Det blir lite glesare mellan inläggen för tillfället. Jag sitter fortfarande med min kära statistik och har dessutom fått ett pressmeddelande på halsen, så tiden räcker inte riktigt till för att blogga i samma utsträckning som tidigare. Neo är lite småkinkig, nyförkyld som han är, och Noah vill förstås ha någon att leka med typ hela tiden. Idag är dock min kära mor här på "leka-med-Noah-besök" och Neo sover för tillfället, så jag stal lite bloggtid när jag var klar så långt jag kunde med plottande och textredigerande. Känner mig sliten, minst sagt. Ska bli skönt när disputationen är avklarad.
Veckans tredje träningspass klarade jag av i morse. Ett ganska kort bärsjalspass med fokus på benen. Någonting annat var otänkbart. Neo ville INTE vara ensam och han var dessutom väldigt trött, så det fanns inte på kartan att få honom nöjd på en filt på golvet. I tisdags blev det "pump-it" igen. Råkade ta fel hantlar för bröst- och armövningarna, så igår hade jag FAKTISKT lite träningsvärk!
Imorgon ska Neo få sin första vaccination. Jag ser INTE fram emot det. Jag vill i och för sig att barnen vaccineras, men det är ändå hemskt när sprutorna ska tas. De ligger så fint, ler och jollrar, och så PANG sätter sköterskorna en spruta i varje ben, och hela det lilla älskade ansiktet skrynklas ihop till ett ledset illvrål. Så jag grät när Noah fick sin första spruta! Misstänker att det blir på samma sätt med Neo. Vaccination nummer 2 gick lättare med Noah. Han blev inte lika ledsen och inte jag heller. Men Neo är min minsting, högst troligt min sista bebis. Det är inte många minuter om dagen han inte är hos mig, max någon timme eller två. Annars har jag honom fortfarande väldigt nära - på armen, på magen, i knät eller i bärsjalen - eller på skötbordet. Och när han väl ÄR nöjd vill jag inte för allt i världen att han ska bli ledsen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar