Jobbstart och mirakel

Här tuffar livet på. Jag har börjat jobba, onsdagar, torsdagar och halva fredagar. Mannen har börjat vara hemma med barnen - när jag jobbar. Omställningen är stor för hela familjen och jag är nog den som har det lugnast. Helt plötsligt har jag fått mer egentid än vad jag har haft de senaste 10 månaderna. Fast jag saknar min lilla kille väldigt mycket när han inte är hemma. Oftast är grabbarna borta några timmar på förmiddagen och sedan tar jag över åtminstone Neo någon gång efter lunch. Än är jag inte överhopad med arbete, och eftersom min chef är borta alla dagar jag jobbar under oktober är det lite svårt att komma in i något vidare arbetstempo.

Vi har fått en kallelse till barndietisten nu i alla fall, i början av november. Jag tvivlar på att hon kan så mycket om sojafri veganmat för småbarn, men det är i alla fall någon att bolla kostfrågan med. Som det är nu har jag återgått till sojafritt för egen del. Jag vet inte om det bara var tillfälligt, men när jag började äta soja i små mängder blev Neo både gnälligare och kliade sig mer. Det är mycket trevligare med en glad bebis än en ledsen, så då avbröt jag sojaätandet igen. Nu ger jag honom bara mat som jag vet att han tål. Borde egentligen gå vidare och testa med fler livsmedel, men det är så skönt när han mår bra...

Idag på Nyhetsmorgon visades en intervju med en av tjejerna som ingår i den "mammagrupp" som jag och de andra mammorna skapade. Vi simmade tillsammans när vi var yngre, och nu har vi alla ett eller flera barn i samma ålder (födda 2009-2013). Inslaget finns här! Även Aftonbladet har skrivit om det mirakel som Samuel faktiskt är - Nettan genomgick flera cellgifts- och strålbehandlingar medan han låg i magen och skulle egentligen inte kunna bli gravid. Och även om Samuel var väldigt pyttig när han kom (under 2 kg lätt) har han med råge vuxit om Neo, som är fyra månader äldre... Läs mer här! Kram till dig, Nettan! You rock!

Ytterligare ett litet mirakel är kanske, kanske på G. En av mina vänner, som för ett drygt år sedan fick beskedet att hennes AMH-värde visade tecken på att hon var typ infertil (tror att provet visade ett AMH <0.2), är gravid, spontant, efter ett misslyckat IVF tidigare i år. Nu håller jag tummarna för att även det blir en mirakelbebis - som mina små killar är. Och jag ser det som en bekräftelse på att AMH-värdet inte säger allt!