Nu har jag satt på datorn och har som vanligt en liten sovande groda i knät. Förhoppningsvis sover han en stund till, så att jag kan skriva av mig lite av de senaste dagarnas händelser. Till er som väntar på en uppdatering om min träningsstatus - ni får nog vänta lite till. Det har INTE blivit någon träning de senaste fem dagarna, annat än lite promenader och tåhävningar för att få Neo att somna...
Onsdag - vaknade jag med halsont igen, och bestämde mig därför för att ta det ytterst lugnt. Lite promenerande och släpande på barn bara, precis som det brukar vara. I torsdags for vi sedan till Uppsala med tåg och buss. Jag fortsatte direkt ut till Ultuna för att lyssna på opponentens seminarium och stämma av det sista med mina handledare, medan mannen och Noah gjorde stan. Kom hem till våra vänner framåt 17.40-tiden med spänningshuvudvärk från helvetet. Migrän under kvällen och däckade i säng kl. 21. Sedan vaknade jag såklart vid midnatt och kunde inte somna om förrän 2½ timme senare, för att därefter gå upp efter 3½ timmars sömn med minst två uppvak. Perfekt uppladdning för ett fyra timmar långt förhör... Eller inte.
Huvudvärken hade inte givit med sig helt och hållet på fredag morgon, så min mor försåg mig med en stark naproxentablett att ta vid nödfall. Jag är VÄLDIGT emot läkemedel i allmänhet, och i synnerhet när jag ammar, men att ha tabletten i fickan gjorde kanske att huvudvärken trots allt höll sig på avstånd. Klockan 9.00 var det dags. Det var inte många i publiken - bara de närmsta kollegorna och några vänner plus mannen, min mamma tog hand om Neo utanför och min pappa och Noah var på stadsbibliloteket. Först hade jag en 20-min presentation, sedan var det opponentens tur att sätta in min forskning i ett större sammanhang. Därefter följde en dryg timme av diskussion med opponenten med avbrott för amning av en mycket ledsen och snyftig Neo, som verkligen ville vara hos sin mamma. Inte bara en kvart, som pausen varade, utan mycket längre. Skar i hjärtat och det var tidvis lite svårt att koncentrera sig på frågorna som betygsnämnd och opponent ställde eftersom Neo vrålade för kung och fosterland (genom en tung stängd dörr). Vid 12-tiden var förhöret avklarat och betygsnämnden sammanträdde. En halvtimme senare kom de ut och tillkännagav att jag var godkänd. PUH! Vilken lättnad! DÅ släppte huvudvärken, den liksom bara rann av mig. Underbart! På eftermiddagen följde lite disputationsfika på min heminstitution, lite tal av mina handledare och prefekten, samt avtackning från mig till dem också. Det var faktiskt riktigt trevligt och roligt!
På kvällen blev Noah sjuk. 39 graders feber framåt 21-tiden, och under natten fortsatte febern stiga ytterligare. Han var lite piggare på morgonen, men efter lite lek med kompisen och en promenad var febern uppe i drygt 40 grader, och stannade kvar där tills sent igår kväll. Jag + Neo och mannen turades om att vara med Noah och att leka/umgås med dem vi bodde hos. Imorse var Noah fortfarande febrig, men lite piggare tack och lov. Mannen trött, jag också trött, och Neo alldeles fullproppad med intryck och både klängig och gnällig. Som bäddat för en kul tåg- och bussresa hem... Det gick över förväntan, men vi var VÄLDIGT glada och lättade när vi klev över tröskeln till vårt hus.
Hur det känns att vara doktor? Konstigt. Tomt. Doktorerandet har varit en stor del av mitt liv de senaste fem åren och nu är det plötsligt över. Slut. Finito. Jag är tillräckligt kompetent för att få lov att söka egna forskningsmedel om jag så önskar, och har presterat en avhandling som höll hög kvalitet om jag ska tro kollegor och betygsnämnd. Dags att ta ett nytt språng i karriären - knappast lönemässigt, men kompetensmässigt. Och fundera på om jag så småningom ska fortsätta en akademisk karriär med en postdoc. Min huvudhandledare sa att hon verkligen tyckte att jag skulle göra det, att jag hade goda chanser att lyckas. Men med två småbarn, stressen det alltid verkar innebära att jaga forskningsmedel... En del av mig vill, en annan inte. Får se. Nu ska jag BARA vara ledig ett tag. Och fundera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar