Nu har han vänt på sig! Neo, alltså. Från rygg till mage (åt andra hållet fixade han det när han fyllde 3 månader). Han har varit på gång under flera veckor, men inte riktigt vågat snurra hela vägen runt, men idag släppte visst rädslan och han vände sig två gånger nästan efter varandra. Lika förvånad varje gång.
Hela familjen har varit trötta idag. Jag har gått som i dvala, trots en ganska OK natt, och Noah har varit lite stissigare än vanligt. Neo har sovit mycket och mannen har känt sig allmänt seg (men är den av oss som har gjort mest nytta, i form av jobb i trädgården). Mina föräldrar + min mormor var på besök på eftermiddagen, vilket var skönt, eftersom de då kunde underhålla den övertrötta äldre pysen när vi föräldrar höll på att somna. Och på förmiddagen traskade vi till Plantagen och införskaffade två gojibärplantor (bocktörne) som numera är nergrävda i vår rabatt. Min far hade för övrigt med sig uppgrävda vallmoplantor, kejsarkronor och flox. Vi vet knappt hur något av det ser ut, men grävde ner plantorna där det såg tomt ut på framsidan... Där har vi tänkt ha blommor (vi har jättemycket sedan tidigare, förrförra husägaren var tydligen mycket trädgårdsintresserad), medan de ätbara sakerna ska finnas på baksidan där barnen och vi är mest.
Nu väntar snart finalen i "Mästarnas mästare" på TV. Det är lite extra roligt att titta på det, eftersom Anna Lindberg är med (f.d. simhoppare). Hon tävlade nämligen i simning i sin tidiga ungdom, och om jag inte minns fel var hon riktigt duktig, framför allt på bröstsim. Som tur var slapp jag möta henne - hon är lite yngre än mig och tävlade således i en annan åldersklass.
Fick en kommentar om att jag kanske borde prata med någon utomstående om mina mattankar - det gör jag redan och det är väl framför allt därför jag vet att jag måste göra någonting åt hur och när jag äter. Om JAG fick bestämma skulle jag äta frukost eller lunch, middag och kvällsmål. Men nu är det inte så man "ska" äta, utan man ska äta BÅDE frukost och lunch. Och det är där någonstans det strular... Tycker inte att jag "hinner" äta både och, tar så mycket tid att fixa i ordning, äta o.s.v. Är inte hungrig (förmodligen för att kroppen inte är van vid att få mat vid de tidpunkter man "borde" äta). Dålig ursäkt, men så är det. Det är väl därför jag inte är 300% motiverad heller. Jag upplever det inte som ett så stort problem att jag inte äter så mycket på dagen. Däremot upplever jag det som ett stort problem de gånger jag äter för mycket på kvällen, och det gör jag förmodligen för att jag äter så dåligt på dagen... Så jag kommer inte undan. Men motivationen tryter. Liksom orken. Även om Em säger att jag kommer att orka mer när jag har tagit mig igenom de första tunga veckorna av "ändrat" ätande ska jag just ta mig igenom den perioden. Där någonstans tar det stopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar