Viss musik är VÄLDIGT starkt förknippad med träning för mig. Lady Gaga, "dans- och discomusik", Robyn, radiopop och liknande hör definitivt till den kategorin. Det är vad som ofta spelas på gruppträningspass och som bakgrundsmusik i gym, till min äkta hälfts stora förtret. Han gillar INTE den typen av musik.
Till träningsmusikkategorin hör även Rammstein. Skulle aldrig komma på tanken att yssna på Rammstein i andra sammanhang än just när jag kör spinning, styrketräning eller gruppträningspass. Funkar superbra för att motivera sig själv och andra att ta i lite extra, öka tempot eller klara de sista sekunderna av en statisk övning.
På mina gruppträningspass har jag oftast valt en mix av "pop- och dansmusik", hårdrock och lite mer udda låtar, som t.ex. kinesisk pop och musik av lokala förmågor. Några av mina favoriter, förutom Rammstein, är Metallica, Nightwish, Within Temptation, Pain, Sabaton, Deathstars och musik från Matrix-filmerna. Ganska fjärran från schlagers och Eurodisco med andra ord - och det brukar framför allt gå hem hos de få killar som vågar testa styrketräning i grupp. Hård musik för hård träning;-).
När jag väljer musik till gruppass och även egna hemträningspass av annan karaktär än cirkelträning, lyssnar jag mycket på vilka känslor musiken väcker i mig. Jag vill bli peppad! Därför går också de flesta schalgers fetbort och dansband är helt uteslutet. Dessutom måste ju låtarna ha en viss rytm och ett lagom tempo för att passa till spinning eller gruppträning, och det får inte förekomma några konstiga stick och pauser som förvirrar. Låtarna ska passa tillsammans och helst ska det finnas någonting för alla (utom schlagers- och dansbandsälskarna, då, de får gå på andra pass än mina om de vill lyssna på sådan musik). Det ska finnas övningar som passar till låtmixen. Och sist men inte minst ska passets totala längd överensstämma med den musik jag har tänkt spela. Av detta följer att det är ett HÄSTJOBB att sätta ihop musiken till ett bra pass! Men oj, vilken lycka, när man testkör passet och känner att det funkar. Att det ger den rätta känslan och den rätta motivationen!
Vadan detta lite udda inslag i bloggen? Tja... Satte på Lady Gaga när jag vek tvätt och blev sjukt gymsugen. Sedan rev jag av ett kettlebells-/styrkepass med Neo som publik. Han sov den första kvarten, sedan vaknade han och var ledsen, men det var tydligen tillräckligt att bli lite klappad på för att han skulle bli nöjd. Han fick ligga i sin korg och spana på mig när jag tränade, och det verkade han gilla. Allt som allt blev det kanske 50 min träning, mer eller mindre intensivt. Och jag upptäckte att jag fixar att göra burpees igen! Utan att fuska med armhävningen och utan att fuska med upphoppet. Fast efter fem stycken var jag superandfådd. Finns med andra ord en del att jobba med...
Imorgon eller nästa gång jag skriver ska jag ta itu med det där "träning efter förlossningen"-inlägget. Jag har det i huvudet, ska bara få ner det på papper också. Är extremt omotiverad att ta tag i min doktorsavhandling som ska till tryck i nästa vecka, men om andan faller på måste jag nog ta itu med den istället för att blogga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar