Börjar återhämta oss efter två-tre veckor av förkylningar som har kommit och gått i flera omgångar. I väntan på vattkopporna, som jag hoppas att barnen ska bli smittade av... Ett äldre syskon till en av Noahs förskolekompisar hade nämligen vattkoppor i förra veckan, och om vi har tur har Noahs kompis fått det och smittat Noah, som i sin tur smittar Neo. Visst är det jobbigt när barnen är sjuka, men just vattkoppor påstås bli lindringare om man drabbas som barn, jämfört med om man blir sjuk som vuxen. Därför hoppas jag.
För egen del har det varit lite tunnsått med träning senaste veckan, p.g.a. halsont, snuva, hosta och sedan migrän. Men nu är jag på gång igen! Jag har ändå lyckats hålla min "matplan", vilket i sig är en bedrift, och äter numera frukost och lunch varje dag! Och räknar kalorier, på gott och ont. Det goda är att jag har "bevis" på hur mycket jag äter, och att det då är lättare att utvärdera hur matplanen fungerar. Inte så bra. Jag hade nämligen gått NER i vikt när jag vägde mig igår. Det var inte alls väntat och inte alls meningen heller. Jag åt trots allt 2900 kcal per dag och tränade inte mycket. Så nu har jag ökat maten - 3100 kcal per dag träningsfria dagar, 3500 kcal dagar med träning. Det är VÄLDIGT mycket mat för en inte så storvuxen tjej som har ett stillasittande arbete... Normalt räknar man med ett dagsbehov på 2000 kcal om man väger 15-20 kg mer än vad jag gör (vikten styr energibehovet, fast egentligen är det den fettfria massan av kroppen som styr det snarare än vad vågen visar) och har ett måttligt aktivt arbete och är i min ålder. Sedan tillkommer lite energi som behövs för amningen (kompletteringsammar Neo, som dock bara vill ha höger bröst numera - hrmf!), och om man vill gå upp i vikt, förstås energi till att bygga muskler och fett (jag behöver gå upp i fett-% också). Klurar på hur jag ska lyckas få i mig allt, och framför allt hur jag ska få in måltiderna under dagen istället för att äta allt på kvällen...
För barnens del går det - framför allt för Neo. Han går, alltså. Riktigt stadig på benen har han blivit den senaste veckan, men igår, när han fick prova sina nya första par skor för första gången, gick det inte alls utan stöd. När han väl fick en hand att hålla sig i klampade han fram som om han gick i lera eller i alldeles för stora skor. Såg hur kul som helst ut! Han är fortfarande mammas kille, men om han inte är för trött är det roligare att hänga med sin storebror och pappa. Eller morfar, som är en stor favorit för båda barnen. Noah - tja, han vill ha uppmärksamhet, och är arg minst några gånger om dagen. Rejält art och säger då att han inte allt tycker om mig. Jobbigt att höra förstås.
Appropå ilska, förresten - även den yngre avkomman har ett rejält humör, och ungefär en gång i veckan skriker han så att han kräks... Han är, liksom Noah, envis som synden, men har inte alls samma intresse för t.ex. böcker och "koncentrationslekar". Neo vill klättra, klänga, hoppa och studsa. Han är lite mer som "andra" barn, medan Noah alltid har varit lugnare och lydigare. Neo får man springa och hålla efter. Tänk så olika syskon kan vara! Men vad bra att de är det - unika på varsitt sätt:-). Jag förstår äntligen vad min mamma menade när hon sa att hon älskar alla sina tjejer, men på olika sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar