fredag 11 januari 2013

Ashtangayoga - för att jag lyssnade på kroppen

Ashtangayoga är den vad jag vet mest fysiskt krävande yogaformen, där man, till skillnad från nästan alla andra yogatyper, rör sig nästan hela tiden. Utan att det behöver vara överdrivet varmt i lokalen blir man ganska snabbt ganska svettig. Som komplement till klättring är det utomordentlig träning, eftersom yogan ger smidighet och balans, men om man är intresserad av att bygga stora muskler ska man nog skippa det. Yogan sträcker och tänjer musklerna, vilket av någon anledning som jag har glömt gör dem svagare när man ska lyfta tunga vikter. MEN... Yogan stärker muskler som är viktiga för hållning och balans. Rätt utförd är skaderisken låg, men som nybörjare ska man nog ta hjälp av en erfaren lärare för att lära in de olika ställningarna och rörelserna.

Jag har framför allt tränat ashtangayoga för Anne-Lie Boman på Ashtanga Yoga Uppsala (klicka på länken för att läsa mer om vad ashtangayoga är samt ladda ner hela första serien i pdf), men slutade när jag blev gravid med Noah (p.g.a. illamående och yrsel). Sedan har jag tyvärr bara tränat hemma lite sporadiskt. Efter min första förlossning var det den första träningsform jag vågade testa, och känslan var helt fantastisk. Även om jag hade tappat oändligt mycket smidighet (vaddå, relaxin som kvarstår några månader efter graviditeten, det märkte aldrig jag) hjälpte det mig att få tillbaks min corestyrka och att hitta bäckenbottenmusklerna. Av och till har jag använt yogan som "botemedel" när jag har sträckt mig eller om jag har en låsning någonstans i ryggen. Så var fallet idag, en låsning i nacken som strålar ut i högerarmen och skulderbladet. Inte skönt.

Egentligen hade jag tänkt köra någon form av styrkepass idag, men kroppen ville yoga. Jag valde att lyssna på den, vilket var bra, för nu har jag mindre ont i nacken och ryggen. Dock blev passet väldigt upphackat, eftersom Neo inte ville sova i korgen utan mycket hellre på min mage eller i bärsjalen, och därför vaknade för att amma stup i kvarten. 10 solhälsningar - paus -  3 solhälsningar, stående ställningar, sittande ställningar så långt jag har kommit i första serien - paus - 3 solhälsningar, avslutande ställningar - paus -  resten av de avslutande ställningarna minus huvudstående som jag hoppade över. Inte optimalt sett ur "mindfullness"-perspektiv, men OK sett till den träning jag var ute efter. Jag var visserligen stel och klen jämfört med vad jag har varit, men det var ändå smärtsamt skönt, och jag räknar med att jag kommer ha ont på en hel massa ställen jag inte visste att jag kunde ha ont på imorgon. Som i diafragman. För övrigt blev det en lugn dag som bara omfattade två korta promenader tur och retur till förskolan med Noah i vagn och Neo i bärsjal.

Pssst! Man "ska" egentligen inte börja yoga förrän tre månader efter förlossningen, och då lägga till en ställning per pass, d.v.s. börja ytterst lugnt. Jag är inte så bra på att följa rekommendationer, och eftersom jag just nu bara yogar för den fysiska effekten, bryr jag mig inte så mycket om vad man ska och inte ska. OK, den fysiska effekten kanske är ännu större om man gör som man ska och inte hackar upp pass som jag gjorde idag... Men om alternativet är att inte yoga alls tror jag att det är bättre att göra så gott jag kan istället för att avstå helt.

1 kommentar:

  1. Hej vännen.
    Tack för dina kommentarer, som är så kloka och visa , och som förmodligen har fått tyst på "anonym". Vilket pucko alltså.
    Det är inte själva grejen att hon ifrågesätter mitt val av hur jag ska tappa vikt, det är sättet hon gör det på. Så nedlåtande att man bara har lust att dunka huvudet i väggen. På henne då.
    Alltså det finns vissa gränser på vad man vill och inte vill läsa, och när hon blandar in min familj i det hela, då är det nog. Då rinner bägaren över och jag framställer mig själv som en idiot med ett sådant inlägg ,med icke väl valda ord.

    Precis som du nämner i din sista kommentar, behöver det inte betyda att man har perfekta värden för att man är smal eller underviktig [framförallt inte underviktig]. Men människan verkar tro att hon har så mycket vetskap om allt...herregud, jag tror verkligen inte hon vet vad hon svamlar om, och osammanhängande, dessutom.
    Jo, du fick nog tyst på henne, alternativt sitter hon nu och "läser på" på så hon kan komma med kopierad text, haha.

    Läster i ditt inlägg om vardagsmotionen =).
    Åh, vad jag gillar.
    Vi har ju sällan bråttom någonstans, och låter bilen stå till vardags. Vi har minst 3 km åt ett håll , till affär, och går dagligen, så det blir lite =).
    Och jätte skönt.
    Jätte bra tips på andra saker också, dock är jag inte alls med på noterna vad gäller skottning. Vi äger ingen snöslunga, men det är inte långt ifrån att vi skaffar det. Det sliter mer än det gynnar att skotta, och då gör man rätt när man lyfter och allt, men det skadar axlar och rygg oavsett. Men visst blir man varm. O ja.

    Hoppas du får en bra dag .
    Kramar

    SvaraRadera