Allergiuppdatering efter läkarsamtal

Sticker in ett inlägg om Neos allergi igen... För några veckor sedan tog vi ju blodprov på honom, och det visade sig att han reagerar kliniskt (d.v.s. hans immunförsvar aktiveras) om man utsätter honom för soja och "nötmix" innehållande något av kokos, mandel, cashew, paranöt, valnöt, pecannöt, hasselnöt, jordnöt etc. Sedan behöver en klinisk reaktion inte betyda att man får några verkliga symptom, men i Neos fall är det tyvärr så vad gäller soja. Alla typer av sojaprodukter jag har testat att ge honom ger utslag runt munnen, och enligt läkaren kan man då konstatera att soja, det tål han inte. Vad gäller nötter verkar han inte få några symptom av mandel om man ger det i begränsad mängd. Han tål mandelmjölk, men eventuellt reagerar han med eksem av ½ msk mandelsmör (det fick han i förrgår och sedan var han röd runt munnen i någon timme).

Hur som helst har jag undvikit att ge Neo soja och äta soja själv sedan vi började misstänka att Neo var allergisk mot just detta livsmedel. Jag har varit väldigt strikt och uteslutit allt som innehåller soja i någon form (för egen del har jag ätit "kan innehålla spår av soja"-produkter, men inte sojalecitin t.ex.). Mandel och kokos har vi båda ätit, men några andra nötter har jag inte vågat mig på att testa. Det har varit ganska framgångsrikt - tror jag, för Neo har varit eksemfri och kortisonlösningen som jag använder för att smörja hans huvud mot klåda har jag bara behövt använda en gång varannan dag (att jämföra med två gånger per dag när det kliade som värst).

Jag har funderat jättemycket på vad som är bäst: att utesluta allt som Neo får eksem av, eller utsätta hans immunförsvar för låga doser av livsmedel som ger utslag, för att immunförsvaret ska lära sig att livsmedlet i fråga inte är farligt. I fredags pratade jag med en allergiläkare - äntligen - och fick lite konkreta råd om hur jag ska agera.

Läkaren menade på att det senaste på allergifronten verkar vara att utsätta immunförsvaret för de saker man är allergisk mot, i låga doser som stegvis ökas under mycket kontrollerade former. Detta görs t.ex. vid pollenallergi eller pälsdjursallergi, men när det gäller födoämnesallergi har man inte kommit så långt än. Därför tyckte hon att JAG skulle äta soja i små mängder, men att Neo inte skulle få det. Hur mycket soja jag kan äta får jag testa mig fram till, se hur Neos eksem och klåda utvecklar sig om jag regelbundet äter små mängder. Så, sedan i fredags har jag ätit runt 4-5 g protein från soja dagligen (i form av glutenfritt bröd). Och Neo kliar sig mer. Han får utslag runt munnen av flera saker som jag inte har tyckt att han har reagerat på under den sojafria perioden, t.ex. mandel, svenska äpplen, linser och ärter. Nästan efter varje måltid är han röd runt munnen, och jag smörjer med kortisonlösning dagligen.

Det som komplicerar det hela är att eksemet och känsligheten lever sitt eget liv. Nu är det höst, torrare luft och kallare ute, vilket brukar förvärra symptomen för de flesta. Så - är eksemet och klådan värre för att små mängder sojaprotein går över i bröstmjölken, eller för att det är höst? Reagerar Neo på födoämnen han IBLAND verkar tåla för att jag har ätit soja, eller för att det är höst? Inte lätt att veta... Jag tänker köra på med lite soja varje dag till och med på onsdag, sedan får jag se. Blir det värre med eksemet och kliandet tar jag bort det igen.

Läkaren skulle även försöka se om det gick att använda de blodprov som togs till fler analyser, för att testa VILKA nötter Neo är känslig mot, och om han även är kliniskt allergisk mot sesam, som jag har misstänkt att han får symptom av (så även hampa, men det tror jag inte att hon skulle testa). Sedan skulle vi få remiss till en barndietist, och pratas vid igen om ca 3 veckor för att diskutera hur vi ska gå vidare. Känns skönt att det äntligen händer någonting och att vi får lite hjälp. Det är i och för sig ingenting livshotande, inte särskilt allvarligt heller, men med tanke på att vi är veganer och soja och nötter för oss är viktiga källor till protein, vitaminer och mineraler, komplicerar det tillvaron. I kombination med Neos överkänslighet mot paprika, tomat m.m. och min krångelmage som inte tål spannmål (vete, havre, korn, råg) blir det väldigt jobbigt att laga mat. Och att äta ute, för den delen. Jag bävar för helgen, när jag ska till Uppsala på promovering, bo på hotell och vara tvungen att gå ut och äta. Var hittar jag veganmat som är glutenfri, sojafri, tomatfri, paprikafri, ananasfri o.s.v.? De vanliga alternativen som brukar fungera, t.ex. sushi, indiskt och kinesiskt försvinner i och med soja- och tomat/paprikakänsligheten. Äh, det löser sig, det brukar det göra. Men lätt är det inte...

Bekräftat:-(

Idag fick vi provsvaren på Neos allergiprover. Jag kunde inte hålla mig utan ringde barnmedicin på morgonen för att kolla om de visste. Det gjorde de. Och läkaren ringde upp mig på eftermiddagen efter att de hade tagit upp Neos fall på förmiddagen. Utfall: Svagt positivt utslag på allergi mot soja OCH på "nötmix", inkluderande hasselnötter, paranötter, mandel (som han verkar tåla), jordnötter, kokosnöt, cashewnötter etc. (sesam ingår inte). Han skulle försöka ta reda på om det gick att se VILKA nötsorter som Neo reagerar på, och ville därutöver konsultera en allergispecialist som idag var ledig, för att diskutera hur vi ska gå vidare. För närvarande ska jag INTE göra några förändringar i min och Neos kost, utan vänta tills läkarkåren har funderat. Har jag inte hört någonting inom två veckor ska jag höra av mig till dem. Risken är annars att jag utesluter mer och mer och mer, så att det tillslut bara finns vatten kvar.

Till råga på allt verkar Neo få utslag runt munnen av järnsaft (järntillskott, han får nästan bara hemlagad mat och ingen pulvergröt, så jag vill försöka järnberika själv) och kanske även av linser. Järnsaften var jättetydlig och ihållande reaktion av, så det ska jag inte ge igen. Röda linser gjorde honom liiiite röd vid middagen, men det kanske var p.g.a. att järnsaftreaktionen fortfarande satt i? Ibland har han blivit röd av hampaprotein, så det har jag inte gett honom på ett tag (dock ätit det själv).

Så jag deppar. Även om jag anade att det var en allergisk reaktion och inte bara överkänslighet det rör sig om, hade det senare varit att föredra. Allergi känns liksom allvarligare. Vet inte om det kan växa bort. Förhoppningsvis kan det det. Om han INTE hade visat någon allergi mot nötmix hade jag försiktigt börjat äta nötter själv, men det är i dagsläget uteslutet. Mandel kommer jag att fortsätta äta och ge Neo, men inga andra nötter. Hoppas att de hör av sig snabbt, läkarna, för jag behöver verkligen råd om detta! Att ge animaliska produkter är verkligen ett sistahandsalternativ, och det kryper i hela kroppen bara vid blotta tanken på att ge honom döda djur (d.v.s. kött). Mjölk och ägg har de ju avrått från, eftersom det är mycket vanligare att vara allergisk mot detta än mot soja... Och nötallergi förekommer sällan hos barn under förskoleåldern...

Sämsta tänkbara nästan

Sommaren lider mot sitt slut, och så gör även min föräldraledighet på heltid. Den 1 oktober ska jag börja jobba halvtid, och mannen vara hemma på halvtid. I samband med det byter jag jobb - och ser SÅ fram emot att slippa fasta arbetstider, trist transporttid till och från jobbet, närvaroplikt och stämpelklocka. Lägg därtill en liten löneförhöjning och jobb inom ett relevant och högaktuellt område som jag verkligen brinner för samt möjlighet att vidareutvecklas och bredda min kompetens samtidigt som jag tar tillvara gammal sådan... Jo, det blir nog bra det här, det måste jag tro.

Vad som är lite tråkigare är att det har gått utför med min vikt och delvis även mitt ätande, för när jag går ner i vikt blir jag knäpp i huvudet rent ut sagt, och tänker fel. Blir ortorektisk. Det började egentligen med en magsjuka, och sedan var bollen i rullning. När jag försöker strypa mitt stora kvällsmål och äta mer rimliga mängder innan läggdags, då börjar vikten gå neråt. Om jag då inte kompenserar genom att äta ordentligt på dagen, vilket jag inte gör i den utsträckning som det behövs, är det kört. Nu äter jag visserligen lunch/brunch, tränar lite mindre (dock hårdare när jag väl gör det) men det har inte varit fullt tillräckligt, så nu är målet att gå upp i vikt, oavsett hur, så att jag kan börja tänka lite smart igen. Tre kg behöver jag upp ungefär. Jag gick ju bara upp 9.5 kg när jag väntade Neo, gick ner 7 av dem inom en vecka och sedan har jag gått ner typ 8 till... Och jag var inte överviktig från början.

Så Neos eksem då. Vi började ge honom smakportioner i mitten av juni, vilket gick bra. Han var jätteduktig på att äta och gillade det mesta (utom gröt). Dock fick han utslag runt munnen då och då, utan att jag riktigt förstod varför. Förrän i början av augusti. SOJA. I alla dess former. Reaktionen kommer snabbt efter att jag har gett honom någonting med soja i, såsom tofu, sojamjölk, sojasås, sojaprotein, men går som tur är över inom någon timme. Nästa vecka ska vi ta blodprover på honom för att kolla om det rör sig om en immunförsvarsreaktion eller bara är överkänslighet mot soja. Och sedan prata med läkaren om hur vi ska gå vidare - ge små portioner soja för att lära hans immunförsvar att det inte är någonting farligt, eller utesluta soja helt. För tillfället utesluter jag soja helt ur hans och min kost, och hans eksem är helt borta. Jag minskar på kortisonet jag smörjer med i hårbotten nu, och är nere på varannan dag utan att han kliar alltför mycket. Han har ätit mango, persika, äpple, jordgubbe, hallon m.m. utan att få några utslag. Och jag kan äta choklad. Har dock inte vågat testa tomat, paprika och citrus än, men det står på listan. (Alltså, sojaallergi är i sig ingen katastrof, men i kombination med att vi äter veganmat här i huset, jag har IBS och därför utesluter havre, vete, korn och råg i alla dess former d.v.s. spannmålsfri glutenfri kost, och Noah tvärvägrar baljväxter bortsett från nermixade i lasagnesås eller nötbiffar eller i förädlade sojaprodukter, blir det lite jobbigt att hitta saker som alla kan äta).

Han har börjat säga "MAMA" <3 <3 <3. Även om jag är osäker på om han förstår innebörden av det är det härligt att höra - i synnerhet eftersom Noahs första ord var PAPPA...

Kram på er - dags för ett bajsblöjsbyte

Stark av kolisar

Tittar in här för en kort uppdatering - när jag för ovanlighetens skull har satt på datorn och Neo dessutom har somnat i mitt knä. De senaste veckorna har jag nämligen varit tvungen att gå ut med honom på promenad på kvällarna när Noah ska sova, eftersom han har varit helvild; skriker högt, kränger, sprattlar... Men ute blir han lugn. Jag har varit allt annat än pigg, mycket för att jag har sovit dåligt på nätterna, och ätit lite för dåligt på dagarna. Jag laddade ner någon gratisapp för att hålla koll på att jag fick i mig vad jag behövde av protein och energi, men det resulterade tyvärr bara i att jag gick ner i vikt. Appen hjälpte mig visserligen att inte överäta på kvällarna, och att få i mig lite mat även dagtid, men efter två veckor hade jag gått ner ett kg, vilket är ganska mycket om man inte är så stor från början. Så jag fick lite halv panik och skrotade appen igår. Och laddade med extra mycket energi på kvällen - medveten överätning, kallar jag det, eller kanske kolhydratuppladdning med tanke på valen av livsmedel:-/. INTE hälsosamt, magen har protesterat hej vilt idag (dock inte igår, tyvärr, då hade jag slutat äta tidigare). Nu ska jag dock vara på banan igen.

Hur som helst kunde jag konstatera att efter "kolhydratuppladdningen" gick mitt morgonträningspass mycket bättre än vanligt (när jag tränat med för lite glykogen i musklerna, uppenbarligen). Jag  var piggare, starkare och hade högre mental kapacitet jämfört med hur det har varit under perioden när jag ätit mer begränsat med mat på kvällarna. Trots att jag bara hade sovit sex timmar med många avbrott under natten. Alltid en lärdom.

Nu återgår jag till min lilla självvalda dvala och kämpar vidare med vardagen och maten. Fast - nu har mannen semester i sex veckor, och sedan får Noah vara på förskolan 15 timmar i veckan igen. Jippi!!!

Smakprovspremiär!

Han håller på att bli stor, min lilla snuttegris... Utvecklingen går fort nu, förkylning till trots, och idag fick han prova att äta fast föda för första gången i sitt sex månader och tre dagar gamla liv. Egentligen hade vi tänkt oss att smakprovspremiären skulle äga rum på midsommarafton, men så hade jag ångkokat broccoli ovanpå riset i riskokaren. Den blev väldigt mjuk, perfekt för en liten tandlös gom. Så Neo fick en liten mimibukett. Och sedan en till eftersom den första slank ner ledigt och lätt. Den följde samma väg. Sedan fick det bara bra. Man kan diskutera hur smart det är att börja ge mat när bebisen inte har bajsat på fyra dagar (han gör det normalt sett flera gånger om dagen), men gjort är gjort, och nu är det väl bara att köra på.

Alla utom just minstingen sov rätt dåligt i natt. Noah har börjat vandra in till mannen någon gång mitt i natten, och när de sover i samma rum sover båda sämre än när Noah ligger i sin säng och mannen i vår. Neo och jag huserar fortfarande i bäddsoffan i andra änden av huset för att störa och störas så lite som möjligt. Jag kunde dock inte sova (åt lite för mycket igår kväll efter tre duktiga kvällar utan överätning) heller, utan låg vaken i några timmar mitt i natten. Neo vaknade pigg kl. 5. Spanade länge och förväntansfullt efter sin storebror, men vid 5.45 gav han upp och somnade om, till strax före kl. 8. Noah vaknade en timme senare, och kort därefter gick mannen också upp. Jag tränade igenom mitt vanliga pass - gick segt och tungt, satte på en maskin tvätt och sedan tog hela familjen en lite längre promenad innan lunch och fix i trädgården (mannen och Noah) respektive dammsugning (jag).

Gårdagen var en riktigt trött dag. Mannen jobbade som tur var hemifrån och flexade halva dagen, så han och Noah roade varandra på egen hand medan jag och Neo halvsov/sov. Jag hade huvudvärk, på väg att bli migrän, men jag klarade mig ifrån det, tack och lov. Kanske kombination av för litet energiintag, trötthet och vätskebrist? Efter fruktsallad, soygurt, rostade kikärter och majs, glass m.m. igår kväll hämtade jag kanske upp det.

Matdagboksskrivandet satte dessvärre fart på en massa gamla tankar, precis som jag befarade. Matnojjig för tillfället och vågar inte äta "riktig" mat, utan bara småplock som jag "brukar" äta. Nyss skrev jag i alla fall in ett "bra" recept i kokboken och kollade energi-, protein- och järninnehåll och insåg sedan att den måltiden skulle bli både energisnålare och protein- och järnrikare än det jag annars brukar äta. Så kanske att jag ska våga testa det på måndag i alla fall...

Bara pannkaka...

Dålig mamma idag - är känslan, alltså. Neo är fortsatt krasslig. Hostan är numera uppkollad hos vår fina husläkare på vårdcentralen, som tyckte att det var bra att vi kom så att han fick lyssna - förmodligen virus, och ingen andningspåverkan och fint i öronen. Skönt! Fast nog är det jobbigt att höra hur Neo stundtals hostar så att han nästan kräks. Krassligheten gör dock min annars så kramiga klängiga lillpys än mer kramig och klängig. Han vill inte vara utan kroppskontakt många minuter i taget, och protesterar högljutt om han tvingas vara det. Jobbigt, eftersom jag hade någon dum ambition om att göra någonting roligt tillsammans med Noah efter hans sista förskoledag innan sommaren. Trodde i min enfald att det skulle räcka om Neo fick sitta i babysittern och vi satt preciiiiis bredvid, men så var inte fallet. Så istället för gemensamt kladdande med chokladbollar (gjorda på kokos-jordnöts-oljesmör istället för margarin som vi inte hade hemma) fick jag kladda så fort jag kunde, med Neos skrik och Noas tjat om att smaka på smeten ringande i öronen. Behöver jag berätta att jag var hyfsat trött och matt när jag var klar? Det blev inte direkt bättre av att Noah sedan inte tyckte att det var så gott med chokladbollar och hellre ville ha en kaka...

Tränat har jag gjort, ja. Mitt vanliga pass utan krusiduller åt något håll. Och lagt in en massa kostregistreringsdata för att Em ska kunna kika på vad jag får i mig i näringsväg. Det är extremt ångestfyllt att skriva matdagbok för mig - jag vill verkligen inte ha exakt koll på vad jag äter (efter år av kaloriräknande är jag livrädd för att fastna i ett evigt räknande igen). Gårdagen la jag in i "exakt" form, men nu har jag istället lagt in några "typdagar" som exempel på hur det kan se ut. Men fy f-n, vad jobbigt det är att inse att jag äter nästan dubbelt så mycket som mitt dagsbehov vid låg aktivitet! Vågar inte tänka på vad som kommer att hända med min vikt när jag slutar amma och börjar jobba - och därmed rör mig mindre.

Kontrollstämplad lillpys

Då var den klart. Vaccinationen, alltså. Neo skrek bara en liiiiten stund efter sprutsticken, mycket tack vare att Noah var med och tröstade genom att blåsa och pussa på plåstrena lillebror fick på låren. Han är så omtänksam och gullig mot Neo! Helt fantastisk <3. Lillpysens vikt landade på 6800 g idag, längden på 62 cm och huvudomfånget var runt 44 cm om jag inte minns fel. Han följer sina kurvor helt perfekt. BVC-K tyckte dock att jag bara blir mindre och mindre för varje gång hon ser mig, och det kan säkert stämma. Just nu äter jag INTE tillräckligt, och inte heller särskilt nyttigt ur någon synvinkel. Jag orkar inte. Är så trött. Och tjafset med mannen gör att jag inte heller har någon motivation att ta tag i mitt ätande, utan struntar i att äta på dagen, och äter jättemycket på kvällen precis innan jag ska gå och lägga mig.

På eftermiddagen var det sedan Noahs tur att få kontrollstämpel. Denna gång från dagis - vi var på utvecklingssamtal och fick veta saker som vi egentligen redan visste. Vi är ganska bra på att stämma av med förskolepersonalen i samband med hämtning och lämning, så det var ingenting oväntat som sades.

Dagens stora händelse, förutom de två barngrejerna, var väl att de drar igång med omläggning av vårt tak denna vecka. Vår garageuppfart är just nu blockerad av en massa råspont, takpapp och takfönster, och en byggnadsställning pryder vår infart. Tur att vi inte har någon bil:-). Nu hoppas vi på fint väder, i synnerhet på torsdag och fredag när de ska riva takfoten, öppna upp delar av taket och sedan bygga ny takfot igen på rätt sätt.

Yes!

Då var vi av med vår utegrill/trädgårdsgrill. Ett stort tungt åbäke som mest stod ivägen för gräsklipparen och som vi funderade på att bygga om till fågelholk istället. Typ. För grillar gör vi ytterst sällan (blir inte samma grej när man är vegan). Förra helgen fick jag ett ryck och la ut en annons på Blocket, och idag kom det några som ville köpa den och faktiskt ta med sig eländet direkt. Mannen och grannen fick bära medan jag tog hand om barnen (inklusive grannens dotter) och det var två mycket trötta karlar som kom in när det var klart. Skönt att ha försäljningen avklarad, för jag gillar verkligen inte att agera säljare. Jag är alldeles för snäll för det, enligt min (säljutbildade) man.

Annars tuffar dagarna på här. Neos eksem är värre igen, två dagar efter att jag övergav tråkdieten, och mina misstankar riktas mot sesampasta (tahini), dadlar eller majskakor, som jag åt igår men inte i förrgår, när eksemet såg OK ut. Jag blir så frustrerad och så arg på mig själv för att jag inte klarar av att låta bli att äta sådant som kan ge mer utslag! Samtidigt inser jag att jag MÅSTE äta, och ge efter för det jag är sugen på, för att inte trilla ner i ätstörningsträsket igen. Som Em sa, "att just du fick ett barn med födoämnesutlöst eksem kanske inte var så bra". Sluta amma är inget alternativ för mig, så just nu balanserar jag på en mycket svajjig lina. Utesluta de livsmedel som är värst för Neos eksem, men utan att bli sjuk själv på kuppen. Mitt självförtroende får sig en rejäl knäck varje gång jag "äter fel" (ur eksemsynpunkt), vilket påverkar hur jag mår psykiskt. Jag blir labil, ledsen och rädd för att ingen ska tycka om mig...

Igår gick jag vidare till nivå 2 i mammamage-programmet. Lite tyngre övningar, och som vanligt är jag osäker på om jag gör rätt. Vad jag däremot insåg var att det inte var några problem att klara av första testet. Jag börjar tröttna lite på mitt "vanliga" träningsprogram också, efter 3 veckor (tränade imorse), så det är väl dags att fundera ut ett nytt. Som fungerar med barn i sjal. 15-20 min är maxtiden att träna utan bebis nära för tillfället, och jag vill helst ha lite längre pass än så.

Tungt

Idag var kroppen helt ur form när jag skulle träna. Det kändes tungt och jag var inte alls motiverad. Bet ihop och kämpade på, och var nöjd när passet var avklarat. För det mesta är jag taggad när det är träningsdags, men som sagt, idag ville det sig inte. Noah har dessutom haft en sådan där känslosam dag med många ilskna utbrott och mycket skrik och gråt, varvat med soliga stunder av lek och skratt. Han och grannens jämnåriga tjej försvann t.ex. och var borta i en hel timme (i vårt hus) när vi satt i uterummet och fikade. Det har inte hänt förut. Jag har tagit hand om en ganska kinkig Neo så gott det nu har gått. Mycket bärande idag också.

Annars är det hans eksem som upptar mycket av mina tankar. Jag är inne på dag två av dieten, och det är INTE lätt att komma på vad jag ska äta. Dessutom smakar maten inte särskilt mycket, eftersom nästan alla kryddor (utom salt, gräslök, salladslök, koriander och persilja) inte är tillåtna på grund av höga halter av salicylater. Jag är så nojjig. Vill inte göra fel och därmed förstöra allting.SUCK!

Jag är så TRÖTT på att tänka, trött på alla krav, trött på att orka vara den som planerar, har koll på läget och fixar med allt löpande! I synnerhet när båda barnen är kinkiga, mannen har ont i halsen och jag själv inte får sova (och äta) tillräckligt. Håller på att bryta ihop just ikväll, känns det som. Säkert blir det bättre imorgon, men just nu vill jag bara göra som Noah: ställa mig och skrika för att allt är så jobbigt. Neo gnäller, gnyr och kliar sig, och är bara lugn om jag är i ständig rörelse... Jag vill ha en time-out! Kan man få det som mamma, eller?

Hur ska jag överleva detta???

Första dagen på "bli-av-med-Neos-eksem"-dieten. Inget vidare värst, känns det, och det enda jag har i huvudet är "hur ska jag överleva detta?" Känns jobbigt att begränsa min mathållning ÄNNU mer än vad jag redan har gjort, även om jag fuskar och äter äpplen, fikon, morötter och sojayoghurt. Samt eventuellt glutenfritt bröd. Det känns som jag gör "fel" när jag äter det och jag är rädd att det är DET som ska göra att Neos eksem inte blir bättre. Känns jobbigt att ha en massa förbud runt mat och ätande. Och jag är så rädd för att trilla ner i mitt ätstörningsträsk igen. Samtidigt lider jag av att inte veta vad det är som orsakar Neos utslag, så jag vill verkligen ge detta ett försök. Vad gör jag om dieten inte fungerar då? Vad ska jag utesluta då?

Annars har dagen bjudit på en långpromenad tillsammans med M och våra bebisar medan de stora barnen var på förskolan. Jättetrevligt att ha hittat någon att traska med! Noah var förhållandevis samarbetsvillig när vi skulle hem från dagis, vilket förstås var ett plus. Däremot har Neo varit kinkig på kvällen, och det slutade med 10 ofrivilliga minuter på crosstrainern för att få honom att somna (lyckades).

Vidare har jag ringt till landstingets vårdsluss för att förklara att jag inte gärna släpar iväg mig själv och barnen till Hallsberg för att snabbare få träffa en barnläkare. Damen jag pratade med var mycket förstående, ringde till barnmottagningen och sedan återkom hon till mig med besked om att vi nu står i kö i Örebro istället, och att de skickar en kallelse så snart de har möjlighet att ta emot oss. Det känns bra. För som sagt - att ta sig till och från Hallsberg med båda sönerna tar en dag. Att ta sig till och från sjukhuset här i stan tar en halv och kräver mycket mindre i form av strul. Men det känns jobbigt att inte ha någon att bolla allergier, eksem och dieter med.

Sedan ett tråkigt besked. Det är dags för min väninna och hennes dotter att åka tillbaks till det land där hon för tillfället bor och har bott sedan nästan 10 år. De ska flytta tillbaks till Sverige, men först om ett drygt år. På måndag åker de. Tyvärr hinner vi inte träffas innan. Förhoppningsvis kommer hon och lilltjejen tillbaks i juli igen.

Helgen? Projekt bygga ihop sandlåda, fixa grönsaksland nummer 2, rensa ogräs, träna och eventuellt, eventuellt om vi orkar, gå på dockteater inne i stan. Gärna sova också - om möjlighet ges...

The FAILSAFE diet

Min stackars lillkille är fortsatt prickig i ansiktet. Idag har jag börjat smörja in honom med Mildison, något jag bara tar till i nödfall. Men när eksemet börjar vätska, då har det gått så långt att till och med jag inser att huden behöver hjälp med att läkas. Normalt sett smörjer jag nämligen "bara" med kallpressad kokosolja, vilket är vad som fungerar bäst (jag har jämfört med apotekets salvor).

Jag blir alltmer övertygad om att det som ger Neo utslag är dels livsmedel som är kända för att trigga igång kroppens egen produktion av histamin (t.ex. choklad, ananas, jordgubbar, tomat), dels ett antal livsmedel som innehåller höga halter av biogena aminer (t.ex. tempeh, lagrade produkter som balsamvinäger). Eftersom det lär dröja innan vi får prata med någon barnallergispecialist, har jag tagit saken i egna fingrar och googlat massor för att utröna vilka livsmedel som är "riskabla" vid denna form av överkänslighet. Det var inte så lätt. Däremot snubblade jag över en diet som verkar hjällpa; the FAILSAFE diet.

Förkortningen FAILSAFE står för Free of Additives, Low in Salicylates, Amines and Flavour Enhancers, och innebär i korthet att man uteslutet en rad livsmedel under 4 veckor, för att sedan återintroducera dem, för att provocera fram eventuella responser i form av symptom, som eksem. Eftersom jag är vegan och äter spannmålsfritt är min diet ganska begränsad som den är. Ändå tänkte jag nu ge failsafe en chans. Fast i modifierad version. Kött och mjölk, samt spannmål går givetvis bort från den lista som publiceras på länken ovan, och jag lägger till några saker som jag har ätit förut och som Neo verkar tåla (t.ex. Red Delicious-äpplen, fikon, dadlar, glutenfritt bröd och linfrön). Tänker ge det 2 veckor. Om eksemet inte blir bättre tar jag bort det som är egna tillägg och testar i 2-3 veckor till. Funkar inte det - så kanske, kanske vi har fått tid hos åtminstone en barnläkare då.

Det där med läkare är ett kapitel för sig. Idag kom nämligen en bekräftelse på att barnmottagningen har mottagit remissen för Neo. Och vi kommer att bli kallade till undersökning om 1-2 månader. I HALLSBERG av alla ställen. Dit är det visserligen "bara" 3-4 mil, men när vi bor 5 km från sjukhuset (där de förmodligen är mer kompetenta) känns det lite smått struligt, i synnerhet då vi inte har någon bil (och inte vill ha någon heller). Att ta sig till Hallsberg med i bästa fall ett, i värsta fall två barn, med buss och sedan buss eller tåg, tar nämligen MINST 1½ timme. Sedan ska vi hem också. Och hitta offentliga toaletter till 3-åringen, äta lunch, mellanmål o.s.v. Imorgon är det jag som ringer vårdslussen och ber att få stå kvar i kön i Örebro. Jag vill dessutom inte prata med "en barnläkare" utan med någon som kan någonting om eksem. Och med en dietist så att jag kan få hjälp med att planera hur jag ska introducera smakportioner till min lille kille.

Just det ja! Idag har jag tränat, samma gamla program som i tisdags. Och kört mammamageövningarna. Det är fortfarande svårt att hitta rätt muskler och jag är rädd att jag gör mer fel än rätt. Lyckligtvis är min diastas inte så bred, som mest 2 fingrar, och 5 cm över och 5 cm under naveln är den "bara" ett knappt finger bred. Kanske 1 cm djup från 5 cm nedanför naveln till bröstbenet. Får se om den minskar när jag har tränat igenom alla nivåer - om sisådär 3-4 månader...

Huset fullt!

Idag har vi ÄNTLIGEN fått till den där träffen, vi tre tjejer som simmade fjärilssim tillsammans för en herrans massa år sedan. Måste vara närmare 18 år sedan vi senast sågs, och det har förstås hänt en hel del. Alla tre har bott "någonannanstans" i flera år, fått barn och sedan återvänt "eftersom det är praktiskt att bo närmare sina föräldrar när man har barn". Nu är vi mammalediga hela bunten, med barn födda i januari 2009 till januari 2013. Den ena tjejen har två barn, den andra tre, och alla mammor och barn lyckades hålla sig friska nog att sammanstråla hemma hos oss idag. Jätteroligt! Och väldigt livligt, högljutt och stökigt. Men inget bråk alls!

Nu har lugnet lagt sig igen och jag har städat undan den värsta röran. Noah ser på "Prick och Fläck", Neo sover i mitt knä iklädd en för stor tomteluva efter dagens mildisoninsmörjning av huvudet. Han kliar och river sig ofta i huvudet, och att fila hans naglar hjälper tyvärr inte. Så vi varvar mellan mössa på huvudet och strumpor på händerna för att skydda från alltför många rivsår. För tillfället tycker Neo mycket om att suga på sina fingrar, så därför blir det mest mössa. Han är fortsatt klängig. Undrar, om jag har gjort något fel som mamma, eftersom båda mina barn har velat vara nära nästan hela tiden och blivit tvärförbannade när man har lagt dem på golvet, satt dem i en babysitter eller lämnat dem ensamma en kort stund? Eller om det bara är ett personlighetsdrag? Kanske blir det bättre när Neo lär sig att sitta? Han är på god väg nu, och satt "fällkniv" mellan mina ben i några sekunder idag. Noah var 6 månader när han satt själv första gången, och jag är nästintill säker på att Neo kommer att kunna det tidigare.

Tränat har jag gjort också! JÄTTESKÖNT, och nacken, ryggen och benen känns mycket bättre. Neo förstod dock inte varför han skulle titta på när mamma tränade istället för att vara med (i bärsjal), så det blev ett sådant pass som i lördags, där jag kombinerade en cirkel av mitt kettlebellspass med chockträningspasset minus bäckenlyft, vindrutetorkare, nedåtfallande armhävning och planka med rotation, och avslutade med några TRX-övningar (squat-row, triceps, biceps, squat-flies 12 reps av varje x 3 set; baksida lår, hip adduction, bäckenlyft, baksida lår igen på ett annat sätt 12 reps av varje x 3 set; pik-plankan som jag beskrev här 12 reps och upphängd sidoplanka 20 sek upprepat 3 ggr). Barn i sjal på chockträningsdelen och TRX fram till pik-plankan.

Maten - går sådär. Särskilt lunch är trassligt att få till. Jag glömmer att äta. Struntar i det. Känner inte att jag blir hungrig när jag har mycket omkring mig. Vi äter alltid tidig middag, och ofta äter jag frukost efter att jag har tränat om jag gör det på morgonen, så tiden utan mat är inte så lång. Sedan äter jag alltid ett rejält kvällsmål, så jag får nog i mig hyfsat vad jag behöver ändå. Önskar ibland att det fanns ett litet piller man kunde ta, med all näring och energi man behöver, så att man slapp fundera och ta sig tid att äta...

Rastlöshet botas enklast med träning!

Gårdagen var en riktig skitdag ur vissa aspekter. Det räckte inte med att det regnade större delen av dagen. Jag var dessutom extremt rastlös och på kvällen spårade min mathållning ur fullständigt och jag åt mycket mer än vad jag mår psykiskt bra av. Sviter av min ätstörning som ibland kommer tillbaks. Det är som om jag bara har två lägen. Antingen det halvortorektiska, då jag i princip bara äter nyttiga saker och utesluter "onyttigheter", vilket gör att jag känner mig nöjd med mig själv. Och går ner i vikt. Eller det inte så sunda sättet, då jag äter mycket kakor, chips och godis (med mina mått mätt). Då mår jag dåligt psykiskt men är viktstabil.

Nu har jag levt halvortorektiskt lite för länge, och är farligt nära den "viktgräns" då fel tankar tar över och jag blir nojjig, rastlös och lättirriterad. Gårdagen var ett lysande exempel på det. Det räckte liksom inte med en 7 km promenad på morgonen, följt av storhandling, pizzabakande, jag skulle ändå ut på ytterligare en kort promenad på kvällen. Glädjeämnet var ändå att Neo mådde så bra och var så himla glad hela dagen. Skrattade, log, var allmänt nöjd. Härligt!

Idag är min rastlöshet borta. Förklaringen är väldigt enkel. Jag har tränat. Först lite kettlebells, sedan lite chockträning och avslutningsvis några TRX-övningar. Nu är min "träningskvot" för denna veckan fylld. Och jag får kämpa vidare med att äta och träna lagom. Svärmor är här på besök (åker imorgon) - bra Noah-vakt - och solen skiner. Då MÅSTE jag ju vara glad och nöjd!

Kram på er! Och hoppas att ni alla har en fin helg.

Alkohol, graviditet, amning, eksem och lite annat

De slitsamma nätterna fortsätter. Jag är tröttare än tröttast när jag vaknar på morgonen. Neo prövar sina röstresurser vid 6-tiden, och då kommer förstås Noah och vill hälsa. Plötsligt har jag två barn i bäddsoffan istället för ett. Det ena pratar oavbrutet och det andra hojtar "AOU! AOU! AOU!" så att även mannen, som sover i andra änden av huset, hör det. Med andra ord omöjligt att somna om. I natt TROR jag dock att det blev liiiite tyngre sömn än den föregående veckan, om inte annat för att jag är så utmattad. Sedan är jag nog lite extra trött efter att ha kört ett pump-it-pass på morgonen, i kombination med att Neo har haft en kinkig dag och Noah varit gnällig efter en tung nattning igår kväll = för kort nattsömn.

Under gårdagen blev jag intervjuad lite kort inför en större undersökning om attityder till alkohol, rökning och droger under graviditet och amning. En av Noahs förskolelärares dotter doktorerar i ämnet, och behövde lämpliga försöksobjekt till en pilotstudie. Självklart ställde jag upp! För även om det kanske är OK att dricka alkohol i mindre mängder när man ammar tycker jag att det är bra onödigt. I synnerhet eftersom min alkoholkonsumtion uppgår till typ 2 msk rom per år. I form av romrussinglass (hemgjord). Jag gillar inte smaken av alkohol i någon annan form än möjligen som smaksättning i mat och efterrätter.

Till skillnad från de flesta i min ålder har jag faktiskt aldrig druckit så mycket att jag har blivit full. Först var det hårt idrottande som satte stopp. Jag ville inte dricka, eftersom det skulle påverka min träning negativt. Sedan var det ätstörningen som kom emellan. Det var inte så mycket det att alkohol innehåller ganska många kalorier, utan mer att jag inte vågade dricka, eftersom jag vägde så lite att en lättöl hade varit mer än min kropp skulle klara av att hantera (OK, detta var lite överdrivet, men...). Eftersom jag var sjukligt mager i väldigt många år hann jag bli nästan 25 år innan det kunde ha varit OK att dricka litegrann. Visst försökte jag. Testade vin, testade cider, testade öl (mannens favoritalkohol då, numera håller han sig till whiskey), för det sociala i att dricka alkohol, men BLÄ! Inte gott! Dessutom gillade jag inte tanken på att dricka så mycket att jag förlorade omdömesförmågan. Och på den vägen är det. När jag efter mycket kämpande blev gravid var det ingen stor grej för mig att "sluta dricka" eftersom jag aldrig har börjat.

Jag kan inte riktigt förstå VARFÖR man ska dricka alkohol när man är gravid eller ammar. Även om det för tillfället påstås att begränsade mängder är OK, åtminstone under amning, tycker jag att det är lite onödigt att utsätta sig/barnet för risken att det senare kommer ny forskning som visar att det inte alls är bra för barnet. Men det är klart att det är lätt att avstå från något man inte tycker om.

Kanske kan man dra paralleller mellan alkoholkonsumtion vid amning om man GILLAR alkohol och det som jag "måste" avstå ifrån med tanke på Neos eksem. Jag blir alltmer övertygad om att det han reagerar på är något som kallas biogena aminer. Det är inte allergi, utan en typ av kemisk substans (naturliga! Aminer på kemispråk, man kan förenklat säga att det är molekyler som påminner om det som bygger upp proteiner) som finns naturligt i livsmedel och kan ge överkänslighetsreaktioner. Ju mer man äter av livsmedlena, desto tydligare blir symtomen. I veganska livsmedel finns biogena aminer t.ex. i riklig mängd i citrusfrukter, kakao, jordgubbar, äpplen, tomater, paprika, kiwi... Precis vad Neo blir mer prickig av att jag äter! Visst kan jag sakna att smaksätta med citron, och dregla över färsk ananas som jag inte kan äta, men hellre undvika det som ger Neo värre eksem än att äta det bara för att det är gott. Ibland äter jag sådant han reagerar på av misstag - som rött te med äpple och kanelsmak (han tål VISSA äppelsorter), och då mår jag lite dåligt. Samtidigt är det bra att testa NU när jag ammar vad han tål och inte tål. I bröstmjölken blir det lite mer utspätt än när man ger livsmedlen direkt.

Lite svamligt inlägg... Borde kanske gå och lägga mig istället....

Stora godishelgen - ät och njut eller strunta i det helt!

Då var det dags för årets största godishelg. ALLA affärer har extrapris på godis, och jag läste någonstans att varje svensk smäller i sig ett kilo godis under påskhelgen. Eftersom vi är veganer/vegetarianer i vår familj är godis det enda vi äter av "påskmaten". Dock inte i några större mängder. Det godis jag uppskattar mest (mörk choklad, punschpraliner, vaniljtoppar) kan jag för tillfället inte äta, eftersom Neo blir eksemprickig om jag äter kakao/choklad, och då kan jag lika gärna avstå (OK, lite marmeladgodis och lakris slinker ner). Istället äter jag osaltade popcorn, riskakor, mängder av pumpa- och solrosfrön, tahini, fikon och dadlar. Samt lite glass ibland (och härom dagen glutenfria citronkex, vilket inte var så smart - nu vet jag att Neo inte tål citrusfrukter).

Noah har ännu inte fått smaka så mycket på "vanligt" godis. Någon gång har han fått mörk mjölkfri choklad, och han har testat hemgjord chokladkola, men det han uppskattar mest är naturgodis i form av russin, torkad frukt och nötter. I sitt påskägg fick han en liten påskpresent istället för godis, samt en påse morotssticks och en påse småfolkkex. Höjden av lycka! Halva nöjet var nog att få leta efter ägget ute i vår lilla trädgård, och förstås, att med mannens hjälp bygga ihop legobävern som fanns i påskägget.

Ofta hör jag och läser uttryck som att man kan "unna sig" godis, eller att man har "syndat" om man äter något sött. Och jag hatar det! Snacka om att använda mat som belöning och bestraffning! Varför ska man ge sig själv dåligt samvete och tära på sin självkänsla bara för att man har ätit någonting som man för stunden kanske behövde? Njut av det du stoppar i dig, eller strunta i det helt. Ät medvetet - och var beredd att ta konsekvensen av de val du gör.

Det är helt OK att äta godis då och då. Helt OK att äta MYCKET godis då och då. Men kanske inte så smart att BARA äta godis, eftersom du då riskerar näringsbrist p.g.a. lågt innehåll av vitaminer och mineraler. Du kommer inte att bli hysteriskt tjock av att äta lite godis (eller mycket godis) då och då. Om du däremot äter mer energi än vad du gör av med varje dag kommer vikten förmodligen att påverkas uppåt. Och äter du mindre energi än vad du förbrukar kommer vikten att peka neråt.

Min erfarenhet, efter att ha gått upp 15 kg efter min anorexi, är att man kan gå upp i vikt av ALLT (jag åt "nyttig" mat). Min erfarenhet efter två graviditeter då jag åt stora mängder godis, chips, glass och kakor varje dag, är att man inte nödvändigtvis behöver gå upp i vikt av det (jag gick upp i vikt av att vara gravid, men gick ner alla kilon så fort barnen var födda). Allt handlar om inkomster och utgifter; energi in, energi ut. Dessutom har kroppen en fantastisk förmåga att anpassa ämnesomsättningen efter hur mycket du äter, så efter en lång period av svält är det svårare att gå ner i vikt eftersom kroppen "sparar på det den har". Och vice versa - äter du mycket, går ämnesomsättningen upp, till en viss nivå, sedan börjar den förstås att lagra på sig i sina förråd.

Vad ville jag säga med det här? Glad påsk, kanske, och njut av den mat och det godis du väljer att äta - eller avstå från det helt. Och våga inte vakna imorgon med dåligt samvete över vad du stoppade i dig idag. Själva firar vi lugnt med en ledsen sjuk liten Neo som nu är nära nog feberfri men snorar desto mer.

Energibalans och dieter - och att tro på det du gör

Dagens inlägg kommer inte att handla så mycket om träning, för den varan har det varit ont om idag, med undantag för en promenad på ca 5 km med 4 kg Neo i bärsjal, samt tåhävningar i Försäkringskassans telefonkö. Vi har nämligen haft finbesök från Uppsala - en av Noahs vänner med föräldrar. Mycket trevligt! Och jag tränade faktiskt igår. Faktiskt. Måste försöka hålla tillbaks mig själv, annars hamnar jag så lätt i en ond cirkel där träning blir ett tvång och mitt dåliga samvete över att inte hinna träna gnager sönder mig. Kanske är det rimligt med två träningspass i veckan, samt förstås, vardagsmotionen, när man har småbarn? Försöka vara nöjd med det.

Nåja. Dagens inlägg kommer istället att beröra vikt- och matfixering. För gudarna ska veta att det finns gott om ätstörda personer. Det är dieter hit, proteinpulver dit, recoveryshakes åt höger, deffning åt vänster, allt i kombination med en mer eller mindre stark önskan om att bli större, eller mindre. Ibland känner jag mig väldigt onormal som skiter i allt det där, trots att jag har ett ätstört förflutet som jag alltid kommer att få leva med. Jag VET att jag inte kan väga mindre än ett visst antal kg, för då börjar de sjuka tankarna att snurra. Jag VET att jag fortfarande kan ha problem med att äta vissa saker vissa tider på dygnet, men att det bara är tankespöken som ställer till det för mig. I min omgivning möter jag många som inte har insikt om att de resonerar runt mat och vikt på ett allt annat än sunt sätt.

Vad jag också vet är att smal INTE betyder lycka och en hälsomässigt god status inuti kroppen. Det finns faktiskt forskning som tyder på att det är bättre för hälsan att ha några extra kg, och att det är bättre att vara vältränad och överviktig än otränad under- eller normalviktig. Jag vet också att BMI är ett väldigt trubbigt mått, som bara funkar på "normalbefolkningen" - om man som jag, är halvasiatisk är det andra gränser som gäller för över- och undervikt. Framför allt vet jag att det enda som räknas i det långa loppet är energi in, energi ut. Om mer energi går in än vad som går ut går man upp i vikt. Och om man gör av med mer energi än vad man förbrukar går man ner  i vikt. Med viss modifikation, då, för kroppen är så smart att den försöker hålla vikten och reglerar ämnesomsättningen lite upp eller ner för att behålla den vikt som är "idealisk" för personen i fråga. Dock kan inte kroppen kompensera för ett över- eller underintag av energi hur länge som helst, vilket resulterar i en viktuppgång (om man ständigt äter för mycket) eller viktnedgång (om man äter för lite).

Hur som helst, kroppens strävan efter balans mellan energi in och energi ut gör att det inte spelar så stor roll hur man väljer att gå upp, eller ner, i vikt. GI, LCHF, tallriksmodell, viktväktare, Atkins, näringsdrycker, alla går de ut på samma sak: att rubba energibalansen för att åstadkomma en viktuppgång eller viktnedgång. Tyvärr finns det alltför många som bombsäkert "vet" vad som är bäst och har en universallösning som passar alla. Och inte drar sig för att berätta för alla som väljer "fel" metod hur dåligt val de har gjort. Det finns också en övertro på enskilda livsmedels nytta eller skadlighet vad gäller effekter på kroppsvikt och hälsa. Som att vissa mineraler eller vitaminer skulle göra oss tjocka, att vissa sorters proteinpulver skulle vara bättre än andra för att göra musklerna stora, och att det är farligt att äta frukt eftersom det innehåller mycket av sockerarten fruktos, som i ren form har påvisats ge fettlever hos råttor som tvångsmatats med ENBART fruktos i några veckor. Typ. Om det handlar om att gå upp eller ner några hundra gram, så visst kan det påverka om man ersätter sojaprotein med hampaprotein eller vassleprotein med äggprotein (om man nu äter sådant som kommer från djur - det gör inte jag). Men i det stora hela är det bara småpotatis i förhållande till det som VERKLIGEN betyder någonting - det totala energiintaget i förhållande till hur mycket man rör på sig.

En av mina bloggvänner kämpar med att gå ner i vikt för att hennes kropp och själ ska må bättre (läs mer om det här). Givetvis finns det en del självutnämnda experter som berättar för henne hur fel hon gör som väljer en viss väg för att nå sitt mål. Så tråkigt, tycker jag. För jag VET, att det som är allra viktigast är att man tror på det man gör och att man vågar, och tillåts, gå den väg man själv vill vandra för att komma dit man ska. Det är alldeles förträffligt att de självutnämnda experterna har hittat sitt sätt, och väldigt synd att de inte är generösa nog att låta andra välja ett annat alternativ.

Jag hade fortfarande varit ett vandrande skelett med ett BMI långt under ett hälsosamt sådant om jag hade gjort som alla andra ville istället för att få göra det som JAG trodde skulle vara bäst för mig. Och jag bevisade att jag hade rätt. Det GICK att göra som jag ville. Det GICK att vara vegan och träna sig frisk. Idag är jag oändligt stolt över att jag vågade trotsa och utmana.

Vart vill jag komma med detta mastodontinlägg? Jo, jag skulle vilja peppa dig, du som kämpar med att gå upp - eller ner i vikt, för att bli större - eller mindre i storlek, till att tro på dig själv, aldrig ge upp. Då kommer du att nå ditt mål. Var stolt över att du fann din väg, och respektera andra för att de kanske gör ett annat val.