Dålig mamma idag - är känslan, alltså. Neo är fortsatt krasslig. Hostan är numera uppkollad hos vår fina husläkare på vårdcentralen, som tyckte att det var bra att vi kom så att han fick lyssna - förmodligen virus, och ingen andningspåverkan och fint i öronen. Skönt! Fast nog är det jobbigt att höra hur Neo stundtals hostar så att han nästan kräks. Krassligheten gör dock min annars så kramiga klängiga lillpys än mer kramig och klängig. Han vill inte vara utan kroppskontakt många minuter i taget, och protesterar högljutt om han tvingas vara det. Jobbigt, eftersom jag hade någon dum ambition om att göra någonting roligt tillsammans med Noah efter hans sista förskoledag innan sommaren. Trodde i min enfald att det skulle räcka om Neo fick sitta i babysittern och vi satt preciiiiis bredvid, men så var inte fallet. Så istället för gemensamt kladdande med chokladbollar (gjorda på kokos-jordnöts-oljesmör istället för margarin som vi inte hade hemma) fick jag kladda så fort jag kunde, med Neos skrik och Noas tjat om att smaka på smeten ringande i öronen. Behöver jag berätta att jag var hyfsat trött och matt när jag var klar? Det blev inte direkt bättre av att Noah sedan inte tyckte att det var så gott med chokladbollar och hellre ville ha en kaka...
Tränat har jag gjort, ja. Mitt vanliga pass utan krusiduller åt något håll. Och lagt in en massa kostregistreringsdata för att Em ska kunna kika på vad jag får i mig i näringsväg. Det är extremt ångestfyllt att skriva matdagbok för mig - jag vill verkligen inte ha exakt koll på vad jag äter (efter år av kaloriräknande är jag livrädd för att fastna i ett evigt räknande igen). Gårdagen la jag in i "exakt" form, men nu har jag istället lagt in några "typdagar" som exempel på hur det kan se ut. Men fy f-n, vad jobbigt det är att inse att jag äter nästan dubbelt så mycket som mitt dagsbehov vid låg aktivitet! Vågar inte tänka på vad som kommer att hända med min vikt när jag slutar amma och börjar jobba - och därmed rör mig mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar