Just nu är livet så himla tungt. Det känns som jag inte orkar längre. Orkar inte laga mat anpassad till vad Noah tycker om och inte tycker om, vad Neo tål och inte tål, vad jag vill och inte vill äta, och vad mannen önskar för att få variation i måltiderna. Mannen har dessutom bestämt sig för att äta mindre ost (han är lakto-ovo-vegetarian, resten av familjen är veganer) vilket gör att det är lite svårare att hitta på mat med just variation. Hej då, genvägar som färdig potatissallad och brieost i en baguette. Och att hitta pålägg som även han gillar. Han påstår att han kan äta allt (så länge det är vegetariskt), men det gör han faktiskt inte... Han påpekar definitivt att det är tredje dagen med lasagne om han har fått det i lunchlådan tre dagar i rad. Vårt förhållande är fortfarande långt ifrån bra och jag håller på att gå på knäna av mina egna försök att få det bättre - genom att laga OK mat, för det, och att ta med mig barnen då och då så att han kan få en paus från Noah-plåstret, är det enda jag kan komma på att göra för att ge honom mer energi och ork att KANSKE tycka om mig en smula.
Noah är pappig. Han vill att mannen ska göra ALLT och jag duger i bästa fall om mannen inte är hemma. Han vill bestämma allt över alla, vill ständigt att vi ska hitta på vad han ska göra, och skriker som en stucken gris om han inte får som han vill. Det gör mig vansinnig och det känns som vi ständigt är i luven på varandra.
Neo är mammig, fast inte lika mycket som Noah är pappig. Neo vill ha uppmärksamhet och har också en stark vilja. Dessutom är han löjligt bra på att ta sig runt i sin kryp-hasande ställning, och i obevakade ögonblick smiter han in på toaletten, grejar med toalocket och kryper i vattnet runt golvbrunnen i duschen, alternativt öppnar något skåp eller någon låda i köket och river ut så många grejer han kan på så kort tid som möjligt. Han är helt enkelt en normal 1-åring på upptäcktsfärd i livet, och jag orkar inte riktigt med det.
Jag är nojjig. Över barnen, familjen, relationen med släkt och vänner, över mig själv, min kropp, mat, träning, mitt jobb, att inte räcka till, för det gör jag verkligen inte nu. Jag var hos Neos dietist i måndags, fick nya uppgifter - om baskost i kombination med provokation för att komma fram till vad han får eksem av. Så nu har han fått kiwi i några dagar och det verkar gå skapligt. Lite mer böjveckseksem, men luften är kallare och torrare, och den typiska "det-här-är-Neo-allergisk-emot"-eksempricken i ansiktet har INTE blivit värre (som det blir om han får äta soja). Sedan vill hon att vi ger mer EnaGo-gröt, som är järnberikad, men den tycker Neo inte om. Han ska få dessert efter maten, mer fett, gryn till varje måltid (hirs, quinoa, bovete) o.s.v. Vilket gör matlagningen ytterligare krävande rent tidsmässigt.
Vissa dagar vill jag knappt gå upp. För att jag inte orkar. Men måste - barnen måste ju ha frukost, Neo skriker, och mannen somnar om för han är så trött och har så ont i sin rygg. Ångestklumpen växer. Jag exploderar, blir arg över småsaker, kastar ur mig beskyllningar hit och dit. Det är bara trötthet alltihop. Förlåt!
Nu ska jag i alla fall börja ta tag lite i mitt liv. Nytt försök nummer femtioelva-tusen-tvåhundra-tolv eller något att för alltid bli vän med min kropp. På onsdag ska jag träffa Em på Bosön, göra lite mätningar, filura ut en plan för hur jag ska kunna bli starkare, både kroppsligt och mentalt. Just nu matar jag mig själv för mycket med negativa tankar och känslor av att vara värdelös och viktig för ingen. Äter dåligt (d.v.s. fel, även om jag håller vikten konstant), sover dåligt, mår dåligt. Jag ska ge mig själv tiden fram till början av maj på mig att se om det går att må bättre. Det kommer att bli stentufft, och frågan är om jag orkar hitta kraften att kämpa mig dit jag vill...
lördag 18 januari 2014
söndag 5 januari 2014
Idag tog han sina första steg!
En liten milstolpe är passerad! Idag tog Neo sina första stapplande steg utan stöd. Han var förmodligen alldeles för trött för att vara rädd och försiktig - hade bara sovit en orolig timme mitt på dagen och klockan var närmare sex på kvällen när han prövade om benen bar. Det gjorde de. Först en gång - till mig, när ingen annan än jag såg. Sedan en gång till - till mannen, när ALLA tittade (alla bestod i det här fallet av mig, mannen, Noah och våra grannar, som var på renoveringsstöttande söndagmiddag hos oss). Han fick applåder av både oss och sig själv - och lyste som en sol. Han ÄLSKAR att vara i centrum för allas uppmärksamhet, och det var han onekligen nu.
Mitt lilla hjärta! Så stor du börjar bli, så mycket du kan, och så mycket du förstår! Du är ett litet bustroll som vet preciiis vad du får och inte får göra. Det du INTE får göra är såklart roligare att ägna dig åt. Du är mitt emellan att behöva sova en och två gånger om dagen. Sover du två gånger får vi en jobbig kväll med en alltför pigg pys, sover du bara en gång blir du ofta övertrött eller kinkig framåt eftermiddagen, men då somnar du tidigt och vi får några timmars lugn innan det är dags för alla vuxna att krypa till kojs. Du är ganska morgontrött jämfört med andra småttingar - och vaknar oftast strax före kl. 7. Det måste vi betrakta som drägligt, även om mörkret just nu gör oss extra morgontrötta...
Snart dags för vardag igen. Jobba, förskola, räkningar, dietistbesök... Njuter av att vara ledig. Bråkar om att jag vill träna. Mannen förstår inte den prioriteringen, kommer aldrig att göra. Det är som det är. Och ingenting att göra åt det.
Mitt lilla hjärta! Så stor du börjar bli, så mycket du kan, och så mycket du förstår! Du är ett litet bustroll som vet preciiis vad du får och inte får göra. Det du INTE får göra är såklart roligare att ägna dig åt. Du är mitt emellan att behöva sova en och två gånger om dagen. Sover du två gånger får vi en jobbig kväll med en alltför pigg pys, sover du bara en gång blir du ofta övertrött eller kinkig framåt eftermiddagen, men då somnar du tidigt och vi får några timmars lugn innan det är dags för alla vuxna att krypa till kojs. Du är ganska morgontrött jämfört med andra småttingar - och vaknar oftast strax före kl. 7. Det måste vi betrakta som drägligt, även om mörkret just nu gör oss extra morgontrötta...
Snart dags för vardag igen. Jobba, förskola, räkningar, dietistbesök... Njuter av att vara ledig. Bråkar om att jag vill träna. Mannen förstår inte den prioriteringen, kommer aldrig att göra. Det är som det är. Och ingenting att göra åt det.
torsdag 2 januari 2014
Gott nytt år - och benpass som KÄNNS i benen
Gott nytt år på er! Bloggen för en alltmer tynande tillvaro och jag är lite osäker på om jag alls ska fortsätta att blogga, även om jag inte kommer att stänga ner bloggarna för gott. Tiden räcker inte till att skriva inlägg, och inspirationen saknas. Det är lite för mycket annat som snurrar i huvudet, och jag är så TRÖTT!
Julen och nyårshelgen har varit lugn och mysig. Jag har kunnat slappna av lite från jobbet, och har tränat lite mindre p.g.a. "konstig känsla" i kroppen - trött, illamående, yrsel, ibland väldigt "tungt" att röra sig, högre puls än vanligt o.s.v. Mer yoga, mindre "mer ansträngande" pass. Motivationen till hårda pass har också trytit, vilket är ovanligt när det gäller mig. Men nu börjar ångesten smyga sig på igen. Prestera - på jobbet, med barnen, på träningsfronten... Och idag har jag både jobbat och tränat, vilket barnen har fått lida lite av.
Ett pass med betoning på ben blev det idag. Hemma. Med barn delar av passet. Skriver ner vad jag gjorde här för min egen dokumentations skull. Det KÄNNS i alla fall att jag har tränat - benen - och det gillar jag!
3 set av:
1. 50 reps mountain climbers
2. Utfallssteg bakåt med kettlebell (vartannat steg höger ben, vartannat vänster, kettlebellen förs från ena handen, under benet till den andra handen), 20 reps per ben (d.v.s. 40 steg totalt)
3. Burpees med axelpress hantlar 2 x 4 kg, 20 reps
4. Marklyft med totalt 20 kg (kettlebell + hantlar), 20 reps
Vila i form av 1 min planka, 1 min sidoplanka höger, 1 min sidoplanka vänster
3 set av:
1. 50 reps drop squat jumps
2. Bakåthopp med sumosquatresning med kettlebell, 20 reps
3. Frivändningar med 2 x 4 kg hantlar, 25 reps
4. Bäckenlyft med kettlebell på bäckenet, 50 reps
Vila i form av 1 min planka, 1 min sidoplanka höger, 1 min sidoplanka vänster
3 set av:
1. 25 reps squat jumps
2. Magövning - rulla bakåt, ställ dig upp med hantel över huvudet, 20 reps
3. Russian get-ups med 4 kg hantel, 12 reps/sida
4. Magövning - lyft benen mot taket, ner mot golvet och upp igen, 20 reps
5. Magövning - bicycle crunch, 20 reps/sida
6. Single-leg flies med 2 x 4 kg hantlar, 10 reps/ben
1 min planka, 1 min sidoplanka höger, 1 min sidoplanka vänster
Alltsammans med så lite vila som möjligt mellan övningar och set!
Julen och nyårshelgen har varit lugn och mysig. Jag har kunnat slappna av lite från jobbet, och har tränat lite mindre p.g.a. "konstig känsla" i kroppen - trött, illamående, yrsel, ibland väldigt "tungt" att röra sig, högre puls än vanligt o.s.v. Mer yoga, mindre "mer ansträngande" pass. Motivationen till hårda pass har också trytit, vilket är ovanligt när det gäller mig. Men nu börjar ångesten smyga sig på igen. Prestera - på jobbet, med barnen, på träningsfronten... Och idag har jag både jobbat och tränat, vilket barnen har fått lida lite av.
Ett pass med betoning på ben blev det idag. Hemma. Med barn delar av passet. Skriver ner vad jag gjorde här för min egen dokumentations skull. Det KÄNNS i alla fall att jag har tränat - benen - och det gillar jag!
3 set av:
1. 50 reps mountain climbers
2. Utfallssteg bakåt med kettlebell (vartannat steg höger ben, vartannat vänster, kettlebellen förs från ena handen, under benet till den andra handen), 20 reps per ben (d.v.s. 40 steg totalt)
3. Burpees med axelpress hantlar 2 x 4 kg, 20 reps
4. Marklyft med totalt 20 kg (kettlebell + hantlar), 20 reps
Vila i form av 1 min planka, 1 min sidoplanka höger, 1 min sidoplanka vänster
3 set av:
1. 50 reps drop squat jumps
2. Bakåthopp med sumosquatresning med kettlebell, 20 reps
3. Frivändningar med 2 x 4 kg hantlar, 25 reps
4. Bäckenlyft med kettlebell på bäckenet, 50 reps
Vila i form av 1 min planka, 1 min sidoplanka höger, 1 min sidoplanka vänster
3 set av:
1. 25 reps squat jumps
2. Magövning - rulla bakåt, ställ dig upp med hantel över huvudet, 20 reps
3. Russian get-ups med 4 kg hantel, 12 reps/sida
4. Magövning - lyft benen mot taket, ner mot golvet och upp igen, 20 reps
5. Magövning - bicycle crunch, 20 reps/sida
6. Single-leg flies med 2 x 4 kg hantlar, 10 reps/ben
1 min planka, 1 min sidoplanka höger, 1 min sidoplanka vänster
Alltsammans med så lite vila som möjligt mellan övningar och set!
måndag 23 december 2013
GOD JUL - och lite av varje
Det blir sällan några uppdateringar här längre. Tiden räcker inte till och behovet att skriva av sig är inte lika stort. Jag mår bättre i min mammaroll. Mannen och jag är mer sams (även om vi fortfarande är osams ganska ofta). Jag har börjat jobba. Lagt ner kampen med (mot) maten och bara stilla accepterat att det är som det är och jag för närvarande trivs ganska bra med att äta två gånger om dagen - förutsatt att kvällsmålet inte blir uppåt väggarna för stort (det blir det ibland, men det orkar jag inte få ångest över). Neos eksem är som det är och jag har blivit rätt van vid att hålla diet för såväl honom som mig. Han får förstås gluten och spannmål, och jag kan äta begränsade mängder baljväxter, men INTE soja och INTE jordnötter, då får han utslag i ansiktet och kliar sig mer på huvudet. De senaste allergitesterna visade att han inte är allergisk mot kokos (0.53 i absolut värde) och lite allergisk mot kikärter och linser. De närmaste sex månaderna ska Neo få baljväxtfri kost, men framåt sommaren ska vi prova igen och se om han har vuxit ifrån det. Nu har läkaren släppt oss, men vi har fortsatt kontakt med vår fantastiskt lyhörda dietist. Nästa gång vi träffar henne ska vi börja diskutera lite baskost och sedan prova att introducera ett misstänkt livsmedel i taget för att bli på det klara med vad Neo är allergisk mot.
Många av de bloggvänner jag har följt är gravida eller har fått barn - STORT GRATTIS TILL ER! Jag hinner sällan kommentera på bloggar nu, knappt att jag läser heller för den delen... Men vissa håller jag förstås ett litet öga på, nyfiken som jag är.
Alla andra som läser - er önskar jag en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR! För egen del tänker jag inte avlägga några nyårslöften. Jag vill leva här och nu, ta vara på varje sekund på det sätt som jag mår bra av för stunden, med lite tanke på framtiden också. En dag i taget. Ett löfte per dag. Det räcker för mig.
Många av de bloggvänner jag har följt är gravida eller har fått barn - STORT GRATTIS TILL ER! Jag hinner sällan kommentera på bloggar nu, knappt att jag läser heller för den delen... Men vissa håller jag förstås ett litet öga på, nyfiken som jag är.
Alla andra som läser - er önskar jag en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR! För egen del tänker jag inte avlägga några nyårslöften. Jag vill leva här och nu, ta vara på varje sekund på det sätt som jag mår bra av för stunden, med lite tanke på framtiden också. En dag i taget. Ett löfte per dag. Det räcker för mig.
tisdag 10 december 2013
4-årskontroll, 1-årskontakt
Då var det dags igen för ett litet kortare inlägg. BVC idag; 4-årskontroll för Noah, 1-årskontakt för Neo. Båda pojkarna skötte sig fint och artade sig väl, som det brukar heta. Noah klarade alla moment han skulle fixa; rita gubbe, höra, se, gå balansgång, prata och berätta, trä pärlor... Möjligen var det lite svårt med balansen och han håller pennan som ett "litet barn" fortfarande, men det är ingenting som jag bekymrar mig över. Han är helt enkelt bra på andra saker som han tycker är roligare att syssla med. Han pratar inte rent, men har ett ordförråd som är väldigt stort, så inte heller det är någonting jag är orolig för. Vi har ju redan träffat en logoped angående att han stammade för ett drygt år sedan, och enligt henne var det ingen fara.
Neo hade vuxit lite mer sedan sist och följer fortfarande alla kurvor som han ska. 72 cm lång, 9014 g, två sprutor och två illvrål. Kontrollstämpel i baken - check! Nästa kontroll om ett halvår. Han är så sugen på att gå nu, och gör det gärna med stöd. Ställer sig upp så fort han kommer åt, och han riktigt lyser av självförtroende när han släpper taget och upptäcker att han faktiskt kan hålla balansen. Pratar - mamma säger han, och "DÄ", sedan förstår han trumma, klappa, dansa, plaska och verkar vilja veta vad saker och ting heter. Lampor, brandvarnare och högtalare är intressanta. Han älskar att röra sig till musik. Sätter vi på radion eller någon skiva börjar han vifta med armarna och skaka på rumpan. Så himla sött!
Med allergierna går det sådär. Vi kommer inte mycket längre nu, jag och dietisten, utan behöver en tid tillsammans med läkaren för att diskutera hur vi ska gå vidare. Numera vågar jag inte ge någon sorts baljväxt, eftersom Neo även blir prickig i ansiktet av gröna ärter, som han har tålt förut. Jag äter inte soja, däremot kikärter, linser och bönor i begränsade mängder (som dock är betydligt större än vad medelsvensson får i sig under en dag). Gjorde misstaget att äta jordnötsmjöl - det resulterade i en mycket rödflammig lillpys ett halvt dygn senare (när det hade gått ut i bröstmjölken). Kompletterande blodprov är tagna, för att kolla sannolikheten för sesam- och kokosallergi. Fast jag vet inte hur mycket jag ska ge för de där RAST-testerna, egentligen. Enligt dem skulle Neo INTE vara allergisk mot jordnöt, men det var han uppenbarligen. Mer allergisk mot det än mot mandel (som jag fortfarande äter, och han får mandelmjölk då och då).
Mår själv - sådär. Det går lite upp och ner. Mår bra när jag är frisk, kommer åt att träna typ 5 gånger i veckan, det flyter på med jobbet och jag hinner med. Annars inte. Mannen har ett skov av sin reumatiska sjukdom för tillfället, vilket innebär att jag får ta lite mer av hem- och barnansvaret, eftersom mannen då och då däckar totalt på kvällarna och bara sover...
Snart jul. Mysigt med alla ljusen! Snö fick vi, men den håller på att töa bort nu, tråkigt nog. En pulkadag och en pulkafärd till dagis blev det i alla fall för Noahs del - han älskar snö och längtar förstås efter mer.
Neo hade vuxit lite mer sedan sist och följer fortfarande alla kurvor som han ska. 72 cm lång, 9014 g, två sprutor och två illvrål. Kontrollstämpel i baken - check! Nästa kontroll om ett halvår. Han är så sugen på att gå nu, och gör det gärna med stöd. Ställer sig upp så fort han kommer åt, och han riktigt lyser av självförtroende när han släpper taget och upptäcker att han faktiskt kan hålla balansen. Pratar - mamma säger han, och "DÄ", sedan förstår han trumma, klappa, dansa, plaska och verkar vilja veta vad saker och ting heter. Lampor, brandvarnare och högtalare är intressanta. Han älskar att röra sig till musik. Sätter vi på radion eller någon skiva börjar han vifta med armarna och skaka på rumpan. Så himla sött!
Med allergierna går det sådär. Vi kommer inte mycket längre nu, jag och dietisten, utan behöver en tid tillsammans med läkaren för att diskutera hur vi ska gå vidare. Numera vågar jag inte ge någon sorts baljväxt, eftersom Neo även blir prickig i ansiktet av gröna ärter, som han har tålt förut. Jag äter inte soja, däremot kikärter, linser och bönor i begränsade mängder (som dock är betydligt större än vad medelsvensson får i sig under en dag). Gjorde misstaget att äta jordnötsmjöl - det resulterade i en mycket rödflammig lillpys ett halvt dygn senare (när det hade gått ut i bröstmjölken). Kompletterande blodprov är tagna, för att kolla sannolikheten för sesam- och kokosallergi. Fast jag vet inte hur mycket jag ska ge för de där RAST-testerna, egentligen. Enligt dem skulle Neo INTE vara allergisk mot jordnöt, men det var han uppenbarligen. Mer allergisk mot det än mot mandel (som jag fortfarande äter, och han får mandelmjölk då och då).
Mår själv - sådär. Det går lite upp och ner. Mår bra när jag är frisk, kommer åt att träna typ 5 gånger i veckan, det flyter på med jobbet och jag hinner med. Annars inte. Mannen har ett skov av sin reumatiska sjukdom för tillfället, vilket innebär att jag får ta lite mer av hem- och barnansvaret, eftersom mannen då och då däckar totalt på kvällarna och bara sover...
Snart jul. Mysigt med alla ljusen! Snö fick vi, men den håller på att töa bort nu, tråkigt nog. En pulkadag och en pulkafärd till dagis blev det i alla fall för Noahs del - han älskar snö och längtar förstås efter mer.
söndag 24 november 2013
Landat...
Noahs födelsedag idag. 4 stolta år, och ett sju j-vlar till humör har han, min äldsta grabb. För exakt fyra år sedan började jag få värkar den här tiden. Rejäla sådana. Mannen hade jag skickat ut ur observationsrummet på förlossningen i Uppsala för att försöka få i sig lite mat. Jag var ju beredd på den där marathonförlossningen som jag hade läst att alla förstföderskor skulle ha. Typ 10-15 timmar med värkar och sedan minst en timmes krystvärkar. Tji, fick jag, för istället för en sådan förlossning gick min snabbt. Vattnet gick kl. 17.30, värkarna började komma igång någon dryg timme senare, kl. 22.30 var jag fullt öppen och kl. 23.14 var Noah ute, med navelsträngen ett varv runt halsen och en knut på den. 3½ vecka för tidigt.
Barnkalaset hade vi igår. Det var bara ett litet sådant, med två kompisar som han INTE går på samma dagis som, men leker mycket med eftersom vi föräldrar gillar varandra... En mycket lyckad tillställning för alla inblandade parter, men oj, vad trötta vi var när det var över! Dagen har fortsatt i firandets tecken, med uppvaktning på sängen imorse och besök av mormor och morfar på eftermiddagen. De bästa presenterna? Frågar man Noah så säger han nog spelet "Safari School" som han fick av familjen, och Brio-parkeringshuset som morföräldrarna kom med...
För egen del känns det lite som jag har landat. Jag har inte tränat idag eftersom kroppen kändes konstig, som om jag hade en förkylning på gång. Eftersom övriga familjen har snorat och hostat i totalt två veckor är det förmodligen dags för mig nu. Och jag är stolt över att jag lyssnade på kroppen. Avstod från planerad träning, trots att jag inte har någon feber. För många är det en självklarhet, men för mig krävs det lite mer... På något sätt har jag landat i mig själv nu, efter några förvirrade veckor då jag varit konstant missnöjd med mig själv och inte minst min kropp, som har blivit något kg tyngre sedan jag släppte den mer intensiva kontakten med Em, började träna lite mer och strunta i att ens försöka äta på dagarna eftersom jag ändå inte vill det. Jag känner mig lugnare. Trots att det blir lite överätningstendenser och som sagt, lite mer fett på kroppen (kanske lite muskler med, men troligen mer av den andra varan). Känner mig inte lika missnöjd med mig själv. Vilsamt. Säkert bidrar det att jag har börjat jobba, och därför njuter mer av tiden med barnen - för att jag har någon annanstans att prestera än på hemmafronten.
Nu är det bara att ladda om inför nästa födelsedag... Neo fyller ett år den 12 december, och dessförinnan ska vi hinna med ett kalas hos granntjejen, som fyller 4 år om 1½ vecka.
Barnkalaset hade vi igår. Det var bara ett litet sådant, med två kompisar som han INTE går på samma dagis som, men leker mycket med eftersom vi föräldrar gillar varandra... En mycket lyckad tillställning för alla inblandade parter, men oj, vad trötta vi var när det var över! Dagen har fortsatt i firandets tecken, med uppvaktning på sängen imorse och besök av mormor och morfar på eftermiddagen. De bästa presenterna? Frågar man Noah så säger han nog spelet "Safari School" som han fick av familjen, och Brio-parkeringshuset som morföräldrarna kom med...
För egen del känns det lite som jag har landat. Jag har inte tränat idag eftersom kroppen kändes konstig, som om jag hade en förkylning på gång. Eftersom övriga familjen har snorat och hostat i totalt två veckor är det förmodligen dags för mig nu. Och jag är stolt över att jag lyssnade på kroppen. Avstod från planerad träning, trots att jag inte har någon feber. För många är det en självklarhet, men för mig krävs det lite mer... På något sätt har jag landat i mig själv nu, efter några förvirrade veckor då jag varit konstant missnöjd med mig själv och inte minst min kropp, som har blivit något kg tyngre sedan jag släppte den mer intensiva kontakten med Em, började träna lite mer och strunta i att ens försöka äta på dagarna eftersom jag ändå inte vill det. Jag känner mig lugnare. Trots att det blir lite överätningstendenser och som sagt, lite mer fett på kroppen (kanske lite muskler med, men troligen mer av den andra varan). Känner mig inte lika missnöjd med mig själv. Vilsamt. Säkert bidrar det att jag har börjat jobba, och därför njuter mer av tiden med barnen - för att jag har någon annanstans att prestera än på hemmafronten.
Nu är det bara att ladda om inför nästa födelsedag... Neo fyller ett år den 12 december, och dessförinnan ska vi hinna med ett kalas hos granntjejen, som fyller 4 år om 1½ vecka.
fredag 8 november 2013
Barndietist och allergiuppdatering
Snabbinlägg här, för att få ner på papper vad jag har fått reda på angående Neos allergi de senaste dagarna...
I tisdags var vi hos barndietisten för första gången. Hon var jättebra och kunnig om både allergier och veganmat! Med mig fick jag en del nya idéer och budskapet var - behöver inte vara rädd för att testa livsmedel, varken själv eller på Neo eftersom han reagerar ganska svagt (d.v.s. inte anafylaktisk chock). Gröna blad, torkade aprikoser, hirs och quinoa för järn, quinoa för protein, mungbönor och adukibönor för att testa någon böna nu när han reagerar på soja, kikärter och troligen även linser. Potatis är att betrakta som grönsak eftersom den inte innehåller så mycket mer än stärkelse. Tillägg av 1 tsk rapsolja vid lunch och middag för att inte kosten ska bli för låg på fett. Nytt besök bokat i december.
Allergiläkaren ringde igår. De hade inte kunnat testa sesamallergi, fanns för lite blod sparat så vi ska ta nya prover den 19 november. Dock hade hon fått svar angående nötmixen - positivt RAST (klass 3) för hasselnöt (absolut värde 4.4), paranöt (3.5) och mandel (2.9, det tål han dock i form av mandelmjölk, så jag ska fortsätta att ge det), däremot inte för jordnöt. Nu ska vi testa sesam och kokos också. Dock tyckte hon inte att det var nödvändigt att göra fler blodprover, även om Neo får symptom av t.ex. andra baljväxter. Det är bättre att gå på symptomen. Och när det gäller eksembarn är det tydligen vanligt att provsvaren ger positivt resultat (d.v.s. klinisk allergi) mot en rad saker bara för att de är känsliga i grunden. Därmed inte sagt att barnen får några symptom.
Vidare - Neo har knäckt koden för att ta sig framåt nu. Börjar bli riktigt snabb när han hasar på rumpan. När han ser mig blir han gladast - och gråter frustrerat över att han inte är snabb nog. Helst vill han studsa fram, men det går inte riktigt. Han säger MAMMA och har börjat peka på saker och säga "DÄ". Underbart! Skönt att känna sig älskad av någon i alla fall, när mannen inte längre tycker om mig och Noah helst vill vara med sin pappa...
I tisdags var vi hos barndietisten för första gången. Hon var jättebra och kunnig om både allergier och veganmat! Med mig fick jag en del nya idéer och budskapet var - behöver inte vara rädd för att testa livsmedel, varken själv eller på Neo eftersom han reagerar ganska svagt (d.v.s. inte anafylaktisk chock). Gröna blad, torkade aprikoser, hirs och quinoa för järn, quinoa för protein, mungbönor och adukibönor för att testa någon böna nu när han reagerar på soja, kikärter och troligen även linser. Potatis är att betrakta som grönsak eftersom den inte innehåller så mycket mer än stärkelse. Tillägg av 1 tsk rapsolja vid lunch och middag för att inte kosten ska bli för låg på fett. Nytt besök bokat i december.
Allergiläkaren ringde igår. De hade inte kunnat testa sesamallergi, fanns för lite blod sparat så vi ska ta nya prover den 19 november. Dock hade hon fått svar angående nötmixen - positivt RAST (klass 3) för hasselnöt (absolut värde 4.4), paranöt (3.5) och mandel (2.9, det tål han dock i form av mandelmjölk, så jag ska fortsätta att ge det), däremot inte för jordnöt. Nu ska vi testa sesam och kokos också. Dock tyckte hon inte att det var nödvändigt att göra fler blodprover, även om Neo får symptom av t.ex. andra baljväxter. Det är bättre att gå på symptomen. Och när det gäller eksembarn är det tydligen vanligt att provsvaren ger positivt resultat (d.v.s. klinisk allergi) mot en rad saker bara för att de är känsliga i grunden. Därmed inte sagt att barnen får några symptom.
Vidare - Neo har knäckt koden för att ta sig framåt nu. Börjar bli riktigt snabb när han hasar på rumpan. När han ser mig blir han gladast - och gråter frustrerat över att han inte är snabb nog. Helst vill han studsa fram, men det går inte riktigt. Han säger MAMMA och har börjat peka på saker och säga "DÄ". Underbart! Skönt att känna sig älskad av någon i alla fall, när mannen inte längre tycker om mig och Noah helst vill vara med sin pappa...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)