Jag vet inte hur mycket jag har skrivit om våra problem med att få barn här... Har skrivit så mycket på så många ställen genom åren att jag har glömt var jag har skrivit vad, men sammanfattningsvis hade vi problem. Ganska stora problem, skulle det visa sig, särskilt om man ska tro på den forskning som just publicerats och som bygger på studier genomförda av de gynekologer som tillslut hjälpte oss att få till våra pysar. Vi fick kämpa i två långa år innan Noah blev till. Två år av utredningar, viktuppgång, nertrappning av träningsmängd, hormonprover, gynundersökningar, hormontabletter, hormonsprutor och humörsvängningar innan vi fick se ett efterlängtat plus på graviditetstestet. Fyra hormonbehandlingar med allt vad det innebär av undersökningar, hopp, oro, och besvikelse. Det sliter på psyket och på förhållandet. För att få till Neo behövde vi "bara" ett halvår, men klarade under den tiden av minst ett tidigt missfall och en mild överstimulering också.
Min man fungerar som han ska. Jag har däremot en ägglossningsstörning, som gör att jag inte har ägglossning om jag inte tar hormonsprutor (man börjar testa om man svarar på hormontabletter, men det gör inte jag). Vad detta beror på vet jag inte, men det är ganska troligt att det är någon följd av alla åren med anorexi. Förutom att jag inte ägglossar på egen hand har jag "inte så kraftfulla äggstockar" som gynekologen uttryckte det, och därmed liten äggreserv. Liten äggreserv brukar i sin tur betyda dålig äggkvalitet. Fram tills alldeles nyss har man inte vetat med säkerhet att det är så genom att bara analysera hormonprover, utan man har varit tvungen att titta på hur äggen ser ut i mikroskop. Min ägg har tack och lov aldrig behövt lämna min kropp, så jag vet inte hur det är ställt med dem. Däremot vet jag att jag har väldigt låga halter av ett hormon som förkortas AMH, och som nu har visat sig vara en indikator på hur bra man lyckas med en fertilitetsbehandling i form av IVF (provrörsbefruktning).
Det forskarna fann var att AMH-halter under 0.5 mikrogram per liter resulterade i få graviditeter, och vid halter under 0.2 mikrogram per liter fick de flesta behandlingar avbrytas före äggplock för att för få eller inga äggblåsor utvecklades (det kan du läsa mer om här och här). Jag slapp som sagt var äggplock (vi har inte gjort IVF, utan bara en hormonstimulering med sprutor, själva barnalstrandet i övrigt har vi klarat av på egen hand - vilket inte är särskilt romantiskt eftersom man då får "ordination" om sex på bestämda tider), men med dessa resultat i bakhuvudet förstår jag hur fantastiska våra barn är. Mitt AMH-värde var nämligen 0.2 mikrogram per liter när Noah blev till. Och 0.4 ett halvår innan jag blev gravid med Neo. Statistiskt sett borde de inte ha funnits, om resultaten för IVF även gäller för dem som bara får hormonbehandling. Statistiskt sett är de nästan unika. I synnerhet eftersom mina äggstockar svarade på en väldigt låg hormondos och då producerade ett lagom stort antal ägg. När Neo blev till var det till och med så att det fanns för många äggblåsor vid den första gynundersökningen (jag hade börjat med sprutorna lite för tidigt inpå föregående mens) och läkaren gav mig 20% chans att bara ett skulle växa vidare om jag sänkte hormondosen. Det gjorde jag - och det ångrar jag inte för en sekund.
Alla barn är unika. Mina kanske lite extra. Jag HOPPAS att fler får uppleva glädjen att, trots dåliga förutsättningar, få uppleva glädjen med att se ett plus på teststickan, bära ett barn, föda det, se det växa och utvecklas, älska det och stundtals vara otroligt trött på det...
Och det där plusset på teststickan kan för övrigt vara ett barnbesked, att bära barnet att vänta på att få resa för att hämta hem det och att föda det kan vara första mötet med en ny familjemedlem. Adoption behöver inte vara ett andrahandsalternativ. Bara ett lite annat sätt att få barn. För oss var adoption faktiskt inte något andrahandsalternativ. Det var bara det att vi hann bli gravida på biologisk väg lite snabbare.
Grattis till dina två mirakel! Det var intressant att läsa om hur de kom till. Ja, det är sannerligen inte en enkel vetenskap det där med hur barn blir till och vilka mekanismer som samverkar. Jag blir glad över att läsa att det sker mer forskning på området. Det vore så mycket enklare om man efter en utredning fick reda på vilka behandlingar som passar just mig och vilka chanser man har i stället för att man ska behöva chansa på behandlingsmetoden, i efterhand inte kunna få veta varför en viss metod inte fungerade, och i värsta fall slänga bort pengar i onödan om det visar sig att man inte kunde bli gravid från första början... Heja forskning! Jag blir imponerad av att läsa om att du snart disputerar samtidigt som du dessutom har två små barn. OMG! Jag vet folk på mitt jobb (utan barn) som i princip gått under jorden halvåret innan deras disputation eftersom de haft så mycket att göra. Jag hoppas att du inser att du gör det mycket bra som har kommit så långt som du har gjort. Själv känns det som att jag inte hinner typ någonting trots att jag bara har ett barn (som också föddes 12/12 :-)), inte ägnar en enda tanke åt jobbet och knappt tränar heller. Jag försöker tänka att det förhoppningsvis blir lättare framöver... typ att äldre bebis innebär nöjdare bebis. Vi får väl se!
SvaraRaderaTack!
RaderaDisputera samtidigt som man har två småbarn är sådär, det kan jag hålla med om. Ursprungsplanen var annars att disputera i november 2012, men med tanke på att Noah är född nästan en månad för tidigt och jag mådde pest under den graviditeten, vågade jag inte sätta ett datum så tätt inpå beräknad förlossning med Neo (han var beräknad till 19 december). Dock var jag klar med nästan hela "kappan" (sammanfattningen av de fyra ingående artiklarna i avhandlingen) redan i mars förra året, så det låter nog värre än vad det är. Jag har aldrig gillat att vara ute i sista minuten. Mina artiklar har däremot dragit ut på tiden att granska - fast jag kommer troligtvis att få alla publicerade innan året är slut! Men det kräver en del jobb för tillfället... Hanterbart, men inte mer än så.
Kramis!
P.S. Äldre bebis ÄR en nöjdare bebis. Dock lite mer jobb med två än med en.
Tack för din kommentar på min sida, den hjälper mig att faktiskt inse att det inte är någon skillnad direkt på lutinus och crinone. Ang AMH så har ju jag också bara 0.2. Vi har faktiskt aldrig provat att stimulera med sprutor och sen tagit ÄL spruta. Det alternativet har liksom inte kommit upp... konstigt. När jag tog pergotime nu så fick jag inte komma på UL då läkarna på fertilitetsmottagningen lämnar mig lite åt mitt öde. Antar det har med min ålder att göra. Det skulle ju innebära att skulle jag köra en egen stimulering själv med sprutor så fick jag chansa liksom på dagarna...
SvaraRaderaTAck för ditt stöd!! Stor kram!!
Hej! Vilket inspirerande inlägg av dig! STORT grattis till dina barn, dom är verkligen unika! Jag är 25 år och har precis fått veta att jag har extremt låg amh och min läkare säger att amh aldrig kan förbättras = jag kan aldrig få biologiska barn. Men jag läste i ditt inlägg att ditt amh var 0.2 först och sedan ökade till 0.4? Fick du någon förklaring på den ökningen någon gång? :)
SvaraRaderaHej!
RaderaTack för att du hörde av dig! Den förklaring läkarna hade till att mitt AMH ökade mellan barnen var att de bytte laboratorium/mätmetod mellan mina barn (alltså någon gång mellan 2009 och 2012). Därför var värdena annorlunda. De var, och är fortfarande, väldigt noggranna med att poängtera att AMH bara är ETT prov bland flera som behövs för att avgöra hur en kvinnas chanser till graviditet är. Förutom Anne här ovan har jag en annan väninna, som också hade väldigt lågt AMH. Hon gjorde en IVF som misslyckades. Sedan blev hon gravid på egen hand och har idag en dotter:-).
När jag höll på med mina behandlingar fick jag ett läkemedel som heter Menopur. Det skulle tydligen vara bättre om man har dålig äggkvalitet, eftersom det "boostar" äggen lite jämfört med andra läkemedel. Däremot blir det färre ägg (vilket är bra om man INTE ska göra IVF utan bara en ägglossningsstimulering). Så kanske testa med det om du har möjlighet att göra en behandling?
Önskar dig all lycka!
Kram
Tack för ditt svar!
RaderaJag har idag varit på RMC och det vi beslutat göra är att testa Menopur. Jag har få ägg men som det ser ut nu så är det enda alternativt om jag vill ha någon chans alls. Så får verkligen verkligen hoppas att kroppen reagerar på stimulansen och att jag kan få ut ägg! Sen är det isåfall IVF som är aktuellt.