10 månader

I dryga tio månader har han funnits utanför min mage, min lilla skruttunge, och igår var det dags för invägning och utvecklingskontroll på BVC. K konstaterade att han fortfarande följer sina kurvor perfekt: Två under på längden, en under på vikten och en över på huvudomfånget jämfört med normalkurvorna. Matchvikten var 8605 gram (minus några gram för måttbandet som han tuggade frenetiskt på och vägrade släppa), längden 69.5 cm och huvudomfånget 46.4 cm. Jag passade på att fråga om huvudformen, men K tyckte att det inte var någonting att bekymra sig om. Huvudformen kan ändras, och han är inte plattskallig eftersom han ju nästan aldrig ligger på rygg. Dessutom växer huvudet som det ska och hon kunde inte känna att det skulle finnas några konstiga sammanväxningar. Skönt.

Pincettgreppet fanns ingenting att anmärka på, och inte förmågan att slå ihop två klossar heller. Möjligen var han lite för snabb vad gällde att försöka stoppa in gemen (som K testade finmotoriken med) i munnen. ALLT ska smakas på nu. Även om han sitter stabilt sätter han sig inte upp, och kryper gör han då rakt inte. Ingenting att oroa sig över, tyckte K. Neo prioriterar helt enkelt andra saker än de grovmotoriska. Noah var för övrigt precis likadan.

Annars? Han låter mycket, lillpysen. Så mycket att familjen minus jag går omkring med hörselskydd av och till, och att jag ibland går ut och går på kvällarna för att få tyst på honom. Han älskar nämligen att vara ute. Då gnäller han oftast mindre och han låter mest gulligt gurgligt, precis som när han är i för honom nya miljöer eller träffar mycket folk. Då glömmer han bort att låta eftersom det finns så mycket att titta på. Han är nyfiken och väldigt social. Älskar sin morfar, föredrar bärsjal framför vagn och blir mäkta upprörd om han inte får vara med när storebror leker med morfar eller mormor. Mamma är favoritföräldern, och hos henne ska man vara när man ska sova. Ibland går det att sova i barnvagnen också, men det är inte så ofta och framför allt händer det när det är pappadag. Pappa bär nämligen INTE i sjal. Favoritsysselsättningar, förutom att pilla på små saker och stoppa in allsköns smulor och bös i munnen, är att studsa, hoppa och bada. Plaska ner hela mamma är jätteroligt! Ibland slutar det med att även mamma får byta kläder. Trots allergier är lille herrn en matglad sak, som äter frukost, lunch och middag, och ammar däremellan. Sover hyfsat om nätterna och både somnar och vaknar i rimlig tid (sover ca 19-07, med amning 3-4 gånger en bra natt).

Själv - har jag mått bättre men mår inte direkt dåligt för tillfället heller. Maten fungerar inte så bra - jag äter mycket men fel (mest grönsaker, frukt, baljväxter och mandel, samt lite proteinpulver och "skräp" då och då), särskilt vad gäller måltidsfördelningen över dagen, men har ingen motivation alls att göra någonting åt det just nu. Tränar mycket - och har blivit starkare sedan jag började träna igen efter förlossningen. Numera klarar jag hela kettlebellspasset med 12 kg kettle, och orkar göra 40 burpees i rad. Minns när jag klarade EN enarmspress med kettlebellen och inte var i närheten av att ens fixa 10 burpees. Mannen och jag pratar knappt, men för tillfället bråkar vi i alla fall inte. Njuter lite av att börja jobba - fick första lönebeskedet igår:-). Det är skönt att prestera någonting "på riktigt" och inte bara som mamma. För som mamma skulle jag kunna göra ett mycket bättre jobb. Är ingen bra förebild för våra barn vad gäller mat och träning, och jag leker inte alls lika mycket med barnen som mannen gör när han är hemma. Min roll är mer tjata-mata-hålla rent... Good cop, bad cop, liksom, och det råder ingen tvivel om vem som är "bad" här.

Tvättmaskinen är färdig - dags att hänga blöjor. Vi kör på med tygisar utom på nätterna där det är engångs som gäller. Funkar jättebra! Är så nöjd över att slippa släpa in och ut onödigt många engångsblöjor, och varken tvätt eller vikning känns särskilt betungande.

Träning under graviditet - övningstips

Finna Anne, vars blogg jag har följt i några år, är just nu gravid. Mycket efterlängtat och jag är så himla glad för hennes och hennes mans skull... Så när Anne nu undrade om jag hade några tips på bra övningar när man är gravid kan jag förstås inte låta bli att skriva några rader om det. Inte för att jag själv har några bra erfarenheter av träning under graviditet (mer att läsa om det finns här); jag hade lågt Hb och fick sammandragningar bara av att gå promenader, så jag fick periodvis order om att hålla mig typ lugn. För mig var det fullt tillräckligt med kortare promenader, cykelturer och någon gång försökte jag simma (fast det gick inte så bra).

Under perioder mådde jag så bra att jag faktiskt vågade mig på några övningar, trots allt. Favoriter då var tåhävningarna/vadpressarna som är bra för hela benen. Även bäckenlyft (ligg på rygg med böjda ben, fötterna i golvet, lyft bäckenet/höfterna så högt du kan och tillbaks till utgångsläge igen - upprepa. Kan göras med ben och knän tätt ihop, axelbrett isär eller ett ben i taget) kan fungera om du INTE har problem med vena cava-syndrom (när bebisen blir större kan den trycka på ett blodkärl så att blodflödet försämras - och då bör du inte ligga på rygg). Alternativt kan man ligga på sidan och lyfta det övre benet upp och ner med böjt eller sträckt knä, eller lyfta det övre benet litegrann och föra det framåt och bakåt ett ganska stort antal gånger. Då tränar man rumpan i alla fall. Sedan fungerar bicepscurls och diverse andra överarmsövningar ganska bra, förutsatt att man undviker lyft över huvudet. Magen är onödig att träna över huvud taget under graviditeten, tycker jag, eftersom magmusklerna ändå töjs ut och kommer att separeras för att ge plats åt den växande magen.

Boktips: Stark, glad, gravid (av Maria någonting och Jonas Lissjanis). Länktips: Mammamage.se eller sparkimagen.se, och även lofsan.se har en hel del tips, både på övningar och träningsupplägg.

Lycka till med gravidträningen! Kramisar

Två femhundrapass

OJ! Båda barnen sover I VARSIN SÄNG och klockan är bara 19! Jag är ensam med dem idag, eftersom mannen är på bröllop (som börjar sent och var tokstort, därför tyckte somliga att det var bättre att barnen inte hängde med, och därmed inte jag heller). Vad ska man göra nu? Jag vågar inte riktigt hoppas på att friden varar länge, så jag har satt mig vid mannens dator bredvid soff/sängen där Neo just nu fridfullt snusar på rygg. Han sov uruselt i natt (jag med), och har busat massor med sin morfar på eftermiddagen, och i kombination med att han är nyförkyld slocknade han redan kl. 18. Händer sällan annars. Han är fortfarande en ganska klängig typ som helst vill vara nära, så att jag över huvud taget kunde lägga ner honom var ett under i sig.

För att själv komma ihåg några av mina favoritträningspass tänkte jag lägga upp dem här. Första passet hittade jag på Lofsans fina blogg, där det finns en filmad beskrivning någonstans. Det andra passet har jag klurat ut själv. Övningar till det finns i appen NTC (Nike Training Club, gratisapp som finns att ladda ner åtminstone för Androidtelefoner och innehåller färdiga pass av varierande längd och sammansättning beroende på vad man har för träningsmål, jag använder den då och då och tycker att den är bra).

I båda fallen kombinerar jag 500-passet med något annat pass, t.ex. 30 min kondition på min crosstrainer eller med några set av något annat pass som jag kör då och då (som t.ex. en "cirkel" kettlebells). Tanken är att man totalt ska göra 500 övningar i denna avslutande passdel, 100 st per övning (50 st per ben/arm i de fall övningarna är "enben/armsövningar"). Först gör man 40 reps av varje övning, därefter 30 reps, 20 reps och slutligen 10 reps, så att det totalt blir 4 "varv" med ett minskande antal reps per varv. Så kort vila som möjligt mellan övningar och varv. Jobbigt, vill jag lova! Jag orkar inte riktigt 40 burpees än, men är på god väg...

LOFSANS PASS:
Alternerande utfallssteg bakåt med kettlebellväxling
Marklyft med kettlebell
Burpees (jag har ingen bosuboll så jag gör vanliga istället för den variant som Lofsan visar)
Alternerande utfallssteg bakåt med fingerdipp
Tåhävningar

MITT EGET PASS (fokus ben, insida lår)
Knäböj med rumpdipp (Drop squat jumps)
Mountain climbers 
Alternerande utfallssteg framåt med bicepscursl (Alternating forward lunge with arm curl)
Grodhopp till sumoknäböj (Froggers to sumosquats)
Enarms hantelrodd i plankposition (Single arm plank rows)

Jobbstart och mirakel

Här tuffar livet på. Jag har börjat jobba, onsdagar, torsdagar och halva fredagar. Mannen har börjat vara hemma med barnen - när jag jobbar. Omställningen är stor för hela familjen och jag är nog den som har det lugnast. Helt plötsligt har jag fått mer egentid än vad jag har haft de senaste 10 månaderna. Fast jag saknar min lilla kille väldigt mycket när han inte är hemma. Oftast är grabbarna borta några timmar på förmiddagen och sedan tar jag över åtminstone Neo någon gång efter lunch. Än är jag inte överhopad med arbete, och eftersom min chef är borta alla dagar jag jobbar under oktober är det lite svårt att komma in i något vidare arbetstempo.

Vi har fått en kallelse till barndietisten nu i alla fall, i början av november. Jag tvivlar på att hon kan så mycket om sojafri veganmat för småbarn, men det är i alla fall någon att bolla kostfrågan med. Som det är nu har jag återgått till sojafritt för egen del. Jag vet inte om det bara var tillfälligt, men när jag började äta soja i små mängder blev Neo både gnälligare och kliade sig mer. Det är mycket trevligare med en glad bebis än en ledsen, så då avbröt jag sojaätandet igen. Nu ger jag honom bara mat som jag vet att han tål. Borde egentligen gå vidare och testa med fler livsmedel, men det är så skönt när han mår bra...

Idag på Nyhetsmorgon visades en intervju med en av tjejerna som ingår i den "mammagrupp" som jag och de andra mammorna skapade. Vi simmade tillsammans när vi var yngre, och nu har vi alla ett eller flera barn i samma ålder (födda 2009-2013). Inslaget finns här! Även Aftonbladet har skrivit om det mirakel som Samuel faktiskt är - Nettan genomgick flera cellgifts- och strålbehandlingar medan han låg i magen och skulle egentligen inte kunna bli gravid. Och även om Samuel var väldigt pyttig när han kom (under 2 kg lätt) har han med råge vuxit om Neo, som är fyra månader äldre... Läs mer här! Kram till dig, Nettan! You rock!

Ytterligare ett litet mirakel är kanske, kanske på G. En av mina vänner, som för ett drygt år sedan fick beskedet att hennes AMH-värde visade tecken på att hon var typ infertil (tror att provet visade ett AMH <0.2), är gravid, spontant, efter ett misslyckat IVF tidigare i år. Nu håller jag tummarna för att även det blir en mirakelbebis - som mina små killar är. Och jag ser det som en bekräftelse på att AMH-värdet inte säger allt!