Diastasbehandling 3 - kinesiologi

Idag har jag varit i Uppsala igen, hos fantastiska Carina, som jobbar med att få ihop min magmuskelseparation. Diastasen har definitivt krympt sedan första besöket hos henne och jag kan kontrollera magmusklerna på ett helt annat sätt. Det går till och med att träna raka bålmusklerna utan att magen putar! Helt fantastiskt! Kroppen känns dock fortfarande sned, och det gör att även bålen blir obalanserad. Framför allt var det benen och höfterna och fotlederna som kändes fel idag, och eftersom de bär upp hela kroppen började Carina "skala av" låsningar där. Hon fick trycka mycket och jobba en hel del med fotlederna eftersom de tenderade till att falla tillbaka eller tappa kraft när hon tryckte någon annanstans högre upp på benen. En punkt under knäna var väldigt öm, en punkt som påverkar och påverkas av urinblåsan. Och jag springer på toa nätterna igenom, utan att ha urinvägsinfektion, så helt fel var det definitivt inte. Ibland kändes ena benet längre än det andra, vänstra sidan kändes spänd och kontrollerad medan höger var fladdrig och ryckig. Efter en halvtimmes tryckande och testande blev det mycket bättre. Och jag snubblade ut från behandlingsrummet...

Förutom den påtagliga skillnaden i fötter och ben har jag under eftermiddagen känt av följande:

• Jag har varit törstig. VÄLDIGT törstig.
• TRÖTTHET. Svårt att förklara på vilket sätt jag har varit trött, men helt klart har jag känt mig mentalt helt slut. Hjärnan är som bomull och jag somnade på tåget hem. 
• Självklart en del ömhet i benen och knäna, där Carina tryckte.
• Det kändes annorlunda att gå. Liksom snubblande, precis som jag kan få när jag har varit hos min naprapat och han har "rättat till" bäckenets position.
• Lätt huvudvärk, som jag ibland även kan få när jag yogar och böjer mig framåt, särskilt när jag har ett "nytt" yogaprogram eller inte har yogat på länge. Spänningar som löses upp och energi som hittar tillbaks till de flöden den egentligen ska ha.

Jag var förstås nyfiken på vad det är för behandlingsform Carina arbetar med, och det är tydligen en blandning av akupressur och kinesiologi. Har googlat mer på det under eftermiddagen och är JÄTTESUGEN på att utbilda mig inom området! Eftersom jag blir väldigt spänd i kroppen och själen av mina dagar vid datorn när jag jobbar, funderar jag på om det inte vore bra att jobba deltid vid skrivbordet och deltid med någonting annat. Som när jag doktorerade och kombinerade det med instruerande i diverse gymklasser. Kanske kinesiolog skulle vara något för mig? Jag hittade två utbildningar som verkar väldigt spännande och kanske skulle passa min "bakgrund"; sportkinesiologi (fysiopraktor) eller kinesiologi som stärker själen (psykopraktor). 2 respektive 1½ års utbildning, 4 dagar per månad + träning och självstudier, en hel del pengar... Går det att kombinera med livet som småbarnsmamma och 80% arbete??? Oavsett är det fascinerande att se hur Carinas behandling påverkar mig, både själsligen och kroppsligen.

Vidare rekommenderade Carina mig att ta kontakt med en kvinna som inte bor alltför långt från min hemstad, och som jobbar med typ healing. För att hitta inre frid. Samt att ha mer vitt - inte så mycket svart och mörka färger. Väl värt att testa. Jag vet att det är flummigt. Men det verkar uppenbarligen fungera...

Shadowyoga - lektion nr 2

Yoga idag. Hett efterlängtad individuell lektion efter tre månaders yoga på egen hand. Det har hänt saker i min kropp, i min själ sedan första lektionen. Min lärare och jag förundras över skillnaden, och jag får några nya asanas att lägga till min lilla serie. Kroppen lyder i rörelserna, jag kommer djupare med min lärares hjälp, eller snarare, når andra energier än när jag bara yogar på egen hand. Små, små korrigeringar av fingrarnas läge, var jag lägger tyngden, hur jag andas, låter bli att fästa blicken. Upptäcker, eller snarare, får bekräftat punkter och lägen av stelhet, där min annars skapligt flexibla kropp inte riktigt vill hänga med. Platser i kroppen där jag annars har varit rörlig hela mitt liv, men där det nu sträcker och tar emot. Förundras, över kraften och effekten av de få asanas jag gör. Vad de sätter igång.

Denna gång bröt jag inte ihop under yogalektionen. Denna gång kom känslorna några timmar efter, när jag landade i en mjuk soffa på ett café, där jag och min man hade en liten lunchdejt på tu man hand. Barnen var hos min pappa idag, så att vi tillsammans kunde besöka den kurator på sjukhuset som han har kontakt med sedan tidigare. Gav inte mycket för mig. Alla år av terapi hos olika psykologer, psykoterapeuter, dietister, arbetsterapeuter, sjuksköterskor m.m. gör att jag på förhand nästan kan räkna ut vilka råd jag kommer att få. Och detta var mer HANS tid, där jag fanns med som stöd.

För egen del letar jag nya vägar att lägga pusselbitar till min livsväv. Bitar som tillsammans kan fogas samman till en slingrig stig från mörker till ljus. Från hård till mjuk. Så att jag når mitt djup, det som EGENTLIGEN är orsaken till att jag inte mår bra i själen, utan stundtals drabbas av ångest och nedstämdhet. Som min man sa - han har kommit över sitt magsår och allt runt det rent psykiskt, medan jag fortfarande har en del kvar att bearbeta. Som när Neo var sjuk nu i veckan och han klängde på mig en hel dag - och jag, förutom att jag mentalt inte orkar riktigt, känslomässigt reagerar med oro över att det ska vara något riktigt allvarligt och inte bara en vanlig förkylning. Eller när jag har varit och handlat med barnen en eftermiddag, vädret och tidpunkten är densamma som precis innan mannen svimmade i duschen - och jag får hjärtklappning och tänker "nu ligger han där igen". Eller när jag ringer till hans mobil och han inte svarar - och jag för mitt inre ser honom ligga medvetslös såsom jag fann honom när han fick sitt magsår. Rent intellektuellt inser jag att min oro är obefogad, men kroppen och själen reagerar ändå, trots att jag medvetet kan styra tankarna åt rätt håll. Jag är inte mitt vanliga jag.

Jag håller hårt i de "människor" jag har, i de sätt jag har att läka samman. Yogan är en pusselbit. Och jag längtar innerligt efter morgondagen, så att jag kan yoga igen (på egen hand).