Kämpar på

Här kämpar jag på... Noah fick såklart feber igen natten mot gårdagen och får därför vara hemma från förskolan idag (och imorgon). Dessutom var mannen trött, hostig och allmänt klen, så han tillbringade gårdagen i sängen istället för på jobbet. Idag är han och Noah dock på benen igen - och jag vaknade med ont i halsen. JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ATT VARA SJUK! Neo har i alla fall haft en bra natt och bara vaknat två gånger för amning! Sedan i söndags har jag gått över till att använda tygblöjor till Neo, och det funkar fint, så länge jag byter en gång under natten och kommer ihåg att byta lite tätare på morgonen när han kissar mer. Jätteskönt att slippa släpa hem blöjor från affären och släpa ut de använda till soptunnan! Det blir förstås mer tvätt, men det kan jag ta.

Igår - ett snabbt bärsjalspass när Noah var hos mannen och spelade spel på hans mobiltelefon samt ett 10 min-program på CT:n för att få Neo att somna. En promenad (med Neo i sjal och Noah i vagn). Idag - blir det vila. Jag ska traska till stan med barnen, förhoppningsvis hitta någon present till min lillasyster som har fyllt år, samt träffa några vänner med barn på stadsbiblioteket. Om vi orkar.

Annars funderar jag på vad jag ska köpa för det presentkort som jag fick av mina kollegor i disputationspresent. Lite sugen är jag på någon typ av trx-gym (remmar som man hänger i taket eller i en dörr och som man kan träna funktionellt med) eller en step-up-bräda, men inget av dem finns på butikens hemsida. Kanske finns det om man går till en fysisk butik och kollar? Jag börjar bli lite småfrustrerad av att aldrig komma iväg och träna "på riktigt", att bli avbruten i mina pass och att inte kunna köra pass som är längre än 45 min. Försöker tänka att var sak har sin tid. Barnen är inte små så länge, och det kommer att bli bättre så småningom. De blir alltmer självständiga båda två, även om Neo fortfarande vill ha mig nära och definitivt inom synhåll. Noah föredrar sin pappa - men om han inte är hemma kan jag duga. Förmodligen ett uttryck för en jobbig graviditet följt av en klängig lillebror.

Vad som däremot är underbart att se är hur glada barnen är i varandra. Neo skrattar, gurglar och jollrar mot Noah, Noah vill pussa, krama och ligga hos sin lillebror. Så härligt! Farhågorna om svartsjuka var just bara farhågor och ingenting som blev verklighet av, vilket är underbart.