Långpromenad

Idag blir det vila! Kroppen är mör efter gårdagens pass och träningsvärken börjar smyga sig på. Som väntat mest i bålen och armarna, medan jag är hyfsat pigg i benen. Själen är ganska trött efter en natt med ovanligt många amningstillfällen. Neo vaknar normalt sett bara 2-3 gånger om jag ammar honom sista gången vid 22-tiden, och första gången på "morgonen" runt sjusnåret. Men i natt var det säkert väckning varannan timme och sedan satte Noah igång att tjoa vid kl. 5.30. Förmodligen är det mycket som händer i båda barnens utveckling just nu. Neo har precis börjat att le och är alltmer vaken och intresserad av omvärlden. För Noah är det såklart en stor omställning att få konkurrens av ett syskon, att vara på förskolan istället för hemma (vi var långlediga över jul och nyår) och ha en småirriterad mamma som inte riktigt räcker till för att uppfylla hans behov av bus och lek.

Efter lämning på dagis tog jag och Neo en långpromenad i ett närbeläget naturreservat. Neo sov förstås hela vägen i den högt älskade bärsjalen, och jag fick njuta av en stilla morgon mellan snötäckta öppna fält och betesmarker. Helst skulle jag vilja bo på landet, men det är av praktiska skäl inte möjligt eftersom vi har valt bort bil. Kanske 7 km promenad allt som allt, så dagens behov av frisk luft är uppfyllt (fast jag ska hämta Noah från förskolan om en liten stund, så det blir ytterligare utomhusvistelse innan kvällen kommer).

Annars? Funderar på mitt liv och min sysselsättningsgrad. Just nu är jag föräldraledig på heltid och doktorerar på 20%. Dessutom vill jag hinna med att då och då träffa våra vänner - som till största delen inte bor i samma stad. Lite småstressad över praktiska saker som måste lösas inför min disputation, som var vi ska bo, hur vi ska ta oss dit, var vi ska göra av barnen, om jag ska ha någon fest o.s.v. samt lite formalia som ännu inte är helt färdig. Känns inte som jag hinner med. Jag vill bara ha disputationen avklarad så att jag kan ägna mig åt att BARA vara mamma, fru och vän. Det har jag aldrig gjort tidigare, för även när Noah föddes höll jag på med doktorerandet på deltid. Att hitta en bra balans och känna att "good enough" är fullt tillräckligt, att det perfekta inte är perfekt, är det svåraste som finns, och jag för en ständig kamp för att känna att jag duger.