Tyst...

Det är tyst här... På min andra blogg också. Jag vilar från att dela med mig av mitt liv. Försöker ta livet tillvara istället. Leva, här och nu. Njuta. Mellan alla bråk, tjafs, stress... Men det går ganska bra. Både med maten och med livet, även om det stundtals är kämpigt, särskilt mellan mig och min man, så råder vapenvila. Jag försöker sluta fred med min kropp. Acceptera att magen putar så att jag nästan ser gravid ut. Det finns ingenting jag kan göra för att den ska bli lika platt som innan barnen. Naprapaten sa att det var en bindvävsskada, kan inte tränas bort, och i och med det kunde jag i alla fall släppa den lilla petitessen.

Jag har gått upp lite i vikt, närmare bestämt 2 kg, och lite i fettprocent sedan första "mätningen" på Bosön i januari. Nu är jag "normalstark" överallt, fast stark i förhållande till min vikt. Har kunnat minska lite på maten (så att jag nu "bara" äter 3000 kcal om dagen som minst). Neo är lite mindre allergisk så i sommar kan jag njuta av jordgubbar igen! Men han har det kämpigt med sin astma, som inte riktigt vill ge med sig så här i pollentider. Den lilla stackaren är FORTFARANDE förkyld, och har så varit nästan hela tiden sedan lunginflammationen i februari. Jag jobbar på att träna mindre (nu är utmaningen "bara" 3 pass styrka och 2 pass yoga per vecka, istället för fem styrkepass...) utan att äta mindre - jag måste fortfarande gå upp lite i vikt och lite mer i fettprocent.

Jag jobbar. Mycket. Mer än de 50% det står på pappret. Men inte ikväll. Ikväll är jag bara "ledig" och njuter av friden när Neo som vanligt sover i bärsjalen tätt intill mitt bröst, som varje kväll sedan han var ett spädbarn. Nu är han 1½ år, tidernas busfrö och yrväder. Han är stormen, Noah lugnet som kom före. Han älskar att klättra, att sparka boll, att åka rutschkana och att gå. Han åker visserligen barnvagn ute nu, men helst vill han gå. Själv. Inte hålla handen. Ska det hållas hand, ska det vara Noahs hand. Så söta tillsammans! Pratar alltmer - om man nu kan kalla det prata när han försöker låta och med kroppsspråket visa vad han vill. Det måste till en mamma för att förstå att "aaa dä! MMMmmmmmm!!! *smacksmacksmack*" betyder att man vill ha mer jordgubbar/havrekuddar/äpple/banan, att blöh! betyder bajs i blöjan, att Möööööö är kossa och att Ssssss betyder katt (katter på bild ska man dessutom pussa på). Hästen säger Phuuuuu och grisen *inandning-indandning*. I astma-inhalatorn ska man helst säga BLABLABLABLA fast man inte får... Men MAMMA och BABA kan man inte ta miste på, och idag tror jag att han sa NOAH också!

Nu ska jag återgå till min tystnad. Och läsa andra bloggar istället:-).