Jaha. Det var därför jag var trött och lite deppig. På gång att bli sjuk. Vaknade med ont i halsen och det har INTE givit med sig under dagen. Snarare tvärtom. Så nu sitter jag här i min fåtölj med en sovande (varm) Neo i knät och håller på att somna själv.
När man är sjuk ska man INTE träna. Frågan är bara var gränsen för sjuk går. Jag är fostrad i en elitsatsning inom en viss idrott, och som bekant pressar sig idrottare lite mer än vad som egentligen är nyttigt. Vi hade som grundregel att feber = ingen träning, förkylning = träning när jag höll på som mest. Halsont var en gråzon. På senare år har jag rekommendationerna reviderats, så nu är det feber = ingen träning, halsont = ingen träning som gäller. Mitt problem är bara att jag kan gå med halsont i veckor, utan att någon förkylning bryter ut. Det är grymt segt! Ibland brukar jag strunta i att följa riktlinjerna, och träna ändå efter någon vecka, och då brukar jag antingen bli sjuk, eller frisk. Men så här i "uppstarten" är det säkrast att vila. Jag vill INTE ha hjärtmuskelinflammation, och jag vill definitivt bli frisk till min disputation om knappt två veckor.
Egentligen är det ganska väntat att jag blir sjuk nu. Jag har gått på högvarv både jobbmässigt och hemmamässigt i flera veckor. Efter spikningen av min avhandling och plottande av de sista figurerna till mina artiklar var det lite som att jag började slappna av lite. Farligt om man vill hålla sig frisk. Det brukar nämligen vara så att jag blir sjuk när stressnivån minskar, och därmed alla hormonhalter sjunker. Nu får jag försöka hålla mig lugn i några dagar och hoppas på att jag tillfrisknar fort. Dricka mycket te och äta massor av färsk vitlök...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar