Träning efter förlossningen II - personliga erfarenheter

Mina förlossningar har varit två helt skilda upplevelser, precis som graviditeterna har varit det. Likaså har möjligheterna att komma igång med att träna skilt sig enormt från varandra. Det som kanske är lite ovanligt är att det var enklare med barn nummer två. Jag tänker att det borde ha varit tvärtom, eftersom kroppen då borde vara äldre och mer sliten. Men tydligen inte i mitt fall. Kanske var jag mer vältränad innan jag blev gravid, och därför återhämtade mig snabbare?

Min första graviditet och förlossning:
Träning före graviditeten: Ashtangayoga (5-6 pass/vecka), spinning som instruktör (1-2 pass/vecka), klättring (sporadiskt)

Graviditet: Lågt Hb (83-97) som behövde utredas eftersom förrådsjärnet låg OK, illamående, hepatos (leverpåverkan, vecka 30-32), regelbundna sammandragningar (från vecka 33-34), ischias (från vecka 35) stor oro för att få missfall eller ett dödfött barn (gick hos psykolog). Instruerade i spinning fram till vecka 14 (1 pass/vecka), men yoga var uteslutet.

Förlossning: Startade med vattenavgång kl. 17.30, värkstart en timme senare, krystvärkar kl. 22.30 - jag hade svårt att känna när de kom och det blev lite forcerad krystning eftersom de avtog mot slutet, barnet framfött kl. 23.14, med navelsträngen 1½ varv runt halsen + en knut. Ingen smärtlindring, inga bristningar, blödning bara 200 ml och Hb 97 dagen efter.

Komplikationer: Yrsel i en vecka. Hade svårt att gå och sitta p.g.a. smärta i svanskotan. Inkontinens (bara nummer 1 tack och lov), värst i början, men kvarstod lääääänge, ända tills jag kom igång med att träna på allvar igen och försvann helt först då jag slutade amma (efter 20 månader). Enligt barnmorskan var det någon sorts svullnad i underlivet som var orsaken, i kombination med torra slemhinnor p.g.a. amning.

Så kom jag igång med att träna: Eftersom jag hade yrsel gick jag 50 m för första gången fem dagar efter förlossningen. Dessförinnan hade jag knappt vågat gå 5 m för att gå på toaletten... Vi var kvar på BB i en vecka, och första promenaden, 1 km i maklig takt, ägde rum någon dag senare. Ökade successivt längden på promenaderna och var uppe i 3-4 km efter 3-4 veckor. Knipövningar började jag med fyra veckor efter förlossningen, med knipkulor, eftersom jag inte hittade rätt muskler. Yoga (ashtanga) mycket försiktigt när efterkontrollen var avklarad, kanske 1 pass i veckan i bästa fall. Styrketräning hemma med gummiband och balansboll efter 4-5 månader, 2-3 pass på 30-40 min i veckan. Testade att jogga sex månader efter förlossningen men fick jätteont i svanskotan. Försökte igen efter något år, men det var fortfarande inte någon höjdare, och därefter har jag bara sprungit korta, korta sträckor. Spinning och core som instruktör, 1 gång i veckan efter 9 månader. Kom igång på allvar med gymträning och gruppträning först efter 1½ år för att familjepusslet var så svårt att få ihop (kris i förhållandet).

Min andra graviditet och förlossning:
Träning före graviditeten: Styrketräning på gym alternativt kettlebells (2-3 pass/vecka), som instruktör: spinning (1-3 pass/vecka), styrka (1-3 pass/vecka), core (1 pass/vecka), funktionell träning (1 pass/vecka)

Graviditet: Lågt Hb (runt 100), illamående, regelbundna onda sammandragningar (från vecka 18), foglossning (från vecka 35). Väldigt lite träning och ingen alls som instruktör.

Förlossning: Förvärkar från kl. 12, men svårt att veta när de var effektiva och när de bara var "falska" eftersom jag hade haft ineffektiva sammandragningar sedan vecka 18. Blödning kl. 22.20, öppen 5 cm kl. 00.30, öppen 9½ cm kl. 01.05, krystvärkar kl. 01.12 - fantastisk upplevelse eftersom jag verkligen KÄNDE att Neo gled neråt varje gång jag tryckte på, barnet framfött kl. 01.14. Ingen smärtlindring, inga bristningar, blödning 300 ml och Hb 113 dagen efter. Fruktansvärt intensiv förlossning utan pauser alls mellan värkarna.

Komplikationer: Träningsvärk från helvetet i ryggen i en vecka. Har fått lite ont i svanskotan igen, men det var förmodligen en skada som uppkom under första förlossningen.

Så kom jag igång med att träna: Knipövningar direkt efter förlossningen - jag ville testa om jag hittade musklerna, och det gjorde jag tydligen. Promenader två dagar efter förlossningen, 2 km i så högt tempo att mannen tyckte att jag gick för fort. Yoga (ashtanga) var väl 3-4 veckor efter förlossningen, och något tidigare startade jag med mina kära tåhävningar (varannan dag) och benböj med boll bakom ryggen. Cirkelträning och crosstrainer kanske 3-4 veckor efter förlossningen, styrkepass för grupp efter 4-5 veckor, och kettlebells och statiska coreövningar runt 6 veckor efter förlossningen.

Nu, 8 veckor efter förlossningen, försöker jag träna 3 pass på ca 45 min i veckan. Hinner jag 4-5 pass blir jag lite glad men får samtidigt dåligt samvete eftersom jag vet att jag har svårt för att träna lagom. Det är lätt att det blir ett tvång istället för en källa till avslappning och glädje. Jag tar en promenad varje dag, mellan 2 och 5 km (oftast runt 3 km) och bär mycket i sjal (Neo väger knappt 5 kg nu). Jag har inga ambitioner att komma iväg till något gym eller på något pass de närmaste 8-10 månaderna - det bråkade vi tillräckligt mycket om när Noah föddes. Hemmaträning funkar fint nu när vi bor i stort hus och har en uppsättning träningsredskap i källaren. Jag har heller inget "hemmagym" och instruerar heller inte några pass, eftersom vi har bytt stad och jag inte hann "etablera mig" innan jag blev trött och gravid. Drömmer dock om att utbilda mig till personlig tränare, bara för att det är roligt, och skulle gärna, gärna börja instruera igen om jag fick chansen. Sådan enorm kick för självförtroendet när mina passdeltagare kommer fram och säger att de gillade mitt sätt att instruera, mina övningar, mitt musikval... Att inspirera andra till glädjefylld träning är verkligen underbart, och jag saknar det mycket!