Fem!

Idag blir han fem, min lillpys. Månader, alltså. Och han har en väldigt trött dag. Tror att han är inne i någon utvecklingsfas just nu, för han sover lite mer än vanligt, är lite klängigare än vanligt och verkar lite känsligare i största allmänhet än vanligt. Jag misstänker att han snart kommer att vända sig från rygg till mage, över höger axel, för han vrider sig väldigt åt det hållet när han ligger på skötbordet eller på golvet. Om han får en liten puff snurrar han över. Och blir smått förvånad över att han plötsligt ligger på magen.

Dessvärre är han lite prickigare än vanligt idag igen. Mer eksem, med andra ord, och det blir nog att ta till mildisonet igen imorgon. Vi ska till BVC för 5-månaderskontroll och vaccination, får bolla lite med K om vad hon tycker. Vad gäller min diet känner jag att jag är på väg att bli likgiltig. Jag orkar inte tänka på vad jag äter, vad det skulle kunna vara i min mat som han reagerar på. Det mest uppenbara, som ananas, tomat, paprika, citrusfrukter och jordgubbar äter jag inte, men i övrigt... Om två och en halv vecka har vi i alla fall en tid hos barnmedicin för att påbörja en allergiutredning. Vi fick vänta hela 10 dagar längre för att få en tid här i Örebro, jämfört med om vi hade tackat ja till den första tiden vi erbjöds i Hallsberg. 10 dagar är ju ingenting! Jag trodde att det handlade om månader.

Dagen har i övrigt bjudit på en promenad till Biltema för inköp av lite grejer till trädgården samt en balanscykel till Noah, trädgårdsarbete (årspremiär för gräsklipparen - den spann som en katt den lilla stund jag jagade den över vår minigräsmatta), bakning och besök av mina föräldrar (som tog över barnpassningen). Neo var gnällig och sov större delen av tiden i bärsjalen. Även om han var skapligt nöjd den stund han var hos min pappa, var det tydligt att jag var favoriten, för så fort han hörde min röst blev han kinkig och orolig och ville vidare. Jag har utan tvekan fått de soligaste leendena idag. Mysigt! Särskilt eftersom jag inte känner mig så uppskattad av övriga familjen. Noah vill ju helst vara med mannen, och mannen och jag tjafsar mest när vi försöker få någonting sagt till varandra. Tråkigt! Av och till funderar jag på om det inte vore bättre att vi bodde på varsitt håll. Med varsitt barn...