söndag 10 februari 2013

Jobbigare på CT:n

Ännu en helg är till ända och imorgon väntar vardagen med båda barnen hemma och ingen mer vuxen än jag. Fast de senaste två dagarna har vi faktiskt haft tre ungar här i huset, eftersom goda vänner från Stockholm var på besök med sin 7-månaders. I kombination med våra gnällspikar (Neo har skrikit typ oavbrutet större delen av sin vakna tid från igår morse fram till för tre timmar sedan, Noah var varit kinkigare än vanligt) var det lite smått kaotiskt. Jag hade inte räknat med att träna alls dessa två dagar, men Neo ville annorlunda. Igår var nämligen det effektivaste sättet att få honom att somna att ställa sig på CT:n (crosstrainern, alltså). Totalt en halvtimme blev det, uppdelat på tre tillfällen om 10 minuter vardera. Inte illa alls! Idag har det bara behövts ett tiominuterspass för att få honom lugn;-). Tyvärr har jag lyckats få någon sorts låsning eller sträckning i min ena fot, inte alls skönt att gå eller stå på CT:n. Det blir bättre om jag har skor på mig, men inte hade jag kunnat drömma om att skorna skulle göra CT:n så mycket jobbigare för benen och rumpan!

När jag tränar hemma eller mer styrketräningsinriktade pass på gym tränar jag nästan alltid barfota. Jag tycker det ger bättre träning för de inre bålmusklerna jämfört med att ha stabila skor på sig, i synnerhet om man ställer sig på en lite tjockare matta (typ som de har på gym) som ökar instabiliteten ytterligare. När Noah föddes, 2009, var det väldigt inne med MBT-skor och liknande kopior, med rundade sulor just för att öka instabiliteten i bålen och bättre träning för rumpa och baksidan av låren när man går. Jag införskaffade ett par billiga på rea för att testa, och blev helt såld. Sådan avlastning för ryggen när jag bar i sjal! Sedan köpte jag två par "riktiga", också på rea; ett par av typen promenadskor, och ett par sandaler. Som jag har bott i på somrarna. Nu är det dock för mycket snö här för att det ska gå att gå i dem, men inomhus funkar sandalerna fint (om man nu måste ha skor inomhus). Så, jag satte på mig dem, hoppade upp på CT:n, knappade in ett förprogrammerat pass och satte igång. Bara för att upptäcka att det var väldigt mycket jobbigare för både framsidan och baksidan av låren, och dessutom kändes "CT-promenaden" rejält mycket mer i rumpan. En styrkeeffekt av konditionsträningen alltså! Passar mig perfekt! Nu gäller det bara att få på sig skorna innan lillkillen skriker sönder trumhinnorna på mig om det är CT-sövning snarare än -träning som gäller...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar