måndag 23 december 2013

GOD JUL - och lite av varje

Det blir sällan några uppdateringar här längre. Tiden räcker inte till och behovet att skriva av sig är inte lika stort. Jag mår bättre i min mammaroll. Mannen och jag är mer sams (även om vi fortfarande är osams ganska ofta). Jag har börjat jobba. Lagt ner kampen med (mot) maten och bara stilla accepterat att det är som det är och jag för närvarande trivs ganska bra med att äta två gånger om dagen - förutsatt att kvällsmålet inte blir uppåt väggarna för stort (det blir det ibland, men det orkar jag inte få ångest över). Neos eksem är som det är och jag har blivit rätt van vid att hålla diet för såväl honom som mig. Han får förstås gluten och spannmål, och jag kan äta begränsade mängder baljväxter, men INTE soja och INTE jordnötter, då får han utslag i ansiktet och kliar sig mer på huvudet. De senaste allergitesterna visade att han inte är allergisk mot kokos (0.53 i absolut värde) och lite allergisk mot kikärter och linser. De närmaste sex månaderna ska Neo få baljväxtfri kost, men framåt sommaren ska vi prova igen och se om han har vuxit ifrån det. Nu har läkaren släppt oss, men vi har fortsatt kontakt med vår fantastiskt lyhörda dietist. Nästa gång vi träffar henne ska vi börja diskutera lite baskost och sedan prova att introducera ett misstänkt livsmedel i taget för att bli på det klara med vad Neo är allergisk mot.

Många av de bloggvänner jag har följt är gravida eller har fått barn - STORT GRATTIS TILL ER! Jag hinner sällan kommentera på bloggar nu, knappt att jag läser heller för den delen... Men vissa håller jag förstås ett litet öga på, nyfiken som jag är.

Alla andra som läser - er önskar jag en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR! För egen del tänker jag inte avlägga några nyårslöften. Jag vill leva här och nu, ta vara på varje sekund på det sätt som jag mår bra av för stunden, med lite tanke på framtiden också. En dag i taget. Ett löfte per dag. Det räcker för mig.

tisdag 10 december 2013

4-årskontroll, 1-årskontakt

Då var det dags igen för ett litet kortare inlägg. BVC idag; 4-årskontroll för Noah, 1-årskontakt för Neo. Båda pojkarna skötte sig fint och artade sig väl, som det brukar heta. Noah klarade alla moment han skulle fixa; rita gubbe, höra, se, gå balansgång, prata och berätta, trä pärlor... Möjligen var det lite svårt med balansen och han håller pennan som ett "litet barn" fortfarande, men det är ingenting som jag bekymrar mig över. Han är helt enkelt bra på andra saker som han tycker är roligare att syssla med. Han pratar inte rent, men har ett ordförråd som är väldigt stort, så inte heller det är någonting jag är orolig för. Vi har ju redan träffat en logoped angående att han stammade för ett drygt år sedan, och enligt henne var det ingen fara.

Neo hade vuxit lite mer sedan sist och följer fortfarande alla kurvor som han ska. 72 cm lång, 9014 g, två sprutor och två illvrål. Kontrollstämpel i baken - check! Nästa kontroll om ett halvår. Han är så sugen på att gå nu, och gör det gärna med stöd. Ställer sig upp så fort han kommer åt, och han riktigt lyser av självförtroende när han släpper taget och upptäcker att han faktiskt kan hålla balansen. Pratar - mamma säger han, och "DÄ", sedan förstår han trumma, klappa, dansa, plaska och verkar vilja veta vad saker och ting heter. Lampor, brandvarnare och högtalare är intressanta. Han älskar att röra sig till musik. Sätter vi på radion eller någon skiva börjar han vifta med armarna och skaka på rumpan. Så himla sött!

Med allergierna går det sådär. Vi kommer inte mycket längre nu, jag och dietisten, utan behöver en tid tillsammans med läkaren för att diskutera hur vi ska gå vidare. Numera vågar jag inte ge någon sorts baljväxt, eftersom Neo även blir prickig i ansiktet av gröna ärter, som han har tålt förut. Jag äter inte soja, däremot kikärter, linser och bönor i begränsade mängder (som dock är betydligt större än vad medelsvensson får i sig under en dag). Gjorde misstaget att äta jordnötsmjöl - det resulterade i en mycket rödflammig lillpys ett halvt dygn senare (när det hade gått ut i bröstmjölken). Kompletterande blodprov är tagna, för att kolla sannolikheten för sesam- och kokosallergi. Fast jag vet inte hur mycket jag ska ge för de där RAST-testerna, egentligen. Enligt dem skulle Neo INTE vara allergisk mot jordnöt, men det var han uppenbarligen. Mer allergisk mot det än mot mandel (som jag fortfarande äter, och han får mandelmjölk då och då).

Mår själv - sådär. Det går lite upp och ner. Mår bra när jag är frisk, kommer åt att träna typ 5 gånger i veckan, det flyter på med jobbet och jag hinner med. Annars inte. Mannen har ett skov av sin reumatiska sjukdom för tillfället, vilket innebär att jag får ta lite mer av hem- och barnansvaret, eftersom mannen då och då däckar totalt på kvällarna och bara sover...

Snart jul. Mysigt med alla ljusen! Snö fick vi, men den håller på att töa bort nu, tråkigt nog. En pulkadag och en pulkafärd till dagis blev det i alla fall för Noahs del - han älskar snö och längtar förstås efter mer.

söndag 24 november 2013

Landat...

Noahs födelsedag idag. 4 stolta år, och ett sju j-vlar till humör har han, min äldsta grabb. För exakt fyra år sedan började jag få värkar den här tiden. Rejäla sådana. Mannen hade jag skickat ut ur observationsrummet på förlossningen i Uppsala för att försöka få i sig lite mat. Jag var ju beredd på den där marathonförlossningen som jag hade läst att alla förstföderskor skulle ha. Typ 10-15 timmar med värkar och sedan minst en timmes krystvärkar. Tji, fick jag, för istället för en sådan förlossning gick min snabbt. Vattnet gick kl. 17.30, värkarna började komma igång någon dryg timme senare, kl. 22.30 var jag fullt öppen och kl. 23.14 var Noah ute, med navelsträngen ett varv runt halsen och en knut på den. 3½ vecka för tidigt.

Barnkalaset hade vi igår. Det var bara ett litet sådant, med två kompisar som han INTE går på samma dagis som, men leker mycket med eftersom vi föräldrar gillar varandra... En mycket lyckad tillställning för alla inblandade parter, men oj, vad trötta vi var när det var över! Dagen har fortsatt i firandets tecken, med uppvaktning på sängen imorse och besök av mormor och morfar på eftermiddagen. De bästa presenterna? Frågar man Noah så säger han nog spelet "Safari School" som han fick av familjen, och Brio-parkeringshuset som morföräldrarna kom med...

För egen del känns det lite som jag har landat. Jag har inte tränat idag eftersom kroppen kändes konstig, som om jag hade en förkylning på gång. Eftersom övriga familjen har snorat och hostat i totalt två veckor är det förmodligen dags för mig nu. Och jag är stolt över att jag lyssnade på kroppen. Avstod från planerad träning, trots att jag inte har någon feber. För många är det en självklarhet, men för mig krävs det lite mer... På något sätt har jag landat i mig själv nu, efter några förvirrade veckor då jag varit konstant missnöjd med mig själv och inte minst min kropp, som har blivit något kg tyngre sedan jag släppte den mer intensiva kontakten med Em, började träna lite mer och strunta i att ens försöka äta på dagarna eftersom jag ändå inte vill det. Jag känner mig lugnare. Trots att det blir lite överätningstendenser och som sagt, lite mer fett på kroppen (kanske lite muskler med, men troligen mer av den andra varan). Känner mig inte lika missnöjd med mig själv. Vilsamt. Säkert bidrar det att jag har börjat jobba, och därför njuter mer av tiden med barnen - för att jag har någon annanstans att prestera än på hemmafronten.

Nu är det bara att ladda om inför nästa födelsedag... Neo fyller ett år den 12 december, och dessförinnan ska vi hinna med ett kalas hos granntjejen, som fyller 4 år om 1½ vecka.

fredag 8 november 2013

Barndietist och allergiuppdatering

Snabbinlägg här, för att få ner på papper vad jag har fått reda på angående Neos allergi de senaste dagarna...

I tisdags var vi hos barndietisten för första gången. Hon var jättebra och kunnig om både allergier och veganmat! Med mig fick jag en del nya idéer och budskapet var - behöver inte vara rädd för att testa livsmedel, varken själv eller på Neo eftersom han reagerar ganska svagt (d.v.s. inte anafylaktisk chock). Gröna blad, torkade aprikoser, hirs och quinoa för järn, quinoa för protein, mungbönor och adukibönor för att testa någon böna nu när han reagerar på soja, kikärter och troligen även linser. Potatis är att betrakta som grönsak eftersom den inte innehåller så mycket mer än stärkelse. Tillägg av 1 tsk rapsolja vid lunch och middag för att inte kosten ska bli för låg på fett. Nytt besök bokat i december.

Allergiläkaren ringde igår. De hade inte kunnat testa sesamallergi, fanns för lite blod sparat så vi ska ta nya prover den 19 november. Dock hade hon fått svar angående nötmixen - positivt RAST (klass 3) för hasselnöt (absolut värde 4.4), paranöt (3.5) och mandel (2.9, det tål han dock i form av mandelmjölk, så jag ska fortsätta att ge det), däremot inte för jordnöt. Nu ska vi testa sesam och kokos också. Dock tyckte hon inte att det var nödvändigt att göra fler blodprover, även om Neo får symptom av t.ex. andra baljväxter. Det är bättre att gå på symptomen. Och när det gäller eksembarn är det tydligen vanligt att provsvaren ger positivt resultat (d.v.s. klinisk allergi) mot en rad saker bara för att de är känsliga i grunden. Därmed inte sagt att barnen får några symptom.

Vidare - Neo har knäckt koden för att ta sig framåt nu. Börjar bli riktigt snabb när han hasar på rumpan. När han ser mig blir han gladast - och gråter frustrerat över att han inte är snabb nog. Helst vill han studsa fram, men det går inte riktigt. Han säger MAMMA och har börjat peka på saker och säga "DÄ". Underbart! Skönt att känna sig älskad av någon i alla fall, när mannen inte längre tycker om mig och Noah helst vill vara med sin pappa...

onsdag 23 oktober 2013

10 månader

I dryga tio månader har han funnits utanför min mage, min lilla skruttunge, och igår var det dags för invägning och utvecklingskontroll på BVC. K konstaterade att han fortfarande följer sina kurvor perfekt: Två under på längden, en under på vikten och en över på huvudomfånget jämfört med normalkurvorna. Matchvikten var 8605 gram (minus några gram för måttbandet som han tuggade frenetiskt på och vägrade släppa), längden 69.5 cm och huvudomfånget 46.4 cm. Jag passade på att fråga om huvudformen, men K tyckte att det inte var någonting att bekymra sig om. Huvudformen kan ändras, och han är inte plattskallig eftersom han ju nästan aldrig ligger på rygg. Dessutom växer huvudet som det ska och hon kunde inte känna att det skulle finnas några konstiga sammanväxningar. Skönt.

Pincettgreppet fanns ingenting att anmärka på, och inte förmågan att slå ihop två klossar heller. Möjligen var han lite för snabb vad gällde att försöka stoppa in gemen (som K testade finmotoriken med) i munnen. ALLT ska smakas på nu. Även om han sitter stabilt sätter han sig inte upp, och kryper gör han då rakt inte. Ingenting att oroa sig över, tyckte K. Neo prioriterar helt enkelt andra saker än de grovmotoriska. Noah var för övrigt precis likadan.

Annars? Han låter mycket, lillpysen. Så mycket att familjen minus jag går omkring med hörselskydd av och till, och att jag ibland går ut och går på kvällarna för att få tyst på honom. Han älskar nämligen att vara ute. Då gnäller han oftast mindre och han låter mest gulligt gurgligt, precis som när han är i för honom nya miljöer eller träffar mycket folk. Då glömmer han bort att låta eftersom det finns så mycket att titta på. Han är nyfiken och väldigt social. Älskar sin morfar, föredrar bärsjal framför vagn och blir mäkta upprörd om han inte får vara med när storebror leker med morfar eller mormor. Mamma är favoritföräldern, och hos henne ska man vara när man ska sova. Ibland går det att sova i barnvagnen också, men det är inte så ofta och framför allt händer det när det är pappadag. Pappa bär nämligen INTE i sjal. Favoritsysselsättningar, förutom att pilla på små saker och stoppa in allsköns smulor och bös i munnen, är att studsa, hoppa och bada. Plaska ner hela mamma är jätteroligt! Ibland slutar det med att även mamma får byta kläder. Trots allergier är lille herrn en matglad sak, som äter frukost, lunch och middag, och ammar däremellan. Sover hyfsat om nätterna och både somnar och vaknar i rimlig tid (sover ca 19-07, med amning 3-4 gånger en bra natt).

Själv - har jag mått bättre men mår inte direkt dåligt för tillfället heller. Maten fungerar inte så bra - jag äter mycket men fel (mest grönsaker, frukt, baljväxter och mandel, samt lite proteinpulver och "skräp" då och då), särskilt vad gäller måltidsfördelningen över dagen, men har ingen motivation alls att göra någonting åt det just nu. Tränar mycket - och har blivit starkare sedan jag började träna igen efter förlossningen. Numera klarar jag hela kettlebellspasset med 12 kg kettle, och orkar göra 40 burpees i rad. Minns när jag klarade EN enarmspress med kettlebellen och inte var i närheten av att ens fixa 10 burpees. Mannen och jag pratar knappt, men för tillfället bråkar vi i alla fall inte. Njuter lite av att börja jobba - fick första lönebeskedet igår:-). Det är skönt att prestera någonting "på riktigt" och inte bara som mamma. För som mamma skulle jag kunna göra ett mycket bättre jobb. Är ingen bra förebild för våra barn vad gäller mat och träning, och jag leker inte alls lika mycket med barnen som mannen gör när han är hemma. Min roll är mer tjata-mata-hålla rent... Good cop, bad cop, liksom, och det råder ingen tvivel om vem som är "bad" här.

Tvättmaskinen är färdig - dags att hänga blöjor. Vi kör på med tygisar utom på nätterna där det är engångs som gäller. Funkar jättebra! Är så nöjd över att slippa släpa in och ut onödigt många engångsblöjor, och varken tvätt eller vikning känns särskilt betungande.

måndag 21 oktober 2013

Träning under graviditet - övningstips

Finna Anne, vars blogg jag har följt i några år, är just nu gravid. Mycket efterlängtat och jag är så himla glad för hennes och hennes mans skull... Så när Anne nu undrade om jag hade några tips på bra övningar när man är gravid kan jag förstås inte låta bli att skriva några rader om det. Inte för att jag själv har några bra erfarenheter av träning under graviditet (mer att läsa om det finns här); jag hade lågt Hb och fick sammandragningar bara av att gå promenader, så jag fick periodvis order om att hålla mig typ lugn. För mig var det fullt tillräckligt med kortare promenader, cykelturer och någon gång försökte jag simma (fast det gick inte så bra).

Under perioder mådde jag så bra att jag faktiskt vågade mig på några övningar, trots allt. Favoriter då var tåhävningarna/vadpressarna som är bra för hela benen. Även bäckenlyft (ligg på rygg med böjda ben, fötterna i golvet, lyft bäckenet/höfterna så högt du kan och tillbaks till utgångsläge igen - upprepa. Kan göras med ben och knän tätt ihop, axelbrett isär eller ett ben i taget) kan fungera om du INTE har problem med vena cava-syndrom (när bebisen blir större kan den trycka på ett blodkärl så att blodflödet försämras - och då bör du inte ligga på rygg). Alternativt kan man ligga på sidan och lyfta det övre benet upp och ner med böjt eller sträckt knä, eller lyfta det övre benet litegrann och föra det framåt och bakåt ett ganska stort antal gånger. Då tränar man rumpan i alla fall. Sedan fungerar bicepscurls och diverse andra överarmsövningar ganska bra, förutsatt att man undviker lyft över huvudet. Magen är onödig att träna över huvud taget under graviditeten, tycker jag, eftersom magmusklerna ändå töjs ut och kommer att separeras för att ge plats åt den växande magen.

Boktips: Stark, glad, gravid (av Maria någonting och Jonas Lissjanis). Länktips: Mammamage.se eller sparkimagen.se, och även lofsan.se har en hel del tips, både på övningar och träningsupplägg.

Lycka till med gravidträningen! Kramisar

lördag 19 oktober 2013

Två femhundrapass

OJ! Båda barnen sover I VARSIN SÄNG och klockan är bara 19! Jag är ensam med dem idag, eftersom mannen är på bröllop (som börjar sent och var tokstort, därför tyckte somliga att det var bättre att barnen inte hängde med, och därmed inte jag heller). Vad ska man göra nu? Jag vågar inte riktigt hoppas på att friden varar länge, så jag har satt mig vid mannens dator bredvid soff/sängen där Neo just nu fridfullt snusar på rygg. Han sov uruselt i natt (jag med), och har busat massor med sin morfar på eftermiddagen, och i kombination med att han är nyförkyld slocknade han redan kl. 18. Händer sällan annars. Han är fortfarande en ganska klängig typ som helst vill vara nära, så att jag över huvud taget kunde lägga ner honom var ett under i sig.

För att själv komma ihåg några av mina favoritträningspass tänkte jag lägga upp dem här. Första passet hittade jag på Lofsans fina blogg, där det finns en filmad beskrivning någonstans. Det andra passet har jag klurat ut själv. Övningar till det finns i appen NTC (Nike Training Club, gratisapp som finns att ladda ner åtminstone för Androidtelefoner och innehåller färdiga pass av varierande längd och sammansättning beroende på vad man har för träningsmål, jag använder den då och då och tycker att den är bra).

I båda fallen kombinerar jag 500-passet med något annat pass, t.ex. 30 min kondition på min crosstrainer eller med några set av något annat pass som jag kör då och då (som t.ex. en "cirkel" kettlebells). Tanken är att man totalt ska göra 500 övningar i denna avslutande passdel, 100 st per övning (50 st per ben/arm i de fall övningarna är "enben/armsövningar"). Först gör man 40 reps av varje övning, därefter 30 reps, 20 reps och slutligen 10 reps, så att det totalt blir 4 "varv" med ett minskande antal reps per varv. Så kort vila som möjligt mellan övningar och varv. Jobbigt, vill jag lova! Jag orkar inte riktigt 40 burpees än, men är på god väg...

LOFSANS PASS:
Alternerande utfallssteg bakåt med kettlebellväxling
Marklyft med kettlebell
Burpees (jag har ingen bosuboll så jag gör vanliga istället för den variant som Lofsan visar)
Alternerande utfallssteg bakåt med fingerdipp
Tåhävningar

MITT EGET PASS (fokus ben, insida lår)
Knäböj med rumpdipp (Drop squat jumps)
Mountain climbers 
Alternerande utfallssteg framåt med bicepscursl (Alternating forward lunge with arm curl)
Grodhopp till sumoknäböj (Froggers to sumosquats)
Enarms hantelrodd i plankposition (Single arm plank rows)

onsdag 16 oktober 2013

Jobbstart och mirakel

Här tuffar livet på. Jag har börjat jobba, onsdagar, torsdagar och halva fredagar. Mannen har börjat vara hemma med barnen - när jag jobbar. Omställningen är stor för hela familjen och jag är nog den som har det lugnast. Helt plötsligt har jag fått mer egentid än vad jag har haft de senaste 10 månaderna. Fast jag saknar min lilla kille väldigt mycket när han inte är hemma. Oftast är grabbarna borta några timmar på förmiddagen och sedan tar jag över åtminstone Neo någon gång efter lunch. Än är jag inte överhopad med arbete, och eftersom min chef är borta alla dagar jag jobbar under oktober är det lite svårt att komma in i något vidare arbetstempo.

Vi har fått en kallelse till barndietisten nu i alla fall, i början av november. Jag tvivlar på att hon kan så mycket om sojafri veganmat för småbarn, men det är i alla fall någon att bolla kostfrågan med. Som det är nu har jag återgått till sojafritt för egen del. Jag vet inte om det bara var tillfälligt, men när jag började äta soja i små mängder blev Neo både gnälligare och kliade sig mer. Det är mycket trevligare med en glad bebis än en ledsen, så då avbröt jag sojaätandet igen. Nu ger jag honom bara mat som jag vet att han tål. Borde egentligen gå vidare och testa med fler livsmedel, men det är så skönt när han mår bra...

Idag på Nyhetsmorgon visades en intervju med en av tjejerna som ingår i den "mammagrupp" som jag och de andra mammorna skapade. Vi simmade tillsammans när vi var yngre, och nu har vi alla ett eller flera barn i samma ålder (födda 2009-2013). Inslaget finns här! Även Aftonbladet har skrivit om det mirakel som Samuel faktiskt är - Nettan genomgick flera cellgifts- och strålbehandlingar medan han låg i magen och skulle egentligen inte kunna bli gravid. Och även om Samuel var väldigt pyttig när han kom (under 2 kg lätt) har han med råge vuxit om Neo, som är fyra månader äldre... Läs mer här! Kram till dig, Nettan! You rock!

Ytterligare ett litet mirakel är kanske, kanske på G. En av mina vänner, som för ett drygt år sedan fick beskedet att hennes AMH-värde visade tecken på att hon var typ infertil (tror att provet visade ett AMH <0.2), är gravid, spontant, efter ett misslyckat IVF tidigare i år. Nu håller jag tummarna för att även det blir en mirakelbebis - som mina små killar är. Och jag ser det som en bekräftelse på att AMH-värdet inte säger allt!

måndag 30 september 2013

Allergiuppdatering efter läkarsamtal

Sticker in ett inlägg om Neos allergi igen... För några veckor sedan tog vi ju blodprov på honom, och det visade sig att han reagerar kliniskt (d.v.s. hans immunförsvar aktiveras) om man utsätter honom för soja och "nötmix" innehållande något av kokos, mandel, cashew, paranöt, valnöt, pecannöt, hasselnöt, jordnöt etc. Sedan behöver en klinisk reaktion inte betyda att man får några verkliga symptom, men i Neos fall är det tyvärr så vad gäller soja. Alla typer av sojaprodukter jag har testat att ge honom ger utslag runt munnen, och enligt läkaren kan man då konstatera att soja, det tål han inte. Vad gäller nötter verkar han inte få några symptom av mandel om man ger det i begränsad mängd. Han tål mandelmjölk, men eventuellt reagerar han med eksem av ½ msk mandelsmör (det fick han i förrgår och sedan var han röd runt munnen i någon timme).

Hur som helst har jag undvikit att ge Neo soja och äta soja själv sedan vi började misstänka att Neo var allergisk mot just detta livsmedel. Jag har varit väldigt strikt och uteslutit allt som innehåller soja i någon form (för egen del har jag ätit "kan innehålla spår av soja"-produkter, men inte sojalecitin t.ex.). Mandel och kokos har vi båda ätit, men några andra nötter har jag inte vågat mig på att testa. Det har varit ganska framgångsrikt - tror jag, för Neo har varit eksemfri och kortisonlösningen som jag använder för att smörja hans huvud mot klåda har jag bara behövt använda en gång varannan dag (att jämföra med två gånger per dag när det kliade som värst).

Jag har funderat jättemycket på vad som är bäst: att utesluta allt som Neo får eksem av, eller utsätta hans immunförsvar för låga doser av livsmedel som ger utslag, för att immunförsvaret ska lära sig att livsmedlet i fråga inte är farligt. I fredags pratade jag med en allergiläkare - äntligen - och fick lite konkreta råd om hur jag ska agera.

Läkaren menade på att det senaste på allergifronten verkar vara att utsätta immunförsvaret för de saker man är allergisk mot, i låga doser som stegvis ökas under mycket kontrollerade former. Detta görs t.ex. vid pollenallergi eller pälsdjursallergi, men när det gäller födoämnesallergi har man inte kommit så långt än. Därför tyckte hon att JAG skulle äta soja i små mängder, men att Neo inte skulle få det. Hur mycket soja jag kan äta får jag testa mig fram till, se hur Neos eksem och klåda utvecklar sig om jag regelbundet äter små mängder. Så, sedan i fredags har jag ätit runt 4-5 g protein från soja dagligen (i form av glutenfritt bröd). Och Neo kliar sig mer. Han får utslag runt munnen av flera saker som jag inte har tyckt att han har reagerat på under den sojafria perioden, t.ex. mandel, svenska äpplen, linser och ärter. Nästan efter varje måltid är han röd runt munnen, och jag smörjer med kortisonlösning dagligen.

Det som komplicerar det hela är att eksemet och känsligheten lever sitt eget liv. Nu är det höst, torrare luft och kallare ute, vilket brukar förvärra symptomen för de flesta. Så - är eksemet och klådan värre för att små mängder sojaprotein går över i bröstmjölken, eller för att det är höst? Reagerar Neo på födoämnen han IBLAND verkar tåla för att jag har ätit soja, eller för att det är höst? Inte lätt att veta... Jag tänker köra på med lite soja varje dag till och med på onsdag, sedan får jag se. Blir det värre med eksemet och kliandet tar jag bort det igen.

Läkaren skulle även försöka se om det gick att använda de blodprov som togs till fler analyser, för att testa VILKA nötter Neo är känslig mot, och om han även är kliniskt allergisk mot sesam, som jag har misstänkt att han får symptom av (så även hampa, men det tror jag inte att hon skulle testa). Sedan skulle vi få remiss till en barndietist, och pratas vid igen om ca 3 veckor för att diskutera hur vi ska gå vidare. Känns skönt att det äntligen händer någonting och att vi får lite hjälp. Det är i och för sig ingenting livshotande, inte särskilt allvarligt heller, men med tanke på att vi är veganer och soja och nötter för oss är viktiga källor till protein, vitaminer och mineraler, komplicerar det tillvaron. I kombination med Neos överkänslighet mot paprika, tomat m.m. och min krångelmage som inte tål spannmål (vete, havre, korn, råg) blir det väldigt jobbigt att laga mat. Och att äta ute, för den delen. Jag bävar för helgen, när jag ska till Uppsala på promovering, bo på hotell och vara tvungen att gå ut och äta. Var hittar jag veganmat som är glutenfri, sojafri, tomatfri, paprikafri, ananasfri o.s.v.? De vanliga alternativen som brukar fungera, t.ex. sushi, indiskt och kinesiskt försvinner i och med soja- och tomat/paprikakänsligheten. Äh, det löser sig, det brukar det göra. Men lätt är det inte...

söndag 29 september 2013

Om ätstörningar del 2 - Varningstecken och "att komma ut"

Fortsätter med ett inlägg om ätstörningar - vilka tecken man ska "se upp med" eftersom de KAN vara tecken på att man lider av en ätstörning. Varningssignalerna är inte rangordnade efter allvarlighetsgrad, och det är min högst personliga lista. Ju fler tecken, desto större sannolikhet att man är drabbad. Jag kommer förmodligen att komplettera listan efter hand, med fler symptom, och om du har några frågor om vad jag menar - skriv en liten kommentar nedan, så svarar jag så snabbt jag kan! Listan avser framför allt symptom på "viktnedgång", eftersom det är vad det hela brukar börja med. Viktuppgången kommer oftast senare, när kroppen är så trött på att svälta att man börjar hetsäta/äta mer fast kontrollerat.
  • BMI < 18.5 (ditt BMI räknar du ut genom att ta dela din vikt i kg med det värde du får om du tar din längd i meter gånger din längd i meter; om du t.ex. väger 47.4 kg och är 1.60 m lång har du ett BMI på 18.5; 47.4 kg /(1.6 m x 1.6 m) = 18.5)
  • Rastlös
  • Sover dåligt + kramper, framför allt i vaderna
  • Viktnedgång
  • Matfixering - läser recept, bloggar, tänker mat mest hela tiden
  • Mensen krånglar (om du är tjej)
  • Svårt att bli gravid
  • Tvångsbeteenden som inte har funnits tidigare
  • Matförbud - delar in livsmedel i "tillåtna" och "otillåtna", bra/dåliga, nyttiga/onyttiga o.s.v.
  • Ångest av att äta vissa saker
  • Kontrollbehov och mår dåligt när det inte blir som man har tänkt sig
  • Mår psykiskt dåligt av att äta "förbjuden mat"
  • Överäter när man väl tillåter sig att äta "förbjuden mat"
  • Kompensationsbeteenden - t.ex. äter mindre om man tränar mindre, eller vet att man ska äta någonting förbjudet" senare (men inte säkert att man äter mer om man tränar mer...)
  • Träningsbehov - ångest av att inte träna/röra på sig på något sätt
  • Ökar träningsdos eller -intensitet
  • Hoppar på dieter - helst alla på en gång
  • Regler runt mat och ätande, t.ex. tider, fasta, vilken ordning man äter maten, att man bara får äta en portion, måste äta på liten tallrik, måste ha viss andel protein/fibrer etc. 
  • Konstiga beteenden i matsituationen, t.ex. flyttar runt mat på tallriken, skär i minibitar, lägger ner besticken mellan varje tugga
  • Måltiderna tar allt lääääängre tid att äta, trots att portionsstorleken hela tiden minskar
  • Hoppar över måltider utan att kompensera genom att äta mer nästa gång
  • JÄTTEKUL att går runt i livsmedelsbutiker, men köper ingenting

VAD DU SOM MISSTÄNKER ATT DU ÄR DRABBAD ABSOLUT INTE SKA ÄGNA DIG ÅT:

Absolut inga dieter! Strunta i 5:2, 16:8, lchf, Atkins, GI o.s.v. Dessa dieter gör dig inte friskare, utan är bara ursäkter för att kunna klamra dig fast vid ett "dåligt" beteende ett tag till! Vidare är det bra att öva dig på att göra tvärtom mot vad man brukar. Om du t.ex. äter jättelångsamt och skär maten i smådelar, träna på att äta upp allt på 20 min. Om du ägnar timmar åt att läsa recept och leta mat, träna på att göra någonting annat istället - kanske virka grytlappar, måla eller lägga pussel (det värsta jag vet...).

Tillslut några ord om att "komma ut" och för sin omgivning berätta att man har problem med en ätstörning. Med detta finns det förstås både för- och nackdelar. Man slipper smussla med sitt beteende, och kan få stöd av sin omgivning i sitt tillfrisknande. DOCK kan omgivningens vetskap ses sin en "ursäkt" att fortsätta med alla ätstörningstankar. Jag vet faktiskt inte vad som är bäst. Att omgivningen vet, eller är (o)lyckligt ovetande (även om de kanske misstänker något). För mig personligen har jag ibland varit öppen, ibland inte. Det stöd jag har fått har främst varit från professionellt håll (läs mina "bra" psykologer och terapeuter som jag har träffat genom åren) och genom samtal och "bollning av tankar" med andra som har liknande problem (har en del kompisar som gått igenom samma sak). Genom att stötta andra med ätstörningar har jag själv blivit bättre på att hantera de beteenden och tankar jag vill bli av med.

Nästa inlägg - som jag inte alls vet när jag hinner skriva (lyckades låsa min hårddisk på den nya jobbdatorn genom att skriva in fel lösenord i morse och skriver just nu från mannens dator), får väl handla om hur man kan jobba för att bli av med en ätstörning av typen ovan. Kan nog dröja tills jag hinner skriva - börjar jobba igen den här veckan (AAAAAAAAAAA!!!! HUR i all världen ska det gå?), halvtid, och måste försöka få fason på ett gammalt manus till en vetenskaplig artikel som ligger och skräpar på skrivbordet, och i helgen är det doktorspromovering i Uppsala (på SLU) :-). Min syster och Neo följer med på balunsen på slottet, och mina föräldrar är med på ceremonin i aulan. Sedan är jag doktor på riktigt-riktigt:

tisdag 24 september 2013

Till en vän - om ätstörningar del 1 - hur det började

Det här blogginlägget är lite mer riktat än mina vanliga inlägg, egentligen ett "brev" till dig som tror att du lider av en ätstörning. Jag skriver det här, så att jag kan spara inlägget, lägga till och kommentera direkt, för kanske finns det fler än just du som vill läsa. Jag kommer att vara brutalt ärlig här. Det kanske inte är rolig läsning. Och allt kanske inte stämmer för dig. Men kanske något - som du kan ha nytta av i din fortsatta kamp.

Till att börja med: Jag är inte utbildad i psykologi. Inte heller i medicin. Däremot har jag 15 års ätstörningar i bagaget, även om jag idag är så frisk att jag i alla fall kan upptäcka mina sjuka tankar och vet hur jag ska hantera dem (även om det inte alltid går så bra). Jag kommer INTE att hamna där jag var för 12 år sedan, aldrig mer. Det är jag för frisk för. Tror jag. För man vet aldrig. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna instängd på barnpsyk när jag började försöka leva "hälsosammare" och gå ner i vikt, med en vilopuls långt under det normala och ett blodtryck som var allt annat än hälsosamt. Med sond och ett utseende som ett vandrande skelett. Jag tappade hår, i mängder, fick hår på andra ställen av kroppen. Fick kramper. Mådde skit. Och hade ibland sådan ångest att jag försökte skada mig själv. Jag var 15 år när jag började strula med maten. Och 25 år när jag var hyfsat fri. Jag har haft en del mindre återfall på min resa mot tvåbarnsmamma - oftast när mitt liv har varit jobbigt och jag inte riktigt kunnat hantera det. Som när mitt och mannens förhållande krisat. I samband med mina graviditeter och det efterföljande livet som hemmamamma. Även om jag inte har några drömmar om en karriär med diverse chefspositioner är jag i grunden en prestationsmänniska som mår bra av intellektuell stimulans på högre nivå än den man får av en bebis... Så - det som följer här är mina egna tankar och teorier, och jag har ingen aning om huruvida de är vetenskapligt belagda.

Min bakgrund: Kärnfamilj, 2 yngre systrar 3 och 7 år yngre), pappa från Malaysia, mamma från Sverige, lycklig barndom med kärleksfulla föräldrar och starkt socialt skyddsnät i form av morföräldrar + morbror som vi regelbundet träffade. Som barn var jag stor - växte snabbt och var därför både längre och tyngre än mina klasskompisar fram tills jag var 11-12 år, vilket jag tyckte var lite jobbigt. Inte vidare motoriskt tidig, men tack vare vilja och tävlingsinstinkt lyckades jag ganska bar ändå (plus att jag är född tidigt på året). Tränat mycket hela livet - minst 3-4 ggr i veckan redan som 7-åring, och när jag tränade som mest var det simning 12-16 timmar i veckan som gällde, exklusive tävlingar (varannan till var tredje helg). Och lite tennis om jag inte hade simtävling. Slutade med simningen när jag var 15, en återkommande axelskada och dålig utveckling gjorde att jag tröttnade. Jätteduktig i skolan - jag gick ut nian med bara 5:or i betyg (d.v.s. MVG) utom i idrott, där jag hade en 4:a.

Ätstörningen: Anorexi diagnosticerad i augusti när jag var 16 år. Då hade jag gått ner 15 kg från min "normalvikt" innan jag började bli sjuk, under en period om totalt 8 månader. Jag levde INTE på en tomat om dagen! Jag ÅT, sallad, frukt och grönsaker, lite "kolhydrater" i form av gryn, ris, pasta, potatis (med betoning på lite), lite "protein" i form av kött, fisk och baljväxter. Mycket fibrer, lite fett, 2-3 mål mat om dagen. Inga kräkningar, inget bruk av laxermedel. Jag stämde inte in på dåtidens "anorektiker". Jag såg att jag var för smal (mager), visste att jag vägde för lite, jag ÅT MAT, ville inte "banta" utan bara "duga". Jag tränade mig ner i vikt. Genom att byta ut simpassen mot 3-4 timmars annan träning varje dag, och konstant rörelse däremellan. Fick hjälp, men fortsatte gå ner i vikt, och blev därför inlagd på BUP (barnpsyk) i två omgångar (första gången samma höst som jag fick min diagnos, bara 2 veckor, andra gången ett år senare, och då från augusti till december). Fick sluta gymnasiet - klarade ettan på naturvetenskapligt program, sedan orkade jag inte mer. Först när jag var 19-20 år fick jag rätt hjälp, i form av MHE-kliniken i Mora, som blev min livlina och räddning.

Jag har aldrig haft bulimi såtillvida att jag har "hetsätit för att kräkas" och samtidigt vägt normalt. Däremot har jag av och till ätit på gränsen till för mycket utan att kunna känna mig mätt. Detta har i sin tur berott på att jag har ätit för dåligt under dagen, eller för att jag har varit underviktig och i behov av att gå upp i vikt. Vissa kallar det kanske bulimi, jag kallar det ett inneboende skyddsbeteende för att inte dö av svält. Jag har fått ångest av att jag har ätit för mycket. Men jag har å andra sidan fått ångest av att jag har ätit över huvud taget också. Trots att jag såg ut som ett vandrande skelett och höll på att ramla ihop för varje steg jag tog.

Hur jag blev "frisk"? Mycket hårt kämpande under lång tid. Mycket tårar, ångest och framför allt MAT (för att gå upp i vikt till det jag väger idag - när jag väger för lite för att tänka helt friskt - åt jag mer än Gunde Svan när han kolhydratladdade för Vasaloppet - varje dag, under ett års tid). När kroppen svälter blir man dum i huvudet. Gränsen för vad som räknas som svält för just dig är individuell. För mig vet jag att jag inte får ha ett BMI under 18 - för då blir jag knäpp. För dig kanske denna gräns ligger högre, eller lägre. Jag märker när jag börjar tänka sjukt och vet då instinktivt om jag går upp eller ner i vikt. Men då har jag också nästan 20 års erfarenhet att vila på.

Detta var bakgrunden... När jag hinner ska jag skriva om några varningstecken och risker med att "komma ut" med en ätstörning. Ska försöka så snart jag kommer åt, men med två små barn är det inte säkert att det inlägget kommer förrän om någon vecka...

onsdag 11 september 2013

Bekräftat:-(

Idag fick vi provsvaren på Neos allergiprover. Jag kunde inte hålla mig utan ringde barnmedicin på morgonen för att kolla om de visste. Det gjorde de. Och läkaren ringde upp mig på eftermiddagen efter att de hade tagit upp Neos fall på förmiddagen. Utfall: Svagt positivt utslag på allergi mot soja OCH på "nötmix", inkluderande hasselnötter, paranötter, mandel (som han verkar tåla), jordnötter, kokosnöt, cashewnötter etc. (sesam ingår inte). Han skulle försöka ta reda på om det gick att se VILKA nötsorter som Neo reagerar på, och ville därutöver konsultera en allergispecialist som idag var ledig, för att diskutera hur vi ska gå vidare. För närvarande ska jag INTE göra några förändringar i min och Neos kost, utan vänta tills läkarkåren har funderat. Har jag inte hört någonting inom två veckor ska jag höra av mig till dem. Risken är annars att jag utesluter mer och mer och mer, så att det tillslut bara finns vatten kvar.

Till råga på allt verkar Neo få utslag runt munnen av järnsaft (järntillskott, han får nästan bara hemlagad mat och ingen pulvergröt, så jag vill försöka järnberika själv) och kanske även av linser. Järnsaften var jättetydlig och ihållande reaktion av, så det ska jag inte ge igen. Röda linser gjorde honom liiiite röd vid middagen, men det kanske var p.g.a. att järnsaftreaktionen fortfarande satt i? Ibland har han blivit röd av hampaprotein, så det har jag inte gett honom på ett tag (dock ätit det själv).

Så jag deppar. Även om jag anade att det var en allergisk reaktion och inte bara överkänslighet det rör sig om, hade det senare varit att föredra. Allergi känns liksom allvarligare. Vet inte om det kan växa bort. Förhoppningsvis kan det det. Om han INTE hade visat någon allergi mot nötmix hade jag försiktigt börjat äta nötter själv, men det är i dagsläget uteslutet. Mandel kommer jag att fortsätta äta och ge Neo, men inga andra nötter. Hoppas att de hör av sig snabbt, läkarna, för jag behöver verkligen råd om detta! Att ge animaliska produkter är verkligen ett sistahandsalternativ, och det kryper i hela kroppen bara vid blotta tanken på att ge honom döda djur (d.v.s. kött). Mjölk och ägg har de ju avrått från, eftersom det är mycket vanligare att vara allergisk mot detta än mot soja... Och nötallergi förekommer sällan hos barn under förskoleåldern...

tisdag 10 september 2013

Ny nojja...

En trevlig weekend i Stockholm, ett litet plåster till minsting och en pys med mardrömsskräck så till den milda grad att han inte vill gå och lägga sig. Just nu snurrar tillvaron på i allt mer hektisk fart. Alla är för närvarande friska i alla fall, tror vi, och jag är spänd av förväntan inför att jag ska börja jobba på nytt jobb på halvtid den 1 oktober. Det var en av anledningarna till att slutet av förra veckan tillbringades i 08-land. Samtidigt passade vi förstås på att träffa lite vänner - det gäller att ta tillfället i akt när någon annan bekostar resan (skämt åsido)...

I onsdags förra veckan var jag och Neo på sjukhuset och tog blodprov för att utreda om han är allergisk mot soja och "nötmix" eller inte. Jag tänkte ringa i slutet av denna veckan och be om att få ta del av resultatet - och helst få prata med en läkare om hur vi ska gå vidare, oavsett om det rör sig om äkta allergi eller bara överkänslighet. Än så länge äter vi båda sojafritt i alla fall. Dock åt jag både paprika och tomat en kväll i Stockholm, när vi var på restaurang och min mat, trots att jag bad om paprika- och tomatfritt, innehöll båda delarna... Jag hade att välja mellan att gå hungrig och att äta, och då valde jag att äta. Det var dumt. Neo blev lite prickigare och mycket kliigare efter det, och har inte riktigt återhämtat sig än.

En ny nojja har dessutom dykt upp. I mitten av augusti var vi på bröllop, och brudens far, som är läkare (röntgen med barn som specialitet) fick låna Neo en stund och la då märket till att hans huvudform är lite märklig. Någonting som jag också har varit bekymrad över av och till, och tagit upp med både BVC och barnläkarna vi har träffat p.g.a. Neos eksem. Och fått lugnande besked. Jag har förstås googlat, skulle möjligen kunna röra sig om någonting som på "vanligt" språk kallas båtskalle, men i så fall väldigt lindrigt, och beror på att suturerna i skallen har vuxit ihop för tidigt. Det som talar MOT detta är dock att Neos huvudstorlek hela tiden har följt sin kurva jättefint, och att mitt huvud också har en konstig form... Så jag hoppas att det INTE är något galet. Vi ska försöka fotografera hans huvud nu i alla fall, och kanske skicka bilderna till "brudens far", så får vi se om han kan föra saken vidare till experterna för bedömning. Förmodligen går det betydligt snabbare att ta det den vägen än att gå genom BVC, som ju inte tycker att det är någonting som är fel.

tisdag 27 augusti 2013

Sämsta tänkbara nästan

Sommaren lider mot sitt slut, och så gör även min föräldraledighet på heltid. Den 1 oktober ska jag börja jobba halvtid, och mannen vara hemma på halvtid. I samband med det byter jag jobb - och ser SÅ fram emot att slippa fasta arbetstider, trist transporttid till och från jobbet, närvaroplikt och stämpelklocka. Lägg därtill en liten löneförhöjning och jobb inom ett relevant och högaktuellt område som jag verkligen brinner för samt möjlighet att vidareutvecklas och bredda min kompetens samtidigt som jag tar tillvara gammal sådan... Jo, det blir nog bra det här, det måste jag tro.

Vad som är lite tråkigare är att det har gått utför med min vikt och delvis även mitt ätande, för när jag går ner i vikt blir jag knäpp i huvudet rent ut sagt, och tänker fel. Blir ortorektisk. Det började egentligen med en magsjuka, och sedan var bollen i rullning. När jag försöker strypa mitt stora kvällsmål och äta mer rimliga mängder innan läggdags, då börjar vikten gå neråt. Om jag då inte kompenserar genom att äta ordentligt på dagen, vilket jag inte gör i den utsträckning som det behövs, är det kört. Nu äter jag visserligen lunch/brunch, tränar lite mindre (dock hårdare när jag väl gör det) men det har inte varit fullt tillräckligt, så nu är målet att gå upp i vikt, oavsett hur, så att jag kan börja tänka lite smart igen. Tre kg behöver jag upp ungefär. Jag gick ju bara upp 9.5 kg när jag väntade Neo, gick ner 7 av dem inom en vecka och sedan har jag gått ner typ 8 till... Och jag var inte överviktig från början.

Så Neos eksem då. Vi började ge honom smakportioner i mitten av juni, vilket gick bra. Han var jätteduktig på att äta och gillade det mesta (utom gröt). Dock fick han utslag runt munnen då och då, utan att jag riktigt förstod varför. Förrän i början av augusti. SOJA. I alla dess former. Reaktionen kommer snabbt efter att jag har gett honom någonting med soja i, såsom tofu, sojamjölk, sojasås, sojaprotein, men går som tur är över inom någon timme. Nästa vecka ska vi ta blodprover på honom för att kolla om det rör sig om en immunförsvarsreaktion eller bara är överkänslighet mot soja. Och sedan prata med läkaren om hur vi ska gå vidare - ge små portioner soja för att lära hans immunförsvar att det inte är någonting farligt, eller utesluta soja helt. För tillfället utesluter jag soja helt ur hans och min kost, och hans eksem är helt borta. Jag minskar på kortisonet jag smörjer med i hårbotten nu, och är nere på varannan dag utan att han kliar alltför mycket. Han har ätit mango, persika, äpple, jordgubbe, hallon m.m. utan att få några utslag. Och jag kan äta choklad. Har dock inte vågat testa tomat, paprika och citrus än, men det står på listan. (Alltså, sojaallergi är i sig ingen katastrof, men i kombination med att vi äter veganmat här i huset, jag har IBS och därför utesluter havre, vete, korn och råg i alla dess former d.v.s. spannmålsfri glutenfri kost, och Noah tvärvägrar baljväxter bortsett från nermixade i lasagnesås eller nötbiffar eller i förädlade sojaprodukter, blir det lite jobbigt att hitta saker som alla kan äta).

Han har börjat säga "MAMA" <3 <3 <3. Även om jag är osäker på om han förstår innebörden av det är det härligt att höra - i synnerhet eftersom Noahs första ord var PAPPA...

Kram på er - dags för ett bajsblöjsbyte

torsdag 8 augusti 2013

Träning med bebis för 50-11 gången

Tittar in lite här igen... På hälsofronten intet nytt, förutom att jag åkte på någon magåkomma för någon vecka sedan. I kombination med att jag samtidigt skärpte till mina kvällsmål och inte åt riktigt lika mycket som vanligt gick jag ner lite mer i vikt. Inte bra. Nu är jag nämligen ätstörningsmässig i tanken, och måste kämpa rejält för att övervinna mina sjuka tankar:-(. Och känslorna av att vara en dålig mamma till mina barn. Som tur är har mannen semester fortfarande och är hemma i en dryg vecka till. Sedan börjar vardagen med dagis 15 timmar i veckan för Noah, och sedan är det inte många veckor kvar tills jag ska börja jobba! Halvtid, är planen, åtminstone i ett år framöver. MEN - jag har fått ett nytt jobb! Som möjliggör hemarbete, flextid och som grädde på moset högre lön och uppgifter som känns riktigt relevanta och intressanta.

Det himla braiga träningsprogrammet som jag skrev om i förra inlägget har jag numera kört ibland när jag har varit ensam med en hyfsat nöjd Neo. Till skillnad från hur Noah var som bebis tycker min minsting om att bli upphissad högt i luften och skrattar av förtjusning när han får åka bäckenlyft. Egentligen är det mycket små modifieringar som har behövts för att hålla Neo på humör. Grunden är densamma, men i övningarna gående utfall, enbens höftlyft och marklyft använder jag Neo som vikt. Hur? Genom att helt enkelt bära honom i utfallen, sätta honom på magen under höftlyften, och vid marklyften håller jag honom under armarna, låter hans fötter nudda golvet, lyfter honom i en bicepscurl till brösthöjd och hivar sedan upp honom i luften som när man gör militärpress.

Dagens pass bestod av kettlebellsövningarna här (ett varv), ett varv av övningarna från förra inlägget med modifieringar enligt ovan och dessutom lite tyngre styrketräning med vikter (de övningarna klämde jag in direkt efter kettlebellsdelen):
  1. Djupa benböj (12 reps, 25 kg uppdelat på 2 st 12.5 kg hantlar på denna och direkt efterföljande övningar)
  2. Breda benböj
  3. Marklyft 
  4. Ryggresningar
  5. Framåtböjd rodd (båda sidorna samtidigt)
  6. Vadpress
  7. Bicepscurls (12 reps, 2 x 8 kg hantlar på denna och direkt efterföljande övningar)
  8. Axelpress
  9. Bröstpress på boll
  10. Bröstflies på boll
  11. Militärpress (12 reps, 2 x 6 kg hantlar på denna och direkt efterföljande)
  12. Ytterligare en axelövning som jag inte vet vad den heter 
  13. Övning för triceps
  14. "Dörröppningar" för skulderbladen
Återstår att se om jag får någon träningsverk. Känns inte så. Än. 

fredag 19 juli 2013

Träning utan gym - ett superpass!

Semester... Och för en gångs skull en sovande pys i knät. Har massor av inlägg i huvudet, men ingen tid och ork att fästa dem på papper. Mår sådär. Lite trassel med maten, lite trassel med mannen, lite trassel med humöret och känner mig som världens sämsta mamma till framför allt min stora kille.

Igår kom vi hem från en vecka hos svärföräldrarna. Där fick jag faktiskt möjlighet att träna UTAN barn tre gånger - och körde då igenom detta helt suveräna pass. Jag skriver upp det här med, om jag någon gång skulle vilja kolla och Sanna har tagit bort inlägget från sin fantastiskt inspirerande blogg (med undantag av bilderna på deffande fitnessbrudar, jag tycker nämligen att de var snyggare FÖRE än EFTER, är inte så förtjust i fitnessvärldens ideal om jag säger så). Jag bytte dessutom ut någon av övningarna och modifierade någon annan.
  • Mountain climbers: 1 set, 100 reps (d.v.s. 50 per ben, jag fuskade lite och vilade emellanåt)
  • Gående utfall: 1 set, 30 steg (16 steg med en 15 kg-viktplatta på sträckta armar över huvudet, 14 steg med samma vikt i maghöjd)
  • Armhävningar: 1 set, 15 reps (på fötterna)
  • Rygglyft: 1 set 20 reps (med armarna böjda i höjd med huvudet)
Eventuellt lite vila, men jag körde nog på utan...
Lite vila här om du vill, annars kan du vila lite under de fasansfulla Mountain Climbersarna istället...
60 sekunder sedan direkt sidoplanka 45 sekunder per sida.
 
Detta, mina vänner, körde jag 1-3 varv. Ett varv tar 15-20 min, beroende på hur mycket man vilar - och hur mycket man fuskar... Tre varv är rätt tufft för fotsulorna, kan jag rapportera, i alla fall om man tränar barfota. Risken är stor att man (som jag) får skavsår på den övre delen av foten (vid tårna)... Hur som helst är det ett bra pass eftersom man både tränar styrka och kondition på samma gång, med övningar som är skapligt funktionella.
 
Ha det gott i sommarvärmen! 

lördag 29 juni 2013

Stark av kolisar

Tittar in här för en kort uppdatering - när jag för ovanlighetens skull har satt på datorn och Neo dessutom har somnat i mitt knä. De senaste veckorna har jag nämligen varit tvungen att gå ut med honom på promenad på kvällarna när Noah ska sova, eftersom han har varit helvild; skriker högt, kränger, sprattlar... Men ute blir han lugn. Jag har varit allt annat än pigg, mycket för att jag har sovit dåligt på nätterna, och ätit lite för dåligt på dagarna. Jag laddade ner någon gratisapp för att hålla koll på att jag fick i mig vad jag behövde av protein och energi, men det resulterade tyvärr bara i att jag gick ner i vikt. Appen hjälpte mig visserligen att inte överäta på kvällarna, och att få i mig lite mat även dagtid, men efter två veckor hade jag gått ner ett kg, vilket är ganska mycket om man inte är så stor från början. Så jag fick lite halv panik och skrotade appen igår. Och laddade med extra mycket energi på kvällen - medveten överätning, kallar jag det, eller kanske kolhydratuppladdning med tanke på valen av livsmedel:-/. INTE hälsosamt, magen har protesterat hej vilt idag (dock inte igår, tyvärr, då hade jag slutat äta tidigare). Nu ska jag dock vara på banan igen.

Hur som helst kunde jag konstatera att efter "kolhydratuppladdningen" gick mitt morgonträningspass mycket bättre än vanligt (när jag tränat med för lite glykogen i musklerna, uppenbarligen). Jag  var piggare, starkare och hade högre mental kapacitet jämfört med hur det har varit under perioden när jag ätit mer begränsat med mat på kvällarna. Trots att jag bara hade sovit sex timmar med många avbrott under natten. Alltid en lärdom.

Nu återgår jag till min lilla självvalda dvala och kämpar vidare med vardagen och maten. Fast - nu har mannen semester i sex veckor, och sedan får Noah vara på förskolan 15 timmar i veckan igen. Jippi!!!

måndag 17 juni 2013

Paus

Nu blir det nog bloggpaus ett tag. Jag måste ta tag i mitt liv. Försöka må psykiskt bra. Just nu är det nämligen pest, med massor av ångest och negativa tankar. Matdagboksskrivandet satte verkligen fart på min sjuka sida och nu MÅSTE jag jobba på att bli HELT frisk så att barnen får den mamma de är värda. Som är en bra förebild och orkar leva, leka, busa, skratta... För den mamma de har nu är bara inåtvänd, lättirriterad, grinig och sur. Jag vill inte vara sån här men vet inte varifrån jag ska få kraft att vända allt igen. Kramisar ♥♥♥

lördag 15 juni 2013

Smakprovspremiär!

Han håller på att bli stor, min lilla snuttegris... Utvecklingen går fort nu, förkylning till trots, och idag fick han prova att äta fast föda för första gången i sitt sex månader och tre dagar gamla liv. Egentligen hade vi tänkt oss att smakprovspremiären skulle äga rum på midsommarafton, men så hade jag ångkokat broccoli ovanpå riset i riskokaren. Den blev väldigt mjuk, perfekt för en liten tandlös gom. Så Neo fick en liten mimibukett. Och sedan en till eftersom den första slank ner ledigt och lätt. Den följde samma väg. Sedan fick det bara bra. Man kan diskutera hur smart det är att börja ge mat när bebisen inte har bajsat på fyra dagar (han gör det normalt sett flera gånger om dagen), men gjort är gjort, och nu är det väl bara att köra på.

Alla utom just minstingen sov rätt dåligt i natt. Noah har börjat vandra in till mannen någon gång mitt i natten, och när de sover i samma rum sover båda sämre än när Noah ligger i sin säng och mannen i vår. Neo och jag huserar fortfarande i bäddsoffan i andra änden av huset för att störa och störas så lite som möjligt. Jag kunde dock inte sova (åt lite för mycket igår kväll efter tre duktiga kvällar utan överätning) heller, utan låg vaken i några timmar mitt i natten. Neo vaknade pigg kl. 5. Spanade länge och förväntansfullt efter sin storebror, men vid 5.45 gav han upp och somnade om, till strax före kl. 8. Noah vaknade en timme senare, och kort därefter gick mannen också upp. Jag tränade igenom mitt vanliga pass - gick segt och tungt, satte på en maskin tvätt och sedan tog hela familjen en lite längre promenad innan lunch och fix i trädgården (mannen och Noah) respektive dammsugning (jag).

Gårdagen var en riktigt trött dag. Mannen jobbade som tur var hemifrån och flexade halva dagen, så han och Noah roade varandra på egen hand medan jag och Neo halvsov/sov. Jag hade huvudvärk, på väg att bli migrän, men jag klarade mig ifrån det, tack och lov. Kanske kombination av för litet energiintag, trötthet och vätskebrist? Efter fruktsallad, soygurt, rostade kikärter och majs, glass m.m. igår kväll hämtade jag kanske upp det.

Matdagboksskrivandet satte dessvärre fart på en massa gamla tankar, precis som jag befarade. Matnojjig för tillfället och vågar inte äta "riktig" mat, utan bara småplock som jag "brukar" äta. Nyss skrev jag i alla fall in ett "bra" recept i kokboken och kollade energi-, protein- och järninnehåll och insåg sedan att den måltiden skulle bli både energisnålare och protein- och järnrikare än det jag annars brukar äta. Så kanske att jag ska våga testa det på måndag i alla fall...

torsdag 13 juni 2013

Nuvarande träningspass

En smärre bedrift: Att vara ensam med båda barnen och ändå få till ett träningspass av hyfsad kvalitet. Kettledelen klarade jag av medan Noah åt frukost, och sedan var vi alla mycket nöjda med Noah placerad framför TV:n och Neo i bärsjalen. Noah brukar inte få titta på film dagtid, annat än när han eller jag är sjuk eller väldigt trött, av principiella skäl, så det var förstås lite extra kul att få göra det idag. Regnet har öst ner större delen av dagen, så vi hade ingen större lust att gå ut och leka. Däremot blev det en promenad till postens utlämningsställe för avhämtning av ett par Joya-sandaler som jag har köpt på Blocket. Testar dem nu - känns bra - och jag behövde verkligen ett par nya "funktionella skor" eftersom mina MBT-sandaler är hyfsat slitna. Joya är skapade av samma team som tog fram MBT, men sägs vara mjukare att gå i och bättre för att stärka små muskler genom att de "vinglar" mer. För övrigt nöjd över att ha kollat upp skorna på Blocket först. Där sparade jag en rejäl slant jämfört med att köpa nya i butik (dessa VAR nya, felköp av säljaren).

Mitt nuvarande "vanliga" träningspass ser för övrigt ut så här:

Övningar med kettlebell (12 kg), 10 reps av varje övning( per sida i förekommande fall, beskrivningar finns på dintraning.se), enbart ett set av varje övning:
  1. "Around the world" - "Sving" (20 reps av denna) - "Sving, enhands" - "Figure 8"
  2. "Front squat" (så djupt jag kan och orkar) - "Triple X" (biceps 3 reps/press/triceps 3 reps/goodmorning, 4-5 varv) - "Draken" - "Hakdrag 
  3. Armhävning med en hand på kettlebellen - "Latsdrag, rotation" - Utfall med kettlebellen i samma hand som det ben som jobbar - som "Draken" fast kettlebellen i samma hand som det ben som är stilla - "Sidoböjning"
  4. "Vändning med stöt" (bara 7 reps) - "Högt drag" - "Enhandssving" (fast här fuskade jag och gjorde början av övningen som en sving till axelhöjd) - "Utfall" - breda benböj med kettlebell bakom ryggen - - vadpress
  5. "Pullover" (5 reps av vardera med fötterna axelbrett/tätt ihop/höger ben lyft/vänster ben lyft)- bäckenlyft med kettlebellen som i föregående övning fast stilla (5 reps av vardera med fötter axelbrett isär/fötter tätt ihop/höger ben lyft/vänster ben lyft) - "Turkish getup del 1" fast utan kettlebell
Övningar från Jari Ketolas bok om chockträning, 12 reps av varje övning, 3 set av varje superset, samtliga övningar med Neo i bärsjal (= 7 kg lite drygt):
  1. Extreme stepups, med händerna mot bröstet (d.v.s. runt Neo i bärsjal), först höger ben, sedan vänster ben
  2. Superset Kalinka med boll bakom ryggen + Sprints utan skor
  3. Superset Omvänd finne med vikt (d.v.s. bebis) + Egen övning: Alternerande utfallssteg framåt
  4. Superset Ståsittande rodd (gummislangar) + Shoulder runs (6 kg hantlar)
 Avslutande övningar med TRX-band fästa i dörr/utan redskap, 12 reps av varje övning, 3 set av varje övningskombination
  1. TRX: squat-row ett ben i taget -bicepscurls - squat-flies (för ryggen) - triceps 
  2. TRX: bröstpress - bröstflies - utan redskap vadpress i fyra varianter (fötter axelbrett tårna framåt/utåt, fötter bredare tårna framåt/utåt; 20 reps av varje övning för vaderna)
  3. TRX med fötterna i TRX-banden:  hip adduction - baksida lår - baksida lår igen på ett annat sätt - bäckenlyft
  4. Pik-plankan som jag beskrev här (12 reps) - upphängd sidoplanka 20 sek ELLER Bålmuskler med vridrörelse (scrolla neråt i inlägget) + navasana fast med armrörelser (sitt i båtposition med armarna framåtsträckta. För sedan armarna bakåt som om du skulle omfamna någon; stanna när de är i rak linje med kroppen och för ihop dem igen).

onsdag 12 juni 2013

Ljudtrötthet

ÄNTLIGEN somnade Neo. Nu är han snorig också. Och fortsatt gnällig. Noah sov dåligt under natten och låg och illvrålade en kvart eller så (jag höll på att bli galen, men omnattning av Noah är mannens uppgift), och har varit gnälligare och klängigare än vanligt idag. Jag har sovit dåligt på grund av en snorig Neo som vaknat, ammat och skrikit om vartannat, och är därför gnälligare och i större behov av lugn och ro än vanligt. En typiskt dålig kombination med andra ord. Eftersom Noah hade en dålig natt kom mannen inte upp i tid imorse, och var därför sen till jobbet. Vilket gjorde att han fick jobba längre på eftermiddagen istället (han har flextid). Typiskt dålig kombination med att jag var dödstrött på gnälliga barn och två miljoner "varför" (varannan mening Noah säger börjar med ett "varför") och hade behövt lite avlösning hemma.

Gnäll, gnäll, gnäll... Vi var i alla fall på öppna förskolan i förmiddags. Tack och lov har de öppet juni månad ut (fast bara tre dagar i veckan istället för fem). Lite bra att få någonting annat att titta på än hemmahuset för Neos del, och för Noahs del lite bra att leka någon annanstans än hemma. Och lite bra för mig att träffa andra föräldrar att prata med. Vi var nog inte hemma förrän vid halv två, eftersom jag passade på att handla och hämta ett DHL-paket på vägen. Ändå handlade det mesta av tiden om ren "transportsträcka" tills det var dags att laga mat. Tillsammans med Noah gjorde jag en liten insats för att röja upp i hans rum (med Neo i bärsjal). Det går nämligen lite bättre att få honom att städa om jag hjälper till.

Nu tänker jag softa framför datorn tills min lilla kille vaknar och kräver uppmärksamhet. Natta den äldre får mannen fixa. Måste fundera på vad vi ska hitta på imorgon. Jag vill träna, behöver det för att inte få ont i kroppen och i själen, och erfarenhetsmässigt vet jag att det är bäst att göra på morgonen. Kanske placera Noah framför någon film medan jag håller på...

tisdag 11 juni 2013

Bara pannkaka...

Dålig mamma idag - är känslan, alltså. Neo är fortsatt krasslig. Hostan är numera uppkollad hos vår fina husläkare på vårdcentralen, som tyckte att det var bra att vi kom så att han fick lyssna - förmodligen virus, och ingen andningspåverkan och fint i öronen. Skönt! Fast nog är det jobbigt att höra hur Neo stundtals hostar så att han nästan kräks. Krassligheten gör dock min annars så kramiga klängiga lillpys än mer kramig och klängig. Han vill inte vara utan kroppskontakt många minuter i taget, och protesterar högljutt om han tvingas vara det. Jobbigt, eftersom jag hade någon dum ambition om att göra någonting roligt tillsammans med Noah efter hans sista förskoledag innan sommaren. Trodde i min enfald att det skulle räcka om Neo fick sitta i babysittern och vi satt preciiiiis bredvid, men så var inte fallet. Så istället för gemensamt kladdande med chokladbollar (gjorda på kokos-jordnöts-oljesmör istället för margarin som vi inte hade hemma) fick jag kladda så fort jag kunde, med Neos skrik och Noas tjat om att smaka på smeten ringande i öronen. Behöver jag berätta att jag var hyfsat trött och matt när jag var klar? Det blev inte direkt bättre av att Noah sedan inte tyckte att det var så gott med chokladbollar och hellre ville ha en kaka...

Tränat har jag gjort, ja. Mitt vanliga pass utan krusiduller åt något håll. Och lagt in en massa kostregistreringsdata för att Em ska kunna kika på vad jag får i mig i näringsväg. Det är extremt ångestfyllt att skriva matdagbok för mig - jag vill verkligen inte ha exakt koll på vad jag äter (efter år av kaloriräknande är jag livrädd för att fastna i ett evigt räknande igen). Gårdagen la jag in i "exakt" form, men nu har jag istället lagt in några "typdagar" som exempel på hur det kan se ut. Men fy f-n, vad jobbigt det är att inse att jag äter nästan dubbelt så mycket som mitt dagsbehov vid låg aktivitet! Vågar inte tänka på vad som kommer att hända med min vikt när jag slutar amma och börjar jobba - och därmed rör mig mindre.

måndag 10 juni 2013

Smått kaotiskt...

Jaha. Då var det dags igen för en omgång feber. Neos (o)tur denna gång, en kanonhet liten skrikig kille på mitt bröst i natt. Visserligen hade han bara 38.1 grader, men det är ändå tillräckligt för att han ska bli skapligt påverkad och väldigt klängig. Sover dåligt, skriker lite mer, är allmänt svår att tillfredsställa o.s.v. Därför har dagen gått i ett, och inte blev det bättre av att det var föräldramöte på dagis (som mannen gick på) så att den "ensamma" tiden med barnen förlängdes med någon timme. Att Em ringde mitt i alltihop och undrade vad vi ska göra för att jag ska skärpa till mig vad gäller mitt ätande (eller bristen på det, beroende på hur man ser det) har inte direkt inneburit att jag har haft mindre tankar i huvudet än annars.

På träningsfronten är det enda värt att rapportera att jag har kommit till mammamage-app-nivå 5 nu, efter att ha svurit över testet efter nivå 4, som var helt obegripligt. Nivå 5 är dock lättare än de tidigare nivåerna, så jag börjar misstänka att jag gör något allvarligt fel... Konstaterade även att kroppen numera håller både för hopp på ett ben och jämfotahopp, samt att springa lite runt, runt, runt inomhus när Noah och jag "Bamsegympade". Inte trodde jag att bäckenbotten skulle bli BÄTTRE av att föda ytterligare ett barn, men så är tydligen fallet. Hoppa har jag nämligen inte kunnat göra sedan innan jag blev gravid med Noah. Nu är det NÄSTAN så att jag är sugen på att sticka ut och springa motionsslingan i skogen utanför vårt hus. Men bara nästan. Först måste jag bli klar över om jag är på väg att bli förkyld eller ej. Och hitta lämplig barnvakt till Neo. Och sedan kommer jag förmodligen ändå inte vilja springa - det är inte min grej.

söndag 9 juni 2013

Summerar helgen

Söndag kväll, och dags att summera helgen. Ganska lyckad, faktiskt, utan några större krig och bråk inom familjen:-). Solen har lyst över oss, utom under några timmar på eftermiddagen, när det kom en rejäl regnskur. Perfekt, eftersom mannen just då hade planterat hallonbuskar (som vi fick av en av hans kollegor) och gödslat tomater och squash:-).

Idag har det varit vilodag. Neo är hostig, trött och lite klängig, Noah pigg och glad, men vill som vanligt helst vara med sin pappa. Jag tog ändå med båda barnen till trädgårdsaffären på förmiddagen, för inköp av lavendel, gödsel och en lila calla (jag älskar callor, hade tre vita i min brudbukett) - eller - inköp och inköp, förresten. Jag hade ett presentkort och en bonuscheck att utnyttja, så vi betalade inte ett öre för det vi kom hem med. Tack för det, liksom. Mannen hämtade hallon (med cykelkärra) i utbyte mot en burk vinbärssylt och nybakade havre-kokosflarn som jag hade slängt ihop på morgonen (rostade även bovete med inspiration från den här fina bloggen, samt bakade proteinkryddknex, recept kommer på min matblogg så småningom).På eftermiddagen kom mina föräldrar för att fira mammas födelsedag. Hon fick en glassbok eftersom jag visste att hon hade köpt en glassmaskin i present åt sig själv, samt en chokladkartong. Och förstås, många kramar och en lekstund av Noah och en ganska gnällig Neo.

En maskin tvätt har jag också hunnit med idag, men mest har jag tagit det luuuugnt. Halsen känns, men någon riktig förkylning verkar inte bryta ut än.Som vanligt. jag brukar nämligen gå omkring med halsont veckor i sträck. Blir lugn dag även imorgon, eftersom jag är hemma med båda barnen hela dagen. Men på tisdag, då vill jag verkligen träna igen - sista chansen under sommaren att träna med bara ETT barn i huset om inte mannen eller någon annan är här hemma. Noah får inte vara på förskolan när det är sommarlov, och det är det från och med onsdag.

lördag 8 juni 2013

Helg!

Klockan är strax efter 9, och jag har redan klarat av dagens träningspass. Det blir så när man har småbarn som vaknar och är uppe med tuppen. Mannen fick sovmorgon till alldeles nyss (fast han blev störd i någon timme av Noah lite tidigare) och Noah klarade sig bra på egen hand, när han hade fått en macka och ett äpple att fylla på energidepåerna med. Frukost vill han nämligen äta med sin pappa, när han är hemma. Neo utgjorde som vanligt träningsredskap och somnade fint på samma ställe i passet där han alltid brukar somna.

Igår var en ganska seg dag för min del. Jag och Neo gick en långpromenad med en vän och hennes dotter. På eftermiddagen följde vi med mannen till dagis för Noah-hämtning, och därefter traskade vi en liten omväg hem så att vi skulle kunna köpa glass lite spontant. Trist bara, att det mjölkfria utbudet av pinnglass är så dåligt. Trots att butiken hade sortiment från två stora tillverkare, fanns det bara typ fyra isglassar att välja mellan. Tur då, att Noah ville ha en Piggelin...

Annars är vårt tak omlagt och klart nu. Jätteskönt! Då kanske vi slipper bråka mer om det. Noahs förkylning börjar ge med sig, men Neos näsa är full av snor, och jag försöker förtränga att jag orkar lite mindre än vanligt och är lite, lite tjockare i halsen än vad jag brukar vara. Under resten av helgen ska vi nog mest pyssla hemma i trädgården, handla och träffa mina föräldrar. Min mamma fyller år imorgon, och eftersom de håller på att bygga om sitt uterum lovade jag att vi kunde fira henne här istället. Jag räknar med att ha en liten klängig kille att släpa runt på, med tanke på den annalkande förkylningen. Eksemet är dock bättre - alltid något!

Önskar er som läser en riktigt trevlig helg!

torsdag 6 juni 2013

Funktionella träningsprinciper

Uppe med tuppen idag. Neo har nämligen börjat vakna redan kl. 5.20, och eftersom hans blöja då är väldigt blöt och han brukar bajsa någon eller några gånger under sina första pigga timmar, är det bara att pallra sig ur sängen då. Fördelen är att man får en del gjort innan klockan blir för mycket. Nackdelen att man blir väldigt trött på eftermiddagen. Så nu sitter jag med en sovande liten kille i knät och försöker hålla mig någorlunda vaken själv. Tack och lov för att det är helgdag och mannen är hemma och kan roa en idag något piggare Noah. Samt såga betongpannor till trädgården.

Jag hann faktiskt läsa nästan halva Linus Johanssons bok Vältränad - handbok för den funktionella kroppen igår. Mycket lättläst och ganska lättsmält fakta! Sedan gäller det förstås att omsätta teori till praktik, men i det här fallet kan det nog vara lättare än vad det generellt sett brukar vara när det gäller teknik vid träning.

Boken handlar i mångt och mycket om hur man ska bli "vardagsstark", rörlig men stabil i leder. Som i all träning är tekniken vid funktionell träning viktig - men här är det inte "spänn magen, tippa bäckenet, böj knäna, rak i ryggen" som är ledorden, utan någonting helt annat. Linus Johansson skriver om greppet, förlängningen och andningen istället, och dessa tre "globala fundament" är det enda man behöver tänka på när man utför funktionella (och andra rörelser) för att automatiskt hitta rätt teknik. Halleluja! Perfekt för mig, som alltid glömmer vad det var jag skulle tänka på... Jag tillämpade dessa principer på mitt eget alldeles vanliga träningspass imorse, och det blev faktiskt både jobbigare och enklare.

GREPPET handlar om att "gripa" rätt. Att trycka ner tår, handflator och fingrar i golvet vid armhävningar, gripa med tårna när man utför stående övningar, så att man är "fast förankrad" i underlaget. Detta kräver att man tränar barfota, eftersom skor gör att den rörlighet, balans och stabilitet man vill öva upp genom funktionell träning motverkas av stabila träningsskor. Så bra för mig, som alltid tränar utan skor, då! Ja, spinning kör jag förstås med skor, men där är inte målet att träna upp den funktionella styrkan utan snarare konditionen...

FÖRLÄNGNINGEN syftar på att jobba med att förlänga varje kroppsdel i varje rörelse. Som i yoga, där man sträcker och tänjer, så att kroppen blir så lång som möjligt. Framför allt gäller det ryggen. Tänk dig att någon drar i dig med ett snöre, mot taket, när du står upprätt med fötterna axelbrett isär, fast förankrade i golvet. Applicera den känslan i alla utgångspositioner och genom alla rörelser. Detta gör att ryggen automatiskt blir rak och att du spänner de inre magmusklerna som är så svåra att hitta annars.

ANDNINGEN handlar om att andas rätt. Med undantag för när du enbart använder kroppen som vikt ska lungorna vara fyllda med luft i de positioner som belastar kroppen mest. Därför ska du andas in när du böjer på benen för att utföra ett benböj, och andas ut när du återgår till ursprungspositionen. Genom detta skyddar du leder och muskler från skador.

Hur avgör man då om en övning är funktionell eller inte? Om rörelsen INTE går att uföra liggande eller sittande är den förmodligen funktionell. Jämför t.ex. bänkpress liggande på rygg (ej funktionell, bänken du ligger på ger stöd) med armhävning (funktionell) som båda tränar bröstmusklerna (och i fallet armhävningar, även bålen), eller benböj sittande i maskin (ej funktionell, rumpa och ben) med benböj med skivstång (funktionell, tränar även rygg, bål). Funktionella övningar är "slutna" i den bemärkelsen att kroppen står för förankringen mot underlaget, medan isolerade övningar är "öppna". Återigen bänkpress/armhävning som exempel: bänkpress är öppen - du ligger på en bänk, och även om du har fötterna i golvet, förändras inte rörelsen om du lyfter dem. Armhävningen är däremot sluten - fötterna och händerna mot golvet, om du lyfter fötterna (eller händerna) blir rörelsen en annan.

Det var väl lite kort om väldigt mycket intressant. För dig som vill veta mer rekommenderar jag verkligen boken! Den är som sagt lättsmält även för den som inte kan så mycket om kroppen och träning innan, och den är skriven med ett språk som är lätt att ta till sig, även om underlaget bygger på vetenskapliga publikationer. Nackdelen är kanske att boken är skapligt dyr. Och att man får klura ut övningar för att komma tillrätta med sina funktionella svagheter på egen hand. För även om de sista kapitlena innehåller en del funktionella rörelsetest ges inga förslag på övningar för att motverka bristerna. Å andra sidan finns då övningsbanken på dintraning.se, där Linus Johansson är en av medarbetarna:-).

onsdag 5 juni 2013

Boktips!

Jag är en periodare när det gäller böcker. Ibland läser jag hur mycket skönlitteratur som helst, ibland ägnar jag mig bara åt att surfa på Internet till dess förbannelse, och efter en tids brist på intellektuell stimulans brukar jag få ett ryck och börja läsa vetenskapliga rapporter, faktaböcker eller hobbyplugga kinesiska tecken. Nu börjar jag nog gå in i fas tre igen, efter en graviditet präglad av skönlitteratur och en post-graviditet spenderad framför datorn (med undantag för skrivandet av min egen avhandling, vill säga). Nyss har jag tuggat mig igenom Thomas Brodins avhandling om vilka metoder som är bäst för att förutsäga ett infertilt pars chanser till graviditet och ett levande fött barn genom IVF (slutsats: AMH i kombination med ålder var bättre än menscykelns längd, halten av hormonerna LH och FSH samt antalet omogna ägg i äggstockarna vid räkning medelst ultraljud). Och idag damp ett efterlängtat paket ner i min brevlåda från Idrottens bokklubb innehållande två böcker: Nutrient Timing (Kurt Bergh) och Vältränad - handbok för den funktionella kroppen (Linus Johansson). Båda böckerna är nyutkomna, och jag längtar efter att få sätta tänderna i dem på allvar. Eftersom den sistnämnda boken är kortast börjar jag med den. Har redan börjat, skall avslöjas, jag kunde inte hålla mig...

Funktionell träning är någonoting som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Att träna rörlighet, stabilitet och styrka tillsammans, rörelser som är användbara och värdefulla i vardagen snarare än maxlyft med isolerade muskelgrupper. Rörelser som aktiverar hela kroppen och stärker helheten, skyddar den mot skador och smärta. Jag är novis på området, och har som många andra en rad, säkert "felaktiga" uppfattningar om hur vi bör träna för att få maximal bålstyrka, till exempel. Enligt Linus Johansson är nämligen armhävningar ett mycket effektivare sätt att träna upp den inre magmuskulaturen jämfört med plankan! Synd bara att mitt minne är så kort och att jag fort glömmer det jag läser! Skyller på amningshjärnan...

I övrigt - sjuk Noah (hosta, snuva som rinner som ett vattenfall), pigg Neo som har fortsatt öva på pruttljud och just nu gärna leker "tittut". Han kämpar med att flytta saker mellan sina händer, greppa saker och att föra saker till munnen och blir sjukt arg när han inte lyckas. Själv har jag haft en hungrig dag - tränade ju igår, och åt inte tokmycket på kvällen, och då brukar det bli så här. Promenad, spisfix (servicekillen var här och konstaterade att det var något knasfel som han måste kolla upp vidare med fler servicetekniker innan han byter ut några delar om det nu behövs), takomläggning... Och tjafs med hattmakare och universitet om shellack i doktorshattar.

tisdag 4 juni 2013

Pruttdag

En riktig pruttdag idag. I flera bemärkelser.
  1. Neo har lärt sig göra pruttljud och har övat flitigt på den färdigheten sedan han vaknade (kl. 5.20) imorse. Jag har både lyckats filma och spela in ljudet.
  2. Neo storbajsade genom blöjor, body och rakt på min klänning som jag precis hade satt på mig efter att ha duschat imorse. Var bara att börja om saneringen.
  3. Noah snorförkyld (i dubbel bemärkelse) och jättetrött, men han var på dagis i alla fall, även om han var jättetrött efteråt. 
  4. Min "gummislang" (Excertube) som jag använder när jag tränar gick sönder imorse. Ena handtaget släppte när jag höll på att dra i slangen, och bakåt flög jag, med Neo i sjal. Som väl var gick det bra, och det enda som hände var att jag slog i högra sidan av rumpan rejält. Lär ha ett saftigt blåmärke där imorgon bitti.
  5. Tjafs med universitetet eftersom jag inte gärna vill använda en doktorshatt när jag ska promoveras i höst. Alla doktorshattar tillverkas på en stomme av shellack, och denna lacktyp framställs med hjälp av en liten lus. Jag är inte rabiat vegan, men försöker att inte "utnyttja" djur i onödan. Och detta tycker jag definitivt är "i onödan". Lagerkrans får jag inte ha eftersom traditionen kräver hatt med rätt märke (eftersom jag är Agronomie doktor och inte Filosofie), så om jag vill promoveras måste jag underkasta mig bestämmelserna. Som mormor, 85 år, uttryckte det - "så fruktansvärt gammalmodigt!". Är beredd att hålla med.
  6. Spisservice-mannen/kvinnan som ska komma imorgon enligt föregående veckas bokning har inte hört av sig, vilket betyder att jag inte vet OM det kommer någon, och om det gör det, inte NÄR vederbörande behagar dyka upp.
Nåja, det har inte bara varit skit idag. Jag har tränat, vilket gick bra. Jag har införskaffat en mugg åt Neo, inför det faktum att han ska börja med smakportioner snart. En av mina vänner som gjort IVF och trodde att det var kört fick + på graviditetstestet imorse. Och Neo har varit på 6-månaderskontroll på BVC, där det konstaterades att han växer perfekt efter sina kurvor och kan allting en 6-månaders bebis förväntas kunna. Vikten var 7260 g, tror jag, längden 63.5 cm och huvudomfånget 44.6 cm. En liten pys med normalt huvud, som just nu är jättefin i huden och knappt har några eksem alls! BVC undrade vad jag hade gjort (inte ätit sesampasta och vinäger, utöver de livsmedel jag redan tidigare uteslutit). Vidare har snickarna fixat med vårt tak, så nu är det bara betongpannorna kvar innan det är klart.

Imorgon - hemma med barnendag. Förhoppningsvis besök på öppna förskolan. Och ett färdigt tak, utan att kranbilen pajar vår stenlagda garageuppfart eller ramlar över huset p.g.a. för tung last.

söndag 2 juni 2013

VM i tjafs och gnäll

Den här helgen har inte varit särskilt trevlig. Vi har mest tjafsat och bråkat med varandra, känns det som. Neo har visserligen varit solig och glad, men Noah har bara velat vara med mannen, och mannen har varit ilsken och irriterad på det mesta. Igår fick jag en utskällning för att jag inte tar hand om Noah mer alternativt bättre, inte leker med honom tillräckligt mycket, ofta och intensivt. Men jag orkar inte heller! Och jag har för den delen hand om Neo större delen av dygnet, och båda barnen under veckorna. Den gångna veckan var jag till råga på allt ensam med dem måndag till och med onsdag när mannen var på kurs (och träffade kompisar på kvällarna), och förväntades ovanpå det hålla koll på vad snickarna tog sig för beträffande vårt tak (det lyckades jag inte med tillräckligt bra, vilket jag också har fått höra). Tar hand om det mesta av hushållssysslorna. Så komma här och klaga, så f-n heller! Då blir jag arg. Får lust att ta mitt och Neos pick och pack och bara dra. Men jag kan inte lämna Noah i sticket utan sin lillebror... Men, mannen får väl se hur lätt det är i höst när han ska vara föräldraledig. Om det nu går. Förmodligen kommer han på att det INTE går, eftersom Neo med all sannolikhet fortfarande kommer att amma då och om jag inte kan jobba hemifrån vågar jag inte lämna mannen ensam med båda barnen medan jag är på jobbet. För övrigt har mannen aldrig varit ensam med båda barnen utan att jag har funnits på replängds avstånd, d.v.s. inom tomtgränsen (eftersom vår tomt är 400 kvm och ganska kvadratisk kan vem som helst räkna ut att det inte är särsklit långt borta).

Nu har Noah dessutom blivit sjuk. Trött, verkar vara feber på gång, gnällig och pappig. Blir en kul dag imorgon när jag ska vara ensam med båda barnen igen. Eller inte. Vi måste till bibblan och lämna tillbaks några filmer och böcker, samt akta oss för snickarna som ska fortsätta med omläggningen av vårt tak så att vi inte får någon betongpanna eller kranbil i huvudet.

Tränade i alla fall igår morse. Tog en promenad till ett utebad för att anmäla Noah och hans kompis till sommarens simskola - vi fick platser - wiiii! Idag blev det promenad direkt efter uppstigning eftersom Neo var jätteledsen (snuva och magknip troligen), och lite sådd av bönor och ärter i trädgården senare.

Neo har annars börjat tycka att det är väldigt roligt att leka "Titt-ut". Alla saker storebror gör är också spännande till tusen, och man ser verkligen på Neo att han beundrar Noah helt och fullt. Annars är det tydligt att Neo älskar att bada. Han ler stort varje kväll när jag placerar honom i badbaljan efter magdroppar (har inte vågat sluta med dem än) och avklädning. Jag har börjat smörja honom med den kortisonlösning som vi skulle använda på huvudet för att minska klådan där, och det hjälper, åtminstone litegrann.

Nähä, dags att göra någon nytta. Ringa min syster kanske. Eller slösurfa lite mer på Internet medan jag försöker få Neo att somna...

fredag 31 maj 2013

Mycket om allergier och eksem

Blev inget inlägg igår. Jag fick migrän på kvällen och somnade 18.30 bara för att vakna och må ännu sämre en timme senare. Tillslut tog jag en huvudvärkstablett (paracetamol, OK när man ammar) och fick sedan sova till midnatt. Mannen förskte få Neo att somna men det gick såklart inte. Men så fort han kom till mig blev han tyst och somnade efter mycket snyftande. Mannen såklart missnöjd med att jag tog över. Men vad tror han egentligen? Att Neo bara ska acceptera honom sådär rakt av, när han knappt umgås med honom ens när han är som piggast och nöjdast på dagarna? Nu var Neo trött, och då ville han ha det som han brukar, d.v.s. vara nära mig. Vid midnatt sov Neo för övrigt ensam i sängen en stund medan jag gick upp och åt (!). Var nämligen illhungrig, och trodde inte att jag skulle kunna sova annars.

Innan migränattacken hann jag med ett träningspass, läkarbesök på sjukhuset, hämta Noah, biblioteksbesök och matlagning. Förmodligen var dagen lite för hektisk i kombination med fruktansvärt väder; tryckande varmt, stillastående luft och tokvarmt. Jag är inte så bra på att känna efter och bromsa i tid, utan kör på tills jag nästan stupar...

Läkarbesöket med Neo på barnmedicin gick jättebra. Neo var på ett strålande humör, och skrattade, pratade och charmade alla i väntrummet, och därefter även doktorn. Jag fick svar på många av mina frågor, och framför allt, en strategi för hur jag ska tänka. Givetvis var Neos eksem väldigt lindriga igår, så det fanns inte så mycket att visa upp. Dock talade alla sårskorpor på huvudet sitt tydliga språk. Neo kliar sig väldigt mycket där, och det hjälper inte hur mycket jag än håller efter hans naglar, han river sig i alla fall. Trots att han har mössa på dagarna och vantar på nätterna. Nu fick vi något lite starkare kortisonpreparat att använda för att bort klådan. Tydligen är hårbotten svårare att behandla än övriga kroppen, och därför räcker det inte med "grad 1"-kortison (typ mildison). Det läkemedel vi nu fick av "grad 2", på en 4-gradig skala, så det är fortfarande milda preparat. Inget behandlingsschema, utan bara en rekommendation om att hitta en så låg användningsnivå som möjligt, precis ovanför gränsen för när kliandet sätter igång.

Vad gäller födoämnesallergi som leder till eksem fick jag lära mig att bara hos kanske 50% av alla med SVÅRA eksem beror besvären på mat. När det gäller lindriga eksem (Neo) sjunker siffran ytterligare, till kanske 20%. Eksemen kan förvärras eller förbättras av helt andra orsaker, och ha ett "eget liv", typ. Det är bara immunförsvarsreaktioner (Ig-E-relaterade) som kan mätas med allergitest, och de prover som tas är ganska svårtolkade, i synnerhet vad gäller små barn. Dessutom måste barnet ha blivit utsatt för födoämnet/allergenet i fråga för att det ska finnas antikroppar, och med ammade barn bygger det på att födoämnet/allergenet går över i bröstmjölken. Så - ingen idé att testa mot ägg, mjölk, fisk och likande, som vanligen ger allergi hos spädbarn, eftersom jag inte äter det. Vi diskuterade att testa för nötallergi, men kom fram till att det får göras senare om det är aktuellt. Dels för att jag inte har ätit nötter under amningen (tror jag), dels för att det var väldigt ovanligt att nötallergi debuterade så tidigt. Vanligtvis kommer det runt 2-3-årsåldern, i skolåldern eller upp till tonåren.

Hur ska jag tänka då vad gäller matintroduktion? Ge först det jag tror att han tål, ett livsmedel i taget i 3-4 dagar. Observera symptomen. De Ig-E-relaterade allergiska besvären kommer snabbt, inom ett par timmar, ger nässelutslag, medan de ospecifika (som jag tror att Neo reagerar på, typ "starka" saker som citrusfrukter, ananas, tomat, paprika) har längre tid från intag till symptom (dagar) och ger mer eksem av den typ som Neo har. Testa sedan med sådant som eventuellt ger en reaktion på samma sätt. Om han får eksem, uteslut det livsmedlet, se till att eksemen läker, och testa sedan igen. En reaktion vid 2-3 tillfällen kan tyda på att det inte var en slumpmässig reaktion (att eksemet då var mer "aktivt") utan en verklig överkänslighet. På samma sätt för min egen mathållning. Vad gäller nötter ville läkaren som sagt var inte ta blodprov för testa om Neo är överkänslig mot det. Därmed inte sagt att han avråder mig från att äta nötter, eftersom jag redan nu har uteslutit väldigt mycket och nötter är en värdefull källa till vitaminer och mineraler för veganer.

Det var jätteskönt att få bolla alla funderingar med en kunnig person. Även om jag inte fick med mig något "konkret" i form av listor över vad jag och Neo får och inte får äta, så fick jag med mig ett förhållningssätt. Och det är egentligen mer värdefullt. Allergier är en djungel, och det är mycket läkarkåren inte vet, inte kan testa, och inte heller kan behandla. Neos eksem verkar trots allt ganska lätta att påverka, eftersom han blir bättre av mildison, och av att jag inte äter en drös livsmedel som skulle kunna förvärra det hela. Vad jag mer fick med mig var att jag ska vara fortsatt skeptisk mot de läkemedel som vårdcentralen rekommenderar och skriver ut recept på. En av de salvor som vi har fått recept på (men inte hämtat ut) var INTE bra att använda på eksem av Neos typ (innehåller mjölksyra som är till för att lösa upp skorpiga hornlager av huden). Och att Tavegyl, som vi fick mot klåda (och inte heller har använt) endast har effekten att det gör barnet sömnigt så att det inte orkar klia sig. Det tar man möjligen till när kortisonet inte hjälper, inte annars.

Tja... Det var väl allt... Lite ledsen idag eftersom min tumhållning för mina blogg- och verkliga vänner som håller på med fertilitetsbehandlingar inte verkar ha resulterat i någonting bra:-(.

onsdag 29 maj 2013

Myspysar

Träningsvärk idag, och trött som jag vet inte vad. Gårdagen var intensiv, med uppstigning kl. 5 (!), dagislämning, träning, promenad, dagishämtning, proviantinköp inför kvällen, uppvaktande av min mormor/barnens gammelmormor som fyllde 85 år (hon är fortfarande pigg och aktiv, men hör lite sämre även om hon inte vill inse det själv), eftermiddag och kväll hos mina föräldrar och nattning där av två trötta barn vid 19-tiden. Även om det bara är 2 km till mina föräldrar, var det väldigt skönt att övernatta där istället för att gå hem, och i synnerhet Noah var jättepeppad för att sova borta. Huvudanledningen till övernattningen var egentligen att jag skulle ha varit på kurs på eftermiddagen-kvällen, men eftersom jag fick huvudvärk som hotade att utveckla sig till migrän, struntade jag i det. Rätt beslut, för tack vare vilan slapp jag migränattacken.

Neo har varit en liten solstråle de två senaste dagarna. Nästan nöjd hela tiden, och till och med tidvis när han har legat i korg eller på filt! Han tycker att det är helt OK att vara hos morfar eller mormor, utom när han vill amma eller om han är lite trött. Men det är tydligt att det är jag som är favoriten. Jag får så härliga leenden när han sitter hos någon annan och tittar på mig, han skrattar, sträcker sig, visar med hela kroppen att han och jag hör ihop. Och det är så underbart! Jag behöver det verkligen, eftersom Noah bara pratar om hur mycket han saknar sin pappa (som kommer hem om en halvtimme från 3-dagarskurs i Stockholm) och om hur dum jag är... Fast ibland vill även han vara nära och kramas, och nattningen har faktiskt gått alldeles lysande de två senaste dagarna. Inget skrik och ingen gråt. Jätteskönt!

Träningsvärk, ja. Det är inte ofta jag får det, men nu har jag så smått börjat byta ut delar av mitt "standardträningspass". Igår gjorde jag t.ex. benböjsrodd (som jag beskrev i förra inlägget) stående på ett ben istället, och det känns rejält i rumpan. Förra veckan la jag till vadpress/tåhävningar, och imorgon tänkte jag byta ut utfallsstegsvarianten mot en annan variant. Om jag hinner. Vi ska nämligen till doktorn, Neo och jag. Påbörja allergiutredning - ÄNTLIGEN! Just nu är hans eksem riktigt fint, dock. Vet inte riktigt om det beror på att jag har undvikit sura mangofrukter (jag åt visserligen en igår, men den var ganska vattnig och söt) eller att jag inte har ätit någon tahini på några dagar (däremot jättemycket solrosfrön). Eller om det bara är vädret som gör det. Hoppas få några svar imorgon.

måndag 27 maj 2013

Benböjsrodd istället för gnäll

Idag tänkte jag bespara er ett gnälligt inlägg om hur dåligt det går med min mathållning, hur trist det är att bråka med sin man, som befinner sig i Stockholm på kurs, om hur snickarna hanterar takomläggningen, hur innerligt jag önskar att jag kunde bli lite mer nöjd med mig själv och inse att jag inte blir mer eller mindre omtyckt för/om jag går upp några kg i vikt o.s.v. Istället tänkte jag beskriva en av mina favoritövningar just nu: Benböjsrodd.

För att utföra denna övning behöver du ett TRX-band eller liknande. Övningen kan MÖJLIGEN fungera även med någon form av rejält rep, som du drar något varv runt ett träd, kanske 2 m upp på stammen. Med TRX-band funkar det utmärkt att göra övningen när du fäster banden i en dörr.

Utgångspositionen är med fötterna axelbrett isär, tårna och knäna pekar framåt, ansiktet och kroppen vänd mot fästpunkten för TRX-banden. Håll ett band i vardera handen med handtagen nära bröstet, armbågarna böjda och skulderbladen ihoppressade på baksidan av kroppen. Sätt dig ner djupt (så djupt du kan). I detta läge ska banden vara utsträckta rakt framåt. Återgå sedan till utgångspositionen genom att ta i med benen samtidigt som du drar armbågarna-skulderbladen bakåt. Du kan välja mellan att hålla handtagen ovanifrån eller med händerna vridna utåt (det blir lite olika muskler som jobbar).

Om du står "rakt" i det djupa läget blir övningen lite lättare. Om du står närmre väggen med fötterna, så att du står bakåtlutad i det djupa läget blir övningen lite tyngre. Om du dessutom låter armarna-ryggen göra det mesta av jobbet (och alltså inte "hjälper till" med benen) när du ställer dig upp i utgångsläget blir övningen ännu lite tyngre - tycker jag. Vill du göra övningen jobbigare för benen kan du prova att stå på ett ben! Gör alla reps på ena benet, byt till det andra och fortsätt sedan direkt med det första benet igen utan vila mellan seten.

Övningen finns på dintraning.se, under "Func.Gym" som redskap. Bra för hela kroppen, men framför allt ben, säte, rygg och armarnas utsida.

I övrigt: bortsett från gnället har jag haft två lite trötta men hanterbara och ganska glada barn, dock har det ena som vanligt åkt bärsjal kanske 3-4 timmar eller mer, vilket känns i axlarna. I övrigt vilodag (så även igår, eftersom jag bara "får" träna 3 pass i veckan för tillfället), och avklarat test på nivå 3 i mammamage-appen.

lördag 25 maj 2013

Ofrivilligt barnlösas dag

Idag skänker jag en tanke till alla ofrivilligt barnlösa par i världen. För inte så länge sedan var vi bland dem och trots att vi idag har två fina små killar glömmer vi inte hur det var innan de fanns. Innan de fanns på riktigt, alltå, och inte bara som en het och innerlig önskan, en dröm som vi hoppades skulle bli verklighet en vacker dag. Nu är den dagen här. För oss, men för långtifrån alla blir drömmen om barn sann. Vi har haft turen att bo i rätt land, i rätt kommun så att vi kunde behandlas av en klinik som var rätt för oss. Långtifrån alla har den turen, och det är rent ut sagt förskräckligt att infertila par behandlas olika beroende på politiska snarare än medicinska beslut.

Imorgon är det mors dag. Idag är det en dag för alla dem som vill bli mamma (eller pappa) men inte kan utan hjälp.

Nu ska jag fortsätta ta hand om mina små liv. Den äldre vaknade redan kl. 5, ivrig att träffa farmor och farfar som sov i gästrummet. Den yngre har en mammig dag igen och är alldeles prickig i ansiktet efter att jag förmodligen har ätit för mycket av något han inte tål så bra (mango? vindruvor?). Solen skiner, jag har tränat, mannen jobbar i trädgården och jag önskar att jag kunde hjälpa till lite mer med plantering, sådd och gräsklippning. Vi har varit och hämtat våra nya trädgårdsmöbler i alla fall, kommer att bli SÅ BRA när de är monterade och uppställda i vårt uterum. DET kan dock göras en regnig dag...

torsdag 23 maj 2013

Glad!

Igår kväll var jag ute och levde rövare med Neo. Eller... Inte. Däremot åt jag middag med en bekant, med Neo i släptåg, och den senare vägrade att somna. Han var ALLDELES för nyfiken för att komma till ro, och somnade inte förrän vi hade klivit in genom ytterdörren här hemmavid strax före kl. 20.30. När jag kom hem var jag GLAD, nästan i extas, och kunde inte somna förrän vid midnatt. Så idag har jag varit lite trött.

Varför denna glädje, kan man undra? Ja, en anledning var att det var fantastiskt god mat på restaurangen (vegansushi) och trevligt sällskap. En annan anledning att jag kunde göra någonting lite annorlunda, som jag inte gör varje dag. Men mest av allt var jag glad för att detta möte skulle kunna innebära någonting väldigt bra inför framtiden. Jag vill inte avslöja för mycket än, innan allt är klart, men OM det hela går i lås lovar jag att berätta:-).

Under dagen har jag varit lite trött. Mådde illa imorse igen, utan att riktigt veta varför, men lyckades ändå genomföra ett träningspass med Neo i bärsjalen. Som vanligt, med andra ord. Sedan gick vi och handlade, och därefter hämtade vi Noah från dagis. En helt OK dag för mig som slapp jobba ute, eftersom regnet har öst ner. En mindre rolig dag för de stackars snickrarna, som håller på att jobba på grannens tak. Jag var INTE avundsjuk. Samtidigt kan jag tycka att de kunde ha lite bättre regnkläder... Nu hade de nämligen inga alls. Om det fortsätter att regna imorgon och de jobbar vidare då bjuder jag in dem på fika.

Nu väntar en fullspäckad helg med svärföräldrar på besök, och förhoppningsvis dyker en av mannens kompisar upp en liten stund imorgon eftermiddag. På lördag ska vi åka iväg och hämta en utemöbelgrupp som mannen köpte igår.Genom att delta på en 30-minuters presentation om utegrupper fick han nämligen 15% rabatt på alla inköp igår kväll. Presentationen var tydligen värdelös, men det var helt klart värt att delta eftersom vi "fick" 1600 kr för besväret. Inte illa pinkat! Tack till mina föräldrar som tog hand om Noah när både jag och mannen var på vift.

onsdag 22 maj 2013

Huvudvärk igen:-(

Blev inget skrivet igår. Huvudvärk från helvetet på kvällen, typ migrän, så jag är fortfarande lite illamående och matt. Båda barnen hemma idag, och Neo är som ett litet plåster och skriker så fort jag lägger ner honom på golvet. Han sitter i mitt knä just nu och försöker fånga mina fingrar för att smaka på dem, samtidigt som jag skriver. Aj då, nu lyckades han, bara en hand fri... Noah tittar på film. Normalt sett får han inte göra det på dagarna, men idag är jag för "dagen-efter-migränig" för att hitta på annat att roa honom med.

Igår blev det ett träningspass, det vanliga. Efter dagis var vi på öppna förskolan där jag sedan stannade kvar för en föräldraträff om något så passande som trots. Skönt att utbyta tankar med andra föräldrar och inse att jag inte är ensam om att ha mindre konflikter (och större) med min 3½-åring så gott som dygnets alla vakna timmar...

Håller fortfarande tummarna hårt för mina vänner som ruvar just nu. Verkar ha gått bra så här långt i alla tre fallen och jag hoppas innerligt att alla tre får plus på gravtestet om några veckor! Är inte det minsta avundsjuk, för själva väntan mellan ägglossning och testdag/mens var nästan värst på hela fertilitetsbehandlingen.

Kinkdags igen, måste sluta.