Obekvämt 500-pass nära gränsen

Den här dagen kunde ha blivit precis hur dålig som helst. Hade svårt för att somna igår kväll, Neo vaknade tidigt, min sinnesstämning var mörk, Noah skrek och bråkade redan före frukost och mannens status var "sovande", vilket kunde betyda att febern han fick sent igår kväll höll i sig och att han skulle förbli sängliggande ytterligare en dag. Jag kände att jag var nära min gräns vad jag klarar av rent psykiskt, om jag samtidigt ska vara en bra mamma (eller åtminstone en inte helt dålig mamma). TACK OCH LOV blev det en bra dag! För när barnen hade fått frukost, bråkat av sig lite under förmiddagens promenad, och mannen masat sig upp och konstaterat att han faktiskt mådde mycket bättre, lekte barnen bättre än på hela sommaren tillsammans, helt utan vår inblandning. De byggde hinderbanor, klättrade, målade i pysselböcker och var hur gulliga som helst mot varandra. I två timmar! Så jag fick till ett mycket efterlängtat tredje träningspass denna vecka. Ett pass som låg på gränsen till vad kroppen klarade av. Underbart!

Dagens pass - som vanligt "Fem-hundringar", som jag har snöat inne på totalt:

Uppvärmning: 10 min på crosstrainern

"Fem-hundring", d.v.s. 40-30-20-10 reps (per ben/sida i förekommande fall) av följande fem övningar (kör igenom hela cirkeln ett varv med 40 reps, sedan hela cirkeln med 30 reps o.s.v. med så lite vila som möjligt mellan reps och övningar och cirklar; då får man konditionsträning på köpet):

1. High swing med 16 kg kettlebell (vände i ansiktshöjd istället för i brösthöjd)
2. Burpees med hantlar 2 x 6 kg (pressar hantlarna över huvudet istället för att göra ett upphopp, händerna på hantlarna vid bakåthopp och armhävning)
3. Farmer's walk (d.v.s. gående utfallssteg) med 16 + 12 kg kettlebell
4. Sumomarklyft med bakåthopp med 16 + 12 kg kettlebell
5. Russian twists (sittande bålrotation) med 12 kg kettlebell

Detta tog 50 min utan vila inom cirkeln, men med vattenintag mellan cirklarna.

"Tung" styrka - så tungt man nu orkar köra med fullgod teknik efter fem-hundringen ovan - vilket inte var särskilt tungt... 2 varv av följande cirkel:

1. Djupa benböj med hantlar i axelhöjd framför kroppen; 2 x 12.5 kg x 8 reps
2. Bröstpress liggande på boll, med hantlar; 2 x 10/12.5 kg x 12 reps (lite för lätt t.o.m. med 12.5 kg alltså)
3. Bicepscurls stående med hantlar; 2 x 8 kg x 8 reps
4. Stående rodd med hantlar; 2 x 12.5 kg x 8 reps (för att inte fuska med tekniken)
5. Drag till hakan med hantlar; 2 x 6 kg x 8 reps
6. "Kycklingvingar" (en axelövning); 2 x 6 kg x 8 reps

Sedan var jag helt skakig och genomsvettig. Skönt med stretch och dusch, följt av lite mellis (proteinpulver-kräm som jag gör av chokladrisprotein, hampaprotein, kakao, kokosmjöl, xanthangummi och vatten) och massor av middag med en av mina favoriter när jag är vrålhungrig: Svart glutinöst ris som jag kokar i ganska mycket vatten till en gröt, smaksätter med kokos-stevia, pandanus-arom och kokosolja, och häller i en vattensköljd form (man kan byta ut en del av vattnet mot kokosmjölk om man vill). Både jag och Neo älskar det! Noah tycker att det är helt OK, medan mannen helst håller sig till vanligt ris. Till efterrätt delade vi rättvist på en dyr rå choklad (Lovechock med mullbär och vanilj), d.v.s. alla fick en ruta var. I Neos fall blev det med andra ord väldigt mycket choklad i förhållande till hans storlek, och Noah tyckte såklart att han fick för lite (han fick bara 2 bitar, medan Neo fick sin ruta delad i fyra, eftersom han har mindre mun).... Nu ser jag fram emot en saftig träningsvärk imorgon!

Inskolning i rekordfart

Nu ÄR liten verkligen stor. Neo har gått på dagis i en vecka, och han älskar det. Pedagogerna säger att han är så rolig att vara med, så positiv, framåt, med på allt, trygg i sig själv. Inskolningen har så här långt gått som en dans, utan minsta gnäll och gny. Kanske kommer det ett bakslag den kommande veckan, när nyhetens behag har lagt sig lite. Bara vi inte blir sjuka... Mannen är dålig nu (halsont), jag försöker förtränga att jag inte känner mig helt i form jag heller.

Måndagen var första förskoledagen efter sommarlovet för Noah, och första dagen någonsin för Neo. Noah var jättedagissugen, så kul att träffa alla kompisarna igen, även om några hade slutat för att börja i förskoleklass. Neo var bara på sin avdelning i någon dryg timme, och då i sällskap av mig. Han var dock inte alls intresserad av att umgås med sin mamma, när det fanns så många rum, leksaker och andra barn och vuxna att utforska. Superglad, självständig, fick lite tårar i ögonen av att betrakta hans glädjefyllda lek. Förskolan kör för första gången med gruppinskolning. I Neos inskolningsgrupp är det fyra barn; en kille i samma ålder som Neo (han har en storebror som är kompis med Noah), och två yngre tjejer. Trots att de andra tre barnen hade börjat veckan innan Neo, var Neo den som snabbast kände sig trygg med att bli lämnad.

I tisdags var vi också på förskolan i en dryg timme, fast på eftermiddagen, och då fick Neo prova att äta mellanmål där. Efter en kvart blev jag ombedd att gå till personalrummet, och när jag kom tillbaks satt en mätt och nöjd liten kille och mumsade banan för fulla muggar. På onsdagen utökades tiden ytterligare - mannen lämnade Neo vid 9, och hämtade efter lunch kl. 11.30. Den STORA grejen inträffade på fredagen, när Neo skulle SOVA på dagis. För det första är det jättesvårt att över huvud taget få honom att somna före kl. 13.00 när vi är hemma. För det andra är det ännu svårare att få honom att sova inomhus. På dagis lägger de barnen kl. 11.30, det ska sovas inne - på madrass eller i vagn. Mannen och jag var MYCKET skeptiska och hade varnat personalen om att det nog kunde bli svårt med sömn, men icke! När jag kom och hämtade kl. 13.00 sov Neo så sött i sin vagn (inomhus), och hade somnat utan minsta gnäll och gny, behövde inte ens bli gungad till sömns. WOW! De sa i och för sig att han var rejält trött när de la honom, men ändå!

Den kommande veckan blir min sista som halvtidsföräldraledig. 1 september börjar jag jobba 80%. Ser nästan fram emot det. Jag tycker om att jobba, gillar när det händer saker och att se ett resultat när jag tar mig för någonting. Mitt jobb är relativt konkret, och det är lätt att se att mina insatser spelar roll. Men det blir lite jobbigt att ha mindre tid med barnen... Tanken är att de ska vara på förskolan 9-15 på måndagar och onsdagar (jag lämnar, mannen hämtar), 7.30-13.30 på tisdagar och torsdagar (jag hämtar, mannen lämnar). De ska vara lediga på fredagar - för både jag och mannen ville njuta lite extra av att vara hemma med dem medan vi fortfarande är intressanta som "kompisar". Varannan fredag jobbar jag, varannan är jag ledig. Hoppas att vårt upplägg fungerar...

Igång med träningen igen

Nu var jag ÄNTLIGEN igång med träningen igen efter en lååång sommarvila, då jag bara har yogat en kvart om dagen. Snacka om att det gick segt och var tungt! Ingen kondition kvar, och musklerna verkar ha tappat den mesta styrkan (trots att jag inte har gått ner någonting i vikt). Härifrån kan det bara bli bättre! Planen är att försöka hålla passlängden kortare än vad det blev mot slutet av våren, då ett "normalt" styrkepass för mig innebar nästan två timmars träning. Idag blev det knappt en timme. Men det känns ändå som om jag kommer att ha en överjävlig träningsvärk i rumpan imorgon.

Dagens pass såg ut så här:
Uppvärmning 10 min på crosstrainern - jag höll på att spy efter 5 min (kanske beroende på att det var träning på morgonen och att jag hade ätit alldeles för mycket igår kväll - när jag inte kaloriräknar blir det lätt så, och det har jag också tagit semester ifrån och är inte överdrivet sugen på att börja med igen, än).

40-30-20-10 reps av följande övningar (per sida om bara ett ben/arm är involverat/involverad) - kör först 40 reps av vardera övning med så lite vila som möjligt, sedan 30 reps av varje övning o.s.v.:

1. Tvåhandssving med kettlebell (16 kg)
2. Alternerande utfallssteg bakåt med kettlebell (håll kettlebell i höger hand, när du går bakåt med höger ben - byt till vänster hand genom att föra kettlebellen under det främre benet, sedan samma rörelse med motsatt hand/ben.
3. Frivändning i kombination med benböj och hantelpress (2 x 6 kg) över huvudet (stå med benen höftbrett isär, och armarna neråt med en hantel i var hand, böj framåt med RAK rygg och hängande armar så långt du kan med bibehållen ryggform, kom upp till utgångsposition men denna gång med armarna böjda så att hantlarna hålls över axlarna. Gör en benböj med hantlar på axlarna, och när du kommer upp - fortsätt rörelsen så att armarna sträcks över huvudet innan du återgår till ursprungspositionen).
4. Marklyft med kettlebells (16+12 kg, en i vardera hand med byte efter hälften av antalet reps)
5. Bäckenlyft med kettlebell (16 kg) på magen

20-15-10-5 reps (per sida) av följande övningar (samma upplägg som ovan):

1. Burpees utan vikter
2. Enhandssving med 12 kg kettlebell
3. Utfallssteg åt sidan kombinerade med bicepscurls (6 kg hantel = 3 kg per arm)
4. Stillastående rodd från "utfallsposition" med 12 kg kettlebell - blicken följer armbågen så att det blir en vridning av bålen
5. Tåhävningar

Avslutningsvis 1 min planka och 45 min sidoplanka per sida.

Annars mår jag sådär. Att inte föra matdagbok och kaloriräkna fungerar inte riktigt, och jag äter för mycket på kvällarna. Kanske börjar jag räkna kvällsmålet men ingenting annat för att komma bort från det, mest för att jag mår så dåligt psykiskt av att jag överäter kvällstid (kroppen behöver det nog).

Vad som däremot är MYCKET positivt är att Neo har blivit mycket mindre allergisk nu! Vi har testat att ge honom ananas på burk, färsk mango, paprika, tomater - saker han tidigare fick eksem av - och det har gått bra. Även vitlök och baljväxter utom soja och jordnöt verkar fungera. Vad vi INTE har testa än är sesam, trädnötter och soja. Jordnötter åt jag vid ett tillfälle i somras, och det gick INTE. Neo fick eksem dagen efter. Hasselnötsmjölk har jag testat att dricka en liten klunk av, och även stevia med hasselnötsextrakt. Båda har gått bra, men jag har inte gett det direkt till Neo än. Näst på tur är nog att testa sesam. Eller nötter. Soja sist. Eftersom han reagerar på jordnöt via modersmjölk. Imorgon börjar vi skola in honom på dagis och jag HOPPAS verkligen att de fixar att hålla koll på hans allergier, veganmat och astma... Vi ger fortfarande astmamedicin 2 gånger om dagen, eftersom han börjar flåsa och hosta om vi försöker sluta.

Liten blir stor

Hemma från en vecka på landet, i min morbrors sommarstuga. En vecka som började med oväder både ute och inne (i det senare fallet i form av bråkiga barn och tjafsande vuxna) men slutade på bättre sätt, med solsken och gladare pysar. Förutom lek i trädgården (med fotboll, femkamp anpassad för 4½-åring, "krock" (d.v.s. krocket) och skattjakt), småkryps-expedition och strandhäng, hann vi prata lite om Noahs eventuella förestående operation av halsmandlarna - som mannen nu vill att vi ska avstå ifrån. SUCK! Jag trodde att vi var överens om att vi skulle följa läkarens rekommendation och ta bort dem! Men icke. Nu har mannen ändrat sig och tycker att riskerna överväger nytta. Typiskt honom. Han har ett vansinnigt kontrollbehov och när han INTE kan ha kontroll, d.v.s. vid en eventuell operation och inte heller kan planera exakt hur allt ska bli, väljer han att fly istället för att möta sin rädsla. Än är sista ordet inte sagt, men jag tycker faktiskt att läkaren borde veta vad han pratar om, och att vi kan lita på att han inte glömmer kvar någon kompress i halsen på Noah (hände Noahs kompis, och det är nog därför mannen sparkar bakut nu igen).

Men det var inte det det här inlägget skulle handla om. Utan istället om att den kommande veckan är min sista som föräldraledig på halvtid. Neo har blivit så stor nu att det är dags att börja förskolan. Det känns väldigt vemodigt när jag tänker på att det är sista gången jag har en LITEN skrutt att ta hand om. En liten skrutt som inte är så liten längre. Vi klarar inte av att ha fler barn, och kan inte få fler utan en väldigt stor insats som förmodligen skulle ta död på alla möjligheter till att fortsätta leva tillsammans som en familj. Det är illa nog som det är. Vi lever parallella liv, under samma tak, men utan någon som helst vuxenrelation annat än formell vad gäller barn och vardagsbestyr. Vår lilla skrutt har fått flera nya tänder bara under sommaren, förstår nästan allt vi säger (även om han inte pratar så mycket själv än), har en enormt stark vilja och går hellre än åker vagn. Är helt orädd för vatten och djupa sådana, till skillnad från sin äldre bror, som helst bygger kanaler och slott när vi vistas på stranden. Neo ÄLSKAR att bada, och gör det tills han är alldeles blå om läpparna och knappt orkar röra sig för att han är så kall. Springer rätt ut, tills vattnet når honom till hakan. Först då vänder han sig om och vill låna våra händer - så att vi ska kunna ta honom ÄNNU längre ut, låta honom "simma", kasta upp honom i luften, och med ett PLUMS låta honom landa i vattnet igen. Han springer, klättrar, hoppar. Försöker berätta saker för oss, med hjälp av kroppsspråk och ljud, att fåren i hagen stångades och buffade på varandra så att det riktigt dunsade, att han såg en väghållningsmaskin göra i ordning mötesplatserna på landsvägen några hundra meter från vårt hus, att han vill klappa katten som bor i en av de andra sommarstugorna i närheten av min morbrors. Och att han har slagit Noah, alternativt blivit slagen av Noah, när han har tagit, eller blivit fråntagen, någon leksak som han just då vill ha. Varför är det förresten så, att barn alltid bråkar om samma sak???

Noah växer så det knakar han med. Det är bara en tidsfråga innan vår roll som lekledare och lekdeltagare är helt ointressant till förmån för umgänge med kompisar. Grannen ett hus bort, barnbarnen till grannen i huset bredvid. Vi har haft en sommar där det vissa veckor varit rena rama Bullerbykänslan här i vårt villakvarter. Tre hus på rad, med fem barn i åldrarna 1½, 4½ x 3 (en i varje hus) och 8 år har ränt in och ut i villor och trädgårdar dagarna i ända. Ibland har vi haft "fel" barn här, ibland har Noah vandrat över till någon av de andra - som befunnit sig i det tredje huset. Alla föräldrar/morföräldrar är allas föräldrar/morföräldrar. En härlig känsla när det fungerar så bra! Barnen älskar våra grannar (som vi var ute och reste med), de är nästan som extraföräldrar till dem. Nu när sommaren närmar sig sitt slut är jag så TACKSAM över att vi fick ha en sådan här sommar! Att jag inte har tränat har kanske gett mig mer lugn i själen än om jag hade bestämt mig för att upprätthålla alla rutiner? Känner inte någon jättelängtan efter att sätta igång igen heller, men när jobbandet kommer igång, kommer jag förmodligen inte att klara mig utan träning.

Jag ammar fortfarande. Neo sover fortfarande tillsammans med mig i min säng. Men kanske är han redo för att sova ensam nu. Vi ligger inte längre fastkilade mot varandra, utan mer bredvid varandra. Om någon dag eller två kanske det är dags att prova spjälsängen? Och hoppas att han inte klättrar ur den...