I dryga tio månader har han funnits utanför min mage, min lilla skruttunge, och igår var det dags för invägning och utvecklingskontroll på BVC. K konstaterade att han fortfarande följer sina kurvor perfekt: Två under på längden, en under på vikten och en över på huvudomfånget jämfört med normalkurvorna. Matchvikten var 8605 gram (minus några gram för måttbandet som han tuggade frenetiskt på och vägrade släppa), längden 69.5 cm och huvudomfånget 46.4 cm. Jag passade på att fråga om huvudformen, men K tyckte att det inte var någonting att bekymra sig om. Huvudformen kan ändras, och han är inte plattskallig eftersom han ju nästan aldrig ligger på rygg. Dessutom växer huvudet som det ska och hon kunde inte känna att det skulle finnas några konstiga sammanväxningar. Skönt.
Pincettgreppet fanns ingenting att anmärka på, och inte förmågan att slå ihop två klossar heller. Möjligen var han lite för snabb vad gällde att försöka stoppa in gemen (som K testade finmotoriken med) i munnen. ALLT ska smakas på nu. Även om han sitter stabilt sätter han sig inte upp, och kryper gör han då rakt inte. Ingenting att oroa sig över, tyckte K. Neo prioriterar helt enkelt andra saker än de grovmotoriska. Noah var för övrigt precis likadan.
Annars? Han låter mycket, lillpysen. Så mycket att familjen minus jag går omkring med hörselskydd av och till, och att jag ibland går ut och går på kvällarna för att få tyst på honom. Han älskar nämligen att vara ute. Då gnäller han oftast mindre och han låter mest gulligt gurgligt, precis som när han är i för honom nya miljöer eller träffar mycket folk. Då glömmer han bort att låta eftersom det finns så mycket att titta på. Han är nyfiken och väldigt social. Älskar sin morfar, föredrar bärsjal framför vagn och blir mäkta upprörd om han inte får vara med när storebror leker med morfar eller mormor. Mamma är favoritföräldern, och hos henne ska man vara när man ska sova. Ibland går det att sova i barnvagnen också, men det är inte så ofta och framför allt händer det när det är pappadag. Pappa bär nämligen INTE i sjal. Favoritsysselsättningar, förutom att pilla på små saker och stoppa in allsköns smulor och bös i munnen, är att studsa, hoppa och bada. Plaska ner hela mamma är jätteroligt! Ibland slutar det med att även mamma får byta kläder. Trots allergier är lille herrn en matglad sak, som äter frukost, lunch och middag, och ammar däremellan. Sover hyfsat om nätterna och både somnar och vaknar i rimlig tid (sover ca 19-07, med amning 3-4 gånger en bra natt).
Själv - har jag mått bättre men mår inte direkt dåligt för tillfället heller. Maten fungerar inte så bra - jag äter mycket men fel (mest grönsaker, frukt, baljväxter och mandel, samt lite proteinpulver och "skräp" då och då), särskilt vad gäller måltidsfördelningen över dagen, men har ingen motivation alls att göra någonting åt det just nu. Tränar mycket - och har blivit starkare sedan jag började träna igen efter förlossningen. Numera klarar jag hela kettlebellspasset med 12 kg kettle, och orkar göra 40 burpees i rad. Minns när jag klarade EN enarmspress med kettlebellen och inte var i närheten av att ens fixa 10 burpees. Mannen och jag pratar knappt, men för tillfället bråkar vi i alla fall inte. Njuter lite av att börja jobba - fick första lönebeskedet igår:-). Det är skönt att prestera någonting "på riktigt" och inte bara som mamma. För som mamma skulle jag kunna göra ett mycket bättre jobb. Är ingen bra förebild för våra barn vad gäller mat och träning, och jag leker inte alls lika mycket med barnen som mannen gör när han är hemma. Min roll är mer tjata-mata-hålla rent... Good cop, bad cop, liksom, och det råder ingen tvivel om vem som är "bad" här.
Tvättmaskinen är färdig - dags att hänga blöjor. Vi kör på med tygisar utom på nätterna där det är engångs som gäller. Funkar jättebra! Är så nöjd över att slippa släpa in och ut onödigt många engångsblöjor, och varken tvätt eller vikning känns särskilt betungande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar