Idag skänker jag en tanke till alla ofrivilligt barnlösa par i världen. För inte så länge sedan var vi bland dem och trots att vi idag har två fina små killar glömmer vi inte hur det var innan de fanns. Innan de fanns på riktigt, alltå, och inte bara som en het och innerlig önskan, en dröm som vi hoppades skulle bli verklighet en vacker dag. Nu är den dagen här. För oss, men för långtifrån alla blir drömmen om barn sann. Vi har haft turen att bo i rätt land, i rätt kommun så att vi kunde behandlas av en klinik som var rätt för oss. Långtifrån alla har den turen, och det är rent ut sagt förskräckligt att infertila par behandlas olika beroende på politiska snarare än medicinska beslut.
Imorgon är det mors dag. Idag är det en dag för alla dem som vill bli mamma (eller pappa) men inte kan utan hjälp.
Nu ska jag fortsätta ta hand om mina små liv. Den äldre vaknade redan kl. 5, ivrig att träffa farmor och farfar som sov i gästrummet. Den yngre har en mammig dag igen och är alldeles prickig i ansiktet efter att jag förmodligen har ätit för mycket av något han inte tål så bra (mango? vindruvor?). Solen skiner, jag har tränat, mannen jobbar i trädgården och jag önskar att jag kunde hjälpa till lite mer med plantering, sådd och gräsklippning. Vi har varit och hämtat våra nya trädgårdsmöbler i alla fall, kommer att bli SÅ BRA när de är monterade och uppställda i vårt uterum. DET kan dock göras en regnig dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar