Nu ÄR liten verkligen stor. Neo har gått på dagis i en vecka, och han älskar det. Pedagogerna säger att han är så rolig att vara med, så positiv, framåt, med på allt, trygg i sig själv. Inskolningen har så här långt gått som en dans, utan minsta gnäll och gny. Kanske kommer det ett bakslag den kommande veckan, när nyhetens behag har lagt sig lite. Bara vi inte blir sjuka... Mannen är dålig nu (halsont), jag försöker förtränga att jag inte känner mig helt i form jag heller.
Måndagen var första förskoledagen efter sommarlovet för Noah, och första dagen någonsin för Neo. Noah var jättedagissugen, så kul att träffa alla kompisarna igen, även om några hade slutat för att börja i förskoleklass. Neo var bara på sin avdelning i någon dryg timme, och då i sällskap av mig. Han var dock inte alls intresserad av att umgås med sin mamma, när det fanns så många rum, leksaker och andra barn och vuxna att utforska. Superglad, självständig, fick lite tårar i ögonen av att betrakta hans glädjefyllda lek. Förskolan kör för första gången med gruppinskolning. I Neos inskolningsgrupp är det fyra barn; en kille i samma ålder som Neo (han har en storebror som är kompis med Noah), och två yngre tjejer. Trots att de andra tre barnen hade börjat veckan innan Neo, var Neo den som snabbast kände sig trygg med att bli lämnad.
I tisdags var vi också på förskolan i en dryg timme, fast på eftermiddagen, och då fick Neo prova att äta mellanmål där. Efter en kvart blev jag ombedd att gå till personalrummet, och när jag kom tillbaks satt en mätt och nöjd liten kille och mumsade banan för fulla muggar. På onsdagen utökades tiden ytterligare - mannen lämnade Neo vid 9, och hämtade efter lunch kl. 11.30. Den STORA grejen inträffade på fredagen, när Neo skulle SOVA på dagis. För det första är det jättesvårt att över huvud taget få honom att somna före kl. 13.00 när vi är hemma. För det andra är det ännu svårare att få honom att sova inomhus. På dagis lägger de barnen kl. 11.30, det ska sovas inne - på madrass eller i vagn. Mannen och jag var MYCKET skeptiska och hade varnat personalen om att det nog kunde bli svårt med sömn, men icke! När jag kom och hämtade kl. 13.00 sov Neo så sött i sin vagn (inomhus), och hade somnat utan minsta gnäll och gny, behövde inte ens bli gungad till sömns. WOW! De sa i och för sig att han var rejält trött när de la honom, men ändå!
Den kommande veckan blir min sista som halvtidsföräldraledig. 1 september börjar jag jobba 80%. Ser nästan fram emot det. Jag tycker om att jobba, gillar när det händer saker och att se ett resultat när jag tar mig för någonting. Mitt jobb är relativt konkret, och det är lätt att se att mina insatser spelar roll. Men det blir lite jobbigt att ha mindre tid med barnen... Tanken är att de ska vara på förskolan 9-15 på måndagar och onsdagar (jag lämnar, mannen hämtar), 7.30-13.30 på tisdagar och torsdagar (jag hämtar, mannen lämnar). De ska vara lediga på fredagar - för både jag och mannen ville njuta lite extra av att vara hemma med dem medan vi fortfarande är intressanta som "kompisar". Varannan fredag jobbar jag, varannan är jag ledig. Hoppas att vårt upplägg fungerar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar