Neo fyller fyra månader idag. 4 kg tyngre och 12 cm längre än när han föddes. Helt otroligt, vilken tillväxt- och utvecklingstakt bebisar har! Han firade med att sova lite bättre natten till idag, med bara två amningsstunder, så jag var ovanligt pigg imorse när vi vaknade. Tyvärr varade piggheten inte särskilt länge, och framåt eftermiddagen var jag på god väg att somna flera gånger.
Framför allt är jag trött på ljud idag. En snattring 3-åring i bästa "varför"-åldern i kombination med en styck bebis som älskar att prova hur högt han kan hojta (HÖGT!) och hur länge han kan hålla på (LÄNGE!) är inte direkt vilsamt för öronen. Som jag sa/skrek till mannen vid middagsbordet - det är inte lätt att få en syl i vädret i den här familjen!
Noah gick faktiskt hela vägen till dagis idag. Ingen större bedrift för de flesta 3-åringar, men min är inte så förtjust i att förflytta sig för egen maskin. Vill helst åka vagn eller cykel var vi än ska. Men när vi nu hade lite extra tid på oss bestämde jag att vi skulle lämna vagnen hemma och traska den knappa kilometern. Noah med sin lilla ryggsäck på ryggen, jag med Neo på magen och min lite större ryggsäck på ryggen. Det gick inte fort, men det gick. Med lite delmål i form av kras-is längre fram, bussgata, vägval och pepp om att vi måste träna så att han orkar gå till mormor och morfar i sommar fixade han det galant! Får göra detta till en fredagstradition, för det vore verkligen bra om han kunde röra sig lite mer så att han inte kommer alltför långt efter sina jämnåriga rent fysiologiskt.
Tränat har jag gjort också. Samma korta "lätta chockträningspass" som för en vecka sedan, med ungefär samma intensitet och förmodligen också resultat. Det känns i rumpan.
Burit mycket på Neo har jag också gjort, eftersom han precis som vanligt inte gillar att vara utan närkontakt. Fast på BVC var han väldigt glad och social, och fick kontrollstämpel i rumpan och remiss till barnkliniken för allergiutredning innan vi börjar med smakportioner. Det senare har jag tänkt vänta med i två månader till. Jag tycker inte att det finns någon anledning till att stressa fram ätandet, och med tanke på eksemen och Neos lite knorviga mage känns det lugnast att vänta lite till.
Vi har fått höra att det är viktigt att börja introducera livsmedel som de kan ha större risk att bli allergiska mot (i vårat fall alltså gluten och laktos) i understöd av amning, därför har vi börjat ganska snart efter 4-månadersdagen. Har ni fått höra samma sak?
SvaraRaderaHoppas att ni får tid snabbt för att kolla upp allergierna!
Sv: Det känns väldigt skönt att ha henne utan blöja om dagarna nu, vi försöker komma ihåg att gå på toa innan vi lämnar något ställe och än så länge funkar det bra :)
Jo, jag har också hört att man ska introducera livsmedel under skydd av amning, men eftersom jag inte tänker sluta amma pang bom bara sådär, känner jag inte att det är stressigt alls med "vanlig mat". Noah ammade jag tills han var 20 månader... Så det finns gott om tid att lära Neo att äta:-).
RaderaKramis