torsdag 23 januari 2014

Svart på vitt

Då fick jag det på pränt. Att jag väger för lite. Att jag är för klen i förhållande till hur mycket jag tränar. Och att min kroppsfettsprocent är ohälsosamt låg (långt under normala 25-30%, här snackar vi ensiffrigt och även de elittränade kvinnorna ska ligga på tvåsiffrigt för att det ska vara OK). Så nu är det bara att ta tag i allt igen. Äta på dagarna (hur det nu ska gå till - måltiderna är skitjobbiga med matning av den ena, service av den andra och däremellan försöka få i sig någon tugga själv - för att inte tala om hur det är att laga mat till en kräsen 4-åring, en allergisk 1-åring och dessutom till sig själv - så att alla ska bli nöjda), träna effektivare (bättre upplägg). Vet att det kommer att bli kämpigt, speciellt att äta på dagarna. STOR UTMANING. Em ska skicka upplägg idag, så ska jag fundera, utvärdera, och motivera mig att köra på hennes förslag fram till slutet av april och sedan utvärdera resultatet...

Viljestyrka behövs i mängder nu... Förut var det enklare - när jag ville ha ett barn, och sedan ett syskon till det barn vi var så lyckliga över att få. Då visste jag att jag behövde gå upp i vikt (och fett-%) för att kunna bli gravid. Nu finns inte den moroten där. Så nu är det muskeltillväxt och styrka som får vara drivkraft, hur sjukt det än är.

Kram på er! Och hoppas att ni får en fin dag.

lördag 18 januari 2014

Så tungt...

Just nu är livet så himla tungt. Det känns som jag inte orkar längre. Orkar inte laga mat anpassad till vad Noah tycker om och inte tycker om, vad Neo tål och inte tål, vad jag vill och inte vill äta, och vad mannen önskar för att få variation i måltiderna. Mannen har dessutom bestämt sig för att äta mindre ost (han är lakto-ovo-vegetarian, resten av familjen är veganer) vilket gör att det är lite svårare att hitta på mat med just variation. Hej då, genvägar som färdig potatissallad och brieost i en baguette. Och att hitta pålägg som även han gillar. Han påstår att han kan äta allt (så länge det är vegetariskt), men det gör han faktiskt inte... Han påpekar definitivt att det är tredje dagen med lasagne om han har fått det i lunchlådan tre dagar i rad. Vårt förhållande är fortfarande långt ifrån bra och jag håller på att gå på knäna av mina egna försök att få det bättre - genom att laga OK mat, för det, och att ta med mig barnen då och då så att han kan få en paus från Noah-plåstret, är det enda jag kan komma på att göra för att ge honom mer energi och ork att KANSKE tycka om mig en smula.

Noah är pappig. Han vill att mannen ska göra ALLT och jag duger i bästa fall om mannen inte är hemma. Han vill bestämma allt över alla, vill ständigt att vi ska hitta på vad han ska göra, och skriker som en stucken gris om han inte får som han vill. Det gör mig vansinnig och det känns som vi ständigt är i luven på varandra.

Neo är mammig, fast inte lika mycket som Noah är pappig. Neo vill ha uppmärksamhet och har också en stark vilja. Dessutom är han löjligt bra på att ta sig runt i sin kryp-hasande ställning, och i obevakade ögonblick smiter han in på toaletten, grejar med toalocket och kryper i vattnet runt golvbrunnen i duschen, alternativt öppnar något skåp eller någon låda i köket och river ut så många grejer han kan på så kort tid som möjligt. Han är helt enkelt en normal 1-åring på upptäcktsfärd i livet, och jag orkar inte riktigt med det.

Jag är nojjig. Över barnen, familjen, relationen med släkt och vänner, över mig själv, min kropp, mat, träning, mitt jobb, att inte räcka till, för det gör jag verkligen inte nu. Jag var hos Neos dietist i måndags, fick nya uppgifter - om baskost i kombination med provokation för att komma fram till vad han får eksem av. Så nu har han fått kiwi i några dagar och det verkar gå skapligt. Lite mer böjveckseksem, men luften är kallare och torrare, och den typiska "det-här-är-Neo-allergisk-emot"-eksempricken i ansiktet har INTE blivit värre (som det blir om han får äta soja). Sedan vill hon att vi ger mer EnaGo-gröt, som är järnberikad, men den tycker Neo inte om. Han ska få dessert efter maten, mer fett, gryn till varje måltid (hirs, quinoa, bovete) o.s.v. Vilket gör matlagningen ytterligare krävande rent tidsmässigt.

Vissa dagar vill jag knappt gå upp. För att jag inte orkar. Men måste - barnen måste ju ha frukost, Neo skriker, och mannen somnar om för han är så trött och har så ont i sin rygg. Ångestklumpen växer. Jag exploderar, blir arg över småsaker, kastar ur mig beskyllningar hit och dit. Det är bara trötthet alltihop. Förlåt!

Nu ska jag i alla fall börja ta tag lite i mitt liv. Nytt försök nummer femtioelva-tusen-tvåhundra-tolv eller något att för alltid bli vän med min kropp. På onsdag ska jag träffa Em på Bosön, göra lite mätningar, filura ut en plan för hur jag ska kunna bli starkare, både kroppsligt och mentalt. Just nu matar jag mig själv för mycket med negativa tankar och känslor av att vara värdelös och viktig för ingen. Äter dåligt (d.v.s. fel, även om jag håller vikten konstant), sover dåligt, mår dåligt. Jag ska ge mig själv tiden fram till början av maj på mig att se om det går att må bättre. Det kommer att bli stentufft, och frågan är om jag orkar hitta kraften att kämpa mig dit jag vill...


söndag 5 januari 2014

Idag tog han sina första steg!

En liten milstolpe är passerad! Idag tog Neo sina första stapplande steg utan stöd. Han var förmodligen alldeles för trött för att vara rädd och försiktig - hade bara sovit en orolig timme mitt på dagen och klockan var närmare sex på kvällen när han prövade om benen bar. Det gjorde de. Först en gång - till mig, när ingen annan än jag såg. Sedan en gång till - till mannen, när ALLA tittade (alla bestod i det här fallet av mig, mannen, Noah och våra grannar, som var på renoveringsstöttande söndagmiddag hos oss). Han fick applåder av både oss och sig själv - och lyste som en sol. Han ÄLSKAR att vara i centrum för allas uppmärksamhet, och det var han onekligen nu.

Mitt lilla hjärta! Så stor du börjar bli, så mycket du kan, och så mycket du förstår! Du är ett litet bustroll som vet preciiis vad du får och inte får göra. Det du INTE får göra är såklart roligare att ägna dig åt. Du är mitt emellan att behöva sova en och två gånger om dagen. Sover du två gånger får vi en jobbig kväll med en alltför pigg pys, sover du bara en gång blir du ofta övertrött eller kinkig framåt eftermiddagen, men då somnar du tidigt och vi får några timmars lugn innan det är dags för alla vuxna att krypa till kojs. Du är ganska morgontrött jämfört med andra småttingar - och vaknar oftast strax före kl. 7. Det måste vi betrakta som drägligt, även om mörkret just nu gör oss extra morgontrötta...

Snart dags för vardag igen. Jobba, förskola, räkningar, dietistbesök... Njuter av att vara ledig. Bråkar om att jag vill träna. Mannen förstår inte den prioriteringen, kommer aldrig att göra. Det är som det är. Och ingenting att göra åt det.

torsdag 2 januari 2014

Gott nytt år - och benpass som KÄNNS i benen

Gott nytt år på er! Bloggen för en alltmer tynande tillvaro och jag är lite osäker på om jag alls ska fortsätta att blogga, även om jag inte kommer att stänga ner bloggarna för gott. Tiden räcker inte till att skriva inlägg, och inspirationen saknas. Det är lite för mycket annat som snurrar i huvudet, och jag är så TRÖTT!

Julen och nyårshelgen har varit lugn och mysig. Jag har kunnat slappna av lite från jobbet, och har tränat lite mindre p.g.a. "konstig känsla" i kroppen - trött, illamående, yrsel, ibland väldigt "tungt" att röra sig, högre puls än vanligt o.s.v. Mer yoga, mindre "mer ansträngande" pass. Motivationen till hårda pass har också trytit, vilket är ovanligt när det gäller mig. Men nu börjar ångesten smyga sig på igen. Prestera - på jobbet, med barnen, på träningsfronten... Och idag har jag både jobbat och tränat, vilket barnen har fått lida lite av.

Ett pass med betoning på ben blev det idag. Hemma. Med barn delar av passet. Skriver ner vad jag gjorde här för min egen dokumentations skull. Det KÄNNS i alla fall att jag har tränat - benen - och det gillar jag!

3 set av:
1. 50 reps mountain climbers
2. Utfallssteg bakåt med kettlebell (vartannat steg höger ben, vartannat vänster, kettlebellen förs från ena handen, under benet till den andra handen), 20 reps per ben (d.v.s. 40 steg totalt)
3. Burpees med axelpress hantlar 2 x 4 kg, 20 reps
4. Marklyft med totalt 20 kg (kettlebell + hantlar), 20 reps

Vila i form av 1 min planka, 1 min sidoplanka höger, 1 min sidoplanka vänster

3 set av:
1. 50 reps drop squat jumps
2. Bakåthopp med sumosquatresning med kettlebell, 20 reps
3. Frivändningar med 2 x 4 kg hantlar, 25 reps
4. Bäckenlyft med kettlebell på bäckenet, 50 reps

Vila i form av 1 min planka, 1 min sidoplanka höger, 1 min sidoplanka vänster

3 set av:
1. 25 reps squat jumps
2. Magövning - rulla bakåt, ställ dig upp med hantel över huvudet, 20 reps
3. Russian get-ups med 4 kg hantel, 12 reps/sida
4. Magövning - lyft benen mot taket, ner mot golvet och upp igen, 20 reps
5. Magövning - bicycle crunch, 20 reps/sida
6. Single-leg flies med 2 x 4 kg hantlar, 10 reps/ben

1 min planka, 1 min sidoplanka höger, 1 min sidoplanka vänster

Alltsammans med så lite vila som möjligt mellan övningar och set!