Nu har han vänt på sig! Neo, alltså. Från rygg till mage (åt andra hållet fixade han det när han fyllde 3 månader). Han har varit på gång under flera veckor, men inte riktigt vågat snurra hela vägen runt, men idag släppte visst rädslan och han vände sig två gånger nästan efter varandra. Lika förvånad varje gång.
Hela familjen har varit trötta idag. Jag har gått som i dvala, trots en ganska OK natt, och Noah har varit lite stissigare än vanligt. Neo har sovit mycket och mannen har känt sig allmänt seg (men är den av oss som har gjort mest nytta, i form av jobb i trädgården). Mina föräldrar + min mormor var på besök på eftermiddagen, vilket var skönt, eftersom de då kunde underhålla den övertrötta äldre pysen när vi föräldrar höll på att somna. Och på förmiddagen traskade vi till Plantagen och införskaffade två gojibärplantor (bocktörne) som numera är nergrävda i vår rabatt. Min far hade för övrigt med sig uppgrävda vallmoplantor, kejsarkronor och flox. Vi vet knappt hur något av det ser ut, men grävde ner plantorna där det såg tomt ut på framsidan... Där har vi tänkt ha blommor (vi har jättemycket sedan tidigare, förrförra husägaren var tydligen mycket trädgårdsintresserad), medan de ätbara sakerna ska finnas på baksidan där barnen och vi är mest.
Nu väntar snart finalen i "Mästarnas mästare" på TV. Det är lite extra roligt att titta på det, eftersom Anna Lindberg är med (f.d. simhoppare). Hon tävlade nämligen i simning i sin tidiga ungdom, och om jag inte minns fel var hon riktigt duktig, framför allt på bröstsim. Som tur var slapp jag möta henne - hon är lite yngre än mig och tävlade således i en annan åldersklass.
Fick en kommentar om att jag kanske borde prata med någon utomstående om mina mattankar - det gör jag redan och det är väl framför allt därför jag vet att jag måste göra någonting åt hur och när jag äter. Om JAG fick bestämma skulle jag äta frukost eller lunch, middag och kvällsmål. Men nu är det inte så man "ska" äta, utan man ska äta BÅDE frukost och lunch. Och det är där någonstans det strular... Tycker inte att jag "hinner" äta både och, tar så mycket tid att fixa i ordning, äta o.s.v. Är inte hungrig (förmodligen för att kroppen inte är van vid att få mat vid de tidpunkter man "borde" äta). Dålig ursäkt, men så är det. Det är väl därför jag inte är 300% motiverad heller. Jag upplever det inte som ett så stort problem att jag inte äter så mycket på dagen. Däremot upplever jag det som ett stort problem de gånger jag äter för mycket på kvällen, och det gör jag förmodligen för att jag äter så dåligt på dagen... Så jag kommer inte undan. Men motivationen tryter. Liksom orken. Även om Em säger att jag kommer att orka mer när jag har tagit mig igenom de första tunga veckorna av "ändrat" ätande ska jag just ta mig igenom den perioden. Där någonstans tar det stopp.
En blogg om vardagsliv och om hur småbarnsmamman försöker komma i form igen och hitta en sund balans mellan vila och träning
söndag 19 maj 2013
lördag 18 maj 2013
Dagen i korthet
Tropiskt klimat idag! Så fuktigt! Och jag tål inte värmen särskilt bra, utan blir tröttare än vanligt. Igår kväll åt jag alldeles för många rostade kikärter och har haft ont i magen stora delar av dagen. Får skylla mig själv. Mannen har haft ont i ryggen igen, och Noah har varit som ett plåster på honom. Neo som ett plåster på mig.
However, ett träningspass har det blivit, det vanliga med Neo i sjal efter kettlebellsuppvärmning. Sedan en promenad med båda barnen till affären, lite grävning i trädgården, dammsugning av källarvåningen (45 min), blöjtvätt, matlagning, ett antal byten av bajsblöjor, badning av lillpys, bad av Noah utomhus... Min mammamagträning går hyfsat och jag är på nivå 3 sedan idag. Lagom tills jag lärt mig nivå 2. Nu är det svårt igen, men det blir nog bättre när jag har tränat några pass.
Nu ska vi INTE titta på melodifestivaleländet, utan ägna oss åt någonting annat. Som att planera vad vi ska ha för växter i vår nygrävda 9 m långa rabatt och i vårt nyanlagda trädgårdsland. Nästa vecka kommer svärföräldrarna med en hemmabyggd pallkrage, så då får vi ytterligar odlingsyta. Lutar åt morötter och rödbetor i den, bönor och ärter i trädgårdslandet, hallon och gojibär i rabatten. Samt någon kaprifol på framsidan av huset.
Psykiskt - lite kämpigt, måste skärpa min mathållning som har spårat ur helt. SUCK. Motivationen kunde vara bättre men jag jobbar på att få upp den.
However, ett träningspass har det blivit, det vanliga med Neo i sjal efter kettlebellsuppvärmning. Sedan en promenad med båda barnen till affären, lite grävning i trädgården, dammsugning av källarvåningen (45 min), blöjtvätt, matlagning, ett antal byten av bajsblöjor, badning av lillpys, bad av Noah utomhus... Min mammamagträning går hyfsat och jag är på nivå 3 sedan idag. Lagom tills jag lärt mig nivå 2. Nu är det svårt igen, men det blir nog bättre när jag har tränat några pass.
Nu ska vi INTE titta på melodifestivaleländet, utan ägna oss åt någonting annat. Som att planera vad vi ska ha för växter i vår nygrävda 9 m långa rabatt och i vårt nyanlagda trädgårdsland. Nästa vecka kommer svärföräldrarna med en hemmabyggd pallkrage, så då får vi ytterligar odlingsyta. Lutar åt morötter och rödbetor i den, bönor och ärter i trädgårdslandet, hallon och gojibär i rabatten. Samt någon kaprifol på framsidan av huset.
Psykiskt - lite kämpigt, måste skärpa min mathållning som har spårat ur helt. SUCK. Motivationen kunde vara bättre men jag jobbar på att få upp den.
fredag 17 maj 2013
Rastlös i värmen
Kryper i kroppen... Jag vill ut, röra på mig, samtidigt är det massor som behöver fixas här hemma. Jag vet att det är min ångest som driver mig om jag går ut på promenad (igen) nu. Har redan varit ute en gång, i en dryg timme, med M och lilla Z, och Neo i sjal, förstås. Och igår tränade jag. Så istället har jag slagit upp datorn för att försöka få lite gjort (mycket fix är nämligen Internet- och datorrelaterat). Maj är en hektisk månad på många fronter, så det kommer nog inte att bli så många inlägg här den närmsta tiden. Om jag inte behöver skriva av mig, vill säga.
Idag tänker jag lite extra på två av mina bloggvänner, som båda ska få befruktade ägg återförda efter äggdonation respektive syskonförsök, och en annan vän som förhoppningsvis har gjort äggplock för IVF. Jag är inte ett dugg avundsjuk. Längtar inte det minsta efter en ny graviditet eller fler barn. Jag har mina fina söner, och det räcker mer än väl.
De senaste dagarna har jag verkligen känt mer och mer hur mycket jag älskar barnen. Det började redan i förra veckan, när jag var deppig och stressad och allt bara gick mig emot. Då var det hos Neo jag fann glädjen och jag riktigt kände hur hjärtat slog några extraslag när han log mot mig <3. Det är så härligt att han vill ha mig nära och verkar tycka om mig! Noah är så pappig, och så fort mannen när hemma blir jag till ett ingenting, som han inte behöver för fem öre. Och det är lite jobbigt att ta, även om jag vet att det är en utvecklingsfas. Tidigare var det nämligen BARA jag som dög, och mannen som mådde dåligt över det.
Dags att göra lite nytta. Mannen har gjort sitt genom att köra hem ett lass sand och ett lass jord till trädgården. Snickarna jobbar på grannens hus idag, och nästa gång det blir fint väder är det dags för vårt. Nervöst! Men när det väl är klart blir det nog jättebra!
Idag tänker jag lite extra på två av mina bloggvänner, som båda ska få befruktade ägg återförda efter äggdonation respektive syskonförsök, och en annan vän som förhoppningsvis har gjort äggplock för IVF. Jag är inte ett dugg avundsjuk. Längtar inte det minsta efter en ny graviditet eller fler barn. Jag har mina fina söner, och det räcker mer än väl.
De senaste dagarna har jag verkligen känt mer och mer hur mycket jag älskar barnen. Det började redan i förra veckan, när jag var deppig och stressad och allt bara gick mig emot. Då var det hos Neo jag fann glädjen och jag riktigt kände hur hjärtat slog några extraslag när han log mot mig <3. Det är så härligt att han vill ha mig nära och verkar tycka om mig! Noah är så pappig, och så fort mannen när hemma blir jag till ett ingenting, som han inte behöver för fem öre. Och det är lite jobbigt att ta, även om jag vet att det är en utvecklingsfas. Tidigare var det nämligen BARA jag som dög, och mannen som mådde dåligt över det.
Dags att göra lite nytta. Mannen har gjort sitt genom att köra hem ett lass sand och ett lass jord till trädgården. Snickarna jobbar på grannens hus idag, och nästa gång det blir fint väder är det dags för vårt. Nervöst! Men när det väl är klart blir det nog jättebra!
onsdag 15 maj 2013
Nyknakad
Händelserik dag! Den har bland annat bjudit på:
- Växlande väderlek, vilket var lite nervöst med tanke på att grannens tak (och så småningom även vårt) ska läggas om och de rev delar av det gamla taket idag - och regn är det minsta man önskar sig då,
- Samtal med snickarna inför ovanstående, en del saker att reda ut,
- Besök på öppna förskolan, där det var mycket folk och ganska stökigt idag, så vi gick lite tidigare än vanligt,
- Besök hos min far, där jag så småningom lämnade barnen i en timme medan jag
- lånade min fars rangliga skrammelcykel och på egen hand cyklade in till stan för ett besök hos naprapaten (första cykelturen sedan jag cyklade från jobbet dagen innan Neo föddes),
- Fick ryggen och nacken knakad och masserad, så nu känner jag mig inte så ihoptryckt längre. Däremot känns hela kroppen sned, men det brukar den göra någon dag efter att naprapaten rättat till alla felställningar. Naprapaten tyckte för övrigt att min rygg kändes bra med tanke på hur mycket jag bär - och att jag var lite väl tunn (gick upp 8 kg när jag väntade Neo, har gått ner 12),
- Cyklade hem till min far och två glada söner. Barnpassningen hade gått utmärkt, inneburit en bajsblöja, men annars idel solsken. Neo blev för övrigt alldeles sprattlig när han fick syn på mig och det var ingen tvekan om att jag var lite efterlängtad <3.
- Neo har testat en barnstol för första gången, lite uppallrad av kuddar. Gick finemang.
- Neo har sparkat boll vilket han var mycket bra på med tanke på att han inte ens kan stå själv. Men när bollen kom lyfte han sin lilla högerfot och klippte till den, om och om igen.
tisdag 14 maj 2013
Kortis idag
En kortis idag - Neo vill inte sova än så jag har lite svårt för att skriva:-). Vi har haft en helt OK dag som har inneburit lite träning (mitt gamla vanliga pass), tvätt x 2, promenad, lite lek med W för Noah efter dagis och sedan en trevlig eftermiddag utan alltför mycket bråk här hemma. Imorgon blir en upptagen dag då jag förhoppningsvis ska få ryggen och nacken knakad - naprapattid på eftermiddagen. Nu blöjhängning och underhållning av lillpys.
måndag 13 maj 2013
Kontrollstämplad lillpys
Då var den klart. Vaccinationen, alltså. Neo skrek bara en liiiiten stund efter sprutsticken, mycket tack vare att Noah var med och tröstade genom att blåsa och pussa på plåstrena lillebror fick på låren. Han är så omtänksam och gullig mot Neo! Helt fantastisk <3. Lillpysens vikt landade på 6800 g idag, längden på 62 cm och huvudomfånget var runt 44 cm om jag inte minns fel. Han följer sina kurvor helt perfekt. BVC-K tyckte dock att jag bara blir mindre och mindre för varje gång hon ser mig, och det kan säkert stämma. Just nu äter jag INTE tillräckligt, och inte heller särskilt nyttigt ur någon synvinkel. Jag orkar inte. Är så trött. Och tjafset med mannen gör att jag inte heller har någon motivation att ta tag i mitt ätande, utan struntar i att äta på dagen, och äter jättemycket på kvällen precis innan jag ska gå och lägga mig.
På eftermiddagen var det sedan Noahs tur att få kontrollstämpel. Denna gång från dagis - vi var på utvecklingssamtal och fick veta saker som vi egentligen redan visste. Vi är ganska bra på att stämma av med förskolepersonalen i samband med hämtning och lämning, så det var ingenting oväntat som sades.
Dagens stora händelse, förutom de två barngrejerna, var väl att de drar igång med omläggning av vårt tak denna vecka. Vår garageuppfart är just nu blockerad av en massa råspont, takpapp och takfönster, och en byggnadsställning pryder vår infart. Tur att vi inte har någon bil:-). Nu hoppas vi på fint väder, i synnerhet på torsdag och fredag när de ska riva takfoten, öppna upp delar av taket och sedan bygga ny takfot igen på rätt sätt.
På eftermiddagen var det sedan Noahs tur att få kontrollstämpel. Denna gång från dagis - vi var på utvecklingssamtal och fick veta saker som vi egentligen redan visste. Vi är ganska bra på att stämma av med förskolepersonalen i samband med hämtning och lämning, så det var ingenting oväntat som sades.
Dagens stora händelse, förutom de två barngrejerna, var väl att de drar igång med omläggning av vårt tak denna vecka. Vår garageuppfart är just nu blockerad av en massa råspont, takpapp och takfönster, och en byggnadsställning pryder vår infart. Tur att vi inte har någon bil:-). Nu hoppas vi på fint väder, i synnerhet på torsdag och fredag när de ska riva takfoten, öppna upp delar av taket och sedan bygga ny takfot igen på rätt sätt.
söndag 12 maj 2013
Fem!
Idag blir han fem, min lillpys. Månader, alltså. Och han har en väldigt trött dag. Tror att han är inne i någon utvecklingsfas just nu, för han sover lite mer än vanligt, är lite klängigare än vanligt och verkar lite känsligare i största allmänhet än vanligt. Jag misstänker att han snart kommer att vända sig från rygg till mage, över höger axel, för han vrider sig väldigt åt det hållet när han ligger på skötbordet eller på golvet. Om han får en liten puff snurrar han över. Och blir smått förvånad över att han plötsligt ligger på magen.
Dessvärre är han lite prickigare än vanligt idag igen. Mer eksem, med andra ord, och det blir nog att ta till mildisonet igen imorgon. Vi ska till BVC för 5-månaderskontroll och vaccination, får bolla lite med K om vad hon tycker. Vad gäller min diet känner jag att jag är på väg att bli likgiltig. Jag orkar inte tänka på vad jag äter, vad det skulle kunna vara i min mat som han reagerar på. Det mest uppenbara, som ananas, tomat, paprika, citrusfrukter och jordgubbar äter jag inte, men i övrigt... Om två och en halv vecka har vi i alla fall en tid hos barnmedicin för att påbörja en allergiutredning. Vi fick vänta hela 10 dagar längre för att få en tid här i Örebro, jämfört med om vi hade tackat ja till den första tiden vi erbjöds i Hallsberg. 10 dagar är ju ingenting! Jag trodde att det handlade om månader.
Dagen har i övrigt bjudit på en promenad till Biltema för inköp av lite grejer till trädgården samt en balanscykel till Noah, trädgårdsarbete (årspremiär för gräsklipparen - den spann som en katt den lilla stund jag jagade den över vår minigräsmatta), bakning och besök av mina föräldrar (som tog över barnpassningen). Neo var gnällig och sov större delen av tiden i bärsjalen. Även om han var skapligt nöjd den stund han var hos min pappa, var det tydligt att jag var favoriten, för så fort han hörde min röst blev han kinkig och orolig och ville vidare. Jag har utan tvekan fått de soligaste leendena idag. Mysigt! Särskilt eftersom jag inte känner mig så uppskattad av övriga familjen. Noah vill ju helst vara med mannen, och mannen och jag tjafsar mest när vi försöker få någonting sagt till varandra. Tråkigt! Av och till funderar jag på om det inte vore bättre att vi bodde på varsitt håll. Med varsitt barn...
Dessvärre är han lite prickigare än vanligt idag igen. Mer eksem, med andra ord, och det blir nog att ta till mildisonet igen imorgon. Vi ska till BVC för 5-månaderskontroll och vaccination, får bolla lite med K om vad hon tycker. Vad gäller min diet känner jag att jag är på väg att bli likgiltig. Jag orkar inte tänka på vad jag äter, vad det skulle kunna vara i min mat som han reagerar på. Det mest uppenbara, som ananas, tomat, paprika, citrusfrukter och jordgubbar äter jag inte, men i övrigt... Om två och en halv vecka har vi i alla fall en tid hos barnmedicin för att påbörja en allergiutredning. Vi fick vänta hela 10 dagar längre för att få en tid här i Örebro, jämfört med om vi hade tackat ja till den första tiden vi erbjöds i Hallsberg. 10 dagar är ju ingenting! Jag trodde att det handlade om månader.
Dagen har i övrigt bjudit på en promenad till Biltema för inköp av lite grejer till trädgården samt en balanscykel till Noah, trädgårdsarbete (årspremiär för gräsklipparen - den spann som en katt den lilla stund jag jagade den över vår minigräsmatta), bakning och besök av mina föräldrar (som tog över barnpassningen). Neo var gnällig och sov större delen av tiden i bärsjalen. Även om han var skapligt nöjd den stund han var hos min pappa, var det tydligt att jag var favoriten, för så fort han hörde min röst blev han kinkig och orolig och ville vidare. Jag har utan tvekan fått de soligaste leendena idag. Mysigt! Särskilt eftersom jag inte känner mig så uppskattad av övriga familjen. Noah vill ju helst vara med mannen, och mannen och jag tjafsar mest när vi försöker få någonting sagt till varandra. Tråkigt! Av och till funderar jag på om det inte vore bättre att vi bodde på varsitt håll. Med varsitt barn...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)