fredag 15 mars 2013

Lite starkare men svagare

Vågar jag tro att det håller på att vända nu? Idag har jag varit piggare och känt mig starkare än tidigare. Orkade traska i ett högre tempo (med Neo i sjalen ca 4 km totalt, rekommenderar INTE att handla på ICA Maxi kl. 9 en fredag - trodde att det skulle vara lugnt, men det var det inte), har inte varit fullt så trött, fryser inte längre (OK, det VAR kallt imorse, men inte sedan) och har dessutom kunnat tänka lite klarare igen. Jag är dessutom ruskigt hungrig och skulle nog kunna äta hur mycket som helst.

Samtidigt är jag definitivt svagare än innan jag blev sjuk. Då, för en dryg vecka sedan, orkade jag ju nästan med mitt kettlebellspass med en 12-kg-kettle. Det kan jag bara drömma om nu. Musklerna har definitivt krympt under den senaste veckan, vilket jag är sur över, eftersom det har varit lite slit med att pumpa upp dem. Å andra sidan var det ett effektivt sätt att deffa utan att gå på diet... Om man nu SKA deffa, vill säga. Min plan var INTE att göra det. Jag är helt emot dieter efter alla år av ätstörningar. Och som bekant är det mest vätska man förlorar under snabba viktminskningskurer (som en kortare sjukdomsperiod är), och det går ganska fort att komma tillbaks till sin matchvikt igen om man bara börjar äta normalt. Nåja, när jag väl blir ordentligt frisk har jag ju alla möjligheter att träna upp styrkan och konditionen igen. Tills jag åker på nästa sjukdomsperiod...

Dagen i övrigt - firar ett år som husägare. Vid den här tidpunkten för exakt ett år sedan satt jag och mannen på varsin pinnstol i en ihoppackad 2:a i Uppsala och käkade tzayspett med grönsaker, allt tillagat i ugnen eftersom vi hade packat ner resten av ägodelarna i flyttlådor. Dagen efter gick flyttlasset, med flyttfirma, tack och lov. Så värt pengarna, i alla fall om man ska flytta 20 mil och inte får plats med alla grejer i den största lastbil man får köra med B-körkort. Dessutom slapp vi allt bärande. Vi har firat med lite extra god mat, men i övrigt blir det en lugn fredagskväll framför TV:n, och förhoppningsvis sovande barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar