Visar inlägg med etikett astma. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett astma. Visa alla inlägg

söndag 17 augusti 2014

Igång med träningen igen

Nu var jag ÄNTLIGEN igång med träningen igen efter en lååång sommarvila, då jag bara har yogat en kvart om dagen. Snacka om att det gick segt och var tungt! Ingen kondition kvar, och musklerna verkar ha tappat den mesta styrkan (trots att jag inte har gått ner någonting i vikt). Härifrån kan det bara bli bättre! Planen är att försöka hålla passlängden kortare än vad det blev mot slutet av våren, då ett "normalt" styrkepass för mig innebar nästan två timmars träning. Idag blev det knappt en timme. Men det känns ändå som om jag kommer att ha en överjävlig träningsvärk i rumpan imorgon.

Dagens pass såg ut så här:
Uppvärmning 10 min på crosstrainern - jag höll på att spy efter 5 min (kanske beroende på att det var träning på morgonen och att jag hade ätit alldeles för mycket igår kväll - när jag inte kaloriräknar blir det lätt så, och det har jag också tagit semester ifrån och är inte överdrivet sugen på att börja med igen, än).

40-30-20-10 reps av följande övningar (per sida om bara ett ben/arm är involverat/involverad) - kör först 40 reps av vardera övning med så lite vila som möjligt, sedan 30 reps av varje övning o.s.v.:
  1. Tvåhandssving med kettlebell (16 kg)
  2. Alternerande utfallssteg bakåt med kettlebell (håll kettlebell i höger hand, när du går bakåt med höger ben - byt till vänster hand genom att föra kettlebellen under det främre benet, sedan samma rörelse med motsatt hand/ben.
  3. Frivändning i kombination med benböj och hantelpress (2 x 6 kg) över huvudet (stå med benen höftbrett isär, och armarna neråt med en hantel i var hand, böj framåt med RAK rygg och hängande armar så långt du kan med bibehållen ryggform, kom upp till utgångsposition men denna gång med armarna böjda så att hantlarna hålls över axlarna. Gör en benböj med hantlar på axlarna, och när du kommer upp - fortsätt rörelsen så att armarna sträcks över huvudet innan du återgår till ursprungspositionen).
  4. Marklyft med kettlebells (16+12 kg, en i vardera hand med byte efter hälften av antalet reps)
  5. Bäckenlyft med kettlebell (16 kg) på magen
20-15-10-5 reps (per sida) av följande övningar (samma upplägg som ovan):
  1. Burpees utan vikter
  2. Enhandssving med 12 kg kettlebell
  3. Utfallssteg åt sidan kombinerade med bicepscurls (6 kg hantel = 3 kg per arm)
  4. Stillastående rodd från "utfallsposition" med 12 kg kettlebell - blicken följer armbågen så att det blir en vridning av bålen
  5. Tåhävningar
Avslutningsvis 1 min planka och 45 min sidoplanka per sida.

Annars mår jag sådär. Att inte föra matdagbok och kaloriräkna fungerar inte riktigt, och jag äter för mycket på kvällarna. Kanske börjar jag räkna kvällsmålet men ingenting annat för att komma bort från det, mest för att jag mår så dåligt psykiskt av att jag överäter kvällstid (kroppen behöver det nog).

Vad som däremot är MYCKET positivt är att Neo har blivit mycket mindre allergisk nu! Vi har testat att ge honom ananas på burk, färsk mango, paprika, tomater - saker han tidigare fick eksem av - och det har gått bra. Även vitlök och baljväxter utom soja och jordnöt verkar fungera. Vad vi INTE har testa än är sesam, trädnötter och soja. Jordnötter åt jag vid ett tillfälle i somras, och det gick INTE. Neo fick eksem dagen efter. Hasselnötsmjölk har jag testat att dricka en liten klunk av, och även stevia med hasselnötsextrakt. Båda har gått bra, men jag har inte gett det direkt till Neo än. Näst på tur är nog att testa sesam. Eller nötter. Soja sist. Eftersom han reagerar på jordnöt via modersmjölk. Imorgon börjar vi skola in honom på dagis och jag HOPPAS verkligen att de fixar att hålla koll på hans allergier, veganmat och astma... Vi ger fortfarande astmamedicin 2 gånger om dagen, eftersom han börjar flåsa och hosta om vi försöker sluta.

fredag 14 mars 2014

Here we go again... Magsjuka andra krämpor

Då var det dags igen. Tre dagar hann hela familjen vara hyfsat friska och fria från läkemedel (med undantag för min man som äter inflammationshämmande medicin varje dag p.g.a. sin reumatiska sjukdom) innan det blev en ny tur till jourvårdcentralen efter middagen. Och en "cirkusnatt", minst sagt. Behöver skriva av mig lite, varning för bladder för jag är ganska trött...

Neo igen. Väsande och pipande andning, andfåddhet, men i övrigt lika aktiv och i gasen som vanligt. Men andningsbesvär ska man ta på allvar och i synnerhet om barnet ifråga har haft lunginflammation. Så jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick en tid på vårdcentralens jour. Allt gick smidigt och efter två inhaleringar x 1 min vardera med venolin (luftrörsvidgande) och 15 min mellan behandlingsomgångarna tycket de att vi kunde åka hem. Skulle ge en dos flytande ventolin innan vi la oss för natten och om besvären återkom idag skulle vi åka till barnakuten. Relativt smidigt besök, och vi var hemma igen efter knappt tre timmar (inklusive bussresa dit och hem).

Vid 23-snåret gick jag och la oss i halvsittande ställning (höjd huvudände av sängen för att underlätta Neos andning). Vaknade en dryg timme senare av en herrans massa svordomar, klampningar, hulkanden och gråt. Dags för nästa barn att bli sjukt - i magsjuka. Noah hade som vanligt vandrat över och lagt sig i dubbelsängen hos maken och sedan kräkts liggande. Sängkläder, madrassen, täcket, golvet, tapeten, Noah, allt fullt av kräk. Mannen fick ta hand om det mesta eftersom Neo vaknade och skrek om jag lämnade honom, men av och till gick jag ändå upp och försökte hjälpa till. Med Neo på armen. Somnade om vid 2-tiden, och blev väckt av en ack så pigg Neo runt kl. 6. Vi gick upp vid 7 efter att mina enträgna försök att få honom att somna om misslyckats radikalt. Lyssnade förstås på hans andning - OK så länge han var stilla. Väsanden om han var igång - vilket han var så fort han hade chansen. Det var bara att packa väskan och ge sig iväg till barnakuten, även om det inte kändes så himla akut, för mig åker man till akuten när det VERKLIGEN är livsfara, och det var det inte tal om här. Jag förstod dock att vårdcentralsläkarna inte skulle kunna hjälpa oss vidare, så OM vi ville få Neo utredd var det nog bäst att kolla upp det hela på sjukhuset, trots allt.

Först gick jag till den vanliga akuten, men de sa att det faktiskt fanns en barnakut på barnmedicin i huset bredvid (där vi har varit för allergiutredning) som hade öppet dagtid. Perfekt! Mycket bättre att få träffa personal som är vana vid barn och kan mer om deras besvär och sjukdomar. Ingen vidare kö var det heller, som tur var, och vi fick ganska snabbt träffa en sköterska som gjorde de första undersökningarna - vägning (9260 g), kollade blodets syremättnad, tog tempen, och en liten stund därefter en läkare. Hon lyssnade, klämde, tittade och lyste och kom fram till att lunginflammationen var borta men att luftvägarna var trånga och att andningen var ansträngd. Så fick vi en diagnos - infektionsutlöst astma ("förkylningsastma"), Neo fick andas in ett annat läkemedel och sedan lyssnade läkaren igen och konstaterade att denna medicin hade hjälpt. Sedan fick vi instruktioner om hur vi själva ska göra för att ge samma läkemedel samt ett till (det ena hämmar inflammationen i slemhinnorna - d.v.s. gör att svullnaden minskar, det andra får musklerna runt luftrören att slappna av) hemma.

Efter en och en halv timme var vi klara. Dags för medicinjakt. Den ena medicinen var typiskt nog slut på sjukhusapoteket, så vi fick gå till ett annat apotek och stå i kö där också. SUCK! Sedan var jag helt slut, Neo också (han sov dock gott i sjalen) och vi åkte hem till man och Noah, som hade ätit, sovit, vilat och lekt lite försiktigt. Inget mer kräk. Skönt!

Nu är det kväll. Jag är TRÖTT med stort T, men inte lika psykiskt slut som min man, som är sämre på att hantera sådant här än vad jag är (vilket gör att vi bråkar väldigt mycket om vi försöker prata). Jag blir förstås också orolig, men för mig kommer den psykiska tröttheten senare. Just nu har jag inte tid att känna efter och må dåligt. Jag blir nästintill starkare och mer målmedveten än någonsin och just idag har jag INTE sett barnens sjukdomar som en ursäkt för att låta bli att äta som jag ska. Överlevnadsinstinkt? Självbevarelsedrift? Oavsett vad är jag just nu ytterst tacksam över att ha den egenskapen.