fredag 8 mars 2013

Vaccinationsdag och kvinnodag

Internationella kvinnodagen idag. Jag har aldrig riktigt förstått poängen. Jag menar, varför ska vi bara uppmärksamma kvinnorna? Borde det inte, i jämställdhetens namn, även finnas en internationell mansdag? Nu kommer säkert någon påpeka att "mansdagar är det alla resterande dagar om året", men det håller jag inte med om. Och även om det är ovanligt, finns det kulturer där kvinnorna styr och männen bara betraktas som något "bihang". Personligen vill jag inte bli särbehandlad för att jag har ett visst kön. Jag vill bli bedömd efter mina förmågor och prestationer, inte för att jag har två saker som dinglar (bröst) istället för en (snopp). Nog om detta.

Jag har en liten kinkig kille i knät just nu. Nyvaccinerad, ganska snorig och definitivt trött. Trots detta har han stundtals varit väldigt glad idag. Roligast var nog när han satt på min mage och jag gjorde crunches, då skrattade han så att hela han hoppade. Sådant blir jag lycklig av. Vaccinationen gick för övrigt bra. Innan den första sprutan log han, pratade och var jättelivlig. Sedan PANG, satt sprutan i låret och han grät förtvivlat. Lite paus innan nästa spruta och när K tvättade av hans ben för att ta den började han stortjuta direkt. Han visste vad som väntade, helt klart. Men under själva sticket grät han inte så mycket. Vi fick även nya "mått" att ta fasta på: 5440 g, 56.5 cm lång och 42 cm runt huvudet, tror jag. Följer sina kurvor fint. Skönt!

Min egen träning idag har bestått av ett halvt kettlebellpass och 10 min core-övningar i sängen med Neo på magen eller på bröstet. Samt en promenad i det fina soliga vintervädret. Helt underbart!

Sedan måste jag erkänna en sak. Jag är urdålig på träna bäckenbotten medelst knipövningar. Verkligen kass. I bästa fall kommer jag ihåg att knipa 10 knip om dagen, typ. Däremot gör jag ganska ofta styrkeövningar där knipet kommer mer eller mindre automatiskt. Lite tror jag motivationsbristen beror på att jag har dåliga erfarenheter av just knipövningar. Man ska ju göra dem för att minska inkontinens, men för min del tyckte jag inte att det hjälpte efter att jag hade fött Noah. Jovisst, jag tränade, ihärdigt, och de jobbigaste problemen avtog, men inte förrän jag började styrketräna igen. Och det dröjde ända tills jag slutade amma innan jag kunde hoppa och springa lite. Därför är motivationen inte på topp just nu. Enligt mödravården kan amningen påverka förmågan att hålla tätt, just för att slemhinnorna blir lite tunnare än annars. Jag HAR varit på efterkontroll och fått konstaterat att jag KAN knipa ganska bra. Jämfört med hur det var efter att jag födde Noah är detta rena rama himmelriket, något jag aldrig för mitt liv kunde fantisera om innan förlossningen. Jag trodde att det skulle bli värre efter andra barnet - men tydligen inte. När jag var som sjukast i anorexi påverkades även bäckenbotten så att jag fick svårt att hålla tätt, vilket var skitjobbigt. De problemen upphörde när jag gick upp i vikt och började träna. Så lite inbillar jag mig nog att bäckenbotten ska återfå sin styrka genom min vanliga träning. Och för närvarande klarar jag mig bra utan att hoppa och springa - det kan jag ändå inte p.g.a. ont i svanskotan. Men KNIP, för ... skull! Gärna med knipkulor så att du säkert vet att du hittar rätt muskler och för att successivt bygga upp din styrka. Många blir hjälpta! Knipen gör i alla fall ingen skada. Och om du fortfarande har problem med inkontinens, prata med din barnmorska eller inkontinensmottagningen - så att du säkert hittar rätt muskler och för ytterligare åtgärder om du gör rätt, men bäckenbotten är skadad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar