och berätta, trä pärlor... Möjligen var det lite svårt med balansen och han håller pennan som ett "litet barn" fortfarande, men det är ingenting som jag bekymrar mig över. Han är helt enkelt bra på andra saker som han tycker är roligare att syssla med. Han pratar inte rent, men har ett ordförråd som är väldigt stort, så inte heller det är någonting jag är orolig för. Vi har ju redan träffat en logoped angående att han stammade för ett drygt år sedan, och enligt henne var det ingen fara.
Neo hade vuxit lite mer sedan sist och följer fortfarande alla kurvor som han ska. 72 cm lång, 9014 g, två sprutor och två illvrål. Kontrollstämpel i baken - check! Nästa kontroll om ett halvår. Han är så sugen på att gå nu, och gör det gärna med stöd. Ställer sig upp så fort han kommer åt, och han riktigt lyser av självförtroende när han släpper taget och upptäcker att han faktiskt kan hålla balansen. Pratar - mamma säger han, och "DÄ", sedan förstår han trumma, klappa, dansa, plaska och verkar vilja veta vad saker och ting heter. Lampor, brandvarnare och högtalare är intressanta. Han älskar att röra sig till musik. Sätter vi på radion eller någon skiva börjar han vifta med armarna och skaka på rumpan. Så himla sött!
Med allergierna går det sådär. Vi kommer inte mycket längre nu, jag och dietisten, utan behöver en tid tillsammans med läkaren för att diskutera hur vi ska gå vidare. Numera vågar jag inte ge någon sorts baljväxt, eftersom Neo även blir prickig i ansiktet av gröna ärter, som han har tålt förut. Jag äter inte soja, däremot kikärter, linser och bönor i begränsade mängder (som dock är betydligt större än vad medelsvensson får i sig under en dag). Gjorde misstaget att äta jordnötsmjöl - det resulterade i en mycket rödflammig lillpys ett halvt dygn senare (när det hade gått ut i bröstmjölken). Kompletterande blodprov är tagna, för att kolla sannolikheten för sesam- och kokosallergi. Fast jag vet inte hur mycket jag ska ge för de där RAST-testerna, egentligen. Enligt dem skulle Neo INTE vara allergisk mot jordnöt, men det var han uppenbarligen. Mer allergisk mot det än mot mandel (som jag fortfarande äter, och han får mandelmjölk då och då).
Mår själv - sådär. Det går lite upp och ner. Mår bra när jag är frisk, kommer åt att träna typ 5 gånger i veckan, det flyter på med jobbet och jag hinner med. Annars inte. Mannen har ett skov av sin reumatiska sjukdom för tillfället, vilket innebär att jag får ta lite mer av hem- och barnansvaret, eftersom mannen då och då däckar totalt på kvällarna och bara sover...
Snart jul. Mysigt med alla ljusen! Snö fick vi, men den håller på att töa bort nu, tråkigt nog. En pulkadag och en pulkafärd till dagis blev det i alla fall för Noahs del - han älskar snö och längtar förstås efter mer.
Neo hade vuxit lite mer sedan sist och följer fortfarande alla kurvor som han ska. 72 cm lång, 9014 g, två sprutor och två illvrål. Kontrollstämpel i baken - check! Nästa kontroll om ett halvår. Han är så sugen på att gå nu, och gör det gärna med stöd. Ställer sig upp så fort han kommer åt, och han riktigt lyser av självförtroende när han släpper taget och upptäcker att han faktiskt kan hålla balansen. Pratar - mamma säger han, och "DÄ", sedan förstår han trumma, klappa, dansa, plaska och verkar vilja veta vad saker och ting heter. Lampor, brandvarnare och högtalare är intressanta. Han älskar att röra sig till musik. Sätter vi på radion eller någon skiva börjar han vifta med armarna och skaka på rumpan. Så himla sött!
Med allergierna går det sådär. Vi kommer inte mycket längre nu, jag och dietisten, utan behöver en tid tillsammans med läkaren för att diskutera hur vi ska gå vidare. Numera vågar jag inte ge någon sorts baljväxt, eftersom Neo även blir prickig i ansiktet av gröna ärter, som han har tålt förut. Jag äter inte soja, däremot kikärter, linser och bönor i begränsade mängder (som dock är betydligt större än vad medelsvensson får i sig under en dag). Gjorde misstaget att äta jordnötsmjöl - det resulterade i en mycket rödflammig lillpys ett halvt dygn senare (när det hade gått ut i bröstmjölken). Kompletterande blodprov är tagna, för att kolla sannolikheten för sesam- och kokosallergi. Fast jag vet inte hur mycket jag ska ge för de där RAST-testerna, egentligen. Enligt dem skulle Neo INTE vara allergisk mot jordnöt, men det var han uppenbarligen. Mer allergisk mot det än mot mandel (som jag fortfarande äter, och han får mandelmjölk då och då).
Mår själv - sådär. Det går lite upp och ner. Mår bra när jag är frisk, kommer åt att träna typ 5 gånger i veckan, det flyter på med jobbet och jag hinner med. Annars inte. Mannen har ett skov av sin reumatiska sjukdom för tillfället, vilket innebär att jag får ta lite mer av hem- och barnansvaret, eftersom mannen då och då däckar totalt på kvällarna och bara sover...
Snart jul. Mysigt med alla ljusen! Snö fick vi, men den håller på att töa bort nu, tråkigt nog. En pulkadag och en pulkafärd till dagis blev det i alla fall för Noahs del - han älskar snö och längtar förstås efter mer.
onsdag 23 oktober 2013
10 månader
I dryga tio månader har han funnits utanför min mage, min lilla skruttunge, och igår var det dags för invägning och utvecklingskontroll på BVC. K konstaterade att han fortfarande följer sina kurvor perfekt: Två under på längden, en under på vikten och en över på huvudomfånget jämfört med normalkurvorna. Matchvikten var 8605 gram (minus några gram för måttbandet som han tuggade frenetiskt på och vägrade släppa), längden 69.5 cm och huvudomfånget 46.4 cm. Jag passade på att fråga om huvudformen, men K tyckte att det inte var någonting att bekymra sig om. Huvudformen kan ändras, och han är inte plattskallig eftersom han ju nästan aldrig ligger på rygg. Dessutom växer huvudet som det ska och hon kunde inte känna att det skulle finnas några konstiga sammanväxningar. Skönt.
Pincettgreppet fanns ingenting att anmärka på, och inte förmågan att slå ihop två klossar heller. Möjligen var han lite för snabb vad gällde att försöka stoppa in gemen (som K testade finmotoriken med) i munnen. ALLT ska smakas på nu. Även om han sitter stabilt sätter han sig inte upp, och kryper gör han då rakt inte. Ingenting att oroa sig över, tyckte K. Neo prioriterar helt enkelt andra saker än de grovmotoriska. Noah var för övrigt precis likadan.
Annars? Han låter mycket, lillpysen. Så mycket att familjen minus jag går omkring med hörselskydd av och till, och att jag ibland går ut och går på kvällarna för att få tyst på honom. Han älskar nämligen att vara ute. Då gnäller han oftast mindre och han låter mest gulligt gurgligt, precis som när han är i för honom nya miljöer eller träffar mycket folk. Då glömmer han bort att låta eftersom det finns så mycket att titta på. Han är nyfiken och väldigt social. Älskar sin morfar, föredrar bärsjal framför vagn och blir mäkta upprörd om han inte får vara med när storebror leker med morfar eller mormor. Mamma är favoritföräldern, och hos henne ska man vara när man ska sova. Ibland går det att sova i barnvagnen också, men det är inte så ofta och framför allt händer det när det är pappadag. Pappa bär nämligen INTE i sjal. Favoritsysselsättningar, förutom att pilla på små saker och stoppa in allsköns smulor och bös i munnen, är att studsa, hoppa och bada. Plaska ner hela mamma är jätteroligt! Ibland slutar det med att även mamma får byta kläder. Trots allergier är lille herrn en matglad sak, som äter frukost, lunch och middag, och ammar däremellan. Sover hyfsat om nätterna och både somnar och vaknar i rimlig tid (sover ca 19-07, med amning 3-4 gånger en bra natt).
Själv - har jag mått bättre men mår inte direkt dåligt för tillfället heller. Maten fungerar inte så bra - jag äter mycket men fel (mest grönsaker, frukt, baljväxter och mandel, samt lite proteinpulver och "skräp" då och då), särskilt vad gäller måltidsfördelningen över dagen, men har ingen motivation alls att göra någonting åt det just nu. Tränar mycket - och har blivit starkare sedan jag började träna igen efter förlossningen. Numera klarar jag hela kettlebellspasset med 12 kg kettle, och orkar göra 40 burpees i rad. Minns när jag klarade EN enarmspress med kettlebellen och inte var i närheten av att ens fixa 10 burpees. Mannen och jag pratar knappt, men för tillfället bråkar vi i alla fall inte. Njuter lite av att börja jobba - fick första lönebeskedet igår:-). Det är skönt att prestera någonting "på riktigt" och inte bara som mamma. För som mamma skulle jag kunna göra ett mycket bättre jobb. Är ingen bra förebild för våra barn vad gäller mat och träning, och jag leker inte alls lika mycket med barnen som mannen gör när han är hemma. Min roll är mer tjata-mata-hålla rent... Good cop, bad cop, liksom, och det råder ingen tvivel om vem som är "bad" här.
Tvättmaskinen är färdig - dags att hänga blöjor. Vi kör på med tygisar utom på nätterna där det är engångs som gäller. Funkar jättebra! Är så nöjd över att slippa släpa in och ut onödigt många engångsblöjor, och varken tvätt eller vikning känns särskilt betungande.
Pincettgreppet fanns ingenting att anmärka på, och inte förmågan att slå ihop två klossar heller. Möjligen var han lite för snabb vad gällde att försöka stoppa in gemen (som K testade finmotoriken med) i munnen. ALLT ska smakas på nu. Även om han sitter stabilt sätter han sig inte upp, och kryper gör han då rakt inte. Ingenting att oroa sig över, tyckte K. Neo prioriterar helt enkelt andra saker än de grovmotoriska. Noah var för övrigt precis likadan.
Annars? Han låter mycket, lillpysen. Så mycket att familjen minus jag går omkring med hörselskydd av och till, och att jag ibland går ut och går på kvällarna för att få tyst på honom. Han älskar nämligen att vara ute. Då gnäller han oftast mindre och han låter mest gulligt gurgligt, precis som när han är i för honom nya miljöer eller träffar mycket folk. Då glömmer han bort att låta eftersom det finns så mycket att titta på. Han är nyfiken och väldigt social. Älskar sin morfar, föredrar bärsjal framför vagn och blir mäkta upprörd om han inte får vara med när storebror leker med morfar eller mormor. Mamma är favoritföräldern, och hos henne ska man vara när man ska sova. Ibland går det att sova i barnvagnen också, men det är inte så ofta och framför allt händer det när det är pappadag. Pappa bär nämligen INTE i sjal. Favoritsysselsättningar, förutom att pilla på små saker och stoppa in allsköns smulor och bös i munnen, är att studsa, hoppa och bada. Plaska ner hela mamma är jätteroligt! Ibland slutar det med att även mamma får byta kläder. Trots allergier är lille herrn en matglad sak, som äter frukost, lunch och middag, och ammar däremellan. Sover hyfsat om nätterna och både somnar och vaknar i rimlig tid (sover ca 19-07, med amning 3-4 gånger en bra natt).
Själv - har jag mått bättre men mår inte direkt dåligt för tillfället heller. Maten fungerar inte så bra - jag äter mycket men fel (mest grönsaker, frukt, baljväxter och mandel, samt lite proteinpulver och "skräp" då och då), särskilt vad gäller måltidsfördelningen över dagen, men har ingen motivation alls att göra någonting åt det just nu. Tränar mycket - och har blivit starkare sedan jag började träna igen efter förlossningen. Numera klarar jag hela kettlebellspasset med 12 kg kettle, och orkar göra 40 burpees i rad. Minns när jag klarade EN enarmspress med kettlebellen och inte var i närheten av att ens fixa 10 burpees. Mannen och jag pratar knappt, men för tillfället bråkar vi i alla fall inte. Njuter lite av att börja jobba - fick första lönebeskedet igår:-). Det är skönt att prestera någonting "på riktigt" och inte bara som mamma. För som mamma skulle jag kunna göra ett mycket bättre jobb. Är ingen bra förebild för våra barn vad gäller mat och träning, och jag leker inte alls lika mycket med barnen som mannen gör när han är hemma. Min roll är mer tjata-mata-hålla rent... Good cop, bad cop, liksom, och det råder ingen tvivel om vem som är "bad" här.
Tvättmaskinen är färdig - dags att hänga blöjor. Vi kör på med tygisar utom på nätterna där det är engångs som gäller. Funkar jättebra! Är så nöjd över att slippa släpa in och ut onödigt många engångsblöjor, och varken tvätt eller vikning känns särskilt betungande.
onsdag 16 oktober 2013
Jobbstart och mirakel
Här tuffar livet på. Jag har börjat jobba, onsdagar, torsdagar och halva fredagar. Mannen har börjat vara hemma med barnen - när jag jobbar. Omställningen är stor för hela familjen och jag är nog den som har det lugnast. Helt plötsligt har jag fått mer egentid än vad jag har haft de senaste 10 månaderna. Fast jag saknar min lilla kille väldigt mycket när han inte är hemma. Oftast är grabbarna borta några timmar på förmiddagen och sedan tar jag över åtminstone Neo någon gång efter lunch. Än är jag inte överhopad med arbete, och eftersom min chef är borta alla dagar jag jobbar under oktober är det lite svårt att komma in i något vidare arbetstempo.
Vi har fått en kallelse till barndietisten nu i alla fall, i början av november. Jag tvivlar på att hon kan så mycket om sojafri veganmat för småbarn, men det är i alla fall någon att bolla kostfrågan med. Som det är nu har jag återgått till sojafritt för egen del. Jag vet inte om det bara var tillfälligt, men när jag började äta soja i små mängder blev Neo både gnälligare och kliade sig mer. Det är mycket trevligare med en glad bebis än en ledsen, så då avbröt jag sojaätandet igen. Nu ger jag honom bara mat som jag vet att han tål. Borde egentligen gå vidare och testa med fler livsmedel, men det är så skönt när han mår bra...
Idag på Nyhetsmorgon visades en intervju med en av tjejerna som ingår i den "mammagrupp" som jag och de andra mammorna skapade. Vi simmade tillsammans när vi var yngre, och nu har vi alla ett eller flera barn i samma ålder (födda 2009-2013). Inslaget finns här! Även Aftonbladet har skrivit om det mirakel som Samuel faktiskt är - Nettan genomgick flera cellgifts- och strålbehandlingar medan han låg i magen och skulle egentligen inte kunna bli gravid. Och även om Samuel var väldigt pyttig när han kom (under 2 kg lätt) har han med råge vuxit om Neo, som är fyra månader äldre... Läs mer här! Kram till dig, Nettan! You rock!
Ytterligare ett litet mirakel är kanske, kanske på G. En av mina vänner, som för ett drygt år sedan fick beskedet att hennes AMH-värde visade tecken på att hon var typ infertil (tror att provet visade ett AMH <0.2), är gravid, spontant, efter ett misslyckat IVF tidigare i år. Nu håller jag tummarna för att även det blir en mirakelbebis - som mina små killar är. Och jag ser det som en bekräftelse på att AMH-värdet inte säger allt!
Vi har fått en kallelse till barndietisten nu i alla fall, i början av november. Jag tvivlar på att hon kan så mycket om sojafri veganmat för småbarn, men det är i alla fall någon att bolla kostfrågan med. Som det är nu har jag återgått till sojafritt för egen del. Jag vet inte om det bara var tillfälligt, men när jag började äta soja i små mängder blev Neo både gnälligare och kliade sig mer. Det är mycket trevligare med en glad bebis än en ledsen, så då avbröt jag sojaätandet igen. Nu ger jag honom bara mat som jag vet att han tål. Borde egentligen gå vidare och testa med fler livsmedel, men det är så skönt när han mår bra...
Idag på Nyhetsmorgon visades en intervju med en av tjejerna som ingår i den "mammagrupp" som jag och de andra mammorna skapade. Vi simmade tillsammans när vi var yngre, och nu har vi alla ett eller flera barn i samma ålder (födda 2009-2013). Inslaget finns här! Även Aftonbladet har skrivit om det mirakel som Samuel faktiskt är - Nettan genomgick flera cellgifts- och strålbehandlingar medan han låg i magen och skulle egentligen inte kunna bli gravid. Och även om Samuel var väldigt pyttig när han kom (under 2 kg lätt) har han med råge vuxit om Neo, som är fyra månader äldre... Läs mer här! Kram till dig, Nettan! You rock!
Ytterligare ett litet mirakel är kanske, kanske på G. En av mina vänner, som för ett drygt år sedan fick beskedet att hennes AMH-värde visade tecken på att hon var typ infertil (tror att provet visade ett AMH <0.2), är gravid, spontant, efter ett misslyckat IVF tidigare i år. Nu håller jag tummarna för att även det blir en mirakelbebis - som mina små killar är. Och jag ser det som en bekräftelse på att AMH-värdet inte säger allt!
tisdag 10 september 2013
Ny nojja...
En trevlig weekend i Stockholm, ett litet plåster till minsting och en pys med mardrömsskräck så till den milda grad att han inte vill gå och lägga sig. Just nu snurrar tillvaron på i allt mer hektisk fart. Alla är för närvarande friska i alla fall, tror vi, och jag är spänd av förväntan inför att jag ska börja jobba på nytt jobb på halvtid den 1 oktober. Det var en av anledningarna till att slutet av förra veckan tillbringades i 08-land. Samtidigt passade vi förstås på att träffa lite vänner - det gäller att ta tillfället i akt när någon annan bekostar resan (skämt åsido)...
I onsdags förra veckan var jag och Neo på sjukhuset och tog blodprov för att utreda om han är allergisk mot soja och "nötmix" eller inte. Jag tänkte ringa i slutet av denna veckan och be om att få ta del av resultatet - och helst få prata med en läkare om hur vi ska gå vidare, oavsett om det rör sig om äkta allergi eller bara överkänslighet. Än så länge äter vi båda sojafritt i alla fall. Dock åt jag både paprika och tomat en kväll i Stockholm, när vi var på restaurang och min mat, trots att jag bad om paprika- och tomatfritt, innehöll båda delarna... Jag hade att välja mellan att gå hungrig och att äta, och då valde jag att äta. Det var dumt. Neo blev lite prickigare och mycket kliigare efter det, och har inte riktigt återhämtat sig än.
En ny nojja har dessutom dykt upp. I mitten av augusti var vi på bröllop, och brudens far, som är läkare (röntgen med barn som specialitet) fick låna Neo en stund och la då märket till att hans huvudform är lite märklig. Någonting som jag också har varit bekymrad över av och till, och tagit upp med både BVC och barnläkarna vi har träffat p.g.a. Neos eksem. Och fått lugnande besked. Jag har förstås googlat, skulle möjligen kunna röra sig om någonting som på "vanligt" språk kallas båtskalle, men i så fall väldigt lindrigt, och beror på att suturerna i skallen har vuxit ihop för tidigt. Det som talar MOT detta är dock att Neos huvudstorlek hela tiden har följt sin kurva jättefint, och att mitt huvud också har en konstig form... Så jag hoppas att det INTE är något galet. Vi ska försöka fotografera hans huvud nu i alla fall, och kanske skicka bilderna till "brudens far", så får vi se om han kan föra saken vidare till experterna för bedömning. Förmodligen går det betydligt snabbare att ta det den vägen än att gå genom BVC, som ju inte tycker att det är någonting som är fel.
I onsdags förra veckan var jag och Neo på sjukhuset och tog blodprov för att utreda om han är allergisk mot soja och "nötmix" eller inte. Jag tänkte ringa i slutet av denna veckan och be om att få ta del av resultatet - och helst få prata med en läkare om hur vi ska gå vidare, oavsett om det rör sig om äkta allergi eller bara överkänslighet. Än så länge äter vi båda sojafritt i alla fall. Dock åt jag både paprika och tomat en kväll i Stockholm, när vi var på restaurang och min mat, trots att jag bad om paprika- och tomatfritt, innehöll båda delarna... Jag hade att välja mellan att gå hungrig och att äta, och då valde jag att äta. Det var dumt. Neo blev lite prickigare och mycket kliigare efter det, och har inte riktigt återhämtat sig än.
En ny nojja har dessutom dykt upp. I mitten av augusti var vi på bröllop, och brudens far, som är läkare (röntgen med barn som specialitet) fick låna Neo en stund och la då märket till att hans huvudform är lite märklig. Någonting som jag också har varit bekymrad över av och till, och tagit upp med både BVC och barnläkarna vi har träffat p.g.a. Neos eksem. Och fått lugnande besked. Jag har förstås googlat, skulle möjligen kunna röra sig om någonting som på "vanligt" språk kallas båtskalle, men i så fall väldigt lindrigt, och beror på att suturerna i skallen har vuxit ihop för tidigt. Det som talar MOT detta är dock att Neos huvudstorlek hela tiden har följt sin kurva jättefint, och att mitt huvud också har en konstig form... Så jag hoppas att det INTE är något galet. Vi ska försöka fotografera hans huvud nu i alla fall, och kanske skicka bilderna till "brudens far", så får vi se om han kan föra saken vidare till experterna för bedömning. Förmodligen går det betydligt snabbare att ta det den vägen än att gå genom BVC, som ju inte tycker att det är någonting som är fel.
tisdag 27 augusti 2013
Sämsta tänkbara nästan
Sommaren lider mot sitt slut, och så gör även min föräldraledighet på heltid. Den 1 oktober ska jag börja jobba halvtid, och mannen vara hemma på halvtid. I samband med det byter jag jobb - och ser SÅ fram emot att slippa fasta arbetstider, trist transporttid till och från jobbet, närvaroplikt och stämpelklocka. Lägg därtill en liten löneförhöjning och jobb inom ett relevant och högaktuellt område som jag verkligen brinner för samt möjlighet att vidareutvecklas och bredda min kompetens samtidigt som jag tar tillvara gammal sådan... Jo, det blir nog bra det här, det måste jag tro.
Vad som är lite tråkigare är att det har gått utför med min vikt och delvis även mitt ätande, för när jag går ner i vikt blir jag knäpp i huvudet rent ut sagt, och tänker fel. Blir ortorektisk. Det började egentligen med en magsjuka, och sedan var bollen i rullning. När jag försöker strypa mitt stora kvällsmål och äta mer rimliga mängder innan läggdags, då börjar vikten gå neråt. Om jag då inte kompenserar genom att äta ordentligt på dagen, vilket jag inte gör i den utsträckning som det behövs, är det kört. Nu äter jag visserligen lunch/brunch, tränar lite mindre (dock hårdare när jag väl gör det) men det har inte varit fullt tillräckligt, så nu är målet att gå upp i vikt, oavsett hur, så att jag kan börja tänka lite smart igen. Tre kg behöver jag upp ungefär. Jag gick ju bara upp 9.5 kg när jag väntade Neo, gick ner 7 av dem inom en vecka och sedan har jag gått ner typ 8 till... Och jag var inte överviktig från början.
Så Neos eksem då. Vi började ge honom smakportioner i mitten av juni, vilket gick bra. Han var jätteduktig på att äta och gillade det mesta (utom gröt). Dock fick han utslag runt munnen då och då, utan att jag riktigt förstod varför. Förrän i början av augusti. SOJA. I alla dess former. Reaktionen kommer snabbt efter att jag har gett honom någonting med soja i, såsom tofu, sojamjölk, sojasås, sojaprotein, men går som tur är över inom någon timme. Nästa vecka ska vi ta blodprover på honom för att kolla om det rör sig om en immunförsvarsreaktion eller bara är överkänslighet mot soja. Och sedan prata med läkaren om hur vi ska gå vidare - ge små portioner soja för att lära hans immunförsvar att det inte är någonting farligt, eller utesluta soja helt. För tillfället utesluter jag soja helt ur hans och min kost, och hans eksem är helt borta. Jag minskar på kortisonet jag smörjer med i hårbotten nu, och är nere på varannan dag utan att han kliar alltför mycket. Han har ätit mango, persika, äpple, jordgubbe, hallon m.m. utan att få några utslag. Och jag kan äta choklad. Har dock inte vågat testa tomat, paprika och citrus än, men det står på listan. (Alltså, sojaallergi är i sig ingen katastrof, men i kombination med att vi äter veganmat här i huset, jag har IBS och därför utesluter havre, vete, korn och råg i alla dess former d.v.s. spannmålsfri glutenfri kost, och Noah tvärvägrar baljväxter bortsett från nermixade i lasagnesås eller nötbiffar eller i förädlade sojaprodukter, blir det lite jobbigt att hitta saker som alla kan äta).
Han har börjat säga "MAMA" <3 <3 <3. Även om jag är osäker på om han förstår innebörden av det är det härligt att höra - i synnerhet eftersom Noahs första ord var PAPPA...
Kram på er - dags för ett bajsblöjsbyte
Vad som är lite tråkigare är att det har gått utför med min vikt och delvis även mitt ätande, för när jag går ner i vikt blir jag knäpp i huvudet rent ut sagt, och tänker fel. Blir ortorektisk. Det började egentligen med en magsjuka, och sedan var bollen i rullning. När jag försöker strypa mitt stora kvällsmål och äta mer rimliga mängder innan läggdags, då börjar vikten gå neråt. Om jag då inte kompenserar genom att äta ordentligt på dagen, vilket jag inte gör i den utsträckning som det behövs, är det kört. Nu äter jag visserligen lunch/brunch, tränar lite mindre (dock hårdare när jag väl gör det) men det har inte varit fullt tillräckligt, så nu är målet att gå upp i vikt, oavsett hur, så att jag kan börja tänka lite smart igen. Tre kg behöver jag upp ungefär. Jag gick ju bara upp 9.5 kg när jag väntade Neo, gick ner 7 av dem inom en vecka och sedan har jag gått ner typ 8 till... Och jag var inte överviktig från början.
Så Neos eksem då. Vi började ge honom smakportioner i mitten av juni, vilket gick bra. Han var jätteduktig på att äta och gillade det mesta (utom gröt). Dock fick han utslag runt munnen då och då, utan att jag riktigt förstod varför. Förrän i början av augusti. SOJA. I alla dess former. Reaktionen kommer snabbt efter att jag har gett honom någonting med soja i, såsom tofu, sojamjölk, sojasås, sojaprotein, men går som tur är över inom någon timme. Nästa vecka ska vi ta blodprover på honom för att kolla om det rör sig om en immunförsvarsreaktion eller bara är överkänslighet mot soja. Och sedan prata med läkaren om hur vi ska gå vidare - ge små portioner soja för att lära hans immunförsvar att det inte är någonting farligt, eller utesluta soja helt. För tillfället utesluter jag soja helt ur hans och min kost, och hans eksem är helt borta. Jag minskar på kortisonet jag smörjer med i hårbotten nu, och är nere på varannan dag utan att han kliar alltför mycket. Han har ätit mango, persika, äpple, jordgubbe, hallon m.m. utan att få några utslag. Och jag kan äta choklad. Har dock inte vågat testa tomat, paprika och citrus än, men det står på listan. (Alltså, sojaallergi är i sig ingen katastrof, men i kombination med att vi äter veganmat här i huset, jag har IBS och därför utesluter havre, vete, korn och råg i alla dess former d.v.s. spannmålsfri glutenfri kost, och Noah tvärvägrar baljväxter bortsett från nermixade i lasagnesås eller nötbiffar eller i förädlade sojaprodukter, blir det lite jobbigt att hitta saker som alla kan äta).
Han har börjat säga "MAMA" <3 <3 <3. Även om jag är osäker på om han förstår innebörden av det är det härligt att höra - i synnerhet eftersom Noahs första ord var PAPPA...
Kram på er - dags för ett bajsblöjsbyte
torsdag 8 augusti 2013
Träning med bebis för 50-11 gången
Tittar in lite här igen... På hälsofronten intet nytt, förutom att jag åkte på någon magåkomma för någon vecka sedan. I kombination med att jag samtidigt skärpte till mina kvällsmål och inte åt riktigt lika mycket som vanligt gick jag ner lite mer i vikt. Inte bra. Nu är jag nämligen ätstörningsmässig i tanken, och måste kämpa rejält för att övervinna mina sjuka tankar:-(. Och känslorna av att vara en dålig mamma till mina barn. Som tur är har mannen semester fortfarande och är hemma i en dryg vecka till. Sedan börjar vardagen med dagis 15 timmar i veckan för Noah, och sedan är det inte många veckor kvar tills jag ska börja jobba! Halvtid, är planen, åtminstone i ett år framöver. MEN - jag har fått ett nytt jobb! Som möjliggör hemarbete, flextid och som grädde på moset högre lön och uppgifter som känns riktigt relevanta och intressanta.
Det himla braiga träningsprogrammet som jag skrev om i förra inlägget har jag numera kört ibland när jag har varit ensam med en hyfsat nöjd Neo. Till skillnad från hur Noah var som bebis tycker min minsting om att bli upphissad högt i luften och skrattar av förtjusning när han får åka bäckenlyft. Egentligen är det mycket små modifieringar som har behövts för att hålla Neo på humör. Grunden är densamma, men i övningarna gående utfall, enbens höftlyft och marklyft använder jag Neo som vikt. Hur? Genom att helt enkelt bära honom i utfallen, sätta honom på magen under höftlyften, och vid marklyften håller jag honom under armarna, låter hans fötter nudda golvet, lyfter honom i en bicepscurl till brösthöjd och hivar sedan upp honom i luften som när man gör militärpress.
Dagens pass bestod av kettlebellsövningarna här (ett varv), ett varv av övningarna från förra inlägget med modifieringar enligt ovan och dessutom lite tyngre styrketräning med vikter (de övningarna klämde jag in direkt efter kettlebellsdelen):
Det himla braiga träningsprogrammet som jag skrev om i förra inlägget har jag numera kört ibland när jag har varit ensam med en hyfsat nöjd Neo. Till skillnad från hur Noah var som bebis tycker min minsting om att bli upphissad högt i luften och skrattar av förtjusning när han får åka bäckenlyft. Egentligen är det mycket små modifieringar som har behövts för att hålla Neo på humör. Grunden är densamma, men i övningarna gående utfall, enbens höftlyft och marklyft använder jag Neo som vikt. Hur? Genom att helt enkelt bära honom i utfallen, sätta honom på magen under höftlyften, och vid marklyften håller jag honom under armarna, låter hans fötter nudda golvet, lyfter honom i en bicepscurl till brösthöjd och hivar sedan upp honom i luften som när man gör militärpress.
Dagens pass bestod av kettlebellsövningarna här (ett varv), ett varv av övningarna från förra inlägget med modifieringar enligt ovan och dessutom lite tyngre styrketräning med vikter (de övningarna klämde jag in direkt efter kettlebellsdelen):
- Djupa benböj (12 reps, 25 kg uppdelat på 2 st 12.5 kg hantlar på denna och direkt efterföljande övningar)
- Breda benböj
- Marklyft
- Ryggresningar
- Framåtböjd rodd (båda sidorna samtidigt)
- Vadpress
- Bicepscurls (12 reps, 2 x 8 kg hantlar på denna och direkt efterföljande övningar)
- Axelpress
- Bröstpress på boll
- Bröstflies på boll
- Militärpress (12 reps, 2 x 6 kg hantlar på denna och direkt efterföljande)
- Ytterligare en axelövning som jag inte vet vad den heter
- Övning för triceps
- "Dörröppningar" för skulderbladen
lördag 15 juni 2013
Smakprovspremiär!
Han håller på att bli stor, min lilla snuttegris... Utvecklingen går fort nu, förkylning till trots, och idag fick han prova att äta fast föda för första gången i sitt sex månader och tre dagar gamla liv. Egentligen hade vi tänkt oss att smakprovspremiären skulle äga rum på midsommarafton, men så hade jag ångkokat broccoli ovanpå riset i riskokaren. Den blev väldigt mjuk, perfekt för en liten tandlös gom. Så Neo fick en liten mimibukett. Och sedan en till eftersom den första slank ner ledigt och lätt. Den följde samma väg. Sedan fick det bara bra. Man kan diskutera hur smart det är att börja ge mat när bebisen inte har bajsat på fyra dagar (han gör det normalt sett flera gånger om dagen), men gjort är gjort, och nu är det väl bara att köra på.
Alla utom just minstingen sov rätt dåligt i natt. Noah har börjat vandra in till mannen någon gång mitt i natten, och när de sover i samma rum sover båda sämre än när Noah ligger i sin säng och mannen i vår. Neo och jag huserar fortfarande i bäddsoffan i andra änden av huset för att störa och störas så lite som möjligt. Jag kunde dock inte sova (åt lite för mycket igår kväll efter tre duktiga kvällar utan överätning) heller, utan låg vaken i några timmar mitt i natten. Neo vaknade pigg kl. 5. Spanade länge och förväntansfullt efter sin storebror, men vid 5.45 gav han upp och somnade om, till strax före kl. 8. Noah vaknade en timme senare, och kort därefter gick mannen också upp. Jag tränade igenom mitt vanliga pass - gick segt och tungt, satte på en maskin tvätt och sedan tog hela familjen en lite längre promenad innan lunch och fix i trädgården (mannen och Noah) respektive dammsugning (jag).
Gårdagen var en riktigt trött dag. Mannen jobbade som tur var hemifrån och flexade halva dagen, så han och Noah roade varandra på egen hand medan jag och Neo halvsov/sov. Jag hade huvudvärk, på väg att bli migrän, men jag klarade mig ifrån det, tack och lov. Kanske kombination av för litet energiintag, trötthet och vätskebrist? Efter fruktsallad, soygurt, rostade kikärter och majs, glass m.m. igår kväll hämtade jag kanske upp det.
Matdagboksskrivandet satte dessvärre fart på en massa gamla tankar, precis som jag befarade. Matnojjig för tillfället och vågar inte äta "riktig" mat, utan bara småplock som jag "brukar" äta. Nyss skrev jag i alla fall in ett "bra" recept i kokboken och kollade energi-, protein- och järninnehåll och insåg sedan att den måltiden skulle bli både energisnålare och protein- och järnrikare än det jag annars brukar äta. Så kanske att jag ska våga testa det på måndag i alla fall...
Alla utom just minstingen sov rätt dåligt i natt. Noah har börjat vandra in till mannen någon gång mitt i natten, och när de sover i samma rum sover båda sämre än när Noah ligger i sin säng och mannen i vår. Neo och jag huserar fortfarande i bäddsoffan i andra änden av huset för att störa och störas så lite som möjligt. Jag kunde dock inte sova (åt lite för mycket igår kväll efter tre duktiga kvällar utan överätning) heller, utan låg vaken i några timmar mitt i natten. Neo vaknade pigg kl. 5. Spanade länge och förväntansfullt efter sin storebror, men vid 5.45 gav han upp och somnade om, till strax före kl. 8. Noah vaknade en timme senare, och kort därefter gick mannen också upp. Jag tränade igenom mitt vanliga pass - gick segt och tungt, satte på en maskin tvätt och sedan tog hela familjen en lite längre promenad innan lunch och fix i trädgården (mannen och Noah) respektive dammsugning (jag).
Gårdagen var en riktigt trött dag. Mannen jobbade som tur var hemifrån och flexade halva dagen, så han och Noah roade varandra på egen hand medan jag och Neo halvsov/sov. Jag hade huvudvärk, på väg att bli migrän, men jag klarade mig ifrån det, tack och lov. Kanske kombination av för litet energiintag, trötthet och vätskebrist? Efter fruktsallad, soygurt, rostade kikärter och majs, glass m.m. igår kväll hämtade jag kanske upp det.
Matdagboksskrivandet satte dessvärre fart på en massa gamla tankar, precis som jag befarade. Matnojjig för tillfället och vågar inte äta "riktig" mat, utan bara småplock som jag "brukar" äta. Nyss skrev jag i alla fall in ett "bra" recept i kokboken och kollade energi-, protein- och järninnehåll och insåg sedan att den måltiden skulle bli både energisnålare och protein- och järnrikare än det jag annars brukar äta. Så kanske att jag ska våga testa det på måndag i alla fall...
torsdag 13 juni 2013
Nuvarande träningspass
En smärre bedrift: Att vara ensam med båda barnen och ändå få till ett träningspass av hyfsad kvalitet. Kettledelen klarade jag av medan Noah åt frukost, och sedan var vi alla mycket nöjda med Noah placerad framför TV:n och Neo i bärsjalen. Noah brukar inte få titta på film dagtid, annat än när han eller jag är sjuk eller väldigt trött, av principiella skäl, så det var förstås lite extra kul att få göra det idag. Regnet har öst ner större delen av dagen, så vi hade ingen större lust att gå ut och leka. Däremot blev det en promenad till postens utlämningsställe för avhämtning av ett par Joya-sandaler som jag har köpt på Blocket. Testar dem nu - känns bra - och jag behövde verkligen ett par nya "funktionella skor" eftersom mina MBT-sandaler är hyfsat slitna. Joya är skapade av samma team som tog fram MBT, men sägs vara mjukare att gå i och bättre för att stärka små muskler genom att de "vinglar" mer. För övrigt nöjd över att ha kollat upp skorna på Blocket först. Där sparade jag en rejäl slant jämfört med att köpa nya i butik (dessa VAR nya, felköp av säljaren).
Mitt nuvarande "vanliga" träningspass ser för övrigt ut så här:
Övningar med kettlebell (12 kg), 10 reps av varje övning( per sida i förekommande fall, beskrivningar finns på dintraning.se), enbart ett set av varje övning:
Mitt nuvarande "vanliga" träningspass ser för övrigt ut så här:
Övningar med kettlebell (12 kg), 10 reps av varje övning( per sida i förekommande fall, beskrivningar finns på dintraning.se), enbart ett set av varje övning:
- "Around the world" - "Sving" (20 reps av denna) - "Sving, enhands" - "Figure 8"
- "Front squat" (så djupt jag kan och orkar) - "Triple X" (biceps 3 reps/press/triceps 3 reps/goodmorning, 4-5 varv) - "Draken" - "Hakdrag
- Armhävning med en hand på kettlebellen - "Latsdrag, rotation" - Utfall med kettlebellen i samma hand som det ben som jobbar - som "Draken" fast kettlebellen i samma hand som det ben som är stilla - "Sidoböjning"
- "Vändning med stöt" (bara 7 reps) - "Högt drag" - "Enhandssving" (fast här fuskade jag och gjorde början av övningen som en sving till axelhöjd) - "Utfall" - breda benböj med kettlebell bakom ryggen - - vadpress
- "Pullover" (5 reps av vardera med fötterna axelbrett/tätt ihop/höger ben lyft/vänster ben lyft)- bäckenlyft med kettlebellen som i föregående övning fast stilla (5 reps av vardera med fötter axelbrett isär/fötter tätt ihop/höger ben lyft/vänster ben lyft) - "Turkish getup del 1" fast utan kettlebell
- Extreme stepups, med händerna mot bröstet (d.v.s. runt Neo i bärsjal), först höger ben, sedan vänster ben
- Superset Kalinka med boll bakom ryggen + Sprints utan skor
- Superset Omvänd finne med vikt (d.v.s. bebis) + Egen övning: Alternerande utfallssteg framåt
- Superset Ståsittande rodd (gummislangar) + Shoulder runs (6 kg hantlar)
- TRX: squat-row ett ben i taget -bicepscurls - squat-flies (för ryggen) - triceps
- TRX: bröstpress - bröstflies - utan redskap vadpress i fyra varianter (fötter axelbrett tårna framåt/utåt, fötter bredare tårna framåt/utåt; 20 reps av varje övning för vaderna)
- TRX med fötterna i TRX-banden: hip adduction - baksida lår - baksida lår igen på ett annat sätt - bäckenlyft
- Pik-plankan som jag beskrev här (12 reps) - upphängd sidoplanka 20 sek ELLER Bålmuskler med vridrörelse (scrolla neråt i inlägget) + navasana fast med armrörelser (sitt i båtposition med armarna framåtsträckta. För sedan armarna bakåt som om du skulle omfamna någon; stanna när de är i rak linje med kroppen och för ihop dem igen).
onsdag 12 juni 2013
Ljudtrötthet
ÄNTLIGEN somnade Neo. Nu är han snorig också. Och fortsatt gnällig. Noah sov dåligt under natten och låg och illvrålade en kvart eller så (jag höll på att bli galen, men omnattning av Noah är mannens uppgift), och har varit gnälligare och klängigare än vanligt idag. Jag har sovit dåligt på grund av en snorig Neo som vaknat, ammat och skrikit om vartannat, och är därför gnälligare och i större behov av lugn och ro än vanligt. En typiskt dålig kombination med andra ord. Eftersom Noah hade en dålig natt kom mannen inte upp i tid imorse, och var därför sen till jobbet. Vilket gjorde att han fick jobba längre på eftermiddagen istället (han har flextid). Typiskt dålig kombination med att jag var dödstrött på gnälliga barn och två miljoner "varför" (varannan mening Noah säger börjar med ett "varför") och hade behövt lite avlösning hemma.
Gnäll, gnäll, gnäll... Vi var i alla fall på öppna förskolan i förmiddags. Tack och lov har de öppet juni månad ut (fast bara tre dagar i veckan istället för fem). Lite bra att få någonting annat att titta på än hemmahuset för Neos del, och för Noahs del lite bra att leka någon annanstans än hemma. Och lite bra för mig att träffa andra föräldrar att prata med. Vi var nog inte hemma förrän vid halv två, eftersom jag passade på att handla och hämta ett DHL-paket på vägen. Ändå handlade det mesta av tiden om ren "transportsträcka" tills det var dags att laga mat. Tillsammans med Noah gjorde jag en liten insats för att röja upp i hans rum (med Neo i bärsjal). Det går nämligen lite bättre att få honom att städa om jag hjälper till.
Nu tänker jag softa framför datorn tills min lilla kille vaknar och kräver uppmärksamhet. Natta den äldre får mannen fixa. Måste fundera på vad vi ska hitta på imorgon. Jag vill träna, behöver det för att inte få ont i kroppen och i själen, och erfarenhetsmässigt vet jag att det är bäst att göra på morgonen. Kanske placera Noah framför någon film medan jag håller på...
Gnäll, gnäll, gnäll... Vi var i alla fall på öppna förskolan i förmiddags. Tack och lov har de öppet juni månad ut (fast bara tre dagar i veckan istället för fem). Lite bra att få någonting annat att titta på än hemmahuset för Neos del, och för Noahs del lite bra att leka någon annanstans än hemma. Och lite bra för mig att träffa andra föräldrar att prata med. Vi var nog inte hemma förrän vid halv två, eftersom jag passade på att handla och hämta ett DHL-paket på vägen. Ändå handlade det mesta av tiden om ren "transportsträcka" tills det var dags att laga mat. Tillsammans med Noah gjorde jag en liten insats för att röja upp i hans rum (med Neo i bärsjal). Det går nämligen lite bättre att få honom att städa om jag hjälper till.
Nu tänker jag softa framför datorn tills min lilla kille vaknar och kräver uppmärksamhet. Natta den äldre får mannen fixa. Måste fundera på vad vi ska hitta på imorgon. Jag vill träna, behöver det för att inte få ont i kroppen och i själen, och erfarenhetsmässigt vet jag att det är bäst att göra på morgonen. Kanske placera Noah framför någon film medan jag håller på...
tisdag 11 juni 2013
Bara pannkaka...
Dålig mamma idag - är känslan, alltså. Neo är fortsatt krasslig. Hostan är numera uppkollad hos vår fina husläkare på vårdcentralen, som tyckte att det var bra att vi kom så att han fick lyssna - förmodligen virus, och ingen andningspåverkan och fint i öronen. Skönt! Fast nog är det jobbigt att höra hur Neo stundtals hostar så att han nästan kräks. Krassligheten gör dock min annars så kramiga klängiga lillpys än mer kramig och klängig. Han vill inte vara utan kroppskontakt många minuter i taget, och protesterar högljutt om han tvingas vara det. Jobbigt, eftersom jag hade någon dum ambition om att göra någonting roligt tillsammans med Noah efter hans sista förskoledag innan sommaren. Trodde i min enfald att det skulle räcka om Neo fick sitta i babysittern och vi satt preciiiiis bredvid, men så var inte fallet. Så istället för gemensamt kladdande med chokladbollar (gjorda på kokos-jordnöts-oljesmör istället för margarin som vi inte hade hemma) fick jag kladda så fort jag kunde, med Neos skrik och Noas tjat om att smaka på smeten ringande i öronen. Behöver jag berätta att jag var hyfsat trött och matt när jag var klar? Det blev inte direkt bättre av att Noah sedan inte tyckte att det var så gott med chokladbollar och hellre ville ha en kaka...
Tränat har jag gjort, ja. Mitt vanliga pass utan krusiduller åt något håll. Och lagt in en massa kostregistreringsdata för att Em ska kunna kika på vad jag får i mig i näringsväg. Det är extremt ångestfyllt att skriva matdagbok för mig - jag vill verkligen inte ha exakt koll på vad jag äter (efter år av kaloriräknande är jag livrädd för att fastna i ett evigt räknande igen). Gårdagen la jag in i "exakt" form, men nu har jag istället lagt in några "typdagar" som exempel på hur det kan se ut. Men fy f-n, vad jobbigt det är att inse att jag äter nästan dubbelt så mycket som mitt dagsbehov vid låg aktivitet! Vågar inte tänka på vad som kommer att hända med min vikt när jag slutar amma och börjar jobba - och därmed rör mig mindre.
Tränat har jag gjort, ja. Mitt vanliga pass utan krusiduller åt något håll. Och lagt in en massa kostregistreringsdata för att Em ska kunna kika på vad jag får i mig i näringsväg. Det är extremt ångestfyllt att skriva matdagbok för mig - jag vill verkligen inte ha exakt koll på vad jag äter (efter år av kaloriräknande är jag livrädd för att fastna i ett evigt räknande igen). Gårdagen la jag in i "exakt" form, men nu har jag istället lagt in några "typdagar" som exempel på hur det kan se ut. Men fy f-n, vad jobbigt det är att inse att jag äter nästan dubbelt så mycket som mitt dagsbehov vid låg aktivitet! Vågar inte tänka på vad som kommer att hända med min vikt när jag slutar amma och börjar jobba - och därmed rör mig mindre.
måndag 10 juni 2013
Smått kaotiskt...
Jaha. Då var det dags igen för en omgång feber. Neos (o)tur denna gång, en kanonhet liten skrikig kille på mitt bröst i natt. Visserligen hade han bara 38.1 grader, men det är ändå tillräckligt för att han ska bli skapligt påverkad och väldigt klängig. Sover dåligt, skriker lite mer, är allmänt svår att tillfredsställa o.s.v. Därför har dagen gått i ett, och inte blev det bättre av att det var föräldramöte på dagis (som mannen gick på) så att den "ensamma" tiden med barnen förlängdes med någon timme. Att Em ringde mitt i alltihop och undrade vad vi ska göra för att jag ska skärpa till mig vad gäller mitt ätande (eller bristen på det, beroende på hur man ser det) har inte direkt inneburit att jag har haft mindre tankar i huvudet än annars.
På träningsfronten är det enda värt att rapportera att jag har kommit till mammamage-app-nivå 5 nu, efter att ha svurit över testet efter nivå 4, som var helt obegripligt. Nivå 5 är dock lättare än de tidigare nivåerna, så jag börjar misstänka att jag gör något allvarligt fel... Konstaterade även att kroppen numera håller både för hopp på ett ben och jämfotahopp, samt att springa lite runt, runt, runt inomhus när Noah och jag "Bamsegympade". Inte trodde jag att bäckenbotten skulle bli BÄTTRE av att föda ytterligare ett barn, men så är tydligen fallet. Hoppa har jag nämligen inte kunnat göra sedan innan jag blev gravid med Noah. Nu är det NÄSTAN så att jag är sugen på att sticka ut och springa motionsslingan i skogen utanför vårt hus. Men bara nästan. Först måste jag bli klar över om jag är på väg att bli förkyld eller ej. Och hitta lämplig barnvakt till Neo. Och sedan kommer jag förmodligen ändå inte vilja springa - det är inte min grej.
På träningsfronten är det enda värt att rapportera att jag har kommit till mammamage-app-nivå 5 nu, efter att ha svurit över testet efter nivå 4, som var helt obegripligt. Nivå 5 är dock lättare än de tidigare nivåerna, så jag börjar misstänka att jag gör något allvarligt fel... Konstaterade även att kroppen numera håller både för hopp på ett ben och jämfotahopp, samt att springa lite runt, runt, runt inomhus när Noah och jag "Bamsegympade". Inte trodde jag att bäckenbotten skulle bli BÄTTRE av att föda ytterligare ett barn, men så är tydligen fallet. Hoppa har jag nämligen inte kunnat göra sedan innan jag blev gravid med Noah. Nu är det NÄSTAN så att jag är sugen på att sticka ut och springa motionsslingan i skogen utanför vårt hus. Men bara nästan. Först måste jag bli klar över om jag är på väg att bli förkyld eller ej. Och hitta lämplig barnvakt till Neo. Och sedan kommer jag förmodligen ändå inte vilja springa - det är inte min grej.
söndag 9 juni 2013
Summerar helgen
Söndag kväll, och dags att summera helgen. Ganska lyckad, faktiskt, utan några större krig och bråk inom familjen:-). Solen har lyst över oss, utom under några timmar på eftermiddagen, när det kom en rejäl regnskur. Perfekt, eftersom mannen just då hade planterat hallonbuskar (som vi fick av en av hans kollegor) och gödslat tomater och squash:-).
Idag har det varit vilodag. Neo är hostig, trött och lite klängig, Noah pigg och glad, men vill som vanligt helst vara med sin pappa. Jag tog ändå med båda barnen till trädgårdsaffären på förmiddagen, för inköp av lavendel, gödsel och en lila calla (jag älskar callor, hade tre vita i min brudbukett) - eller - inköp och inköp, förresten. Jag hade ett presentkort och en bonuscheck att utnyttja, så vi betalade inte ett öre för det vi kom hem med. Tack för det, liksom. Mannen hämtade hallon (med cykelkärra) i utbyte mot en burk vinbärssylt och nybakade havre-kokosflarn som jag hade slängt ihop på morgonen (rostade även bovete med inspiration från den här fina bloggen, samt bakade proteinkryddknex, recept kommer på min matblogg så småningom).På eftermiddagen kom mina föräldrar för att fira mammas födelsedag. Hon fick en glassbok eftersom jag visste att hon hade köpt en glassmaskin i present åt sig själv, samt en chokladkartong. Och förstås, många kramar och en lekstund av Noah och en ganska gnällig Neo.
En maskin tvätt har jag också hunnit med idag, men mest har jag tagit det luuuugnt. Halsen känns, men någon riktig förkylning verkar inte bryta ut än.Som vanligt. jag brukar nämligen gå omkring med halsont veckor i sträck. Blir lugn dag även imorgon, eftersom jag är hemma med båda barnen hela dagen. Men på tisdag, då vill jag verkligen träna igen - sista chansen under sommaren att träna med bara ETT barn i huset om inte mannen eller någon annan är här hemma. Noah får inte vara på förskolan när det är sommarlov, och det är det från och med onsdag.
Idag har det varit vilodag. Neo är hostig, trött och lite klängig, Noah pigg och glad, men vill som vanligt helst vara med sin pappa. Jag tog ändå med båda barnen till trädgårdsaffären på förmiddagen, för inköp av lavendel, gödsel och en lila calla (jag älskar callor, hade tre vita i min brudbukett) - eller - inköp och inköp, förresten. Jag hade ett presentkort och en bonuscheck att utnyttja, så vi betalade inte ett öre för det vi kom hem med. Tack för det, liksom. Mannen hämtade hallon (med cykelkärra) i utbyte mot en burk vinbärssylt och nybakade havre-kokosflarn som jag hade slängt ihop på morgonen (rostade även bovete med inspiration från den här fina bloggen, samt bakade proteinkryddknex, recept kommer på min matblogg så småningom).På eftermiddagen kom mina föräldrar för att fira mammas födelsedag. Hon fick en glassbok eftersom jag visste att hon hade köpt en glassmaskin i present åt sig själv, samt en chokladkartong. Och förstås, många kramar och en lekstund av Noah och en ganska gnällig Neo.
En maskin tvätt har jag också hunnit med idag, men mest har jag tagit det luuuugnt. Halsen känns, men någon riktig förkylning verkar inte bryta ut än.Som vanligt. jag brukar nämligen gå omkring med halsont veckor i sträck. Blir lugn dag även imorgon, eftersom jag är hemma med båda barnen hela dagen. Men på tisdag, då vill jag verkligen träna igen - sista chansen under sommaren att träna med bara ETT barn i huset om inte mannen eller någon annan är här hemma. Noah får inte vara på förskolan när det är sommarlov, och det är det från och med onsdag.
lördag 8 juni 2013
Helg!
Klockan är strax efter 9, och jag har redan klarat av dagens träningspass. Det blir så när man har småbarn som vaknar och är uppe med tuppen. Mannen fick sovmorgon till alldeles nyss (fast han blev störd i någon timme av Noah lite tidigare) och Noah klarade sig bra på egen hand, när han hade fått en macka och ett äpple att fylla på energidepåerna med. Frukost vill han nämligen äta med sin pappa, när han är hemma. Neo utgjorde som vanligt träningsredskap och somnade fint på samma ställe i passet där han alltid brukar somna.
Igår var en ganska seg dag för min del. Jag och Neo gick en långpromenad med en vän och hennes dotter. På eftermiddagen följde vi med mannen till dagis för Noah-hämtning, och därefter traskade vi en liten omväg hem så att vi skulle kunna köpa glass lite spontant. Trist bara, att det mjölkfria utbudet av pinnglass är så dåligt. Trots att butiken hade sortiment från två stora tillverkare, fanns det bara typ fyra isglassar att välja mellan. Tur då, att Noah ville ha en Piggelin...
Annars är vårt tak omlagt och klart nu. Jätteskönt! Då kanske vi slipper bråka mer om det. Noahs förkylning börjar ge med sig, men Neos näsa är full av snor, och jag försöker förtränga att jag orkar lite mindre än vanligt och är lite, lite tjockare i halsen än vad jag brukar vara. Under resten av helgen ska vi nog mest pyssla hemma i trädgården, handla och träffa mina föräldrar. Min mamma fyller år imorgon, och eftersom de håller på att bygga om sitt uterum lovade jag att vi kunde fira henne här istället. Jag räknar med att ha en liten klängig kille att släpa runt på, med tanke på den annalkande förkylningen. Eksemet är dock bättre - alltid något!
Önskar er som läser en riktigt trevlig helg!
Igår var en ganska seg dag för min del. Jag och Neo gick en långpromenad med en vän och hennes dotter. På eftermiddagen följde vi med mannen till dagis för Noah-hämtning, och därefter traskade vi en liten omväg hem så att vi skulle kunna köpa glass lite spontant. Trist bara, att det mjölkfria utbudet av pinnglass är så dåligt. Trots att butiken hade sortiment från två stora tillverkare, fanns det bara typ fyra isglassar att välja mellan. Tur då, att Noah ville ha en Piggelin...
Annars är vårt tak omlagt och klart nu. Jätteskönt! Då kanske vi slipper bråka mer om det. Noahs förkylning börjar ge med sig, men Neos näsa är full av snor, och jag försöker förtränga att jag orkar lite mindre än vanligt och är lite, lite tjockare i halsen än vad jag brukar vara. Under resten av helgen ska vi nog mest pyssla hemma i trädgården, handla och träffa mina föräldrar. Min mamma fyller år imorgon, och eftersom de håller på att bygga om sitt uterum lovade jag att vi kunde fira henne här istället. Jag räknar med att ha en liten klängig kille att släpa runt på, med tanke på den annalkande förkylningen. Eksemet är dock bättre - alltid något!
Önskar er som läser en riktigt trevlig helg!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)