Oroväckande kraxig

Hmmmm.... Helt frisk och kry är jag tydligen inte. Imorse hade jag till exempel nästan ingen röst! Det skulle väl vara det näst värsta som skulle kunna hända inför fredagen - att jag tappar rösten. Jag förväntas ju hålla låda i åtminstone en av totalt tre-fyra timmar som disputationen varar, och det går förstås inte om jag inte har någon röst. Det värsta? Att jag är helt däckad av feber eller liknande. Eller att något av barnen är det. Eller att mina föräldrar råkar ut för någon olycka på vägen till Uppsala - de måste åka jättetidigt för att hinna i tid till disputationen börjar.

Neo är också rejält förkyld nu. Hela hans lilla näsa är igenkleggad av snor. Han är därför lite extra klängig, och vill helst inte ligga ensam under något babygym. Det känns som vårarna går i sjukdomens tecken här i huset, det var samma sak i fjol (då hade jag bihåleinflammation och mannen hade tappat rösten helt). Höstarna klarar vi ganska bra, men efter jul är det som om immunförsvaret tar semester eller går i ide i väntan på bättre tider.

På dagsprogrammet står ett besök på biblioteket tillsammans med en kompis från förr och hennes två barn. Vi skulle egentligen ha varit tre, men den tredjes döttrar blev sjuka. Tvättat och gjort en halv paj har jag också (hur man gör en halv paj? Man gör fyllningen och degen men gräddar den inte, det får man göra vid något senare tillfälle när man kommer åt...), och tränat lite försiktigt med Neo i sjal. Idiotiskt med tanke på hälsostatusen, jag vet, men det kryper i kroppen av allt stillasittande i förra veckan. Snart ska jag hämta Noah på dagis och jag misstänker att jag INTE blir populär när jag tillkännager att vi inte åker till stora bibblan i stan (bussresan lockar min käre son), utan promenerar till ett annat bibliotek på lite närmre håll. Jag får muta med fika. Det gillar han i alla fall.