Nu är jag BARA förkyld! Härligt att inte ha ont i halsen, inte ont i huvudet och heller inte ha ont i bihålorna. Att slippa konstiga allergiska reaktioner (för det var med största sannolikhet en sådan som gav upphov till "magsjukan"). Att bara ha en rinnande, täppt näsa, rinnande ögon och nysa stup i kvarten. Och förstås, inte ha någon ork kvar att tala om. Mannen kunde äntligen åka till jobbet för att jobba och jag fick rodda barnen här hemma. Det gick över förväntan bra, faktiskt. Noah har varit ovanligt samarbetsvillig (OK, vi fyndade ett jättefint trädockskåp med massor av delar som vi har monterat och lekt med idag) och Neo har mest sovit.
För första gången sedan i söndags har jag varit ute på promenad idag. Med båda barnen, Neo i bärsjal och Noah i vagnen, som vanligt när jag har båda med mig. Men OJ, vad trött jag blev! Jag gick varken långt eller fort, men det kändes definitivt att jag har varit sjuk och inte fått i mig tillräckligt med energi de senaste dagarna. Nu börjar jag tack och lov kunna äta normalt igen, i alla fall på kvällarna, och under natten som gick vaknade jag att jag var VRÅLHUNGRIG. Orkade dock inte gå upp och äta. Nu gäller det bara att bli fullt frisk så att jag kan komma igång med träningen igen. Lite snuva är OK, men inte av den typ jag har nu.
Annars? Neo firade sin tremånadersdag igår med att vända sig från mage till rygg - och jag lyckades med bedriften att filma det hela! Jag har haft på känn att han snart skulle vara på väg att vända sig, så när jag väl la honom på mage igår kändes det som att det bara var en tidsfråga innan han skulle lyckas. Han blev på bebisars vis lika fascinerad som förvånad över sin bedrift och tyckte nog att mamma var konstig som jublade så högt. Jag tror att han är rätt stark för sin ålder. Älskar att stå (med stöd under armarna), försöker att dra sig upp till sittande om han ligger på rygg, och om han är halvt upprätt försöker han ta i med magen för att komma upp i sittande.
Kvällarna har blivit lite kinkigare på sista tiden och vi går igenom någon halvtimme-timmes Neo-skriksession mellan middag och nattning av Noah nu. Neo vill BARA snutta. Och jag har ingen mjölk att ge honom efter en halvtimmes-timmes tuttande. Han sparkar, gnyr, skriker, har svårt att komma till ro, och med tanke på hur jag mår just nu vill jag inte fly till crosstrainern heller (eftersom jag vet att jag kommer att ta i för mycket om jag ställer mig på den). Vet att Niklas tycker att det är skitjobbigt, och jag sliter som ett djur för få Neo att sluta så att resten av familjen inte ska bli alltför irriterade. Vet att det kommer att gå över så småningom. Jag tror inte att han kommer att hålla på så här när han är 13-14 år i alla fall. Gäller bara att stå ut fram tills det går över...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar