söndag 24 november 2013

Landat...

Noahs födelsedag idag. 4 stolta år, och ett sju j-vlar till humör har han, min äldsta grabb. För exakt fyra år sedan började jag få värkar den här tiden. Rejäla sådana. Mannen hade jag skickat ut ur observationsrummet på förlossningen i Uppsala för att försöka få i sig lite mat. Jag var ju beredd på den där marathonförlossningen som jag hade läst att alla förstföderskor skulle ha. Typ 10-15 timmar med värkar och sedan minst en timmes krystvärkar. Tji, fick jag, för istället för en sådan förlossning gick min snabbt. Vattnet gick kl. 17.30, värkarna började komma igång någon dryg timme senare, kl. 22.30 var jag fullt öppen och kl. 23.14 var Noah ute, med navelsträngen ett varv runt halsen och en knut på den. 3½ vecka för tidigt.

Barnkalaset hade vi igår. Det var bara ett litet sådant, med två kompisar som han INTE går på samma dagis som, men leker mycket med eftersom vi föräldrar gillar varandra... En mycket lyckad tillställning för alla inblandade parter, men oj, vad trötta vi var när det var över! Dagen har fortsatt i firandets tecken, med uppvaktning på sängen imorse och besök av mormor och morfar på eftermiddagen. De bästa presenterna? Frågar man Noah så säger han nog spelet "Safari School" som han fick av familjen, och Brio-parkeringshuset som morföräldrarna kom med...

För egen del känns det lite som jag har landat. Jag har inte tränat idag eftersom kroppen kändes konstig, som om jag hade en förkylning på gång. Eftersom övriga familjen har snorat och hostat i totalt två veckor är det förmodligen dags för mig nu. Och jag är stolt över att jag lyssnade på kroppen. Avstod från planerad träning, trots att jag inte har någon feber. För många är det en självklarhet, men för mig krävs det lite mer... På något sätt har jag landat i mig själv nu, efter några förvirrade veckor då jag varit konstant missnöjd med mig själv och inte minst min kropp, som har blivit något kg tyngre sedan jag släppte den mer intensiva kontakten med Em, började träna lite mer och strunta i att ens försöka äta på dagarna eftersom jag ändå inte vill det. Jag känner mig lugnare. Trots att det blir lite överätningstendenser och som sagt, lite mer fett på kroppen (kanske lite muskler med, men troligen mer av den andra varan). Känner mig inte lika missnöjd med mig själv. Vilsamt. Säkert bidrar det att jag har börjat jobba, och därför njuter mer av tiden med barnen - för att jag har någon annanstans att prestera än på hemmafronten.

Nu är det bara att ladda om inför nästa födelsedag... Neo fyller ett år den 12 december, och dessförinnan ska vi hinna med ett kalas hos granntjejen, som fyller 4 år om 1½ vecka.

fredag 8 november 2013

Barndietist och allergiuppdatering

Snabbinlägg här, för att få ner på papper vad jag har fått reda på angående Neos allergi de senaste dagarna...

I tisdags var vi hos barndietisten för första gången. Hon var jättebra och kunnig om både allergier och veganmat! Med mig fick jag en del nya idéer och budskapet var - behöver inte vara rädd för att testa livsmedel, varken själv eller på Neo eftersom han reagerar ganska svagt (d.v.s. inte anafylaktisk chock). Gröna blad, torkade aprikoser, hirs och quinoa för järn, quinoa för protein, mungbönor och adukibönor för att testa någon böna nu när han reagerar på soja, kikärter och troligen även linser. Potatis är att betrakta som grönsak eftersom den inte innehåller så mycket mer än stärkelse. Tillägg av 1 tsk rapsolja vid lunch och middag för att inte kosten ska bli för låg på fett. Nytt besök bokat i december.

Allergiläkaren ringde igår. De hade inte kunnat testa sesamallergi, fanns för lite blod sparat så vi ska ta nya prover den 19 november. Dock hade hon fått svar angående nötmixen - positivt RAST (klass 3) för hasselnöt (absolut värde 4.4), paranöt (3.5) och mandel (2.9, det tål han dock i form av mandelmjölk, så jag ska fortsätta att ge det), däremot inte för jordnöt. Nu ska vi testa sesam och kokos också. Dock tyckte hon inte att det var nödvändigt att göra fler blodprover, även om Neo får symptom av t.ex. andra baljväxter. Det är bättre att gå på symptomen. Och när det gäller eksembarn är det tydligen vanligt att provsvaren ger positivt resultat (d.v.s. klinisk allergi) mot en rad saker bara för att de är känsliga i grunden. Därmed inte sagt att barnen får några symptom.

Vidare - Neo har knäckt koden för att ta sig framåt nu. Börjar bli riktigt snabb när han hasar på rumpan. När han ser mig blir han gladast - och gråter frustrerat över att han inte är snabb nog. Helst vill han studsa fram, men det går inte riktigt. Han säger MAMMA och har börjat peka på saker och säga "DÄ". Underbart! Skönt att känna sig älskad av någon i alla fall, när mannen inte längre tycker om mig och Noah helst vill vara med sin pappa...